Nu har jag kommit hem från en otroligt lärorik resa i fyra Afrikanska länder. Rwanda, Uganda, Tanzania och Kenya. Vi har i samarbete med Kooperation utan gränser och VI skogen studerat hur man i dessa länder arbetar för att stötta småbönderna i deras arbete för att skapa ett hållbart jord- och skogsbruk. Här är klimatomställningen oerhört påtaglig. Bönderna kan inte längre använda sin nedärvda kunskap eftersom regnet inte längre kommer såsom det alltid har gjort. Det krävs nya kunskaper om diversifiering av odlingarna, kunskpa om hur man gödslag naturligt föratt få ut mer. Fefolkningen växer med 2-3% per år och alltfler skall dela på den jord man av hävd odlat på. I Rwanda är exemepelvis 60% av befolkningen under 16 år. Många av de besök vi gjorde tror jag aldrig jag glömmer. Besöket på Memorail musum of genoside är ett av dem. Här på detta museum finns en massgrav för 275 000 personer av de kanske 800 000 som fick sätta livet till under 90talets stora folkmord. Detta skedde samtidigt som kriget i forna Jugoslavien. Det är kanske därför vi inte reagerade så starkt då. Jag minns iall fall inte att vi gjorde det. Rwandas regering har en mycket tydlig plan framåt för att bygga upp landet. Vi träffade några kollegor från parlamenetet och samtalade. I vårt perspektiv är det ”oförlåtligt” att inte ha full yttrandefrihet. I deras perspektiv är det omtanke om landet. Att en gång för alla stoppa motsättningarna. Det är ett otroligt vackert land. Jag har aldrig sett så mycket vandrande männsikor i hela mitt liv. Barn, kanske 3-4 år bar vatten och ved. Vi träffade en 38 årig kvinna som deltog i de program som vi är med och finasierar. Hon hade verkligen tagit till sig all kunskap och skpat en egen biobränsleanläggning så hon slapp elda för att laga mat. Hon hade ordnat det med en tank för att spara regnvatten så hon klarade regnperioderna och hon hade diversifierat sin odling för att alltid ha något att sälja. I all de fyra länderna är det uppenbart att det är kvinnorna som bär utvecklingen framåt. Detta blev en kort inblick i min studieresa till Afrika men ensak ska ni ha klart för er alla. Om ni trycker på rätt knapp när ni pantar flaskor på konsum och skickar pengarna till detta arbete så vet ni att det ger reultat!

Jag befinner mig nu på en fantastisk resa i Afrika.
Jag ska försöka lägga in några bilder så ni får se!

