Det går bra för Sverige idag, men inte för alla. Vi har massarbetslöshet och trots detta lägger inte regeringen fram några kraftfulla åtgärder för att mota arbetslösheten och bryta långtidsarbetslösheten, vi har en kall cynisk sjukförsäkring som skickar sjuka människor ut i kylan, trots detta lägger inte regeringen fram konkreta åtgärder för att få en sjukförsäkring som tryggar tillvaron för de sjuka. Vi ser hur arbetskraftsbristen står och knackar på dörren trots detta finns inga rejäla satsningar på arbetsmarknadsutbildning, vuxenutbildning med mera.
Anders Borg nämnde lite kort i sitt anförande att anställningsbarheten ska öka, och så nämnde han LAS och kollektivavtalen och behovet av att aktivt förskjuta och minska tröskeln. Vad menar han, är det första steget att försämra tryggheten på arbetsmarknaden, är det första steget att ändra balansen på arbetsmarknaden och minska fackets makt?
Thomas Östros tog upp frågan om moderaternas ”samhällsbärare” och ”samhällstärare”, vem är vad i moderaternas Sverige?
Östros tryckte hårt på behovet av frihandel, öppenhet, stark arbetslinje, stark väl utbyggd välfärd, behov av trygga omställningsförsäkringar som underlättar för människor som förlorar jobbet att komma tillbaka utan att förlora fotfästet. Vi måste ha en aktiv näringspolitik, stärka exporten, entrepenörskapet, innovation och forskning. Utbildning ska stå i centrum för att mota arbetslösheten och minska klyftorna och bekämpa långtidsarbetslösheten.
Nu har inte vårt finansgäng hunnit analysera alla inslag i budgeten på grund av att regeringen inte låter oppositionen ta del av budgeten kvällen innan som vi alltid lät den dåvarande oppositionen få göra. Men det är klart de är väl rädda för att vi ska hinna gräva djupt i alla siffror till budgetdebatten.
Kontentan av det vi fått fram är en kraftlös budget som inte lägger fram några förslag för att ändra en dålig sjukförsäkring, möta arbetslösheten, stoppa uppsägningarna inom sjukvård, skola och omsorg.
Och till sist, detta läggs fram av en regering i minoritet som agerar som de satt i majoritet. Det krävs ödmjukhet och lyhördhet att styra ett Sverige i minioritet. Regeringen regerar och oppositionen opponerar. Det har Borg och gänget att arbeta efter. Jag kan lova att vi ska bedriva en kraftfull oppositionspolitik och lägga fram våra förslag och OM regeringen lägger fram förslag som vi kan stödja då kommer vi att göra det också. Men inte stödja bara för att regeringen ska kunna regera, det är faktiskt statsministerns ansvar!