För en tid sedan besökte jag Mariestad tillsammans med andra S-kollegor . Vi träffadeföreträdare för  Arbetsförmedling och socialtjänsten i kommunen. De berättade hurde jobbade för att få människor in i arbete eller utbildning men de berättade också hur många regler som deras arbete omgärdades av. Många, däribland jag har påpekat för Littorin att det måste till kvalité  och inte bara mängd i insatserna från Arbetsförmedlingen. Han verkar strunta i det och antalet långtidsarbetslösa har ökat med nära 100 000 på ett år. I många kommuer jobbar man som i Mariestad med att försöka göra det bästa av situationen. I nästan grannkommunen Kristinehamn verkar man dock inte lika ”på”. Kristinehamn som är en moderatstyrd kommun har nästan dubbelt så höga kostnader  för socialbidrag som S-styrda Mariestad. De är ungefär lika stora. De ligger en timmes bilfärd från varandra. Blir man arbetslös tycks det vara en klar fördel att bo i Mariestad och hur förklarar moderaterna i Kristinehman sin bidragslinje?

Den centerpartistiske riksdagsledamoten fredrik Federly har åkt på en resa till solen bekostad av ett antal företag. Han hävdar att det inte var riksdagsledamoten Fredrik som reste utan hans dragpersonlighet Ursula som for iväg.  Detta är ett resonemang som inte håller. Jag gillar inte moralism men helt klart är att har man accepterat att bli riksdgsledamot så är man det  24 timmar om dygnet  365 dagar om året.  Men kan inte klä ut sig till något annat och därmed inte ha kraven på sig att inte ta emot erbjudanden som kan uppfattas som  mutor eller alldeles för stora ”fringisar”.  Som förtroendevald har man fått ett förtroende att förvalta på bästa sätt och efter bästa förmåga.  I många andra länder står politiker allt för långt i från sina väljare och verkligheten. Det finna mycket vi kan lära från andra länder men just den företeelsen behöver  vi verkligen inte ta efter!  Att ständigt fundera över vad som är rätt och fel är viktigt för alla människor men det är särskilt viktigt om man är rikdagsledamot!

BRIS, Barnens rätt i samhället har kommit med sin årliga rapport och tar där upp ett mycket viktigt bekymmer nämligenatt alltför många barn inte går till skolan och att de inte får klara betyg.  Detta har jag också skrivit en motion om. Anledningarna kan var många. Det kan vara ett barn vars föräldrar inte orkar eller kan stötta dem utan barnen blir sina föräldrars föräldrar och stannar hemma för att se till dem. Det kan vara barn med psykiska besvär som int får relevant stöd och hjälp. Det kanvara barn som väl skulle klara kunskapsmålen men som av olikaskäl inte kan vistas i skolan. Även här vet vi att skolans mobbingproblem långt ifrån är lösta i alla skolor.  Jag blir lika upprörd varje gång jag tänker på att  vi gemensamt i samhället ine kan bestämma os för att barnen är det viktigaste vi har.  När borgliga politiker tycker att det allra viktigaste är sänkta skatter så säger de samtidigt att det är mindre viktigt med vuxna i skolan eller på fritids.  Jag kan inte med min skattesänkning köpa speciallärare till skolan eller läkaretill BUP.  Jagvar själv mobbad i skolan och jag vet att sådant sätter spår i hela livet.   Läste i VF om en skola som nu fått koppla in Arbetsmiljöverket och skyddsombudet kunde koppla samman bristande stöd till utsatta barn med det faktum att nu drabbades hela skolan på ett sätt som  är helt oacceptabelt.  Det finns inga onda barn. Det finns inga barn som av egen fri vilja saboterar sin framtid genom att inte gå i skolan.  Hela vuxenvärlden måste stå upp för barnen rätt till en trygg och säker skolgång som ger den bästa start i livet.

Läs denna berättelse!  Den visar också det vi Socialdemokrater sagt hela tiden i sjukförsäkringsdebatten. Det går inte att sätt bestämda tidsgränser för när mans kall bli frisk.  Det går heller inte att skapa ekonomiska drivkrafter i tillfrisknadnet om inte kroppen  samtidigt är med. Anders har tur som finner en arbetsgivare som förstår hans villkor. Hur gott om sådan arbetsplatser och arbetsgivare finns det? Jag tror det är hög tid att starta ett rejält arbete och debatt om det goda arbetslivet. Vad är det som behövs för att Anders och andra som ”varit där” skall få en chans tillbaka?

