Idag kom jordbruksminister Erlandsson till riksdagens miljö och jordbruksutskott, han redogjorde för ordförandeskapet i EU som han beskrev som väldigt lyckad och att han minnsann hade gjort stora framgångar. Han var stolt och nöjd över sin egen insats.
Jag ställde en försynt fråga om betesmarkerna och om han tyckte det hade gått bra. Det ville han inte svara på utan hänvisade till att den frågan var avgjord förra året. Men då blev jag tvungen att fråga om jordbruksministrarnas möte i Växsjö och om han inte tog upp betesmarksfrågan med dem och visade hur det svenska mosaiklandskapet ser ut och med det kulturlandskap som finns runt om i landet. Varför drev han inte frågan om att Sverige skulle få behålla synen på hur en svensk betesmark kan se ut med trädsamlingar som ger skydd för ett myllrande småliv i vår natur.
Sen raljerade han om kravet på ursprungsmärkning och jämförde med smörgåstårtan. Därför går det inte att införa obligatorisk ursprungsmärkning….jag förstår ingenting. Jo en sak förstår jag och det är att den politiska viljan att genomföra förbättringar inte är stark hos ministern. Bara han får vara med bland de stora gossarna så är han glad….
Och var är hans och regeringens mål för svenskt jordbruk, vad vill de och vilka vägar vill de gå ? Är det total avreglering som är målet och vad händer då med det svenska jordbruket. Jag fattar heller inte hur LRF och lantbrukarna kan vara nöjda med att jordbruksministern inte behagar förklara sin vision för framtiden och att han heller inte vill se någon form av parlamentarisk utredning som tillsammans med näringen, konsument och miljöorganisationerna jobbar fram en svensk vision och livsmedelspolitiska mål för framtiden. Jag har hävdat med en dåres envishet att det brådskar för omstöpningen av EUs jordbrukspolitik pågår för fullt MEN i Sverige sitter vi still i båten och låter andra bestämma. Det är min slutsats av det svenska ordförandeskapet !

