VF:s ledare  gör en bra beskrivning av regeringens högskolepolitik som leder till att den sociala snadrekryteringen ökar igen. Resurserna hamnar hos de stora gamla universiteten och det är de mindre högskolorna som får betala. Om detta hade jag em Interpellationsdebatt i riksdagen strax innan sommaruppehållet. Den debatten kan Du  lyssna på här.  Av alla ministrar tror jag Jan Björklund är den minst inlyssnade, den som är minst intresserad av att se verkligheten och göra något åt den. Hans slängiga stundom arroganta argumention ger ingensom helt seriositet åt en allvarlig fråga.  Vi på Värmlandsbänken kommer i höst att ta upp utbildningsfrågorna  ur olika perspektiv i våra motioner. Hör gärna av Dig om Du har idéer och synpunkter Du vill vi ska ta upp.

Peter Wolodarky har en bra krönika i dagens DN om krisen i Europa.  Dock finns det en fråga som han inte tar med som jag är rätt säker på har betydelse för hur länder som Grekland, Italien och Spanien har utvecklats (eller avecklats).  Länder som har hög grad av korruption är också länder som får det väldigt kämpigt när det blir ekonomisk kris. Förklaringen är enkel. Folk ser att inte krisen drabbar ”rättvist”. Det är klart att jag tycker det är synd att mitt systerparti i grekland förlorade så mycket men det partiet är förknippat med korruption och bristande ordning och reda så är det en naturligt följd. Det är dettta klimat som också skapar grogrund för höger krafter i olika bruna nyanser. Krisen i Europa är farlig ur många perspektiv. En hel generation kan långvarig slås ut på grund av arbetslöshet  och högersextremism kan sprida sig likt ett virus.  Jag får en obehaglig känsla av att detta faktum inte tas på allvar av några ledare i den Europeiska unionen. jag hoppas innerligt att jag har fel.  En sak är säker – varje gång jag tänker på detta så känner jag en tacksam het över att vi i Sverige har en fri press och ett oberoende Public service, Riksrevision och offentlighetsprincip som ser till att  det rotas  och granskaa  skrivs och tycks så att det alltid skall vara väldigt svårt att hemlighålla, ”göra upp bakom knuten” eller på annat sätt driva politik och ekonomi på ett för demokratin och för rättvisan ofördelaktigt sätt. Hur farlig Europas kris är vet jag inte riktigt  och jag vill tro att alla ledare ser de farliga sambanden.

Känner mig mycket upprymd efter att ha tillbringat helgen på vår kursgård Bommersvik tillsammans med över 100 unga Socialdemokrater. De kommer från hela landet, har olika bakgrunder men är alla engagerade i facket  och/eller partiet. Min uppgift var att vara där och lyssna på deras idéer och förslag.  En sak är alldeles klar, vi måste ta tillvara deras kunskap och engagemang. Just nu pågår i vårt parti ett mycket omfattande och spännade arbete som handlar om hur vi ska kunna förnya vårt parti på ett sätt som gör att vi vinner val igen.  De hade massor med idéer. Har Du som läser dettta också ideer så hör av Dig!

Så finns det ett talessätt som är. Idag har jag tänkt på det när jag suttit på styrelsemöte med Karlstads Universitets styrelse. Vi konstaterar att vi har det största söktrycket på lärarutbildningen tillsammans med Stockholms universitet. På lärarutbildningen har Stockholm endast  9 fler ansökningar än vi.  Vi har också  högt söktryck på flera av våra  ingenjörslinjer och på flera andra utbildningar. Vi själva är inte förvånade. Det är ett enträget arbete från alla på universitetet som lett fram till detta goda resultat. Jättekul! Detta trots att olika rankingar som görs inte sätter vårt universitet på särskilt hög placering.  Som vi vet har inte alltid storleken betydelse. Ta Wermland opera som ett annat exempel som gör den ena succéuppsättningen efter den andra. Gör sverigepremiär på föreställningar osv. Vi gör mycket bra i Karlstad och Värmland. Därför blir jag både frustrerad och förb… när så mycket av ”värderingsmakten” av vad som är bra eller mindra bra ligger i huvudstaden. Det känns som denna makt blir allt starkare… eller så är det jag som blir äldre och har mindre tålamod.  Väldigt kul är det i alla fall att studenter väljer Karlstad!

