anländer tidningsbilen till brevlådorna där ute i mörkret. Jag tänker på en innehållsrik gårdag med bilfärd genom ett snömoddigt Fryksdalen och ett möte med människor i Närhetens kyrka i Kil: dikter, erinringar, ömsom svenska, ömsom värmländska och efteråt en härligt doftrik soppa.

PÃ¥ eftermiddagen är det Lars Ohlys tur att gästa Orrholmsgaraget som blivit Värmlands svar pÃ¥ Almedalen under mörkertiden (under lugnare och beskedligare former). Denna nya kulturoas, som hela tiden växer och utvecklas, är ett ypperligt exempel pÃ¥ hur spännande en ”offentlig och allmännyttig” miljö kan bli. Torbjörn Eriksson och hans medarbetare har stor anledning att känna sig stolta över detta vid det här laget riksbekanta initiativ. För en ansenlig skara intresserade hade Ohly i uppdrag att skissa en verklighet 200 Ã¥r framÃ¥t i tiden, dÃ¥ den tidskapsel som murades in skall öppnas, närmare bestämt Ã¥r 2208. TvÃ¥ hundra Ã¥r är en lÃ¥ng tid, det har i alla fall hänt mycket under de tvÃ¥ sekel som nu ligger bakom oss, och utvecklingen accelererar sÃ¥ det är inte alldeles enkelt att läsa i kristallkulan vartÃ¥t det bär eller barkar… Mera demokrati, det vill säga att gemene kvinna/man kan göra sina röster hörda och styra utvecklingen, att fredliga resonemang förmÃ¥r lösa konflikter och att jämställdheten mellan könen förverkligas var nÃ¥gra punkter i Vänsterledarens framtidsvision.

Dagen avslutades i Kil, där det Ã¥teruppstÃ¥ndna Vänsterpartiet hade bÃ¥de bullat upp fikabord men framför allt ställt fram stolar för ett nytt Ohly-möte. Att det finns goda förutsättningar för ett fruktbart röd-grönt valsamarbete framgick, men ocksÃ¥ att Vänstern kan pÃ¥ ett fruktbart sätt bidra till att göra politiken för Rättvisa och Solidaritet mera konturskarp. Mycket folk, nya vindar, stor glöd och glädje – det bÃ¥dar gott för vÃ¥rens ankomst och ljusets…