I debatten igår hävdade Reinfeldt att antalet sysselsatta har ökat med 100 000. Idag kan vi dock se att hans kollega Borg erkänner att han var helt ute idet blå. Visst, det är mänskligt att fela men är man statsminister då borde man veta om arbetslösheten har ökat eller minskat i det land man är satt att styra!  Kanske är detta ett mått på Reinfeldts intresse för jobbfrågan.

Den s.k. superveckan fortsätter och igår var det dags för debatt i radions P1.  Svenska dagbladet  lät en statvetarproffessor får tycka till och då blev betyget. Mona vann debatten.  Jag är ju part i målet men halt klart är Reinfeldt irriterad när han blir ifrågasatt. Jag undrar om han är ovan vid att få kritik till sig direkt. Han kanske aldrig träffar folk som vågar vara krititska när man träffar själva statsministern. Eller vad värre är. Han träffar inte folk som drabbas av hans poltik.  Ett annat höger parti,  Kristdemokraterna har nu en intern debatt där starka viljor inom partiet vill gå åt höger. Kan man gå längre åt höger? Mats Odell har beskrivit att lösningen på bostadsbristen för unga är att det skall bli skattefritt att hyra ut i andra hand. Så unga som vill flytta hemifrån skall alltså hänvisas till en ”hyrestant” som hyr ut ett rum i sitt hus. Kanske med krav om att det skall vara tyst kl 22 eller ”inga besök” eller något anant direktiv som definitivt inte ökar möjligheten att forma sitt eget liv. Snacka om ur askan och in i elden!  Själv var jag för ett antal år sedan ute på jakt i Stockholms andrahandsmarknad för att hitta ettalternativ till Riksdageens korridorboende. (Ungefär som elevhememt i Torsby 1974-76). Trägffade en man som hade en liten  etta att hyra ut vägg i vägg med sin lägenhet på Östermalm. När han  vill diskutera min sociala situation blev det för mycket för mig. Om han vill diskutera det med en  gift 45 åring. Vilka frågor skulle han då ställa till en ung människa?  Efter det tedde sig riksdagens korridorboende som paradiset.

Det ser ut som många jobb kan räddas på SAAB i Trollhättan och det kom faktiskt en glädjetår när jag hörde Spykers VD säga att det skal bli en långsiktig satsning på SAAB. ”Ett unikt märke” sa han på presskonferensen!  Jag har några gånger under året besökt Trollhättan och känt alla dessa vändningar  mellan hopp och förtvivlan.  Nu får de äntligen en rejäl framtidstro.  Jobb är  ju det viktigaste för framtidstron och alla i Trollhättan har verkligen visat att de sätter jobben främst!!

i förra valrörelsen markandsförde sig Högerpartiet Moderateran som det nya arbetarpartiet.  Men nu är det tydligt att det inte räcker med att hitta på nya namn och ord. politiken måste ha ett innehåll också. Mona Sahlin hade helt rätt i förra veckan veckans riksdagsdebatt när hon fick in en ”femetta” på Reinfeldt om att han inte haren aning aom vad jobbpolitik är. En färsk undersökning visar att det är vi Socialdemokrater som har det största förtroendent i den frågan och med all rätt. Vi har 100 000 fler pltser  i aktiva insatser inom arbetsmarknads- och utbildnigspolitiken. Vi har konkreta förslag inom näringspolitiken  för fler jobb. Moderaternas svar p´å detta är i vanlig ordning – skatttesänkningar.  Men vi får inte bli ”stöddiga”. Vi måste också vinna respekt hos de väljare som har jobb, som ”aldrig” blir arbetslösa och inte tänker så mycket på detta med jobben. Bor mani Värmland är det svårt att förstå att sådana människor finns men det gör det! Vi ska presentera en trovärdig och bra politik inom alla områden innan valet!

Ja så har vi i partiet  benämnt denna vecka som innnehåller en rad debatter och även andra aktiviteter på arbetsplatser, gator och torg. Dock värjer jag mig för att kopiera allt för mycket från den amerikanska valrörelsen vilket ordet supervecka  är hämtat.  Lagom är bäst tycker jag som typiskt svensk.  Jag tänker inte skriva om gårdgskvällens   debatt i TV.  Den har redan pratas igenom isåväl TV som Radio. Läs min ”Röster från Riksdagen” istället!

Börje Hörnlund, centerpartist (i alla fall har han varit det som minister i borgliga regeringar) ryter till, med all rätt,  mot sin regering i dagens Aftonbladet.  Tidigare fanns det Centerpartister som  företrädde de ”små människorna”, som befann sig mitt i vardagen och  såg till att vara konstruktiva och finna lösningar. Det var därför Uno Carlsson (c)  samarbetade med Stig Gustavsson (s) i landstingspolitiken i många år. Nu är den sortens centerpartister utrotade. Kvar finnsbara den typ som igår  lade förslaget om fullständig privatisering av arbetsförmedlingarna (se tidigare inlägg) eller som köper en salladesbar för att provocera facket. Så finns det de som tycker som Börje Hörnlund men inte törs säga nåt…..   Det är högst begripligt att (c) nu ligger under fyrapocentsspärren.