Regeringensekonomiska vårproposition är en väldigt tunn produkt. Den liknar mer en utredningskatalog och verksamhetsberättelse än en vårbudget. Den samlade bedömningen måste bli att regeringen inte tar sitt fulla ansvar för svensk ekonomis långsiktiga utveckling.

Regeringen konstaterar  att matchningen på arbetsmarknaden
har försämrats och att långtidsarbetslösheten kommer att öka. Samtidigt gör man
analysen att produktion och sysselsättning kan öka snabbt under kommande år
utan att vi får överhettningstendenser i ekonomin. Här är regeringen
inkonsekvent och motsägelsefull.

Regeringen gör samma bedömning som vi att det är ungdomar och de som saknar gymnasial utbildning som drabbas värst när arbetslösheten ökar. Ändå föreslår man inga åtgärder för att komma tillrätta med de grundläggande problemen, vilket är anmärkningsvärt. Ja det är dåligt helt enkelt!

För
Socialdemokraterna är fler jobb Sveriges största framtidsutmaning och därför
vår viktigaste prioritering. Fler måste arbeta för
att vi ska kunna finansiera dagens och framtidens välfärd, men arbete har också
ett värde i sig självt. Arbete innebär gemenskap, att människor får komma till
sin rätt.

Grunden
för fler jobb och uthållig tillväxt är ordning och reda i statsfinanserna. Om
vi inte har det så blir det också sämre förutsättningar för att skapa jobb. En
stark ekonomi är därför grunden i vår jobbpolitik, men det är samtidigt inte
tillräckligt för att jobben ska växa fram.

Starkare
tillväxt räcker inte för att minska arbetslösheten, utan dessutom behöver
arbetsmarknaden fungera bättre. Då krävs det mer av utbildning, infrastruktur
och tillgång på bostäder, liksom en aktiv näringspolitik och effektivare
matchning mellan jobb och arbetslösa. Regeringen betonar att det behövs
säkerhetsmarginaler i osäkra tider. Men även om överskottsmålet för de
offentliga finanserna sätter bestämda gränser, kan man välja mer effektiva
insatser för det begränsade reformutrymme som finns. Nu missar regeringen chansen
att göra aktiva insatser trots att behoven finns redan nu.

Det har inte varit en kul vecka för regeringen. Det går tungt nu. Peter Wolodarsky fångar detta bra i DN idag.  Det går liksom på tomgång. I veckan redovisade också SvD den undersökning som Svenskt Näringsliv gjort på hur svårt det är för företasgen att få tagi rätt arbetskraft.  Svidande kritik kom också från företagen mot Hillevi Engström, arbetsmarknadsminister. Hon slår dock ifrån sig och menar att företagen tar inget ansvar. Jag tror inte att det är särkilt lyckat att överlåta ansvaret för att ordna utbildningar till företag. En del är helt enkelt för små, andra har inte de ekonomiska musklerna. Nej då är det bättre att staten ser till att det finns resurser till utbildning. Arbetsförmedlingens tröga system med centralt upphandlade utbildningar försvårar också för föfretagen att snabbt kunna få rätt arbetskraft.   Vidare kan vi glädjas åt allt bättre opinionsiffror men det är långt kvar. Det finns absolut ingen anledning att slå sig till ro om man är socialdemokrat. Tvärt om. Det är nu vi börjar få självförtroende igen och nu kan och ska vi prata politik med männsikor. Imorgon har jag en hel dag med arbetsplatsbesök  här hemma i Karlstad. Det ska bli riktigt roligt. I morgon lägger också regeringen sin vårbudget. Den är med all sannolikhet tämligen innehållslös.   Senare i veckan bär det i väg till USA med talmannen. Vi skall hedra minnet av Raul Wallenberg bland annat. Han var och är oerhört ”stor” i USA. Min pappa brukade säga ”man blir aldrig profet i sin egen stad” På Raul Wallenberg stämmer det rätt bra.  Vi ska också bli uppdaterade på hur det går i primärvalen. Just nu verkar stödet för Obama ligga på runt 49% men på samma sätt som här hemma – det kan hända mycket än innan det är val.

