Har lite diktatortema på mina blogginlägg idag. Arabiska våren, Kim Jong Il:s död och nu Belarus och Lukasjenko. För ett år sedan var jag i Minsk för att observera det så kallade presidentvalet. Det var en parodi på ett val där fusket var tydligt och omfattande och med tydliga brott mot gällande regler för fria och rättvisa val. Direkt efter följde stora arresteringar, fängslanden, misshandel och tortyr, utfört av myndigheterna mot sina medborgare och flera av dem som fängslades i samband med valet sitter fortfarande i fängelse.

Omvärldens protester har varit tydliga och starka och såväl EU som USA har vidtagit tydliga och relativt kraftfulla åtgärder mot regimen och dess allierade. Nu har ett år gått. Vi får inte glömma vad som skett och vi måste fortsätta hålla ett hårt tryck mot förtryckarna i Belarus. Låt oss göra vad vi kan för att 2012 blir året då Lukasjenko gör sin sista dag som president.

_______________________________________________________________

Has obviously got a dictator focus on my blog posts today. The Arab Spring, the death of Kim Jong Il and now Belarus and Lukashenko. One year ago I was in Minsk to observe the so called presidential election. A parody on how to violate roules and regulations for free and fair elections. Mass arrests, imprisonments, abuse and torture from the authorities towards its people followed the election and some of them who were arrested related to the election are still behind bars.

The protests from the rest of the world have been clear and strong. EU as well as the USA have undertaken clear meassures towards the regime and its allies. One year have passed since the election. We must not forget what happend and we need to continue to keep up the preasure on the oppressors in Belarus. Let us do what we can to make 2012 the year when Lukashenko does his last days in office.

Photos: Minsk, election night 19.12.2010

Igår inföll ettårsdagen av den sk Arabiska våren och jag bloggade om att 2011 inte var diktatorernas år. Vad jag inte visste då var att även den kanske mest galne och grymma diktatorn av alla tokstollar kilat vidare i helgen. Nordkoreas förtryckare Kim Jong Il är död. Hans lika besynnerlige far Kim Il Sung dog 1994, men valdes då till republikens evige president och är nu 17 år efter sin död fortfarande landets officielle statschef. Ny ledare för landet blir inte oväntat sonen Kim Jong-un.

Det är alltid skönt när en diktator lämnar, men inte så trevligt när en ny tillkommer direkt. Dessutom väntar mycket sannolikt en osäker tid med ökade säkerhetsrisker då interna fighter kan komma att uppstå bland Nordkoreas alla ledande icke-demokrater. Marscher och stora uppvisningar av gigantiska mått var något som Kim Jong Il gärna tvingade sitt folk att göra.

Den 18 december förra året gick det tragiska startskottet på den numer sk Arabiska våren. Det var då den unge arbetslöse tunisiske akademikern Mohammed Bouazizi tände eld på sig själv vilket startade en våg av demonstrationer som sedan spred sig och fortfarande pågår i norra Afrika och Mellanöstern. Tänk om Mohammed Bouazizi hade anat vilken frihetsrörelse hans tragiska öde skulle komma att skapa. Det tog mindre än en månad innan diktatorn Ben Ali tvingades gå i exil. Ytterligare en månad senare tvingades Hosni Mubarak lämna makten i Egypten och som vi vet har Libyens diktator Muammar Khadaffi också lämnat. Libyen styrs av ett övergångsråd sedan augusti i år och diktatorn Khadaffi avled när vid gripandet av honom i Oktober. I Jemen, Syrien, Bahrain och många andra länder i regionen pågår fortfarande kampen för frihet.

Människor vill vara fria och kommer att kämpa för sin frihet tills dess att diktatorer faller. En rad har fallit, fler kommer! Nu måste vi på olika sätt stötta alla de som förtrycks och som kämpar för sin rätt till frihet!

