Även om det borde skett förr och faktiskt inte påverkar mig över huvud taget så blir jag glad när jag upptäcker att man nu kan sms-åka buss i Karlstad och på Hammarö. Självklart borde man kunna göra det över hela Värmland, Sverige, Europa, världen och Fuglesangland. Men nu får vi vara glada för det vi har och inte ledsna över vad vi saknar.
Så give it up for Värmlandstrafik.

I dag släpptes biljetter till tre (fast egentligen bara en, för ingen vill ju åka till Malmö eller Göteborg) konserter med Depeche Mode. Och jag fick tag på ett par. Nu kanske hösten och vintern blir lite lättare att uthärda.

I dag var jag och Jan på bio. Vi såg Quentin Tarantinos senaste film Inglourious  Basterds och den var precis så bra som Tarantinos filmer oftast är. Världsklass!
På VF.se kan man läsa att filmen inte alls var så bra och att demonregissören tappat stinget. Inget kan vara mer fel.

Med sin osvikliga och nästan kusliga känsla för att plocka upp detaljer och hela tiden ge känslan av att vara modern, fräsch och oefterhärmlig får han till och med en film om andra världskriget att bli intressant.

Och de klassiska Tarantinodragen – dialog och övervåld – är lika påfallande och drabbande som de alltid varit.
Beviset för att det var en klassisk Tarantinofilm fick vi efter 20 minuter när de första biobesökarna lämnade salongen.
Om ni fortfarande är tveksamma tycker jag att ni ska se filmen bara för att se hur andra världskriget kunnat sluta…

När man tittar ut i dag skulle man nästan kunna tro att jag har semester. Men det har jag inte, synd vädret.
Förra veckan däremot var en alldeles strålande dag och kväll. Därför passade jag och Lia på att kompa ut lite tidigare och åka och hälsa på vår vän Reidar.
En generös man som antagligen lever precis som han förtjänar. Lia och jag ansåg i alla fall att vi förtjänade att leva lite som Reidar. Det syns på bilderna.

Mest minnesvärda kommentaren kom efter att Lia, 2,  fått styra båten 15-20 minuter och Reidar krasst konstaterar att ”om någon ser oss från land nu så tror de att jag är dyngrak”.

I går hade VF ett fantastiskt bra löp – ett löp i min smak.

När man pratar om Aftonbladets, och tidigare VF:s, Emil Karlsson måste man vara ytterst försiktig. Emil är nämligen väldigt, väldigt känslig när det handlar om vad som skrivs om honom. Lite paradoxalt skulle man kunna tycka eftersom han är största skandalletaren på Aftonbladets sportredaktion, det är inte för inte som han kallas för Gangstern internt.

Därför är det nu viktigt för mig att trycka på ett par saker gällande bilden ovan.
1. Det är antagligen inte Emil som skrivit texten till bilden – eller så kanske det var det.
2. Emil har gjort ett storartat jobb under Friidrotts-VM.
3. Dela inte den här artikeln vidare på Facebook (med hjälp av knapparna nedan) då Emils liv till största del tilldrar sig just på Facebook. Använd absolut inte under några som helst omständigheter knapparna nedan för att dela den här artikeln på Facebook.
4. Jag tycker Emil Karlsson är en av landets mest läsvärda sportjournalister – i smyg.

I övrigt är det ett vansinnigt rolig urklipp som jag hoppas att Anrell uppmärksammar på söndag.

Tack, Toby!

Har precis sett 1 500 meters finalen. En klassiskt kenyanska sträcka. Sedan Etiopien i början av 90-talet bestämde sig för att dominera långdistans har kenyanerna tvingats ägna sig åt medeldistans. Men nu verkar det som att mycket vill ha mer, och etiopiern Mekonnen slet till sig ett silver på 1500 meter.
Bäste Kenyan blev fyra.

Det är inte lätt att vara Björneborgare, det fick jag uppleva när jag jobbade i Kristinehamn. Men att det var så illa hade jag ingen aning om.

Riktigt roligt!

Man kan inte mejla till oss på VF just nu. Varför har jag svårt att förklara eftersom det är datasnubbar som förklarar för mig. Och de hatar ju att tala svenska, engelska eller något annat vedertaget språk. De kan till exempel inte säga ”starta om datorn”, de måste säga ”boota om burken”.

När jag i dag frågade Snygg-Karl vad som var fel fick jag till svar att ”operativet har krasat i bitar”, vad fan är det?
Betyder det att man inte bör gå barfota runt it-avdelningen på grund av risken för skärsår? Eller att någon råkade tappa operativet i golvet så att det sprack?
Klippet ovan är inte för inte ett ”igenkänningsklipp”.

(Fast jag älskar it-avdelningen, det måste man göra (och skriva))