Häromdagen var jag på ett stort partimöte. En kvinna, 39 år talade och i hennes berättelse ingick en ”tant i 50 års-åldern”. Vi var några stycken som hajade till. Va? är vi tanter??  Hur som helst, detta med tanten börjar i alla fall att bli inne att tala och skriva om, vilket jag tycker är jätteroligt oavsett om jag är en dylik eller inte. Eva Franchells ledre i Aftonbladet är uppfriskande.  Ett annat uppfriskande inslag hörde jag i  dag i Godmorgon Världen om tanten- vem är hon. Den boken måste jag läsa, så jag vet om jag är en eller inte.  Själv har jag bara kallat en enda människa för tant vad jag vet. Det var tant Märta som var prästfru och bodde granne med  oss från jag var fem år. Tant Märta är idag 101 år och bor på ett äldreboende i Forshaga. Alltså är hon 48 år äldre än mig. Om jag kallade henne tant när  jag var fem år, var hon bara 43…..

Det är referatet i Vf från det öppna brev som rektorer i Sunne skrivit. En bra och kraftfull argumentation om vad skolan är till för.   När jag ligger där på min yttersta dag tror jag inte att jag funderar på om jag kunde fått ut 30 000 mer för huset om alla mina barnbarn går arbetslösa till följd av en bristande skolgång. Rektorernas argumentation är också bra i diskussionen om friskolor.  Det är ju inte så att resultaten i koslan förbättrats i takt med ökat antal friskolor. Tvärt om.

Häromkvällen hade vi i familjen en intressant diskussion om klassresor och klassresenärer. Äldste sonen berättade att han inte tänkt så mycket på klass och klassamhälle förrän han flyttade till Stockholm och såg det på ”riktigt”. I Skattkärr fanns nämligen inte klassamhället synligt. Alla barn gick i samma skola, spelade i samm fotbollslag eller var med i samm scoutkår. Därmed inte sagt att det inte fans representanter för olika samhällsklasser i området.  Det var bara det att i skolan häll man ihop, lärde känna varandra och dömde inte efter vilket yttterplagg man bar.  Forskningen visar att om barn med olika bakgrund går i samma skola så blir det bättre för alla – både högpresterande och lågpresterande, både starka och sköra.  Precis som det är i samhället för övrigt.  Ska det vara så vårt att fatta och ska det vara så såvårt att skapa i verkligheten?

Byggmästarföreningen i Värmland har varit till Oslo för att prata framtid. De tyckte de fick nedslående besked om samverkan med Värmland. De söker sig mot Västra Götaland  istället fick bygmästarna höra. UNder flera år nu har vi Socialdemokrater i Värmland drivit att Värmland bör ingå i reginen Västra Götaland. Så kunde det också ha blivit om inte moderaterna kraftigt protesterat. Jan-Evert Rådhström harmed emfas hävdat att Värmland klarar sig sååå bra utan att ingå i något störra regionsamarbete. Nu är Karlstad moderatlett och växer pratiskt taget ingenting. Byggmästarföreningen hävdar att Karlstad måste växa betydligt mer och snabbare om vi ska bli attraktiva för samverkan och återfå energi i tanken om tillväxtkorridoren Oslo – Stockholm.  Det vore intressant att få se en debattartikel från Jan-Evert där han beskriver vad han menar är framkomstvägar för utveckling av Värmland. För vi kan väl inte ha en riksdagsledamot som vill avveckla sin valkrets?

Nej det är inget aprilskämt – det är jag som är igång igen och nu ska jag verkligen lova att blogga minst en gång i veckan. Idag blev jag återigen upprörd över denna kulturminister vi har. Jag skulle ju kunna strunta i henne nu när jag inte längre sitter i kulturutskottet men se det går inte!  Den nya statliga myndigheten Kulturbryggan har gjort av med sina första 25 miljoner. De har kommit på att endast ansökningar som kan visa att de också får privata pengar kommer ifråga för bidrag. Som om det inte räckte med alla de idella krafter som läggs ner inom det fria kulturlivet som en insats. Nej det ska vara privata sponsorpengar som är förutsättningen. Lena Adelsson Liljeroth tycker detta är bra. Jag kan inte se annat än att detta är bara ännu ett sätt för kulturministerna att visa att kultur är något som egentligen inte behöversamhällets stöd. Kultur är något för marknaden.  Om detta är hennes innersta längtan eller en följd av att hon inte får några pengar av Anders Borg – det vet jag inte. Men det är lika illa,  vilket som.

