Med anslag i trapphuset låter hyresvärden oss veta att det stryker omkring en riktigt ful figur i huset. Den fule figuren installerar titthål i lägenhetsdörrar mot kontant betalning. Hyresvärden frånsäger sig allt samarbete med denna superskurk som tydligen gärna påstår sig ingå i just ett sådant.

Nu har skurken inte ringt på min dörr ännu men om han gör det kan jag ju alltid titta på honom genom mitt redan befintliga titthål. Är det kanske en titthålsuppgradering vår bov erbjuder? Vidvinkels-titthål? HD-titthål? 3D-titthål? Kom och ring på nu!
/Nyfiken

Igår såg jag reklam för en ny tvålpump för hemma bruk. Istället för att man trycker på pumpen så håller man händerna framför en fotocell och får då, per automatik, tvål i handen. På detta briljanta sätt slipper man problemet med bakterier som samlas på pumpen i takt med att folk använder den.

”Och när det gäller vår hälsa räknas även de små sakerna” stoltserar reklamen.

Det är stort av ett företag att värna om folkhälsan. Här har man ju tänkt på allt! Utom att man ju direkt efter man tagit tvål tvättar händerna?!?!

Det är inte ovanligt att man glömmer något på en förfest. I fyllan och villan är det lätt någon öl eller den där halsduken man prompt skulle bära blir kvar i värdens ägo. Ölen kan han slita med hälsan och halsduken kommer oftast till rätta, ingen skada skedd.

Nu till något lite mer ovanligt: Mr. X har haft förfest. Dagen efter vaknar han till en stökig lägenhet men mest förvånad blir han när han hittar en damsko på toaletten. Det måste vara en av flickvännens skor som kommit på drift tänker Mr. X men någon kompis till skon existerar inte och flickvännen dementerar äganderätt till fotdonet ifråga.
Någon helt annanstans vaknar Ms. Y och funderar på vad som egentligen hände igår. Ännu mer fundersam blir hon när hon noterar att bara den ena av hennes sisådär 5 centimeter höga klackskor infinner sig i hallen…ja, ni fattar.
Nu är grejen att Ms. Y inte bara lämnat förfesten en-skodd, utan knallat de 500 meterna till välkänd nattklubb, klubbat en hel kväll och sedan spatserat hem, allt med 5 centimeters inombords höjdskillnad….

Allt detta påminner mig om en gymnasieanekdot som involverar min gode vän Martin, som antagligen aldrig kommer läsa dessa rader och därmed slipper skammen. Vi hade varit på fest i Sälen och när vi ska gå hittar inte Martin sin sko. Ta nån annan så länge föreslår ett otåligt gäng. På festen i stugan bredvid har Martin tur och återfinner sin sko. Väl på väg från även denna fest får vi syn på en tjej som står och hoppar på ett ben. Gentlemannen Martin vill givetvis samtala kvinnan i nöd och frågar varför hon står där och hoppar.
- Någon har tagit min andra sko.
- Du, det hände mig med förut, så jag fick ta nån jäkla tjejsko…
Trumvirvel, ridå, tack.

Okej, som 80-talist har jag aldrig på allvar kunnat njuta av stillhet och ro. Uppvuxen med TV, om inte i, så i alla fall, till bröstmjölken har jaghelt enkelt inte förmågan att kunna sitta still i tysthet och vara bekväm med det. Bristen på informationsflöde stressar mig, man kan faktiskt dra det så långt som att bristen på just stress, stressar mig. Moment 22 någon?

I många, långa år har jag åtminstone kunnat slappna av genom att se på TV. En dålig komediserie, en urvattnad dokusåpa, en soffa, aaaaah, skönt!
På sistone har något hänt. Jag kan inte längre ”bara” se på TV, inte ens minsta Simpsons avsnitt försvinner förbi utan att det ska smsas, mobilspelas, lösas korsord eller tittas i tidningar. Vad är det som händer? Att se på film är drägligt om man inte är ensam eftersom man då kan samtala under filmen. Ensam då? Omöjligt. Det har gått så långt att jag ser filmerna i omgångar, 40 minuter här, 40 minuter där. 40 minuter kombinerat filmtittande och mobilsurfande pratar vi då, så klart.

