På Stora torget i Karlstad  kl. 18 är det manifestation för ”ship to Gaza”. Ställ Upp!

Vi fördömer Israels handlingar.

Det är med sorg i hjärtat jag hör att  Israel nu med våld stoppat ”Ship to Gaza”.     Jag har träffat så många engagerade människor som jobbat med denna insats för ett folk som som behöver stöd. Idag går mina tankar till dem.

VF:s ledare träffar mitt i prick beträffandearbetslösheten.  Jag  funderar mycket över varför vi inte får mer ”underifråntryck” i frågan om jobben. Tyvärr tror jag att  den mentala bilden att arbetslöshet är självförvållat har trängt väldigt långt in i  folksjälen och att många arbetslösa känner skuld och skam över detta. Det är i och för sig inget nytt. Bent Starrin, forskare på Karlstads Univeristet har sagt detta länge. För mig blir det tydligt när jag fått mycket ”credit” för debatter om ex de oanständiga villkor som gäller för arbetslösa i FAS tre i jobb- och utvecklingsgarantin, men  många vill inte visa sin arbetslöshet.   På det sätt som regeringen för sin politik blir alltmer av ”skulden” för arbetslöshet individualiserad medan regeringen själv kan svära sig fri och hänsvisa till den globala krisen.  Jag menar att hösten val är ett slag om solidariteten. Vi vill leva i ett samhälle där  vi ställer upp för varandra eller skall hela samhället bli en marknad där vi alltid själv får bära ansvaret för vad som händer oss i livet oavsett om det är sjukdom, arbetslöshet eller annat. Vi måste hitta tillbka till densolidaritet som handlar om rättigheter men också skyldigheter. Vår nuvarande regering ser till at individen får alltfler skyldigheter och marknaden alltfler rättigheter. Ett sådant samhälle kan aldrig bli ett solidariskt samhälle.

Gårdagen fem timmars långa debatt mellan oss socialdemokrater i Arbetsmarkndsutskottet och arbetsmarknadsminister Littorin var på många sätt klargörande. Litorin har inget som helst intresse av att lyfta upp det faktum att snart finns över 100 000 personer i den så kallade jobb- och utvecklingsgarantin. De personer som kommer till FAS 3 i denna garanti har förutom en urusel ersättning ochså obefintliga utvecklingsmöjlihgeter och chanser att ta sig ut på arbetsmarknaden igen.   Littorin pratar gärna om de som har lätt att få jobb.  Han vill däremot inte prata om de utförsäkrade.   Det är en tämligen nöjd minister som tycks sova gott om nätterna trots  450 000 arbetslösa i vårt land.   Med hans politik kommer klyftorna ytterligare att öka.  Jag märker tydligt att arbetslöhet är för många förenat med skuld och skam. Många hör avsig men vill inte ”skylta” med sin arbetslöshet. Det är kanske därför det är så tyst från den allt växande grupp som betalar ett oerhört högt pris för andras skattelättnader.   Jag tror att Littorin aldrig träffar dem och är definitivt inte intresserad av att känna hur det är att gå  i deras skor.  Han vill se skilda världar.

Politiken tenderar att personfieras alltmer.  Det pågår hela tiden ett kampanjmakeri som skall få Mona Sahlin att framtå som en dålig statsministerkandidat. I helgen kom ett nytt sådant ”drev”. Då är det skönt att veta att svenska folket är ett klokt folk. De är intresserade av politikens innehåll. Människor i allmänhet vill inte se ökade klyftor, inte barnfattigdom och inte arbetslöshet. Det är därför de röstar rödgrönt om det vore val idag.  

Det visar ju VF:s repotage om hur  eleverna på de värmländska skolorna bedömer situationen.  Jag tycker också att undersökningen visar att det inte alltid är mindre mobbing på små skolor vilket jag genom tiderna hört många påstå.  Jag var själv mobbbad i skolan så jag vet hur det känns och  vet att det sätter spår. Nu kan Frödingskolan  utgöra ett gott exemepel för andra hur man kan göra för att förebygga mobbing och det känns skönt att veta att det går!  Att utsättas för mobbing är inget man önskar sin värste ovän!

Centerns ungdomsförbund CUF går med gröna näsor ut i en kamapanj coh säger sig ha de bästa lösningarna för att unga skall få jobb. Receptet ligger i lägre löner,  otryggare anställningar och obefintligt anställningsskydd.  Plastnäsor förknippar jag med pajasar på cirkus och kanske CUF redan för början inser hur deras idéer mer hör hemma i fantasins värld än i verkligheten.   Aldrig någonsin har jag mött unga människor tidigare som inte vill stå upp för sina rättigheter att bli  bemötta med respekt för det  man kan och för den man är. Här har någon kraftfått gröna ungdomar till att unisont be om att få det sämre på jobbet än generationerna innan!  Unga människor skall tro både på sig själva och på framtiden. Här finner vi ett gäng som uppenbarligen vare sig tror på sig själva eller framtiden. Jag tycker det är pinsamt. Kampanjen är pinsam  och jag vill väldigt gärna att exemepelvis Erik A Eriksson berättar för mig och andra om CUF:s kampanj också är en seriös del av Centerns politik.

