Snart ska jag ha en debatt i riksdagen om offentlig upphandling och kommunernas möjlighet att ställa hårda djurskyddskrav i samband med det. Tyvärr är det flera kommuner som får backning av Konkurrensverket och i domstol.

Nu vill jag ha reda på regeringens syn, jag ställde frågorna till Landsbygdsministern för han har ansvaret för djurskyddet men jag får svaret av Atterfall eftersom han ansvarar för upphandlingsreglementet. Kan vara bra att få ut honom på banan; 

”   Diskussionen om våra livsmedel är ständigt pågående. Tidningsrubriker har bland annat handlat om dioxin och grisproduktion. I detta sammanhang framstår offentlig upphandling som alltmer intressant. Hur ska våra kommuner kunna ställa rättmätigt höga krav på produktionen av de livsmedel som upphandlas offentligt?

I Sverige upphandlas det för drygt 10 miljarder kronor årligen. Det är stora summor och om det används rätt kan vara pådrivande av ny teknik och företagsutveckling. Tyvärr råder det numera stor rättsosäkerhet och många upphandlingar överklagas, det senaste exemplet är Sigtuna kommuns upphandling av mat. Expertorgan som Miljöstyrningsrådet säger att det går att ställa högre krav på offentlig upphandling och se till att annat än bara lägsta pris kommer ifråga för upphandlingen. Samtidigt ger sammanfattningen från Konkurrensverkets rapport ”Krav på djurskydd vid offentlig upphandling – rättspraxis och slutsatser” inga tydliga fingervisningar.

Sverige har en av världens hårdaste lagstiftningar för djuromsorg. De hårda reglerna och vidhängande kontroller har ett brett stöd bland konsumenter och producenter. Vi vill alla att djuren ska ha det bra. En pådrivande faktor i det omfattande djurskyddsarbetet är att svenska kommuner ska ha rätt att bestämma över de livsmedel som serveras till skolbarn och äldre inom vård och omsorg. Kommunernas upphandlare ska kunna kräva att den mat de köper produceras enligt högt ställda djurskydds- och miljökrav, som ligger i nivå med den svenska lagstiftningen. De ska kunna vara säkra på att livsmedlen kontrolleras för såväl salmonella som antibiotika.

Dessa krav ska, enligt Miljöstyrningsrådet, inte strida mot EU:s konkurrenslagar. Under förutsättning av att alla leverantörer behandlas lika och ges lika möjligheter att lämna anbud, ska svenska kommuner kunna kräva svensk djurskyddsstandard.

 Mina frågor till statsrådet är:

Anser Landsbygdministern att det är viktigt med höga krav på både djurens välfärds, miljö- och folkhälsa för matvåraran som produceras och konsumeras i Sverige?

 Är Landsbygdsministern beredd att arbeta för en förändring av lagen om offentlig upphandling, i syfte att förenkla för bland annat kommuner att göra mer miljövänliga och djuromsorgsanpassade upphandlingar?

Idag hade vi ett långt möte mellan Nordiska rådets miljöutskott och näringsutskott om möjligheten att hitta en samsyn om framtidens jordbrukspolitik i EU. Jag har skrivit ett medlemsförslag som bla går ut på det och idag efter låång diskussion beslutade vi att skriva ner en gemensam inriktning från Nordiska rådet. Denna skrivning ska vi återigen diskutera på utskottens sommarmöten. Det fanns en skeptis från bla Norge och Island om möjligheten att hitta samsyn….men jag påminde om att vi faktiskt lyckades med det konststycket inom EUs fiskeripolitik. (trots att inte alla länder är med i EU, men de berörs av EUs fiskeripolitik) Och det borde gå även här.

Vi är överens om att vikten av livsmedelsäkerhet är tyngsta argumentet, alltså produktionen av mat i Norden. Vi måste ha med tanken om att klara en krissituation. Risken kan ju vara att stor del av vårt nordiska jordbruk är nedlagt och inte kan producera maten vi behöver.  Därefter är vi överens om att stödsystemen ska vara öppna och genomskinliga. Enkla att förstå även för folk utanför jordbrukspolitiken. Och att vi ska värna om ett jordbruk i hela Norden med betande djur. Detta plus lite mer känns det som att vi är överens om, och visst är det ett steg på väg????