Jag har uder en vecka lett en delegation frå Kulturutskottet på studieresa i Tazania.

Vi har sett flera biståndsprojekt i kulturens tecken. Bland anat har Sverige varit med och finansierat byggandet av ett kulturhus i Dar es Salam. En mycket vacker byggnad med många möjligheter. Men nu har regerigen bestämt att allt kulturbistånd skall fasas ut och då uppstod ett rejält vacum. Huset står tomt!! Detta samtidigt som vi träffade verksamhet som motsvarade Fryshusets verksamhet och mycket proffessionell teater som gästspelat på Göteborgs stadsteater. De hade lokaler sämre än lagerutrymmen med svenska mått mätt. Vi träffade välutbildade musiker, sångare och dansare som sökte uppdrag. För mig är det en självklarhet att kultur i alla dess former är ett viktigt verktyg för demokratiutveckling. Att dra en gräns i biståndspolitiken mellan demokratiutveckling och kultur är huvudlöst.  Nu tänker jag försöka ta tag i den frågan!

Nu har jag kommit hem från en otroligt lärorik resa i fyra Afrikanska länder. Rwanda, Uganda, Tanzania och Kenya. Vi har i samarbete med Kooperation utan gränser och VI skogen studerat hur man i dessa länder arbetar för att stötta småbönderna i deras arbete för att skapa ett hållbart jord- och skogsbruk. Här är klimatomställningen oerhört påtaglig. Bönderna kan inte längre använda sin nedärvda kunskap eftersom regnet inte längre kommer såsom det alltid har gjort. Det krävs nya kunskaper om diversifiering av odlingarna, kunskpa om hur man gödslag naturligt föratt få ut mer. Fefolkningen växer med 2-3% per år och alltfler skall dela på den jord man av hävd odlat på. I Rwanda är exemepelvis 60% av befolkningen under 16 år. Många av de besök vi gjorde tror jag aldrig jag glömmer. Besöket på Memorail musum of genoside är ett av dem. Här på detta museum finns en massgrav för 275 000 personer av de kanske 800 000 som fick sätta livet till under 90talets stora folkmord. Detta skedde samtidigt som kriget i forna Jugoslavien. Det är kanske därför vi inte reagerade så starkt då. Jag minns iall fall inte att vi gjorde det. Rwandas regering har en mycket tydlig plan framåt för att bygga upp landet. Vi träffade några kollegor från parlamenetet och samtalade. I vårt perspektiv är det ”oförlåtligt” att inte ha full yttrandefrihet. I deras perspektiv är det omtanke om landet. Att en gång för alla stoppa motsättningarna. Det är ett otroligt vackert land. Jag har aldrig sett så mycket vandrande männsikor i hela mitt liv. Barn, kanske 3-4 år bar vatten och ved. Vi träffade en 38 årig kvinna som deltog i de program som vi är med och finasierar. Hon hade verkligen tagit till sig all kunskap och skpat en egen biobränsleanläggning så hon slapp elda för att laga mat. Hon hade ordnat det med en tank för att spara regnvatten så hon klarade regnperioderna och hon hade diversifierat sin odling för att alltid ha något att sälja. I all de fyra länderna är det uppenbart att det är kvinnorna som bär utvecklingen framåt. Detta blev en kort inblick i min studieresa till Afrika men ensak ska ni ha klart för er alla. Om ni trycker på rätt knapp när ni pantar flaskor på konsum och skickar pengarna till detta arbete så vet ni att det ger reultat!

Jag befinner mig nu på en fantastisk resa i Afrika.
Jag ska försöka lägga in några bilder så ni får se!