Idag berättar VF om Linda som jobbade under ett dåligt kontrakt.  Det finns väldigt många exemepl idag på ”dåliga jobb”. Andra media  har avslöjat hur det kan gå till på Mc Donalds och jag tror att om ungdomar fick skicka in (anonymt) sina berättelse skulle VF få många sidor skivna. Det är inte så vi vill att ungdomars första möte med arbetsmarknaden skall se ut.  Den borgliga regeringen har sett till att det blivit rejält dyrt att gå med i A-kassan och dessutom försämrat möjlighetrna att kvalificera sig för ersättning. Det är en anlednig till att få ungdomar går med i facket.  Det är inte heller naturligt att skolan bjuder in fackliga organisationer så de kan berätta om grundläggande rättigheter på jobbet.  Det borde vara obligatoriskt. Jag hör många borgerliga företrädare som säger ”bättre med ett dåligt jobb än inget jobb alls”. Jag delar inte den uppfattningen. Unga människor har rätt till jobb  med schyssta villkor, rimliga löner och anständiga arbetstider, precis som alla andra.  På sommaren ordnar LO ”Facket i sommarland” som kollar upp hur unga sommarjobbare har det.  jag tycker att LO coh TCO kan slå sina kretiva påsar ihop och göra en Ungdomssatsning som handlar om att sprida grundläggande kunskaper i vilka rättigheter man skall ha som anställd. En facebooksida, en jourtelefon osv.  Vi kan inte slänga bort en hel generations vilja till arbete och tyvärr tror jag inte på alla arbetsgivares goda vilja.

Regeringen har under hela mandat perioden varit väldigt säker på sina sak. Genom sänkta ersättningsnivåer skall fler jobb skapas. genom praktikplatser skall folk få visa vad de går för och få ett jobb.  Nu  finns flera utvärderingar gjorda av bland annat Riksrevisionen och aArbetsförmedlingen själva.  Riksrevisionens visar att en  vuxen individ som deltagit i arbetspraktik har 12% lägre chans att få ett reguljärt arbete jmf med den som deltagit i annan insats inom arbetsmarknadspolitiken. I Arbetsförmedlingen egen utvärdering visar att  en majoritet av de vuxna i jobb- och utvecklingsgarantin har ingen aktivitet alls!   Nyligen kom också en avhandling från Umeå universitet  visar att en högre ersättningsnivå i A-kassan leder till jobb som bättre matchar deras tidigare kunskaper och erfarenheter och därmed bidrr till att bevara den inkomstnivå man tidigare haft.  Det sistnämnda är et argument vi länge drivit och inte sällan möts av ett flin och en kommentar om  ”bidragssamhälle”.  För mig är det obegripligt att inte de arbetssökande protesterar och gör sin röst hörd i högre utsträckning.  De har ingen anledning att be om ursäkt för att de vill ha jobb och en  rimlig ersättningsnivå i A-kassan.  Nu är det snart examen och Littorin kan inte få godkänt för sin arbetsmrknadspolitik. Det har inte blivit jobb. Det har blivit ökade socialbidrag i nio av tio kommuner!

Idag träffade jag ett gäng elever på KPS i Kristinehamn. Många av dem gick på den introduktionskurs som Arbetsförmedlingen erbjuder unga arbetslösa.  Jag hoppas innerligt att dessa unga finner en lust att fortsätta utbilda sig. Om man inte har utbildning motsvarande gymnasieum så löper men 6-7 gågner större risk för upprepade arbetslöshetsperioder i livet.  Det är därför utbildning är så viktigt och det också därför vi satsar mycket mer på utbildning av alla de slag, än vad regeringen gör.  Visst är det bättre att satsa på jobb, pratik och utbildning för unga än att sänka skatten ytterligare för oss som redan har det bra!  Läs mer om vår jobbkampanj som startar idag!

Landets hundratusentals kommunalare har fått ett nytt avtal. Det ser ut att vara ett avtal som förut om högre lön också  leder till bättre jämställdhet och till nya möjligheter för  medlemmarna i ett starkt kvinnodominerat förbund. Tidigare är det ju främst inom den privata sektorn som det funnits omställningsavtal. Dessa avtal har haft stor betydelse för medlemmar som blir varslade och uppsagda. Genom avtalen har de snabbt fått stöd att se vad som behövs för att komma vidare till annat jobb.  Utvärderingar visar att  arbetslöshetsperioderna är kortare och att  det blir en trygghet i omställningen. Det är jättebra att denna möjlighet nu också ges till kommunals medlemmar.  Jag säger Grattis!!