I Centerns värld skall hela livet vara en shoppingtur. Du skall vara en kund i alla lägen och du skall välja allt från sjukvård och elleverantör till skola och nu senast arbetsförmedling.  Genom att ge varje arbetssökande en peng skall hjela arbetsförmedlingen privatiseras. Blir det fler jobb av det?  De utvärderingar som är gjorda av Arbetsförmedlingens egna coacher jämfört med de privata så har arbetsförmedlingens egna skaffat fram fler jobb åt de arbetslösa.   Jag tror på en bra arbetsförmedling  som tillsammans med andra privata aktörer jobbar med de arbetssökande. Jag tror på färre detaljregler av  insatser på arbetsmarknadspolitikens område  och fler aktiva insatser.  Privatisering i sig löser inte grundproblemet – nämligen en hög arbetslöshet!

Det känns verkligen att det är valår! Om en stund börjar årets första partiledardebatt här i Riksdagen och de kommande veckorna är det flera debatter mellan Mona Sahlin och Reinfeldt även i media.   Irritationen hos borgligheten var stor igår när vi tillsammans med samarbetspartierna lade fram vårt förslag till sjukförsäkringsystem och ambitioner för rehabilitering tillbaka till arbete.   Det blev lite högljutt även mellan Nina Larsson och mig i Radio Värmland igår i detta ämne.  Både Nina Larsson och jag är överens om at det är bra att komma tillbaka till arbete men vi är inte överens om metoderna. Borgliga politker tror att bara folk blir utan ersättning så får de ett jobb. Det gäller arbetslösa och det gäller sjuka.  Nu förfasas man över att en mänskligare sjukförsäkring skulle kosta 3 miljarder när man själva har sett till att sänka skatter för nära 100 miljarder och mest till de som har det riktigt bra ställt!   Ett rättvisare och mänkligare samhälle tjänar alla på!

Bara under de de nio första månaderna 2009 hamnade 900 000 betalningsförelägganden på kronofogdens bord. Allt fler männsikor i vårt land är överskuldsatta. Arbetslöshet, skilsmässa och sjukdom är de vanligaste orsakerna till skuldfällan. Och lösnigarna är ofta mycket svårare än i programmet ”skuldfällan” då många inte har något att sätta in som säkerhet för att fåett banklån som nästan alltid är en del i deras problemlösning.  När nu tiotusentals inte får ut sina ersättningar från A-kassan på många månader så ökar ju gruppen överskuldsatta isnabb takt. Tänk efter själv – skulle Du klara Dig helt utan inkomst i tre månader och samtidigt betala alla Din räkningar?  Jan Ertsborn (fp) har fått uppdraget att utreda vad man skulle kunna gör i form av skuldsaneringslagstiftning. Redan innan han är klar meddelar regeringen att de inget tänker göra!!! Det är väl kreditinstitutens lobbyorganisationer som legat på. Att sen  människor pratiskt taget  går under när vare sig det förebyggande arbetet eller ”kaatstrofhjälpen”  fungerar, det struntar regeringen i.  I Moderaternas Sverige skall friheten öka för vissa medan det för andra blir en utopi!

Nya siffror från Arbetsförmedlingen visar att långtidsarbetslösheten har fördubblats på ett år! Visserligen  ökar inte längre arbetslöheten men tydliga insatser behövs för att inte nära 100 000 personer skall fastna i permanent arbetslöshet. Alla de arbetsförmedlare jag talar med vill se ett tydligare lokalt ansvar för att hantera resurser. En kille uttryckte det ungefär såhär; Det spelar ju ingen roll hur många praktikplatser det finns  i teorin om de inte finns i praktiken.  Arbetsmarknadsminister Littorin borde ha större tillit till arbetsförmedlarnas förmåga att se vilka insatser som behövs för att en person skall kunna gå från långtidsarbetslöshet till aktivitet. Det räcker inte med coacher och praktikplatser. Det behövs utbildningsinsatser under längre tid. Det behövs fler lärlingsprojekt och  mer av kombination mellan praktik och teori för att få folk i arbete.

Många av de som påstått att  vårt rödgröna alternativ aldrig skulle komma framåt tillsammans när det gäller freds-och säkerhetspolitiken kan idag se att de hade fel! I samband med Folk-och försvars årliga arrangemang i Sälen presenterades idag  en del av vår gemensamma politik på detta område. Läs den gärna här!