Den fjärde sommarkvällen i Heidruns trädgård blev rent magisk. Inne i den gröna oasen hade så många människor samlats och molnen höll tätt! Första halvlek drogs igång av Leif Hultin/Birger Sjöberg. West of Eden gav oss irländska visor, egna och andras. Poesi lästes av Gunilla Witt och Sven Smedberg. Men den stora anledningen till nytt publikrekord var förstås Theresa Andersson som bjöd på ett så vidunderligt program, med en enastående närvaro och publikkontakt.

Hänförda blev vi och tacksamma över detta möte mellan kultur-natur-människorna…

”Alltid på en söndag – kl 17.00…”

– 2 aug:

Finlandssvenskt författarbesök märkesåret till ära! Poeten och jazzpianisten, tillika f.d. allfinsk fotbollsspelare och kulturminister, Claes Andersson tillsammans med sina finlandssvenska författarkollegor Susanne Ringell och Anders Larsson (som skrivit Kalevala för lata) gör ett efterlängtat gästspel på Heidruns.

Dessutom Gunnar Svensson, mannen bakom Pilgrimstapeten och boken Livet, ett spektakel.

Dags för ett kärt återseende när Pärlband, alias Mats Kruskopf och Nova Eriksson, sjunger egna och andras visor. Dessutom får vi njuta av gamla Värmländska visor med Bibbelott, Lasse, Olle & Per ifrån Karlstad.

Musiktema: Evert Taube!

är temat för sommarens utställning på Heidruns Bok & Bildcafé i Fensbol.

Och för sommarsöndagarna i trädgården lyder parollen ”Minnen vi glömt”.

Fjärde söndagen blir det mycket väst: Poeten Gunilla Witt kommer från västkusten (Göteborg/Kungsbacka), vår hemliga gäst kommer från Västvärmland, vårt enmannahusband Leif Hultin presenterar en västgöte: Birger Sjöberg, våra musikaliska gäster West of Eden presenterar irländsk folkmusik och sist men allra störst: Theresa Andersson kommer från det stora landet i väster: Gotland. Nej, New Orleans i Amerika.

Det är bara att tacka och ta emot, utan Golfströmmen stode vi oss slätt… Men vad har vi ”att sätta emot”, vi som tillhör den sibiriska väst(!)flanken? En puck? En karelsk vaggvisa? Ett mongoliskt hålfotsinlägg? Fråga får du/vi – men svaret?

Hur som helst: Väst möter öst, och nu mötas de två!

Olika sorters farkoster anländer till Heidruns regngrönska. Igår kom detta och inte nog med det: damen på bönpallen heter Heidruns och tillsammans med sin mustaschprydde easy rider drar de nu Mellansverige runt. Vi önskar fortsatt god tur, soligare sikt och Auf wiedersehen!

Själv skall jag om någon timme kliva in i min något mera okomplicerade Volvo för att rulla över till Filipstad och Författarfestivalen därstädes. En spännande dag väntar och förhoppningsvis en och annan solglimt!

svensk sommar

de kommer glidande våra vänner molnen

på låg höjd över våra hustak, kanske

lägger de sig lättjefullt tillrätta

fyller oss med lätt vånda,

vet så väl som något

vad ett paraply förmår

när som helst kan regnets regel

dras åt sidan och molnet tömmer sin last

rakt ner över det rangliga långbordet

med omaka porslin och ännu inte framställt kallskuret,

men salladen och de snittade tomaterna får sig en sköljning

vi kallar detta svensk sommar, så typiskt!

säger vi med både mun och blick

när vi står där på verandan och ser

pappersdukens nyss vitblanka yta

skrumpna av vätan

bara barnen, i färggranna gummistövlar,

vet hur man deltar i väderleken,

de stampar och skvätter, de skrattar

så de kiknar, men en vacker dag

kommer också de att stå där

med händerna i sidorna och stöna:

Så typiskt, svensk sommar!

(21/7 2009)

lär enligt Bondebractican och andra källor präglas av regnigt väder, så ock denna söndagförmiddag när Sara har namndag och en finmaskigt regndis finns i luften.

