Sitter här på nyårsaftons förmiddag med en kopp kaffe och funderar över året som gått och filosoferar över vad som komma skall. När jag ser tillbaka på 2008 har det varit ett intressant år, drygt halva året var det full fart framåt och högkonjunktur men sen kom vändningen. Tvärstopp och lågkonjunkturen slog till blixtsnabbt. Alla stod handfallna och funderade på vad det var som hände. Den högerledda regeringen la sin budget i september där de beskrev den höga svenska tillväxten och positiva siffror och detta har de hållit fast vid månaderna efteråt trots att fler och fler insåg att lågkonjunkturen slog till med full kraft. Uppvaknandet kom sent egentligen alldeles för sent från regeringens sida och därför är risken att vi får se en mycket djupare svacka än nödvändigt är. Politiken har faktiskt verktyg för att kunna möta nedgångar om bara viljan finns. Men jag upplever att viljan inte finns utan regeringen låter arbetslösheten komma och fler och fler får stå utanför. Strax innan jul tvingades Maud Olofsson komma med stödpaket till industrin som egentligen inte är ett stödpaket….
Under året har också fler och fler lämnat a-kassan för att det blivit för dyrt att vara med, tack vare regeringens kraftiga avgiftshöjning. Så här i slutet av året kom ett litet erkännandet från finansminister Borg, det hade nog blivit för stora höjningar på a-kasseavgifterna och backade med en liten slant. Jag tycker detta är symptomatiskt för denna högerregering, full fart framåt och snabba beslut med dåliga underlag sen får de backa och erkänna att det gick för fort och blev lite fel. De testar sina teorier i verkligheten och svenska folket är försökspersoner. Jag tycker det är rent utsagt för jäkligt. De utsätter människor för tester av sina egna teorier och vi ser resultaten varje dag. Runt var tredje arbetslös är utan a-kassa, arbetsmarknadspolitiska åtgärder är nedmonterade och i skyddsnäten är det stora hål. Fler och fler får gå till socialen och be om hjälp. Mina tankar går här till alla barn och ungdomar som lever i familjer med mamma och/eller pappa som arbetslösa där skyddsnätet är borta.
Läste en tidningsartikel som höjde regeringens politik till skyarna och skrev att svenska folket måste spara till sin egen buffert om något händer och jämförde med Italien, svenskarna är för lata och tror att staten tar hand om allt. Ja visst kan man jämföra med andra länder MEN jag vet också att många från övriga Europa tittar på just den svenska modellen där alla är med och betalar skatt efter bärkraft och får ut efter behov. Hur kan ni i Sverige ha så hög tillväxt och en bra välfärd med trots allt små klyftor (om man jämför med andra länder…) och en relativ hög skatt, detta tittar andra länder på…..
Nu håller den högerledda regeringen med sin teoripolitik att slå sönder den svenska modellen. Moderaternas tanke att vi ska sänka skatten till medelnivå i EU kommer att slå blint in i den svenska välfärden och det som vi är vana vid att ha. Jag tror att nästa år och de kommande åren kommer vi att få se ökade klyftor och flera som är fattiga här i vårt land. Vi kommer att få se ett hårdare klimat och tuffare tillvaro för många. Särskilt för de som står utanför arbetsmarknaden. Jag är rädd för att ungdomar mister framtidstron och bryter kontakten med samhället och att vi får se mer av det som hänt i Rosengård. Ett samhälle med ökade klyftor blir ett tuffare, hårdare och kallare samhälle.
Jag vill se mer av omtanke, solidaritet, rättvisa istället. Jag tror på att alla vill vara med och bidra till det gemensamma. Att välfärden bygger på att alla är med och betalar skatt efter förmåga och får ut efter behov. Det är detta jag tror på det är därför jag är socialdemokrat. Att vi alla är med och bidrar för att ha ett bra skyddsnät och en välfärd för alla och att det INTE ska handla om att ha så stor plånbok som möjligt och mycket på banken för att kunna leva ett gott liv och kunna genomföra sin livsdröm. Alla människor har sin egen dröm om vad man vill bli och hur man vill livet ska vara och vi ska ha ett samhälle som ger alla möjlighet till att få ett gott liv.
För mig är drivkraften att alla är lika mycket värda och att alla ska ha möjligheten att växa som människa. Och när det händer något i ens liv då ska samhället finnas där med ett skyddsnät som fångar upp för att vi ska kunna komma tillbaka igen. Jag är uppväxt med mormors dröm om ett bättre liv för alla och att aldrig behöva stå med mössan i hand för att be om hjälp och allmosor för att ens barn ska kunna få läsa vidare. Att vara längst ner på samhällstrappan och inte ha en möjlighet att klättra därifrån….detta var inte länge sen och risken är att vi är på väg dithän, denna känsla finns med i mitt hjärta och det är det som driver mig framåt och tron på politiken.
Under 2009 kommer det att bli tuffa debatter om politikens innehåll och det som skiljer oss åt mellan partierna. Jag kan lova att det ska bli tydligt och klart att stora skillnader finns och att vi har olika syn på hur vi vill se framtiden. Partiföreträdarna kommer att mötas i flera debatter under året inte minst inför EU-parlamentsvalet i juni 2009 och kyrkovalet i september.
Med detta så vill jag önska er alla ett GOTT NYTT ÅR och att vi ses på barikaderna
