Igår kväll invigdes Junior-VM i skidskytte som äger rum i Torsby nu i veckan. Jag var på plats och det var en trevlig och kul att så mycket folk tagit sig till Torsby centrum. Flera tusen personer var på plats (bl a NWT rapporterar om det) och hälsade de tävlande landslagen välkomna till Torsby och Värmland. 36 nationer är på plats och när det Svenska juniorlandslaget kom upp på scenen hördes kvällens tydligaste jubel från publiken. Nu är det bara att önska dem lycka till i jakten på medaljer.

Under söndagen den 17 januari, fem år efter den Orangea revolutionen, gick Ukraina åter till presidentval. Den nuvarande presidenten Viktor Jusjtjenko backar kraftigt och får lämna över presidentposten till endera sin motståndare från 2004, Viktor Janukovitj eller till den nuvarande premiärministern Julia Tymosjenka. Den 7 februari ser det ut att bli en andra valomgång där vinnaren av valet och därmed den nya presidenten utses.

Janukovitj har  också varit premiärminister både fram till och med den Orangea revolutionen. Han tvingades avgå i januari 2005 efter att han förlorat kampen om presidentposten i det andra presidentvalet som hölls efter att det stod klart att han försökt fuska till sig segern i det första valet. Janukovitj var också premiärminister en period under 2006-2007.

Julia Timosjenka, berömd för sin säregna fläta, har som premiärminister efter att först ha stöttat president Jusjtjenko hamnat i en bitter fight där de båda gjort allt för att motarbeta varandra. Genom den komlicerade och knepiga maktdelningen som finns mellan presidenten och premiärministern har beslutsfattandet i landet blivit mycket komplicerat.

(Bilden: Manifestationer i centrala Kiev under den orangea revolutionen)

Spekulationerna har varit många inför valet och viss oro fanns för att det skulle kunna förekomma fusk i valet.

Jag övervakade valet i centrala Odessa, vid Svarta Havets kust, och såg med spänning fram emot att följa valet. Söndagen blev lång och startade redan före klockan 06.00. Vi (jag och min polska parlamentariker kollega Jolanta) tog oss därefter till den första vallokalen för att vara med under förberedelserna innan lokalens öppnande och därefter se den första tiden av röstningen. Sedan användes dagen till att åka runt till ett antal vallokaler. Vi stannade i vallokalerna mellan en halvtimme till en timme. Vid dagens slut stannade vi kvar i den sista vallokalen och följde rösträkningen, vilket innebar att vi sammanlagt spenderade drygt sex timmar i den lokalen. Därefter följde vi med transporten med valsedlar och protokoll från vallokalen till valmyndighetens regionala kontor för att säkerställa att inte något fusk skulle förekomma.

(Bilden: Viktor Jusjtjenko, nuvarande president och orangea revolutionens hjälte och segrare som nu avgår)

Allt som vi observerade under dagen rapporterade vi in till valövervakningsorganisationen OSCE. Vi var nöjda med vad vi sett i våra lokaler och nu återstod att se hur sammanställningen skulle se ut från hela landet, vilket presenterades först vid en presskonferens i Kiev på måndagseftermiddagen. Dessförinnan skulle vi också ha ett möte med briefing på måndagsmorgonen.

Omdömet över valet blev i allt väsentligt mycket positivt från hela landet med vissa frågetecken vad gäller organisationen av valet före valdagen, bl a vad gäller framtagandet av röstlängderna. Det var glädjande att aktiviteterna under valdagen förflöt så väl och det visar förhoppningsvis att den orangea revolutionerna innebar en mer långsiktig demokratisering av Ukraina.

OSCE:s officiella uttalande kan ni ta del av här.

Valdagen var intressant och händelserik och väldigt lång. Drygt 21 timmars arbetsdag blev det och sedan två timmars sömn för att sedan gå på briefing möte. (tur att riksdagsledamöter inte omfattas av arbetsrättslagstiftningen – vad skulle facket säga då? )

Nu har jag dock kommit tillbaka till Sverige och i natt blir det några fler timmars sömn.

Veronica Palm (S), som är vice ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott, verkar ha hittat ett nytt sätt för att placera in människor i olika klasser. Det palmska klassamhället baseras tydligen på vilket namn man har och vart man bor.

På twitter skrev Veronica Palm för någon timme sedan ”att heta Edvard (och nått outläsbart fint), bo på östermalm och ha silkesnäsduk borde räcka för att visa att man är överklass…” Snacka om att döma människor och placera in dem i fack utan att ha någon som helst vetskap om dem. Men hittar hon inte personer att placera in under begreppet överklass så blir det väl svårt att fortsatt kunna hävda att hon själv tillhör arbetarklass eller?