Efter att ha träffat LRF och diskuterat livsmedelsproduktion i Sverige och utomlands så blir det än tydligare med behovet av ursprungsmärkning och krav på upphandling. De visar tydliga siffror på hur importen ökar av bla gris och nötkött och att till våra skolor, sjukhus och äldreboende erbjuds mer och mer av utländskt kött. Och problemet med det är att vi har dålig koll på salmonellafrihet och antibiotikarester. Hur många prover tas tror du och vet du var dina ungar äter i skolan?

Jag vill att ungarna ska få mat som vi vet är fritt från antibiotikarester och kan garantera att det inte finns salmonella i det. Likaså till sjuka och gamla. För visst är det självklart att de som är som mest utsatta ska ha den bästa kvaliten på maten.

Därför kräver jag ursprungsmärkning av all livsmedel så att alla kan välja utifrån kunskap och jag kräver också att upphandlingen ses över så att vi kan ställa större krav på maten vi upphandlar inom offentlig sektor.

Nu håller konkurrensverket på att granska upphandlingar och de hävdar att vi inte kan ställa större krav på livsmedlen för då är inte konkurrensen lika inom EU. Men är det inte det som är en av poängerna, att ställa höga krav eftersom politiken i Sv erige ställer högre krav på djurvälfärden i S verige än i övriga EU, vi har lagstiftat om antibiotikafritt och salmonellafritt sen många år och då ska vi banne mig inte få in kött som kan ha rester av antibiotika som vi serverar våra ungar. Jag blir så upprörd av att vi som politiker inte står upp för det vi har beslutat om och egentligen ska vara stolta över.

Intressant att notera att LRF har skrivit ett öppet brev till moderata statsministern där de beskriver sin oro över hur regeringen hanterar den kommande reformeringen av EUs jordbrukspolitik. Och jag kan bara hålla med dem, jag fattar inte hur en borgerlig regering kan agera på ett sånt sätt och med en sån okunskap.

Citat från det öppna brevet;

”Det är med mycket stark oro vi ser hur du och din regering agerar i samband med förhandlingarna om EUs budget inför budgetperioden 2014-2020. Medan man i de allra flesta andra EU-länderna ser CAP som ett viktigt verktyg för en hållbar livsmedels­produktion och en livskraftig landsbygd, vill du prata om hur CAP snabbast kan avvecklas. Det är en hållning som allvarligt försämrat Sveriges förhandlingspositioner om den framtida EU-budgeten och idag är det få EU-länder, om några, som är intresserade av att föra en dialog med Sverige.
Denna brist på ledarskap blir extra tydlig när du som statsminister går emot din egen regeringsdeklaration där du slog fast att ”Sverige ska vara en aktiv och konstruktiv kraft i Europeiska unionen”.

Hur fel ute du är i CAP-frågan blev också tydligt när du den 7 mars intervjuades i Rapport där du var kritisk till EUs sammanhållningspolitik som ska minska skillnaderna mellan unionens svaga områden och de rikare delarna av EU. Du sa dessutom ”att det är märkligt att jordbrukssektorn som står för fem procent av sysselsättningen i Europa skulle få 41 procent av det samlade budgetstödet”.  Slut på citat…..

Detta är ord och inga visor från den gröna näringen i Sverige.

Jag lyssnade på de rödgröna partiledarna när de blev utfrågade på LRF-stämman. Så jäkla bra och samstämmiga. De var rörande överens om behovet av  en långsiktig livsmedelstrategi, att vi måste öka andelen svensk produktion och minska importberoendet. De var också tydliga med att de gröna näringarna är otroligt viktiga för att hela Sverige ska leva och utvecklas plus att näringarna har en stor roll att fylla när det gäller att klara klimatarbetet. Och direkt efter valvinst så kmmer Mona Sahlin som statsminister att ta direktkontakt med LRF-ordförande Lars-Göran Pettersson för att starta upp samtalet om hur strategin ska utformas. 

Självklart kom skattefrågorna upp också och även där var de tydliga med besked om vad vi vill göra och varför vi höjer vissa skatter som tex koldioxidskatten och handelsgödselskatten. Plus varför vi vill införa km-skatt. Mona Sahlin beskrev alla de satsningar vi vill göra för småföretagen bla rejäla sänkningar av arbetsgivaravgiften och förbättra landsbygdens förutsätningar genom bla väg o järnvägsatsningar, se till att bredband finns i hela landet, att varje kommun har ett servicekontor, och satsningar på både kommersiell och statlig service och mer därtill.  Och sen vill vi använda offentlig upphandling mycket mera aktivt.

