Efter att ha fixat en tillfällig garageplats i Ahlmarkshuset åkte jag hem till mamma för att visa bilen. Givetvis vill hon omedelbart ut på en åktur. Våra gamla hus ska visas hennes nye assistent, instruerar hon.
Sagt och gjort färden går till Sommarro.

När vi når vårt sista hus, som ligger i änden av en 100 m lång minimal grusväg, nu rejält snötäckt, opponerar jag mig mot att köra in.
- Äh, det är jättefint att vända nu när dom byggt garage, säger mamma självsäkert.
Vi rullar in, mamma tittar på husen, jag på den uppenbara avsaknaden av naturliga vändplatser. Ett halvhjärtat försök senare är vi halvvägs in i en snövall och kan konstatera att en bakhjulsdriven sedan inte är en bandvagn.
- Oj, säger mamma…

Som tur är finns vår före detta grannes snöskyffel till hjälp och efter en stunds ivrigt skottande är vi åter fria kung bores tyglar. En, minst sagt, annorlunda dag på jobbet för den nye assistenten. Tack Micke!