Om man heter Erik, Johan, Maria eller något annat vanligt och sedan något av de mer vanliga efternamnen med ändelsen -son och bor i en bruksort. Är man då enligt Palm (S) per automatik arbetarklass? Kan du klassificera mig Veronica? Christian från Slottsbron – vad blir man då? Är det kört för mig Veronica, eller vad dömer du mig till? Är man enligt Palm dömd till att födas, växa upp och dö i samma ”klass”? Får vi göra klassresor Veronica?

Med denna logik blir det ju än mer oroande att ha Veronica som högst ansvarig för oppositionen i socialföräkringsutskottet. En gång beroende av samhällets stöd – ja då ska du stanna där. Är det så Veronica Palm har tänkt att det ska fungera?

Jag önskar bloggens läsare en God Jul & ett Gott Nytt År!

En epok förefaller nu tyvärr gå i graven. General Motors (GM) meddelar att de avser avveckla bilföretaget SAAB och därmed försvinner varumärket från marknaden. Det är ett tråkigt besked för oss alla, men självklart allra tråkigast för alla de personer som jobbar på företaget eller något av deras underleverantörer. Visst kan man väl känna sig besviken över det som sker och hur hela affären gått till. Har GM verkligen gjort vad man kunnat för att försöka bevara och utveckla produktionen av SAAB? Det känns rätt att staten inte gick in med miljarder till GM och nu återstår att se om GM tar sitt ansvar för att se om sin personal.

Själv spenderads otaliga timmar av barndomen i någon av familjens alla SAAB V4:or (modell kan ses på bilden). Dagens SAAB:ar har onekligen utvecklats en hel del jämfört med dessa.

Har de senaste veckorna haft ett intensivt program som bestått av mycket resande. Jag har kortfattat rapporterat om detta. Exakt vilka jag träffat eller exakt vad som sagts kommer i alla lägen inte att återges. I vissa fall på grund av att det inte är lämpligt och kanske i vissa fall för att nyhetsvärdet för er som läser bloggen inte är speciellt högt.

Som jag skrivit i ett tidigare inlägg lovade jag däremot att återkomma med lite mer utförlig information kring valet i Honduras. En del har gått att läsa om valet i media, såväl innan som efter valet. Vissa mer korrekta och andra mindre korrekta inlägg vad gäller ren saklighet. Därutöver finns i andra delar olika uppfattningar rent partipolitiskt, vilket är helt naturligt.

Det politiska läget inför valen i Honduras den 29 november var inte på något sätt optimalt. Den tidigare presidenten, Manuel Zelaya, avsattes den 28 juni och ersattes i enlighet med konstitutionen av talmannen Roberto Micheletti. Det skedde efter det att Zelaya i strid med landets konstitution försökt förändra densamma genom en folkomröstning, vilket inte är tillåtet. 

Zelaya avsåg trots detta att genomföra folkomröstningen med syfte att ändra grundlagen så att han själv skulle kunna omväljas som president, men valde att kalla den en ”nationell opinionsundersökning”. När så valurnor och valsedlar levererades från Hugo Chavez Venezuela, började distribueras beordrade Högsta Domstolen ett gripande av Zelaya vars presidentskap upphört i och med hans försök att kringgå konstitutionen. För att ändra konstitutionen i Honduras krävs stöd av minst två tredjedelar av ledamöterna i kongressen.

Kongressens talman, tillika Zelayas partikamrat, Roberto Micheletti tillsattes därmed som interimspresident i enlighet med konstitutionen. Valet den 29 november var redan, före det att Zelaya avsattes, fastsällt. Samtliga partier, inklusive Zelayas eget parti Liberalerna, som representerade kongressens majoritet, var eniga om att genomföra valet.

Jag och min kollega Oskar Öholm var de enda svenskarna och två av få européer på plats i Honduras som officiella valobservatörer. Under valdagen hade vi möjlighet att besöka ett större antal vallokaler i huvudstaden Tegucigalpa och hade också under vår vistelse i landet, möjlighet att tala med många invånare som vi träffade, när vi gick runt i staden och fråga dem hur de såg på situationen.

Bilden som de gav var entydig. De ville ha ordning och reda i politiken, garantera demokratin och utse en ny president. Självklart fanns röster som uttalade sitt stöd för Zelaya, men de var inte vanligt förekommande. Även när vi talade med andra valövervakare som övervakat valet i såväl huvudstaden som andra delar av landet gavs en liknande bild.