Tredje söndagsprogrammet i Heidruns trädgård som garanterat blir mycket bättre än vädret och det ska bli intressant att se hur många väderoförvägna människor som bänkar sig vid femsnåret. Det vore denna sommar kanske läge för att bilda Paraplypartiet, men å andra sidan behövs det nog inte, nederbörden faller av egen tyngdkraft utan skurdelning …

… betyder å t e r s e e n d e och är det samlande namnet på en spännande, omfångsrik, varierad och mycket vacker konstutställning som i sommar visas på Bryggeriet (fd) i Nora. Det handlar om konst från finnbygder i Sverige och svenskbygder i Finland, allt inom kulturprojektet NORDIC DELIGHTs ramar.
Våning för våning i den gamla och vackra fabriksbyggnaden är laddad med konstnärliga arbeten i olika tekniker. Själva miljön blir en självklar del av upplevelsen. Man stannar till, tanken bär iväg, man fylls av undran och förundran.
Lena Hellström och Sune Högberg har fungerat som inspirerade och inspirerande sammanhållare av arbetet, ända fram till Sunes plötsliga bortgång i påskhelgen. Hans sista keramikfat finns med i utställningen, märkligt fyllda av en sorts bristning av den tunna strängen mellan liv och död. Som besökare kännr man en stor tacksamhet över den kraft och enrergi som här lagts ned och som resulterat i detta fina heijastuksia/återseende.

Tillsammans med viskonstnären Benny Granberg hade jag förmånen att få ge en solbenådad publik ett dikt/visprogram ”Fensbol–Finland ToR” samma dag (15/7) som jag besökte utställningen i Bryggeriet.

och rallarrosen blommar ikapp med älggräset, som doftar så vackert. Men märker ni att fågelsången har avtagit. Det är väl intensivkurser i flygträning som pågår, för de nykläckta. Mitt i juli, det är väl mitt i sommaren?

Midsommar tycker jag är den stora sommarinvigningen: semestern väntar, skollovet är oändligt, nyhetstorkan torkas upp av Almedalens jippon och seminarier, en liten gratissemester – betald – för dem som är med i det racet. Är det någon som kommer ihåg något av det som sas i Almedalen. Det enda som jag (tyvärr) kommer ihåg var floskulösa dumheter som sipprade ut ur kd-Hägglunds mun, något om kultur och framförallt de som viger sina liv åt detta, som vanligt folk à la kd inte bryr sig om. Något falskare och fånigare var det länge sedan man hörde. Fördomsfullt och vädjande till våra lägsta instinkter.

Idag bär det av mot Nora, Nordic Delight heter ett projekt som i sommar initierat till ett svensk-finskt konstutbyte, i gamla Bryggeriet därstädes. På vägen över skogen ska jag hämta upp vismakaren Benny Granberg i Motjärnshyttan. Han och jag skall ge ett ord & ton-program kl. 17.00. Alla är varmt välkomna!

Stäng inte!

Paris är och har varit en självklar destination för alla kulturintresserade svenskar och väl där tar man sig en spatsertur genom de trivsamma Marais-kvarteren, kanske till Picassos eget museum där det längst inne i salarna står en vacker get, inte alldeles olik den Heidrun som stod på taket till Valhall och åt av världsträdet Yggdrasils frodiga grönska. Men i dessa kvarter ligger också det SVENSKA KULTURHUSET (Institut Suédois), som en gång i tiden införskaffades av Gunnar Sträng, salig i åminnelse. Nu hotas detta Sveriges enda kulturhus utomlands av skrotning! Vad tänker regeringen (i så fall) på? Kulturskymning i globaliseringens och den europeiska gemenskapens namn?

Genom detta svenska kulturhus mitt i den brusande franska huvudstaden möter varje år över 100.000 parisare svensk konst, musik, teater, design, film, foto, forskning mm. Svenskkurser ges på kvällarna. Svenska företag presenterar sig och arrangerar möten i de vackra salarna. Där finns ett tiotal gästbostäder för svenska forskare och konstnärer. Caféet på den vackra gården är ett av de populäraste för söndagsflanerande franska familjer.

Nu övervägs alltså stängning – trots att CCS (Centre Culturel Suédois), med en struntbudget, har en omätbar betydelse för svensk-franskt kulturellt och vetenskapligt utbyte och för en långsiktig förståelse och sympati mellan länderna.

UD, vakna! Det duger inte bara med svenska krusbär!

Bengt Berg och Gunnar Svensson, två av många kulturarbetare som

vill vidga sina vyer även i Paris.