Your browser does not support the video tag

De senaste dagarnas debatt om förtroendet för vår partiledare har fått mig att verkligen försöka tänka ut en hållbar strategi och inte bara tycka i största allmänhet men se det är inte lätt…..Jag är ju en del av problemet eftersom jag är medansvarig för partiets urusla opinionssiffror. Jag tycker Mona Sahlin har rätt när hon menar att partiets kris är djupare än vad media lyckas beskriva idag. Jag tror exmepelvis att ett månårigt eftersatt arbete med medlemsvård och ledarutveckling har lett till att många stjärnor vi har och haft väljer andra banor i livet. För mig är Luciano Astudillo ett exempel på detta.  Jag tycker också att Mats Johansson har rätt. Jag känner honom sen 35 år och jag känner att vad Mats menar är att vi som har förmånen att vara med och leda partiet har så många arenor internt att föra debatten på, så att vi inte behöver springa till tidningarna för att göra det. Peter Franke har också rätt när han idagens ledare i VF skriver:  Varje vecka längtar Socialdemokrater i Riksdagen och runt om i landet efter att få diskutera politiska sakfrågor…. och varje vecka slutar i besvikelse över att debattten uteblivit eller inte uppmärksammats. (ledaren ännu ej ute på nätet). Vidare skriver Franke om partiledarval: ” Till nästa gång, när det kan tänkas bli måste det vara en mer öppen process. Kan de andra partierna så måste också vi klara av det”   Sammanfattningsvis: Jag tycker det ligger mycket i det  partikamrater i hela landet tycker och tänker. Frågan är bara hur ska det gå till.  Hur sker en öppen debatt på medlemmarnas villkor och inte på medias? Ingen kan väl mena att medlemskapet i partiet inte skall vara värt något när vi bestämmer politiken eller utser våra ledare?  Kommer det att gå att förena en kraftfull satsning på våra politiska begåvningar  med ökat inslag av personval som kommer i nästa val. Ska vi acceptera att vi går mot ett politiskt klimat som mer liknar USA där kampanjandet är enormt inför valen men den demokratiska grunden nästan obefintlig? Ska starka röster med egen blogg och bra kontakt med media vara det som är ”partiets röst” eller vad värre är: ska proffstyckare  i TV soffor och redaktioner bestämma vad Socialdemokratiska partiet skall ta sig för med? Jag känner inte särskilt många av dem som ”de kärleksfulla kritikerna”, som Anna Lind  talade om. Nej då ser jag en sådan i Kicki Liljeblad som skriver i sin blogg idag om sina förväntaningar på vår partiledare.  För mig är det självklart att vi skall ha en öppen debatt om både politikens innehåll och förväntningarna på våra ledare men för mig är inte en öppen debatt det som drivs och leds av nyhetsredaktioner på kvällstidningar. För mig är det möten, samtal, gärna chatforum på nätet, rådslag och annat som involverar alla som vill mer med Socialdemokratin än att ha klatschiga rubriker eller knäcka en person för en tid. Jag uppfattar att det finns mycket energi hos många i vårt parti men det sakans kanalar att tillvarata den. Av egen erfarenhet känner jag också starkt att varje röst, varje medlems åsikt måste respekteras och tas till vara på ett eller annat sätt. Just nu finns inte särskilt många självklara rätt eller fel i . Ödmjukhet är ingen dålig egenskap och det finns ingen motsättning mellan ödmjukhet och målmedvetenhet. Särskilt inte om man är i kraftigt underläge.  Socialdemokratin måste återfinna sin själ utan nostalgiska tillbakablickar.  Att finna den är viktigare än att kortsiktigt blicka på opinionsmätningar. Låt oss sluta med navelskåderiet, blicka utåt, framåt, uppåt. Sverige kan bättre och det kan vi också!

Ja, det tycker jag i all fall som gillar att gå på bio. I början av december hade jag en debatt i Riksdagen med kulturministern. Jag uttryckte min oro över vad som händer eftersom  parterna inte verkar gilla ett nytt filmavtal som ju är en förutsättning för att det skall kunna bli finansiering av ny svensk film så som det ser ut idag i alla fall. Ministerna försäkrade att det blir ett avtal i god tid före årsskiftet. Idag är det 29 december…. I  SvD beskrivs läget idag  SF:s chef Anna Serner tror mer på en helstatlig filmpolitik. Ett problem är också den enorma maktkoncentration på Bio marknaden som SF utgör.  Jag vill tro att ett filmavtal ändå är att föredra men staten borde gå in med mer pengar i avtalet för att få parterna tillbaka till förhandlingsbordet.  Jag är rädd att viljan saknas. Under kommande år har vi inte ett enda förslag (proposition) att vänta från regeringen till kulturutksottets bord. Handlingförlamningen verkar total. Väldigt synd om det också skall drabba svensk film. Det görs så fantastiskt många bra filmer som fler borde få se, antingen på bioduken eller snabbare i andra fönster. På så sätt skulle incitamenten för illegal nedladdning minska. Som ni vet är det fult att stjäla.