Och det viktigaste av allt är att vi ska tillsammans med näringen ta fram en långsiktig hålbar livsmedelsstrategi som innehåller livsmedelsäkerhet, alltså öka den svenska livsmedelsproduktionen så att vi inte är beroende av import utan produucerar mycket mera här i Sverige.

Och både Lars Ohly och Peter Ericksson var tydliga med att de säger nej till ”köttskatt”.

Forskare i Lund har gjort livscykelanalyser på biodrivmedel, och enligt dem så är biogas bästa bränslet men de andra kommer inte långt efter. Och alla alternativ är klart bättre än bensin och diesel. Detta borde ge mer ”bränsle” till fler biogasanläggningar och inte minst möjligheter för lantbrukare att framställa bra biodrivmedel.

http://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/bioenergi/article782436.ece

Här möter jag och jordbruksminister Erlandsson varandra i en debatt under Noliamässan i Piteå. Moderator var KG Bergström.

Vi diskuterade jordbrukets förutsättningar i norra Sverige och vad vi som politiker har för ansvar och vilka tankar som vi har om framtida jordbrukspolitik. Många spännande frågor från en väl insatt moderator som inte gav oss möjlighet att ”rymma” från nån fråga.

Sitter på Jordbruksverkets seminarie om läget idag inom de gröna näringarna. Här samlas  länstyrelsernas anställda som jobbar med allt från att hantera stöd till landsbygdsprojekt. Förmiddagen ägnades åt djurskyddsarbetet och inte minst hur man kan koppla ihop ett gott djurskydd med konsumentaspekten. Det blir mer och mer viktigt.

Och direkt efter lunch pratade nestorn och matprofessorn Carl Jan Granqvist. Som alltid hade han mycket spännande att säga och är en otroligt duktig retoriker. Han pratade om vad det är som gör konsumenten lycklig och glad och hur viktigt det är att koppla ihop alla våra sinnen, lukten, smaken, lukten, känseln, hörseln med våra minnen om matuplevelser. Fundera över det när vi pratar mat och matupplevelser och hur kan vi använda vår lokala historia när vi utvecklar lokal mat. Varför säljs Delicatokakor instället för lokala kakor med historia. Detta gillar jag skarp eftersom jag brukar alltid hävda att vi måste ha historien med oss för att fixa framtiden.

Därefter blev det torra fakta som handlade om utbetalningar av diverse ersättningar och hur Jordbruksverket och länstyrelserna kan fixa detta till den sista december varje år. Viktiga frågor för alla företagare som producerar våra goda svenska livsmedel.

Jordbruksministern som dök upp en kort stund fick svara på tuffa frågor om djurskyddstillsynen och den bristande resurstilldelningen. Han hade svårt att svara på varför han inte skickar med mer pengar när han för över tillsynen från kommunen till länstyrelsen. Ord går tvärsemot handlingen. Han säger en sak och gör en annan, alltså säger att djurskyddet är viktigt men samtidigt ger inte tillräckligt med resurser.

Idag på mötet med Jordbruksverket pratade vi om hur jordbrukssektorn kan få ökad del av konsumnternas pengar. Alltså, vi konsumenter är intresserade av svenska livsmedel producerade på ett långsiktigt hållbart sätt med bra djuromsorg osv och vi kan betala mer för det svenska mervärdet bara vi får kunskap om vad det innebär. Men vi vill också ha reda på att pengarna går tillbaka till den svenske bonden och inte stannar i alla mellanled. Därför behövs det en översyn av konkurrensen inom livsmedelsförädling och handel. Vart tar pengarna vägen, i vilka fickor hamnar de???

EU har lyft konkurrensfrågan och nu är det upp till varje land att agera och då funderar jag på vad den svenska regeringen gör med jordbruksministern i spetsen.

Löser vi inte det här och ser till att den svenska bonde får betalt för det han/hon producerar då är risken stor att vi inte har så många lantbrukare kvar framöver och måste importera mer och mer. I år äter vi mer importerat nötkött än svenskt! Vad innebär det på sikt?

Jo att 2054 släcker den sista svenska bonden lampan om inget görs utan nedläggningstakten får fortsätta. DET tål att tänkas på!!!!

Nu på tisdag bjuder EUparlamentarikerna Lena Ek (c) och Marit Paulsen (fp) in till pressträff om ”Så förhandlar vi fram EUs nästa jordburkspolitik”. Jaha, intressant att nu börjar de att formera sig. Vad säger då borgarna i riksdagens miljö och jordbruksutskott ? Är de också klara med vilken linje Sverige ska driva när det gäller framtida jordbrukspolitik? Inte har jag märkt det i den svenska debatten inte.