Efter en dag av väderspänning och ivrigt kollande på www.yr.no så nalkades det magiska fem-slaget/”Alltid  på en söndag klockan 17″, då vi drar igång med trädgårdsunderhållningen i Heidruns trädgård. Jodå,  prick 16.30 öppnar sig skyarna och molnen tömmer sin last. Upp med paraplyer och parasoll (har ni tänkt på att det förstnämnda är mot regn, det senare mot sol), fram med regnkappor och stövlar, alltmedan publiken strömmar till. Småländske poeten Bo Andersson läser på vackert skorrande blekingemål, arvikagrabben Kenneth Thorstensson får hjälp av sina kära Anna att framföra några vackra visor, plus extranumret om Beda från Bogen och så sakteliga börjar molnena att skingras, lagom till att tjejcountry-trion Cookies ´n Beans tar scenen i besittning. Då flöder solen honungslent genom päronträdets grönska… och den där vackra sommarstämningen infinner sig.

… eller snarare: är ute och cyklar på nytt. Som framgår i dagens VF har Annelie Finne, som själv är uppvuxen i Torsby med utflyttad till Falun, och jag arbetat under åtta års tid för att skapa en bok för barn och vuxna: ÖSTERBOMS ÖDEN OCH ÄVENTYR. Och nu är den klar och i köket på Heidruns Bok & Bildcafé i Fensbol har vi satt upp Annelies originalakvareller till boken. Under (lör)dagen kommer Österbom i egen cyklande gestalt att uppenbara sig på gamla landsvägen när vi skall presentea boken runt luchtid.

Dagens citat kommer från Dalarna(s Tidningar) och handlar om debatten runt biblioteksläget i Gagnef kommun:

”Beskedet om nedläggning av Nås bibliotek dröjer ännu ett tag. Vid mötet i kommunfullmäktige beslutades att ärendet ska återremitteras. Och glädjande nog var det ingen politiker som drämde stenåldersyxan i bordet och ställde frågan om det här med kultur verkligen ska vara nödvändigt för alla enkla människor som bebor denna kommun. Vilket ju hade varit lika begåvat som att ifrågasätta vattnets betydelse för Vansbrosimningen.”

Bra liknelse!

Från en poetkollega i Honduras kom ett knippe bilder från olika manifestationer för demokratin och den bortkuppade presidenten Manuel Zelaya, som företräder det liberala partiet men som ändå var en nagel i ögat påmilitärmakten och delar av den ekonomiska eliten. Oroligheterna kan tänkas leda till ännu större polariseringar och motsättningar mellan olika grupper i det lilla landet på den navelsträng som förbinder de amerikanska kontinenterna. Inte heller USA som är landets största handelspartner har aktivt stött kuppen.

tömde sitt innehåll gång på gång inför trädgårdspremiären med söndagsunderhållning/regnuthällning i Heidruns hage. Ve denna väderspänning som får blicken att tappa fäste i horisonten och irra mot norska vädersajten yr.no

Hoppet är det sista som överge en arrangör av kulturunderhållning. Men folk strömmar till, artisterna var hoppfullt glada, stolar torkades och det blev en diger kväll med sång och spel, dikt och datt. Leif Hultin inledde med ett Ernst Rolf-potpurri och Maria Elander berättade om sin första bok, den om Vilda, Flickan som inte ville klippa sig. Så kom två unga visartister, Torbjörn och Hulda från Göteborg med klassiska visor. Håkan Jäder läste krönikor om bl.a. tranors kärleksbekymmer och Tommy Linell finstämde visor. Allt utan mer än bara lite regn… Efter pausen kunde môra-Per inta scenen och ösa på rätt ordentligt till fansens förtjusning. Publiken denna afton kom från Paris, Västergötland, Uppsala, Norge och några till väderstreck.

Inget bråk och stök som i Höljes och Arvika, men mycket varm stämning mellan människor, scen och en hyfsat blöt backe.

Nu återstår fem söndagar och ännu några böner till vädergudarna!

på en nordisk värmebölja, till värmländska knott och myggsvärmar. Har deltagit i Geta Poesi och Visa, en lokal och mycket naturskön tillställning på norra delen av Åland. Där kunde man i sjunkande sol avnjuta den miljömedvetne allkonstnären Emil Jensen som brukar cykla runt på sina svenska turnéer, liksom mycket annat vackert framför, bl a ett program med Lucas Stark och Bruksprkestern. Själv uppträdde jag på en miljardgammal sklippa mitt på dagen, tillfälligt skyddad av en blå välbehövlig paraply.

Men nu återbördad till fensbol och de lika heta som hektiska dagarna på Heidruns Bok & Bildcafé, som instundande söndag arrangerar sommarens första trädgårdsprogram. Morgon och kvällsdoppen är förlagda till Hänsjöns nordvästra strand, och igår morse hade jag finfint sällskap: en älgko och hennes två kalvar.

Nu åter till knott- och myggbettskliandet i denna vackra och första av julis sommarkvällar 2009.