I veckan kommer Regeringen att än en gång få bakläxa beträffande sjukförsäkringen. Det är andra gången på ett halvår och regeringen gör ingeting för att verkställa de beslut riksdagen tagit. Samm sak gäller  pensionssystemet för scenkontnärerna. Det är också andra gången Riksdagen ger regeringen bakläxa. Det är allvarligt, tycker jag att vi har en regering som inte brysr sig om vad de folkvalda beslutar. Svenska folket har röstat fram 349 riksdagsledamöter men de har aldrig röstat fram regeringsmedlemmarna. Väljarna kan ställa riksdagesledamöter till svars minst vart fjärde år.  Demokrati betyder folkstyre. Vi har inte det i sverige nu känns det som.

Vi ska ha en kunskpsbaserad ekonomi. Det  är  ledord för Socialdemokratisk politik. Det är mot bakrund av det som vi säger nej till sänkt krogmoms när pengarna behövs i utbildningssystemet. Ett annat sätt att se på orden kunskapsbaserad ekonomi är att ta reda på fakta, istället för att allmänt tycka om saker och ting. Nu har en forskare forskat på hur RUT avdraget ansvänds och detta presenteras i en artikel i Dagens Arena idag. Läs den.

Jag har varit med Berit Högman i dag och i går som praktikant i Riksdagen- två få men intensiva dagar. Jag har också varit med på en föreläsning om barnfattigdom i söndags på hemmaplan i Värmland.

Anledningen till att jag ville praktisera här var att jag är oerhört intresserad av politik och har också blivit uppfostrad av två föräldrar som diskuterat och förklarat för mig om politik och det är där jag tror intresset har väckts. Jag ser mig själv som en socialdemokratisk likhetsfeminist, (det finns särartsfeminister och likhetsfeminister, särartsfeminister tycker att män och kvinnor är biologiskt olika och likhetsfeminister tror att vi uppfostras olika och därför får den stereotypa bilden av män och kvinnor,) och alltså är jämställdhet en väldigt viktig fråga för mig.

Jag har träffat oerhört inspirerande och roliga personer som förklarat och tagit sig tid med mig och det är jag väldigt tacksam för.

Jag tycker de här tre dagarna har gett väldigt mycket och jag har fått upp en större och bättre bild av hur det är att jobba som politiker. Det verkar roligt men ändå tids-och energikrävande men det tror jag att jag skulle klara av och jag kan lugnt tänka mig att jobba som politiker i framtiden! Det har varit mycket spring, mycket samtal och många nya platser. Jag har bl.a. sett på en föreläsning om hur våldtäkter används i krig med Margot Wallström m.fl. Jag har hälsat på många ledamöter och varit på en slags föreläsning eller visning i Fryshuset om vad man gör där och hur ungdomar har det idag. Jag har gått en historievandring om olika hus i Stockholm och hur Riksdagen såg ut för länge sen- och på köpet fick jag se oerhört tjocka böcker från 1600-1700-1800-talen och skriva med bläck i skrivstil. Jag har också sett på frågestund i Kammaren och hälsat på Håkan Juholt och snart så ska jag avsluta praktiken genom att se en film på bio.

Tack Berit Högman för att du tog emot mig och gav mig de här fantastiska dagarna! Hoppas vi ses igen!

Ester Nilsson, praktikant, Värmland.

I samma vecka som nyheten om att Nordea köpt en lägenhet till sin VD för 22 miljoner hade man i Sysslebäck ett befolkningsmöte om bankens nedläggning. Från Nordea hävdade man att banken inte klarade avkastningskravet.  (Idag kan vi läsa om att VD också fått sin bostad i Köpenhamn betald av Nordea sen 2007).  Jag skickade då en fråga till Finansmarknadsminister Peter Norman om han tyckte att detta verkade rimligt. I dag har jag fått svaret om kopierar här det: 

Berit Högman har frågat mig om det är min avsikt att staten som delägare i Nordea ska ha ett ansvar för att banktjänster är tillgängliga i hela landet genom exempelvis skilda avkastningskrav beroende på geografiska förhållanden.Jag vill först understyrka den rollfördelning mellan staten och företagen som finns i en marknadsekonomi som den svenska. Det är inte min sak som minister att delta i operativa beslut i ett bolag. Nordea är ett börsnoterat aktiebolag i vilket svenska staten äger 13,5 procent, och det är styrelsen och ledningen som har ansvaret för den operativa verksamheten, som denna fråga berör.