Som politiker skall man säkert  alltid vara rationell och aldrig tro på något annat än politiken som förändringskraft men idag har jag känt att någon  annan kraft  hjälpte mig! Jag har länge haft värk och försökt komma i kontakt med läkekonsten i någon form att rådgöra med. Det är en konst i sig kan jag bekräfta. En hade bara sjuminuterstider, en annan krävde att jag listade mig, en tredje  meddelade att det krävdes remiss. Tämligen deppad  tog jag cykeln för att försöka motionera lite trots värken.  Motion är alltid bra har jag lärt mig. Jag fick ett infall att jag skulle gå på ett motionsspår jag aldrig gått. Mitt första möte var med tre ljuvliga ungar som var på väg med sin fröken  ut i skogen. Vi hade en härlig pratstund om guldfiskar, kurdiska och arabiska språket, myror och drömmen om att bli veterinär. Jag knallade vidare och nu gjorde det riktigt ont igen…  En kvinna kommer emot mig och lyser som en sol. Jag kände först inte  igen henne men hon kände igen mig. Vi gick på komvux tillsammans för nära 20 år sedan! Hon gick med krycka så vi kom förstås in på krämpor. ”Men ring dit vettja” sa hon när jag berättade om mina kontaktproblem. Jag haltade snabbt vidare, cyklade hem och ringde. Förvånad hörde jag en mänsklig röst, inte en telefonsvarare som bad mig trycka 1,2 eller 3. Jag hörde  en vänlig röst som lyssnade och frågade vilken dag jag ville komma. Jag kände mig inte till besvär eller som en onödig bealstning på något system. Det var en härlig känsla som suttit i hela dagen! Vad var det som fick mig att plötsligt komma på att gå den där stigen?  Det kan ju vara ren tur men det kan också vara ”ödet” eller hur?

Igår besökte jag Filipstad. I Filipstad ligger Bergsskolan,  ett litet lärosäte som utbidar bergsingenjörer. De har genom tiderna alltid varit eftertraktad arbetskraft och fortsätter vara det.  Bergsskolan är ett bra exemepel på att när utbildning och näringsliv samarbetar tätt så blir också den utbildade arbetskraften eftertraktad. Vi måste ha mycket mer av koppling mellan ankademi/utbildning och näringsliv.  Nästa  besök gjorde jag på Åsesnskolans fritidshem.  Där fanns  härliga ungar och engagerad personal. Jag frågade om de fick önska sig vad som helst – vad skulle det vara. Svaret var mer tid för varje barn (lärare) att få göra mer  med barnen i mindre grupper (fritidspedagog).  Jag är inte alls förvånad över svaret men detta är ännu ett exemepl på hur Fredrik Reinfeldt är ute och cyklar när han sägeratt kommunsektorn har nog med pengar!!! Det är möjligt att mörkblå kommuner i Reinfeldts närhet har det men definitivt inte majortieten av Värmlands kommuner.  På kvällen hade Svenskt Näringsliv inbjudit till diskussion om ungdomar och jobben med ungdomar. Nu var väl vi vuxna i majoritet men det var ändå nyttigt och trevligt att träffa lokala representanter för Arbetsförmedling, läringsprojekt, osv. Jag tror att syftet med träffarna är att få deltagarna att tycka att Lagen om anställningsskydd är anledningen till ungdomsarbetslösheten. Jag tror inte det lyckades denna kväll i all fall. Det är helt enkel fler jobb, bättre samspel mellan skola och arbetsliv, och även attitydförändringar som måste till!

Ja, inte känns det som något att fira måste jag erkänna.  EU:s finansministrar sitter i krismöte, Storbritanien står utan regering och det känns som väldigt oroligt. Jag är ingen ekonom men däremot funderar jag gärna över politikens etik. Jag funderar också över hur saker och ting kan gå till?  Jag uppfattar exempelvis att EU kommissionen har koll på om ett land inte lvever upp till olika direktiv. Vår regering, som jag skrivit om tidigare har ju väldiga problem med sin generösa inställning till visstidsanställningar. Där ligger kommissionen på och det är bra. Men hur kan det gå till så att länder kan praktiskt taget gå i konkurs utan att man tidigare reagerade?   Vad gör EU kommissionen för att motverka korruption i länder där ”alla vet” att det förekommer?  Jag tycker att Europatanken i grunden är bra men de valda och av länderna utsedda borde rimligtvis inse att det är ett projket som måste skötas väl.  Det är alltid folket som får stå för notan när det  blir ekonomisk kaos i ett land.

Maud tycker inte att kommunerna skal få del av vinster från vindkraftverk men däremot markägare.  Borgarna säger att de är moderna men jag tycker nog allt att det börjar likan alltmer 1800 tal. Det är om man äger som man har rättigheter – inte om man är.  Vi vill ju inte att vinster av energin skall tillfalla enskilda kommuner för att alla har inte lyckan att bo i en energiskapande kommun. Däremot är vårt förslag om att beskatta vinsterna i energibolagen mer och att ta en del av Vattensfalls vinst till en riskkapitalfond  sätt att  fördela resurser till fler.  Maud vill inte att det offentliga, exemepelvis kommuner skall ha mer resurser. Tvärt om. Den borgliga regeringen har dragit ner på resurser till vårt gemensamma på flera olika sätt.  Borttagandet av extraresurser till kommunerna är bara ett exemepl på det.  Med borgerlig politik kommer klyftan mellan stad och land att växa ytterligare. Det är jag alldeles övertygad om!