I helgen kom jag hem från det fjärde stora biståndseffektivtetstoppmötet i Busan, Sydkorea där representanter för regeringar, parlament, näringsliv och civilsamhälle samlades för att diskutera hur vi ska arbeta för att biståndet ska bli mer effektivt och göra mer nytta. Skrev i dagarna en debattartikel tillsammans med biståndsminister Gunilla Carlsson på temat i NWT.

Jag hade också möjligheten att tillsammans med Gunilla delta vid en lång rad bilaterala möten, med ministrar från en rad utvecklingsländer och ledare för ett antal FN-organ och internationella biståndsorganisationer. Nyttigt och lärorikt och det gav också en tydlig bild av att Sveriges närvaro i biståndpolitiken påverkar och bidrar till förbättringar. Vi har ju dubbla skyldigheter med biståndet. Först och främst att se till att det når fram och gör nytta och förbättrar livssituationen för invånarna i de utvecklingsländer där vi är verksamma. Men vi har också ansvaret gentemot de svenska skattebetalarna och försäkra att deras skattepengar används effektivt.

Nyligen besökte jag företag i Eda och Arvika. I Eda besökte jag handelsträdgården Nya Sätra Plant vars ägare Gun Lillberg-Larsson utsågs till årets kvinnliga företagare i Eda kommun 2011. Därefter bar det av till Eda Järn där ägaren Fredrik Fors utvecklar en växande verksamhet. Intressanta besök och viktiga för den lokala utvecklingen. Företagande och drivna entreprenörer är av stor vikt för jobben i området som självklart är en förutsättning för såväl ekonomisk utveckling som positiv befolkningsutveckling.

På väg till Arvika stannade jag till i Gunnarskog och träffade ett antal av personerna i företaget Farmartjänst och gavs samtidigt möjlighet att besöka och träffa ägarna till Larstomta Bed & Breakfast. I Arvika besökte jag också Aktiva Arvika som är Arvikas centrumförening som arbetar med att utveckla handel och besöksnäring i kommunen.

Besök på Nya Sätra Plant

Från vänster: Lars-Magnus Pålsson (M), Christian Holm (M), och Gun Lillberg-Larsson ägare, samt Johnny Lundgren (M)

Besök på Eda Järn

Från vänster: Lars-Magnus Pålsson (M), Christian Holm (M), och Fredrik Fors ägare, samt Johnny Lundgren (M)

Under ett par veckor i början av november ingick jag i den svenska riksdagsdelegationen till FN:s Generalförsamling i New York. Där följde vi arbetet i generalförsamlingen, den svenska FN-representationens arbete och hade mängder av möten med FN:s olika program och organisationer samt andra intressanta organisationer inom dessa områden. Bland andra  träffade vi Margot Wallström som för tillfället är FN:s generalsekreterares speciella sändebud för sexuellt våld. Att arbeta för att förhindra dessa övergrepp och för att stärka kvinnors rättigheter är prioriterat av Sveriges regering och riksdag.

Sverige skickar en hyggligt stor del av biståndet genom FN-systemet och då är det också viktigt att vi är närvarande, engagerade och ställer krav och påverkar FN:s arbete.

Ambitionen är ju att uppnå FN:s så kallade milleniemål där bland annat halverad fattigdom och minskad mödra- och barnadödlighet ingår. Sverige gör mycket inom dessa områden liksom FN. Samtidigt är vår åsikt att FN måste reformeras och bli mer effektivt. I detta arbete krävs att vi från svensk sida jobbar aktivt.

FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon och Linkin Park som samarbetat med FN

Vy från svenska FN-represenationen

På besök hos FN:s särskilda representant för sexuellt våld

Nu har jag fått fart på bloggen igen. De tekniska problemen är tydligen lösta. Äntligen! Problemen har dock inneburit ett avbrott i bloggandet men självklart har en hel del hänt under tiden.

Bland annat har jag i riksdagen haft besök av bland annat ett par klasser med 3:or från samhällsprogrammet på Sundstagymnasiet i Karlstad som ni kan se på bilden nedan. Som alltid kul med dessa besök och inte minst med alla de frågor och diskussioner som möjliggörs. Roligt att ni kom på besök och välkomna tillbaka!