Jag delar dock Berit Högmans syn att ett för högt risktagande i den finansiella sektorn innebär problem för samhällsekonomin. Finansiella företag har inte anledning att fullt ut ta hänsyn till de externa effekterna av sitt företagsekonomiska beslutsfattande. Det kan, som vi alla tidigare sett, leda till ett överdrivet risktagande och det finns anledning för staten att skydda samhällsekonomin mot konsekvenserna av detta. I Sverige har vi t ex inrättat stabilitetsavgifter och en stabilitetsfond. Banker har ett ansvar inte bara gentemot sina aktieägare utan i lika stor grad gentemot sina kunder. Jag är övertygad om att Nordeas nuvarande avkastningsmål är för högt och kan leda till ett alltför högt risktagande. Jag kommer i min roll som finansmarknadsminister verka för lägre risknivå i det finansiella systemet, bland annat genom högre och samhällsekonomiskt mer välbalanserade kapitalkrav för banker. Dessutom ska kundernas ställning i förhållande till bankerna stärkas.    SLUT

Det hade glatt mig och Nordvärmlänningarna om Peter Norman hade svarat att han tycker det är viktigt att banktjänster ska finnas tillgängliga för alla medborgare i Sverige och att han som representant för delägarskapet i Nordea  är beredd att driva det.  Nu gjorde han inte det. Regeringen vill ju egentligen sälja alla sina bolag och låta marknaden ta över.

På moderatstämman för en tid sedan så avslöjade verkligen moderaterna sin brsit på visioner. Ja det blev tydligt att visioner är inget ett parti skall ha, underförstått ; vi vill bara ha makten!  På det område jag ägnar mest tid åt, kulturområdet är det mycket tydligt.  Inte en enda framtidsvision. Inte ett enda förslag som tar ansats i  en vision om kulturens plats i samhället.   Någon som vet vad kulturministern vill med samtidskonsten? Någon som hört något om vad hon vill med svensk filmpolitik? Någon som hört vad hon egentligen tänker göra för att lösa frågan om pensionerssystemet för scenkonstnärerna? Tänk att vi har löst pensionsproblememt för diplomatfruarna men inte för scenkonstnärerna!!  Om man inte ser bakåt (tänk på deras historieförfalskning) och inte ser framåt, så får man se upp, som Tage Danielsson sa.

Under veckan som gått så får vi väl säga att vård- och omsorg har varit högt på listan över aktuella samtals- och debattämnen. Det har handlat om allt från TV:s avslöjnaden om Caremas vanvård till avslöjanden om att vårdföretagens vinster dvs våra skattepengar hamnar i skatteparadis. Allt är upprörande. Men tyvärr får vi konstatera att det även finns kvalitetsbrister i offentlig sjukvård och äldreomsorg. Dagens ledare i Expessen tar upp detta på ett riktigt nyanserat sätt.    Jag slutar aldrig förvånas över att det ska vara så förb…. svårt att ha en patient- och medborgarorienterad vård där medborgaren och dess anhöriga möts med respekt och tilltro. Varje kommun, varje landsting borde naturligtvis ha system för klagomålshantering som var transparent och tydligt oavsett vem som är utövare av vård och omsorg.  Jag är nu själv anhörig till en äldre person. Jag vill veta vad som ingår i vårdplaneringen, jag vill veta vad som förväntas av mig som anhörig och vad omsorgen/vården gör och inte gör. Jag vill veta vem eller vilka som är ansvariga för varje del i vården/omsorgen och jag vill känna trygghet i att ord och handling följs åt.

Som skattebetalare vill jag veta att mina skattepengar stannar i det här landet och går till det de är avsedda.  Det finns ingen kommun som har fattat beslut om att x % av kommunenes intäkter skall gå till skatteparadis. Och slutligen som politiker kan jag skämmas över den blåögdhet som finns och som funnits bland både politiker och befolkning kring att drivkraften vinst så grovt har underskattats vid beslut om upphandling av verksamheter.