Jag verkar vara intrycksberoende, gravt intrycksberoende. Jag vill byta och vara den där sekelskiftesmänniskan man ser på bilder, han som ligger någonstans ute i naturen med ett grässtrå självsäkert dinglande ur mungipan, han vars enda intryck är doft, han som är bekväm med det.

Vi är ganska bortskämda vi svenskar, något vi innerst inne är smärtsamt medvetna om. Därför är det extra obekvämt att konstatera hur ofantligt jobbigt man ibland kan tycka att livet är. ”Jobbigheten” kommer inte sällan från extrema petitesser i vardagslivet, till exempel att tvätta.

Att tvätta är antagligen guds straff till i-landsmänniskan. Proceduren det innebär liknar ingen annan i vår vardag. Hallå ingenjörer och uppfinnare, vad pysslar ni med?! Är maskinen skådad här till höger det bästa ni kunnat komma på? Det är 2011 nu, vi har papperstunna tv-apparater och självgående gräsklippare. Varför lyser robotarna med sin frånvaro i tvättbranschen?

Det första steget i utförandet av tvättritualen är att se till att tvätten hamnar i tvättkorgen. Ett inte alltför ansträngande projekt. Ta av smutsig tröja, släng den i korgen. Ändå hamnar smutstvätten gärna lite varstans i lägenheten vilket leder till att man måste göra ”varvet” innan man ens kan börja fundera på att tvätta.

När tvätten väl ligger i korgen måste den sorteras. En gång i tiden trodde jag att varje färg skulle sorteras för sig, sen insåg jag att det är bra tråkigt att köra en tvättmaskin med bara en enda pastellfärgad tröja, det ledde till två högar, en vit och en färgad, vilket i sin tur ledde till att alla mina färgade kläder är mest grå. Nåja, tillbaka till temat. När tvätten väl är sorterad ska den kastas in i maskinen vilket är förhållandevis enkelt. När tvätten väl ligger där tycker man liksom att man gjort det mesta av arbetet. Då slår den till, som en blixt från klarhimmel, apatin. Hur kan det, efter allt av tvättsamlande, sorterande och inkastande vara så oerhört ansträngande att hälla i tvättmedel? Det är som att denna lilla detalj är det som får bägaren att rinna över. Ilska, ursinne, hopplöshet, känslorna sköljer över en. Det enda man ska göra är att sträcka sig efter paketet och hälla innehållet i valt fack. Ändå känner man ett oemotståndligt sug efter att bara sjunka genom golvet, jaha, där stod sköljmedelet….döda mig.

Som tur är tar tvättmaskinen en smärre evighet  på sig för att skaka runt kläderna i sin renande vals vilket gör att man nästan glömt vilken tråkig process man var mitt uppe i när den åter pockar på uppmärksamhet. Nu ska kläderna hängas, och som om det inte var nog ska det helst göras, direkt?! Tror tvättmaskinstillverkarna att vi är gjorda av tid? Att vi bara sitter och väntar på att lucklåset ska klicka till så att vi glada i hågen kan packa vår Ikea-kasse full och bege oss till tvättstället? På tvättstället sker nästa tidsmässiga paus, en paus som iallafall vintertid, uppgår till över ett dygn, vilket lätt leder till att tvätten blir kvar på stället i över en vecka när den egentligen ska tas ner och prydligt vikas för att läggas in i garderoberna och när vi så äntligen nått dit är det bara att inse att tvättkorgen antagligen är välfylld igen eftersom vi troligen varit påklädda under detta ett par dagar långa projekt och att de trasor vi burit under tiden bör ha blivit rejält svettiga nu…

Vissa, onamngivna, vänner skulle säga: ”Men lämna in tvätten då.” men nej, se det går inte, jag är ju trots allt svensk.

Läste just på ett mjölkpaket att det engelska ordet breakfast har en ordagrann betydelse; bryta fastan. Man undrar ju om den svenska motsvarigheten är lika ordagrann? Fru-kost…någon som vet?