Your browser does not support the video tag

De senaste dagarnas debatt om förtroendet för vår partiledare har fått mig att verkligen försöka tänka ut en hållbar strategi och inte bara tycka i största allmänhet men se det är inte lätt…..Jag är ju en del av problemet eftersom jag är medansvarig för partiets urusla opinionssiffror. Jag tycker Mona Sahlin har rätt när hon menar att partiets kris är djupare än vad media lyckas beskriva idag. Jag tror exmepelvis att ett månårigt eftersatt arbete med medlemsvård och ledarutveckling har lett till att många stjärnor vi har och haft väljer andra banor i livet. För mig är Luciano Astudillo ett exempel på detta.  Jag tycker också att Mats Johansson har rätt. Jag känner honom sen 35 år och jag känner att vad Mats menar är att vi som har förmånen att vara med och leda partiet har så många arenor internt att föra debatten på, så att vi inte behöver springa till tidningarna för att göra det. Peter Franke har också rätt när han idagens ledare i VF skriver:  Varje vecka längtar Socialdemokrater i Riksdagen och runt om i landet efter att få diskutera politiska sakfrågor…. och varje vecka slutar i besvikelse över att debattten uteblivit eller inte uppmärksammats. (ledaren ännu ej ute på nätet). Vidare skriver Franke om partiledarval: ” Till nästa gång, när det kan tänkas bli måste det vara en mer öppen process. Kan de andra partierna så måste också vi klara av det”   Sammanfattningsvis: Jag tycker det ligger mycket i det  partikamrater i hela landet tycker och tänker. Frågan är bara hur ska det gå till.  Hur sker en öppen debatt på medlemmarnas villkor och inte på medias? Ingen kan väl mena att medlemskapet i partiet inte skall vara värt något när vi bestämmer politiken eller utser våra ledare?  Kommer det att gå att förena en kraftfull satsning på våra politiska begåvningar  med ökat inslag av personval som kommer i nästa val. Ska vi acceptera att vi går mot ett politiskt klimat som mer liknar USA där kampanjandet är enormt inför valen men den demokratiska grunden nästan obefintlig? Ska starka röster med egen blogg och bra kontakt med media vara det som är ”partiets röst” eller vad värre är: ska proffstyckare  i TV soffor och redaktioner bestämma vad Socialdemokratiska partiet skall ta sig för med? Jag känner inte särskilt många av dem som ”de kärleksfulla kritikerna”, som Anna Lind  talade om. Nej då ser jag en sådan i Kicki Liljeblad som skriver i sin blogg idag om sina förväntaningar på vår partiledare.  För mig är det självklart att vi skall ha en öppen debatt om både politikens innehåll och förväntningarna på våra ledare men för mig är inte en öppen debatt det som drivs och leds av nyhetsredaktioner på kvällstidningar. För mig är det möten, samtal, gärna chatforum på nätet, rådslag och annat som involverar alla som vill mer med Socialdemokratin än att ha klatschiga rubriker eller knäcka en person för en tid. Jag uppfattar att det finns mycket energi hos många i vårt parti men det sakans kanalar att tillvarata den. Av egen erfarenhet känner jag också starkt att varje röst, varje medlems åsikt måste respekteras och tas till vara på ett eller annat sätt. Just nu finns inte särskilt många självklara rätt eller fel i . Ödmjukhet är ingen dålig egenskap och det finns ingen motsättning mellan ödmjukhet och målmedvetenhet. Särskilt inte om man är i kraftigt underläge.  Socialdemokratin måste återfinna sin själ utan nostalgiska tillbakablickar.  Att finna den är viktigare än att kortsiktigt blicka på opinionsmätningar. Låt oss sluta med navelskåderiet, blicka utåt, framåt, uppåt. Sverige kan bättre och det kan vi också!

Ja, det tycker jag i all fall som gillar att gå på bio. I början av december hade jag en debatt i Riksdagen med kulturministern. Jag uttryckte min oro över vad som händer eftersom  parterna inte verkar gilla ett nytt filmavtal som ju är en förutsättning för att det skall kunna bli finansiering av ny svensk film så som det ser ut idag i alla fall. Ministerna försäkrade att det blir ett avtal i god tid före årsskiftet. Idag är det 29 december…. I  SvD beskrivs läget idag  SF:s chef Anna Serner tror mer på en helstatlig filmpolitik. Ett problem är också den enorma maktkoncentration på Bio marknaden som SF utgör.  Jag vill tro att ett filmavtal ändå är att föredra men staten borde gå in med mer pengar i avtalet för att få parterna tillbaka till förhandlingsbordet.  Jag är rädd att viljan saknas. Under kommande år har vi inte ett enda förslag (proposition) att vänta från regeringen till kulturutksottets bord. Handlingförlamningen verkar total. Väldigt synd om det också skall drabba svensk film. Det görs så fantastiskt många bra filmer som fler borde få se, antingen på bioduken eller snabbare i andra fönster. På så sätt skulle incitamenten för illegal nedladdning minska. Som ni vet är det fult att stjäla.