Men det kanske är den största pådrivaren av avregleringen Marit Paulsen som styr deras jordbrukspolitik?????

Idag ställde jag åter frågan till statsekreteraren i jordbruksdepartementet om hur regeringen tänker hantera den process som pågår i EU om framtida jordbrukspolitik. Jag har sedan flera år haft detta uppe i debatten med både Eskil Erlandsson och andra borgeliga företrädare och  efterlyst regeringens syn på hanteringen av den så viktiga framtida jordbrukspolitik.

Idag fick jag svar att regeringen lutar sig emot 1998 års riksdagsbeslut 1998!!! och det som sades rörande den så kallade Hälsokontrollen. Ok, det är alltså 12 år gamla beslut man vilar sig emot. Det är upprörande och bedrövligt att vi ha en regering som är så passiv och tillbakalutad i en så viktig fråga. Var är konsekvensanalyser över olika scenarier, hur hanterar man de tankar som kommer från bla LRF och har man funderat över behovet av en bred politisk samling. I Danmark har de tagit fram Grön Växt och i Storbritanien heter det Matstrategi 2030. Vad har vi i Sverige, jo ett beslut sedan 1998 och Matlandet Sverige! Var är visionen, var är tankarna om framtiden????

Jag har som sagt var ställt frågan i flera år och får inga svar och detta gör mig så frusterad och arg. Vi socialdemokrater försöker på vår kant att formera oss inför de diskussioner som pågår i Bryssel och vi har ständig kontakt med våra EU-parlamentariker. Men vi saknar möjligheten att göra just detta som behövs, konsekvensanalyser för svenskt jordbruk vid olika beslut som kan tänkas komma. Vad händer om det blir si eller så….

Jordbruket och landsbygden är för viktig att hanteras på det här viset och det är för viktigt inför de utmaningar som vi står inför. Klimat, ökad efterfrågan på lokal mat, markfrågan, nya smittsamma djursjukdomar, behov av ett jordbruk i hela Sverige med betande djur, FAOs scenarier om ökad världsbefolkning och behov av mer mat  osv.

Ja det finns så många spännande ingångar att fundera över och vi behöver en bred kraftfull diskussion om detta. Men tyvärr har vi en centerpartiskt jordbruksminister som inte har en enda vision om framtiden och som inte är intresserad av en rejäl kraftfull diskussion och bred politisk samsyn!!!!

Har fått ett antal punkter på engelska….att fundera på som gäller framtida jordbrukspolitik och det är inte enkelt att knaggla sig igenom med min skolengelska! men ack så viktigt. Det handlar om och hur vi ska strukturera om politiken och se till att den är modern och kan möta framtida utmaningar. Allt från hållbar livsmedelsproduktion, bioenergi/bränsle och biologisk mångfald till landsbygdsutveckling. Och en viktig del för mig är hur kan vi se till att det kommer att finnas jordbruk i hela Sverige.

Jag börjar fundera i banor som behov av självförsörjningsmål för att veta att vi även i framtiden har livsmedelsproduktion i Sverige. vem vet hur det ser ut om 20-30 år. Var och hur ska maten produceras, till vad använder vi jordbruksmark osv? Hur kan vi i Sverige driva på förändring i EU, hur samarbetar vi med EU-parlamentet?

Och när får vi konsekvensanalyser av de olika spåren som verkar finnas från borgarna, vad innebär total avreglering osv? Jag är bekymrad över att regeringen verkar ta detta med en klackspark.

Idag kom jordbruksminister Erlandsson till riksdagens miljö och jordbruksutskott, han redogjorde för ordförandeskapet i EU som han beskrev som väldigt lyckad och att han minnsann hade gjort stora framgångar. Han var stolt och nöjd över sin egen insats.

Jag ställde en försynt fråga om betesmarkerna och om han tyckte det hade gått bra. Det ville han inte svara på utan hänvisade till att den frågan var avgjord förra året. Men då blev jag tvungen att fråga om jordbruksministrarnas möte i Växsjö och om han inte tog upp betesmarksfrågan med dem och visade hur det svenska mosaiklandskapet ser ut och med det kulturlandskap som finns runt om i landet. Varför drev han inte frågan om att Sverige skulle få behålla synen  på hur en svensk betesmark kan se ut med trädsamlingar som ger skydd för ett myllrande småliv i vår natur.