Vi har iallafall inte förlorat än. 2-2 kändes onekligen som ett nederlag i miniatyrformat i matchen mot Landskrona men det var ju det där med att målskyttet skulle lossna. Målvakt, stolpar och ribba ville annorlunda. 40 skott, 2 mål säger det mesta.

Vad gör man inte för att skydda sig mot snarkande rumskamrater.

Redan om några timmar beger vi oss söderut för morgondagens drabbning med Landskrona. Skåningarna har inlett med en knapp hemmaförlust mot Visby och en lika knapp bortavinst mot Partille. Laget tycks ha tappat lite i styrka från ifjol men det går egentligen inte att säga mycket utifrån de två inledande matcherna. Vi kommer från en riktigt bra match mot Växjö. För egen del hade jag gärna sett att våran kedja satt dit något av alla lägen och därmed sett till att vi tagit alla tre poängen. Hoppas på både mål och poäng revansch nu i helgen. Noteras kan väl annars att Landskrona antagligen har seriens häftigaste hemmahall. En nedsänkt gryta med läktare runt om som inte ens sporthallen kan matcha. Att den ser ut som en simhall eller en konstig kyrka utifrån må vara förlåtet.

Övriga matcher i omgången:

Östra – Åby
Nykomlingen Åby har börjat med två raka vinster. Östra bör ha rejält stukat självförtroende efter storstryk mot Lindås senast. Utgångstipset blir att Åby tar sin tredje raka men en viss hybris-risk existerar och så dåliga är inte Östra.

Fagerhult – Karlstad
Fagerhult var kanske seriens roligaste lag att se ifjol. Full fart framåt och ganska tomt bakåt. Inlett med att slå Lindås och sen förlora knappt mot Åby. Erkänt bättre hemma än borta. Karlstad tycks inte riktigt ha fått igång spelet även om man vann kontrollerat mot Onyx. Inget snack om att Karlstad är det bättre laget men det här kommer bli en jämn match. Utgångstipset blir ändå värmländsk viktoria.

Onyx – Malmö
Jag trodde på Malmö efter deras poäng i premiären men de fick sig istället en riktig skolning av Visby. Onyx har börjat dåligt och är väl något av en tidig favorit till att åka ur serien. Möjligen kan man använda sin rutin för att rå på skåningarna. Även om Malmö är bättre tror jag det kan finnas en viss oro efter förra helgen och Onyx kanske kan stänga till hyfsat inför sin vanligtvis stora hemmapublik. Kryss med viss övervikt åt Skåne.

Växjö – Lindås
Seriefavoriten strök sig i i Hammarlunden senast och försvarsspelet kändes stundtals alldeles för passivt. Lindås är ett mysterium. Väldigt bra ifjol men fick stryk av Partille på försäsongen med 6-0 och inledde svagt mot Fagerhult. Sen kom man plötsligt tillbaka förra omgången och krossade Östra fullständigt. Smålänningarna känns stabilare och med revanschlusta och vinst som ett måste om man nu ska vara en lika het toppkandidat som man själva uttalat så blir detta en ganska säker hemmaseger.

Visby och Partille har flyttat sin match till december och står över den här helgen. Annars hade vi väl där omgångens säkraste vinnare. Visby ser starka ut och hemma på ön får man inte stryk av ett relativt sett svagt Partille.

Facebook liknar alltmer ett eget samhälle. Trender i det sociala beteendet är här enkla att skönja. En del kan vara bra, de flesta är det inte.

En tjej lägger ut en bild där hon är uppklädd, uppsminkad och poserar framför kameran i det som kan anses som hennes bästa vinkel. Fem minuter senare har hennes tjejkompisar fyllt kommentarsfältet med överdrivet positiva tillrop som ”vackrast, finast, snyggast”. Detta tycks vara helt oberoende av hur bilden ser ut eller hur stel och uppgjord den känns. Kommentarsbombandet känns mest som en blockad mot att någon illasinnad själ (troligen kille) skulle få för sig att skriva något inte fullt så positivt som ”hur ser du ut, vad har du på dig”. Om en kille ens skulle få för sig att lägga upp den här typen av bekräftelsebild kan han räkna med rejält med sågningar från sina killkompisar. Tjejer boostar sina kompisar medan killar sänker sina, ändå pratas det alltid om tjejers avundsjuka jämte varandra.

