Väder och nyheter verkar inte vara SVT:s paradgren. Bäst är, precis som Freddie Karl (eller vem det nu var) som tipsade om klippet påpekade, när de är bittra på varann. Och självklart Rickard Palm. Han är alltid bäst.

Jag har för avsikt att inte skriva så väldigt mycket sport på den här bloggen, och har därför startat en annan blogg tillsammans med några kompisar som ni hittar på Sportkommentatorerna.com (där vi verkligen diskuterar sport ned på nördnivå).

Men ibland är det ofrånkomligt och när Real Madrid vinner seriepremiären med 3-2 anser jag det vara en så pass viktig samhällsinformation att jag inte kan undan håller er den. Därför kan ni se Ronaldos första mål i den vita tröjan, Kakás fantastiska dubbeltunnelpass innan 1-0 målet och chef Rauls mål.

I går öppnades ytterligare en restaurang, Pace. Som ska uttalas på italienska och är inspirerat av Grill i Stockholm. Eftersom vår familj inte är gratisätare kan jag ännu inte uttala mig om maten, men lokalen var grym, och ett ställe jag alldeles säkert kommer besöka både en och två gånger.
Även Lia gillade stället, även om det uppenbarligen är tyngre i dag.

Där ser man vad tiden går. Nu är det jag som fixar hemma och Pernilla som åtnjuter ovanstående lyx.
(Punkt 6, 7, 9 och 10, förtjänar lite extra uppmärksamhet.)

Tack, RR

Då vet man att man är på finkonferens.

Hej Pernilla (och ni andra)!
Jag sitter just på en think tank hos TU, förutom att vi ska komma på nya idéer så har de flera inspirationstalare. Just nu pratar processledarna och alla lyssnar – och twittrar, facebookar, kollar mejl, skickar mejl och sms:ar.
Med det vill jag påvisa att det numera på många ställen i vårt liv är helt okej att ha såväl dator som telefon påslagen och uppslagen. Uppkopplad. Härligt!

Varje vardag 06,38 är det meningen att ett tåg ska rulla ut från perrongen i Karlstad mot Stockholm. Det sker sällan. I dag skulle jag åka med det här innetåget, som det allmänt kallas då stora delar av det värmländska näringslivet väntar på det varje morgon, och inte heller i dag var tåget i tid. 46 minuter fick vi stå och vänta, medan någon farbror sprakade ut ohörbara saker ur samma högtalarsystem som Hitler använde på sin tid.

Det blev naturligtvis ett jävla liv på perrongen, folk var som tokiga och skrek och gapade och hotade med både det och det andra. Vassa föremål ven genom luften, liksom såväl hårda som runda ord till alla som kunde tänkas skyldiga. En del grät, andra föll i apati, någon klättrade upp på Pressbyråns tak och meddelade att han fått nog och att han ämnade att avsluta sitt liv. Närå.

Vi stod där som de laglydiga, medgörliga människor vi är och tänkte ”attans också, det var ju synd”.

Och så blir  de så gula.

Banne mig!
Är på bio igen (Sommaren med Göran, med 13-åringen). Och tror ni inte att det kommer in ett par, närmare 50 än något annat, med egna popcorn.
Ärligt talat, gör aldrig det!! Det förstör hela bioupplevelsen. Antingen köper vi hela konceptet Bio eller så stannar vi hemma. Okej?

Har velat dela med mig av det här lunchtipset ett tag, men samtidigt inte velat gå för fort fram. Verkligen smakat in om det är så bra att det förtjänar ett litet tips i denna anspråkslösa lilla blogg.  Nu har jag kommit till ett beslut och det lyder:

Grön pesto pasta, eller tvärtom, jag lär mig aldrig det där. På Mache.
Nu vet jag att ni tänker: ”tidig!!” ”Mache har man ju käkat på i hundra år, ju” och ”hela stan äter redan där”. Förvisso, men jag misstänker att 98% väljer en sallad. Nu pratar vi varm mat. Vi pratar kycklingfiléer och vi pratar pesto. Smaka på den!