”Du får betala mer för välfärden”, sa Anders Knape (m) på Sparbanken frukostmöte i Karlstad.  NWT:s ledare berömmer Knape för att vara modig när han säger att det måste till en avgränsning av det offentliga åtagandet och att det pågår en sådan utredning.  NWT:s ledare lever ofta i det blå och från denna sida kan det komma de mest häpnadsväckande uttalanden inte ens värda att bemöta. men just detta beröm är värd ett längre bemötande.

Den moderatledda regeringen har sett till att de välbärgade fått det allt bättre medan de som behöver samhället solidaritet har fått betala. Det är mannen som vid 61 års ålder får flytta hem till morsan då hans sjukersättning blir drygt 3000 kronor.  Det är de som står utan A-kassa och i panik tar dyra SMS-lån och skuldfällan är ett faktum.  Det är de som blir arbetslösa och inte kunnat betala sin A-kasseavgift eller inte kvalificerat sig för ersättning. Till det sistnämnda hör majortieten av ungdomarna. I moderatledda Stockholm har en fri etablering av vårdcentraler med ett hutlöst ersättningssystem lett till att i de välbärgade områdena dräller det av vårdcentraler och läkare medan det i de fattigare områdena  där ohälsan är som störst är läkarbristen att likna vid glesbygdens bekymmer. Ersättningssystemet leder till att det är doktorn som tar emot och hjälper till med av- och påklädning. Man får större summa i ersättning då jmf med att en undersköterska skulle göra det jobbet!   Ett utomordentligt exemepel på slöseri med skattebetalarnas pengar!  Det finns andra sätt att lösa frågan om finansiering av vår gemensamma välfärd:

1. Se till att fler får arbete så räcker skattepengarna till mer!  2. Se till att välfärden styrs efter behov så att de som behöver mest också får mest – och inte tvärt om!  3.  Slå vakt om den generella välfärden dvs våra trygghetssystem. Ingen skall stå rådlös och inkomstlös vid arbetslöshet eller sjukdom – det tjänar vi alla på.  Om detta talade inte Anders Knape för i hans värld har alla  som privatpersoner råd att betala mer för välfärden. De allra flesta av oss vet att det inte är så! Just därför talade vi och beslutade vi så mycket om detta på vår S-kongress veckansom gick. Politik kan göra skillnad!

Det tycker jag är den viktigaste slutsatsen av den kongress vi snart skall avsluta. Tänk så många ledarskribenter och nadra ”förståsigpåare” som räknat ut oss. Så många ord som ödlats på att skriva och prata ner Mona Sahlin som partiledare och blivande statsminister. Nu ser vi allt fler som inser vilken ortolig kraft det finns ivårt parti och i fackföreningsrörelsen när vi bestämmer oss och fokuserar. Det är inget fel på kompromisser, det är inget fel på förhandlingar, diskussioner och samskrivningar mellan olika viljor. Tvärt om – det är precis så vi kan utveckla vår politik. Jag är så oerhört stolt över att vara Socialdemokrat!