Jag har den största respekten för ryssar och ser dem många gånger som förebilder för oss lite latare människor. Känns om att ryssar är lite hårdare, och lite tuffare.
Nu är inte jag säker på att det är ryssar i följande klipp, men nog verkar de hårda.
Måste tipsa er om Karlstads Energis reklam på vår sajt. Bert Karlsson spelar supersnål Bengt Alsterlind och Håkan Loob. Jag undrar om de är snåla på riktigt?
Kolla reklamen här, om ni inte ser Karlstad Energis banner trycker ni på F5, så bör den dyka upp. Klicka sedan på reklamen och ni kommer till deras radiospottar.
Följande krönika infördes i Värmlands Folkblad 2008-10-29:
Det är en sak att ta en bild.
En helt annan att hålla reda på alla bilder – och dela med sig av dem på ett skönt sätt.
I tidig ålder fick jag en begagnad kamera av pappa, delvis för att han var snäll men lika mycket för att han ville köpa en ny. Och även om jag inte känner mig speciellt gammal blir jag lätt orolig när jag tänker tillbaka på detta. (Här vill jag varna alla födda 1980 och senare att det kommer förekomma en hel del svåra ord, som blixt och filmrulle, och jag hänvisar er därför till era föräldrar för förklaring). Blixten satte man ovanpå själva kameran som sedan vreds ett snäpp för varje tagen bild. Och efter fyra bilder var det dags för ny blixt. Med andra ord var det inte bara filmrullar som krävdes för att föreviga ett ögonblick på den tiden.
Just dessa vackra ögonblick är också något som devalverats kraftigt de senaste åren. Förr var det främst på familjemiddagar som kameran plockades fram och allt var väldigt noga innan man brände av en dyr blixt. Nu har varenda människa en kamera till hands, och bilder skjuts från både höger och vänster på det mest ointressant till det mest privata. Och sprids vidare.
Det är kanske den största skillnaden från förr. Vi har väl alla suttit i soffan efter en god middag hos goda vänner och tänkt att det här är livet på en pinne, när någon trivselfascist plötsligt plockar fram fotoalbumet och helt plötsligt har du hamnat i ett semesterhelvete från Kreta. Så behöver det inte vara längre.
Största problemet med digital- och mobilkameror är hanteringen av alla bilder. Blir lätt att de blir liggandes i mobilen eller som bäst i någon bortglömd mapp i datorn. Därför vill jag tipsa er om en suverän sajt som heter Flickr. ¨
På flickr.com laddar du enkelt upp dina digitala bilder och kan därifrån organisera dem precis som du vill. Man kan sedan skapa egna uppsättningar av bilder och göra egna bildspel. Dessa sätter du sedan olika rättigheter på, och bestämmer till exempel vem som ska få se dem. Du kan dessutom skicka dem direkt till polaren, morsan eller flickvännen. Flickr fungerar som en comunity, där andra besökare kan se och kommentera dina bilder. Och till skillnad från Facebook behåller du rättigheterna till bilderna. Se exempel nedan.
Intressant: Att se vilken stor roll internet spelat i det amerikanska valet. Ointressant: Marcus Birro, vad har killen egentligen gjort för att förtjäna så mycket tv-tid?
Kommentarer på förra veckans krönika: ” Fan, vilken bra sida!
Den hamnade på favoriter direkt”, skriver Lundqan. ”Köp skivor direkt! Det är det värt”, skriver Baron.
Vill ni kommentera den här krönikan finns flera alternativ:
Sms: Skicka VF (mellanslag) edwertz (mellanslag) följt av din kommentar till 72 121. Det är gratis förutom ev trafikavgift.
Mejl: christian.edwertz@vf.se
Blogg: blogg.vf.se/edwertz
Ärligt talat, Marcus Birro?!
Vad har han egentligen åstadkommit för att förtjäna att sitta i min tv hela tiden. Vet att hans bror gjort flera framgångsrika prylar, bland annat böcker och tv-pjäser. Men den bittre brorsan måste han fått för sina synder. Eller, vi har fått honom för våra synder.
Han kan ingenting om någonting, mer än att vara bitter. Han är bitterheten personifierad. Birro får dessutom en gammal räv som Linda Rosing att se ut som om hon besitter integritet. Marcus talar ut om – ALLT! Och han måste vara den enda i hela landet som dessutom kunde väcka sympatier för Katrin Zytomierska.
Och inte blir det bättre med den där dialekten heller.
Så, nu kan jag andas ut. Pernilla talade i går om för mig att hon hittat ett sätt att få grepp på sitt galna shoppande. Det var på tiden. Och jag fäster stort förtoende till metoden hon tänker använda sig av. Nästa gång Pernilla är inne i en butik och vill impulshandla ska hon stanna upp, och fråga sig själv ”behöver jag den här?”, tre gånger.
Det enda som oroar mig lite är sättet hon frågade sig själv på. Hon ställer frågan till sig själv tre gånger blixtsnabbt samtidigt som hon nickar med huvudet maniskt.
Jag håller inte bara på vinnargäng. I England är Tottenham mitt lag, och de har inlett ligan fullständigt bedrövligt. Sämsta öppningen på en miljard år.
Ändå är jag ytterst tveksam till att den här snubben är rätt person att leda Bottenham ur krisen. Förutom att han ser tokalkad ut kan ni lägga märke till alla tics han har. Fast visst är utbrottet otroligt roligt…
Vet är ärligt talat inte vem jag tycker mest synd om. Seattle eller Fredrik Ljunberg. Seattle kommer slänga hiskliga pengar i sjön de närmaste två åren. Samtidigt som Ljungan aldrig någonsin kommer få gå klädd i annat än regnkläder under samma tidsperiod.
Vi får verkligen hoppas att Dolce eller Prada eller Gucci designat ett par riktigt läckra regnställ. Med matchande gummistövlar. Annars blir det långa två år -för bägge parter. Å andra sidan vande han sig kanske i England. Och då är svaret på min inledande fråga givet. Stackars Seattle.