Nästa fenomen rör människor som skryter om sina förhållanden i  statusuppdateringar. Behovet av att skryta om sin partners förträfflighet tycks vara omättligt. Men att skryta om sin partner är faktiskt precis lika illa som att skryta om sig själv. Dessutom görs det ofta på extremt dåliga grunder. Nej, din flickvän är inte världens gulligaste för att hon lagade frukost åt dig när du va sjuk, är det allt som krävs för den titeln? Allt som krävs för lycka? Det är väl för fan det minsta man kan kräva av någon man bor med, även om det bara skulle vara en polare. Pojkvännen som kommer hem och överraskar med blommor förtjänar inte heller någon publik helgonförklaring i närmsta sociala media, han förtjänar snarare en uppläxning i dålig fantasi som upprepar den mest klassiska, så kallade, kärleksuppvaktningen i historien. Kunde det vara mer opersonligt?

Bitterbloggen är kanske tillbaka…

Om det är några idrottsutövare som är mer bortskämda än alla andra så måste det vara tennisspelarna. Till att börja med behövs det 11 domare får att 2 tennisspelare ska kunna spela match. Som att det inte var nog ska man dessutom ha ett elektroniskt system som ger möjlighet att ifrågasätta alla domarnas beslut. Förutom de 11 domarna krävs det i alla fall 6 bollpojkar.  Av namnet kan man ju lätt tro att dessa pojkars (eller flickors) enda uppgift är att hålla koll på bollarna, men icke. De ska dessutom förse spelarna med handdukar att torka sig med efter varenda poäng. Dessutom ska de stå stilla och hålla ett paraply över spelarna så att dessa inte blir brända av solen i pauserna samt hämta vatten, sportdryck, bananer, springa ut med racket för omsträngning eller allt annat spelarna kan tänkas be om.
Som att den enorma servicen inte var nog har spelarna dessutom mage att kräva att publiken både ska sitta helt stilla och vara helt tysta. Va fan?! Spela utan publik om det inte passar, snorungar!

Instagram för iPhone är dagens app.

Alla har vi någon gång sett honom och begrundat hans livsöde. Där står han i godan ro, rakryggad och redo för en bekväm hisstur när allt plötsligt går åt helvete, åt fanders, åt pipsvängen, i stöpet, utför.  Det skiter sig, minst sagt, för mannen med tunnan.

Den mycket grafiska framställningen av hans undergång har genom åren förfasat mången hissresenär, vissa har säkert förespråkat en lite mer avskalad skylt. KBAB ingår uppenbarligen inte i vissa. Tydligtvis tycker man att det är värt att avliva ytterligare en hissman, till råga på allt i fyrfärg.

Uppenbarligen har han inte förstått sin företrädares varning för han är inte bara rakryggad, han ler dessutom nöjt medan han avslappnat lutar sig mot sin tunna på ett sånt där sätt som bara en riktigt självsäker person kan göra. Han har kontroll på det här, han har åkt hiss förr, han är världsvan. Vad skulle kunna gå fel?

Om man dessutom funderar på det faktum att han, med en soptunna som last, är på väg ner blir hans levnadsöde än sorgligare. Kanske har han haft en riktig brakskiva kvällen innan, kanske har han gjort bort sig fullständigt på krogen, kanske har han vaknat på soffan med skjortan halvknäppt och slipsen på sne, kanske har han precis lyckats ta sig ur den avgrundsdjupa bakfyllan, kanske har han precis städat bort både ölflaskor och ångest, kanske känner han sig äntligen nöjd med sig själv, och då, i en flyende sekund; mannen och tunnan är borta.

Kan sammanfatta det hela med att vi blev ägda. 2-4 och Värmland var bättre än allt. Aldrig har det känts så skönt att en säsong är slut som i år. Vill inte ens  se en innebandyboll före Student-SM nu.