I veckan kom nya siffror som visar att alltfler tvingas gå på Socialbidrag. Om detta skriver Håkan Juholt i denna artikel.  Hur kan det bli såhär? För det första så är det allt färre som kvalificerar sig för arbetslöhetsföräkringen. Det beror på att det var det första borgarna försämrade efter valsegern 2006.  Sen försämrades sjukförsäkringen. Paralellt med detta minskade utbildningsinstaserna för de med kort utbildning. Det har blivit många återvändsgränder för personer som skanar fast kontakt med arbetsmarknaden.  Två tredjedelssamhället är här! Vi som har det bra har fått det bättre. Andra har ohyggligt svårt – hur gärna de än vill- att komma vidare med utbildning och arbete.  Idag läser jag i tidningarna om att kuratorer, socialarbetare och präster sjukskrivs ofta  pga psykisk ohälsa. Tacka f-n för det, tänker jag. Det är de personalgrupperna som har att hantera de ökade skillnaderna i vårt samhälle.  Nästa  Söndagarrangerar Socialdemokraterna i Värmland ett seminarium om orsakerna till den ökande barnfattigdomen. Anmäl dig gärna!!  Läs också  gärna Christian Norlins blogg!

När nyheten om de kapade lösenorden briserade häromdagen så tänkte jag att det var väl  väntat.  Det var ännu ett exempel på hur sårbart vår samhälle blivit i takt med den tekniska utvecklingen. En annan tanke jag länge haft handlar om hur kommer vår historia att beskrivas i framtiden. Härom morgonen lyssnade jag på författaren Elisabeth Åsbrink som skrivit boken om Otto den judiske pojke som kom till Sverige som liten och blev god vän med Ingvar kamprad, trots att Ingvar var öppen nazist. Hela den boken kom till tackvare att 500 brev som Ottos föräldrar och släkt skrivit till honom.  Och tänk vilken tur att Lars Lerin brevväxlade med  Kerstin Högstrand. Annars hade vi  inte blivit  förunnade att läsa en fantastisk bok.  Numer skriver vi nästan aldrig brev. Vi mailar och sms:ar. Men kommer det att sparas av nån. Nej det tror jag inte. Det ”stora” kollektiva minnet har vi regler för hur det skall sparas men vem läser gamla mail i framtiden?  jag konstaterar också att många av mina arbetskamrater helt låter sig uppslukas av de spel som går att ladda ner i våra Iphones. Hur mycket tid till lite småprat försvinner till förmån för tävlande i att bilda ord med en kompis i en annan stad. Ibland känns det som vi glor in i våra skärmar, stora och små så vi inte ens skulle märka om nån dog på stolen intill… ja nu var jag kanske lite drastisk  och framförallt så känner jag mig väldigt ensam om att inte älska alla nya tekniska finesser som dyker upp i vårt liv.  Hur konservativ får man vara om man är Socialdemokrat?