Sen raljerade han om kravet på ursprungsmärkning och jämförde med smörgåstårtan. Därför går det inte att införa obligatorisk ursprungsmärkning….jag förstår ingenting. Jo en sak förstår jag och det är att den politiska viljan att genomföra förbättringar inte är stark hos ministern. Bara han får vara med bland de stora gossarna så är han glad….

Och var är hans och regeringens mål för svenskt jordbruk, vad vill de och vilka vägar vill de gå ? Är det total avreglering som är målet och vad händer då med det svenska jordbruket. Jag fattar heller inte hur LRF och lantbrukarna kan vara nöjda med att jordbruksministern inte behagar förklara sin vision för framtiden och att han heller inte vill se någon form av parlamentarisk utredning som tillsammans med näringen, konsument och miljöorganisationerna jobbar fram en svensk vision och livsmedelspolitiska mål för framtiden. Jag har hävdat med en dåres envishet att det brådskar för omstöpningen av EUs jordbrukspolitik pågår för fullt MEN i Sverige sitter vi still i båten och låter andra bestämma. Det är min slutsats av det svenska ordförandeskapet !

Intressant att notera att borgarna inte svarade på mina frågor om framtidens jordbrukspolitik utan girade undan. Det gör mig fundersam och misstänksam, varför vill inte de inte ha en bred politisk utredning som analyserar, ritar upp olika scenarier och utifrån det kommer fram till mål för jordbruket, livsmedelsindustrin, landsbygdsutveckling m.m. Idag lever vi efter snart 20-åriga gamla mål som måste ses över för vi lever i en helt annan värld nu. Allt från ökade krav på livsmedel till var ska maten produceras , markfrågan och ökad efterfrågan på bioenergi/bränsle till hur hanterar vi klimattförändringarna. Och även om varje lantbrukare är företagare så är de väldigt beroende av politiska beslut och även när och hur ersättningar betalas ut och då behövs det långsiktighet.

Som jag sa i debatten, om ett år är det val och vem som sitter i Rosenbad eller är jordbruksminister kan vi bara spekulera i. Och i samma veva fastställs EUs budget plus att den framtida jordbrukspolitiken ska utmejslas. Den nya regeringen får ett tufft jobb att ta fram riktlinjer för detta om inte allt grundas i en bred politisk utredning.

Jag tycker att svensk jordbruk och livsmedelsindustri är värda det, jag tycker vi som politiker ska ta frågan på allra största allvar och inte stänga inne diskussionerna i slutna rum på jordbruksdepartementet eller i en liten arbetsgrupp. I Danmark har man tagit helhetsgrepp och lagt fram fina visioner för det danska jordbruket. Grön växt.

Varför Jordbruksminister Erlandsson tar du inte frågan på allvar för det svenska jordbruket är värd det !

Snart är det dags för den sista jordbrukspolitiska debatten i riksdagen för mig detta år. Men nästa år lär vi få debattera många gånger om framtida jordbruk. Jag kommer i mitt tal prata en hel del om behov av vision och strategi för det svenska jordbruket. Jag har svårt att förstå  varför den borgerliga regeringen och inte minst centern inte vill att vi ska sätta oss ner alla riksdagspartier och fundera över nya mål för jordbruket och vilken inriktning Sverige ska ha i alla förhandlingar som pågår och blir mer intensiva nästa år rörande jordbruket efter 2013.

jag vill gärna ha svar på om de inte tycker jordbruket är så viktigt att det är värd en rejäl, grundläggande analys av nuläget och målsättningar inför framtiden….. vårt grannland Danmark har gjort detta och jobbar nu efter en vision som kallas Grön växt. Varför gör inte vi något liknande eller sker arbetet bakom slutna dörrar på jordbruksdepartementet?

I övrigt kommer jag att ta upp djurskyddet och att regeringen hela tiden får backa från sina dåliga beslut. Nu handlar det om fördelningen av resurser till länstyrelserna efter att de fick ta över djurskyddstillsynen. Regeringen fördelade efter befolkning INTE efter djurantal….nu tvingas de ändra. Och samtidigt kommer signaler om att det görs färre besök idag än när kommunerna hade ansvaret och att det finns färre inspektörer runt om i vårt land. Så jordbruksministern ta ditt fulla ansvar och se till att djurskyddet får den uppmärksamhet från dig som det förtjänar !