Manuel Zelayas mandatperiod skulle oavsett valet ha löpt ut den 27 januari 2010, vilket var det han ville förändra genom att bryta mot konstitutionen. Att länders ledare vill förändra konstitutioner för att försöka legitimera ett fortsatt maktinnehav är tyvärr alltför vanligt. Hugo Chavez i Venezuela är ett sådant exempel. Ett oss mer närliggande och än mer tragiskt exempel är Vitryssland där jag just kommit hem från. Där genomförde Aleksander Lukasjenko en liknande förändring i mitten av 1990-talet och har fortfarande makten i landet i ett järngrepp.

Det viktigaste med valet i Honduras var självklart inte vilken av kandidaterna som vann valet, utan att den som valdes gjorde det i ett val som levde upp till internationella krav för fria och demokratiska val.

Jag är medveten om att situationen i Honduras har varit komplicerad och blundar inte för de problem och svårigheter som föregått valet, men gläds över att det genomfördes på ett godtagbart sätt och att fruktade demonstrationer och våldsamheter i det närmaste uteblev.

Det är bra att allt fler länder erkänner valet och därmed stärker den honduranska regeringens möjligheter att leda landet och ta sig an landets problem. Det är viktigt inte minst för de allra fattigaster och mest utsatta invånarna. Det honduranska folket förtjänar en demokratiskt vald och demokratiskt ledd regering, och det är vår absoluta skyldighet att stödja dem i detta.

Förhoppningen är nu att Honduras möjligheter till tillväxt och ekonomisk utveckling förbättras så att förutsättningarna för en ökad levnadsstandard för landets invånare förbättras.

Vänsterpartiet i Värmland har haft nomineringskonferens för att fastställa valsedlar inför nästa års val. Marie Engström, nuvarande riksdagsledamot för Vänsterpartiet i Värmland, lämnar riksdagen och en ny person har utsetts.

Lena Karlsson från Årjäng var valberedningens förslag, men konferensen valde att istället placera poeten Bengt Berg på första platsen. Värmländsk media har rapporterat en hel del om detta. Här lite från VF och här från NWT.  Bengt bloggar också på vf.se.

Ja, det bådar ju för heta debatter i alla fall. Lena Karlsson meddelar att hon hoppar av och lämnar politiken efter valet nästa höst. Bland annat uppger hon att hennes och Bengt Bergs värderingar står långt ifrån varandra då han står mycket närmare kommunismen. Känns ju inte så fräscht måste jag säga……

Ska bli intressant att se vad som kommer ut av detta. Kan ju inte heller vara speciellt uppskattat bland socialdemokrater och miljöpartister som ju Vänsterpartiet ska försöka att samarbeta med i valet. Men det blir ju i alla fall alternativ i valet. Den borgerliga alliansen mot – ja vadå? En enad rödvinsvänster eller tre splittrade partier. Ja den som väntar får se…..

Har idag ägnat dagen till att besöka vallokaler runt om i Honduras huvudstad Tegucigalpa. Jag hann med att besöka ett tiotal vallokaler och obeservera vad som skedde i vallokalerna. Vi besökte vallokaler i många olika områden. Från de något mer välbeställda delarna av staden till de allra fattigaste.

Det gavs också möjlighet att tala med ett stort antal väljare, gamla som unga, som i stort sett utan undantag var mycket tydliga: Vi vill ha ett bra val som sker demokratiskt. Vi vill ha en regering som agerar demokratiskt Det är vi i Honduras som ska bestämma över vårt land inte Hugo Chavez och vi vill inte heller ha en ny Chavez i Honduras. De var alla mycket tydliga med att de ville ha ett lugnt och tryggt styre.

De befarade massprotesterna och demonstrationerna har i alla fall inte ännu visat sig och förhoppningsvis består lugnet. Dagen har kännts både lugn och med en positiv stämning och partier från politikens olika sidor har varit tydliga med att det viktigaste är att valen sker demokratiskt och att vinnaren blir den som får det starkaste stödet.

Har just som snabbast tillsammans med en grupp valobservatörer mött upp den nyvalde presidenten Lobo när han anlände till sitt partis, National Party´s, valvaka. Nu blir det läggdags och imorgon förmiddag mot flygplatsen för vidare transport till Stockholm. Får ge en bättre återberättelse av valprocessen i ett senare inlägg. God natt!

Sedan någon dag tillbaka befinner jag mig på plats i Honduras huvudstad Tegucigalpa, där jag under söndagen den 29 november ska delta i valövervakningen av valen som hålls i landet. Det är såväl presidentval som lokal- och kongressval.