Moderaterna har fått  sådan hybris att de nu gör historieförfalskningar för att inför sig själva och folket visa på sin storhet genom tiderna. Men nu tvingas de backa.  Skickligt har moderatern under många år tagit ord och begrepp  som kännetecknat svensk arbetarrörelse och gjort om dem till sina. Där hittar vi säkert förklaringen till att så många LO medlemmar röstat blått de senaste valen.  Men nu har det gått för långt och Sofia Arkensten får en skammens rodnad över kinderna när hon tvingas erkänna detta och Fredrik Reinfeldt medger att de får nog skriva om sitt program vid lämpligt tillfälle.  Häromkvällen lyssnade jag till Paula Bertolone från Metall som far land och rike runt och håller föreläsningar om ”Verktygslådan”. Den historieberättelsen handlar lite om historien och mycket om nutiden och varför facklig/politisk samverkan är en självklarhet för ett fackförbund som Metall.  Jag skulle önska att alla löntagare i hela Sverige fick den berättelsen sig till livs.  Det är genom vår svaghet i kunskap om historien och därmed om framtiden,  om helheter och samband  som moderaterna får möjlighet att göra som de gör.  Moderaterna strategi började planeras redan på sjuttiotalet, tog fart rejält genom SAF (numer Svenskt näringsliv) under 80-talet och började ge effekt under kommande decennier. Starka strategier som handlat om allt från att producera skolmaterial och låta deras tankesmedjor utbilda unga  till skicklig marknadsföring av varumärket ”Nya Moderaterna” med allt vad det innebär. Nu reagerar alltfler på hur samhället håller på att utvecklas.  Min och vår uppgift som Socialdemokrater måste vara att både återerövra historiebeskrivningen  och med det också ge tydlig färdriktning för framtiden med våra bärande idéer  om jämlikhet, solidaritet och rättvisa som grund. Vi kommer aldrig i närheten av de ekonomiska resurser som högern har haft och har men vi ha stora möjligheter att med gemnsamma krafttag göra skillnad. Det förutsätter förstås att vi slutar med alla typer av inbördes fajter och ser skogen för alla träden.  Tio år med moderatregering  är nog!! Det  ska vi visa  i valet 2014.

För mig har det varit en vacker dag från början till slut.  Det lilla Flygplanet tog mig från Arlanda till Torsby och seglade över ett soligt rimfrostigt landskap. I Torsby pågår en filmfestival med miljö som övergirpande tema och skog som et undertema. Sahlströmsgårdens stora sal var fylld och jag fick äran att träffa Tor Heyerdahl d.y. en man lika fachinerande som sin far.  Fachinerande och ambitiöst är förresten hela arangemanget och jag använde min tid till att prata om Torsby som en del av världen. Klimatfrågan är gränslös liksom frågor om demokrati, kultur och mänsklighetens överlevnad. Har ni tillfälle så åk till Torsby dagarna framöver. Många fina filmer visas på Stjärnan. För övrigt kan jag konstatera att detta var en ovanligt dålig helg att vara borta från Värmland (Jag är nu på väg till Kiruna) Rickars Wollf är i stan, en Sydafrikansk gospelkör är i stan… ja men kan inte vara överallt. Jag får i allfall besöka ett sameviste i morgon och LKAB:s gruva på Lördag. Det ser jag fram emot. Trevlig helg på er!

Efter en av de jobbigaste veckorna på länge är det en ny vecka med nya tag. Håkan Juholt ska resa runt i landet och samtala om vad som hänt och vår politik. Jag uppskattar särskilt det sistnämnda!  Idag rapporterar media om två olika rapporter som berör kärnan i vår Socialdemokratisak välfärdspolitik som borgarna raserat. Det ena är A-kassan  och det andra sjukfrsäkringen. I dagens VF (Tyvärr ej på nätet) läser jag att tunga forskare kritiserar nuvarande A-kassa. Den ger inte alls de effekter regeringen tänkt. Det har vi sagt hela tiden. En bra A-kassa ökar rörligheten på arbetsmarknaden och bidrar till att rätt person hmanr på rätt jobb. En dålig A-kasssa bidrar till långtidsarbetslöhet och utslagning. Den andra rapporten handlar om sjukförsäkringen. Allt färre litar på att försäkringen fungerar. Ingen är väl förvånad för den fungerar ju inte för sjuka männsikor. Maria Larsson (kd) , sa i radion igår att den gjort att människor jobbar. Min och vår bestämda uppfattning är att man ska jobba när man är frisk – inte när man är sjuk. Jag tror att på område efter område kommer vi att se att männsikor uppfattar att vissa saker i samhället är mycket smart att finansiera och organsiera gemensamt. Apoteksreformen får ses som näst intill ett fiasko. Det har blivit dyrare för staten, krångligare för de sjuka och tillgängligheten har inte ökat mer än på de platser där tillgängligheten redan var hög. När marknaden blir målet och männsikors väl sätts på undantag då måste vi alla reagera! Dags för nya tag!!