Valet av president är det som vi kunnat se mest om på nyheterna hemma i Sverige och i övriga Världen. Efter att den tidigare presidenten, Manuel Zelaya, avsattes i slutet av juni har det politiska läget i Honduras och situationen i övrigt varit kaotiskt och osäkerheten om vad som ska komma att hända har varit stor. Diskussioner har förts om huruvida det var för att följa grundlagen eller om det var en statskupp att avsätta Zelaya då han ville genomföra en folkomröstning för att kunna ändra konstitutionen så att han själv ska kunna sitta kvar längre. Idag är det inte möjligt för en president i Honduras att bli omvald.

Förhoppningen är att söndagens val ska ge ett tydligt utslag så att politisk stabilitet och en långsiktigt fungerande demokrati kan byggas. För såväl landet och regionen som för övriga Världen är det viktigt med ett demokratiskt Honduras. Inte minst är det viktigt för alla de människor som bor i landet.

Jag återkommer med rapporter direkt efter valet när vi vet resultatet av valet.

På dagens aftonbladet.se kan man läsa om att Socialdemokraterna nu vill vinna valet och att de ska prata med väljare. Av artikeln framgår att de ska prata om olika alternativ politik samt om Alliansens politik och vad vi har gjort och inte har gjort. 40 procent av väljarstödet vill de ha. Mona har mycket att göra för att nå dit, för det handlar ju inte bara om att sätta upp målen, man måste ju vinna väljarnas förtroende också!

Alliansen meddelar samtidigt, vilket det rapporteras om i dagens expressen.se att det blir en mer synlig allians i valet 2010 än 2006. Det bådar gott. Med arbetsgrupper som jobbar fram konkreta förslag och en mandatperiod av ett välfungerande regeringssamarbete kommer vi med trovärdighet kunna vara ute och berätta vad vi vill göra med Sverige under nästa mandatperiod. Frågan kvarstår om Socialdemokraterna kommer prata om sin politik och om de kommer att ha ett trovärdigt och enat regeringsunderlag med sina stödpartier på vänstersidan.

Jag ser fram emot en tuff, intensiv och kul valrörelse och hoppas att vi slipper mygel och fulspel.

Idag kan man läsa på Brännpunkt i SVD om en artikel av Horace Engdahl med flera där de menar att engelskans betydelse är överdriven och att det inte är bevisat att man lär sig bättre engelska om man börjar läsa tidigt.

Jag tror att vi behöver läsa mer språk, inte mindre, och då inte bara engelska utan även tyska, franska, spanska, ryska, kinesiska och andra stora språk. Engelskan är dock ett världsspråk som är gångbart i större delen av Världen och därmed väldigt viktigt. Ska våra svenska barn och ungdomar i framtiden kunna konkurrera på en allt mer global arbetsmarknad krävs bättre språkkunskaper.

Min riksdagskollega Mats Gerdau skriver bra om detta på sin blogg

Just nu är författaren Jan Guillou högaktuell efter avslöjanden om kontakter med sovjetiska KGB på 1960-talet. Guillou hävdar att hans kontakter var för att avslöja KGB och hur de arbetar. Guillou fick ju på 70-talet stor uppmärksamhet och fängslades även när han avslöjade svensk underrättelseverksamhet i den sk IB-affären. Frågan är hur oskyldiga Guillous KGB-kontakter egentligen var!

Finns en del intessant att läsa om den nu aktuella situationen. Om det kan du läsa här. Min moderate riksdagskollega Mats Johansson har också skrivit en del.

KGB var den sovjetiska underrättelsetjänsten som spelade en ledande roll i diktaturens Sovjet och den har mycket blod på sina fingrar. Idag har KGB bytt namn till FSB. I det odemokratiska Vitryssland heter säkerhetstjänsten fortfarande KGB och de har jag själv besökt

Svenska Dagbladet rapporterar idag att den tjeckiske presidenten Vaclav Klaus har uttalat att EU:s Lissabonfördrag inte kan stoppas eller fås att återvända.  Innebär detta att han nu kommer att underteckna fördraget? Han måste vänta på ett utslag i den Tjeckiska författningsdomstolen där förhandlingar hålls den 27 oktober.

Förhoppningsvis kommer detta innebära att Klaus kan underteckna fördraget så pass snart att det skulle kunna träda i kraft vid årsskiftet 2009/2010. Det skulle lösa upp många knutar inom EU och förenkla beslutsfattande.