Med hjälp av bilden blir allt glasklart…
Hämtat från http://friendlyatheist.com

”Jag dricker champagne när jag är glad och när jag är ledsen. Ibland dricker jag det i enrum. I sällskap tycker jag det är obligatoriskt. Jag smuttar lite på det om jag inte är hungrig och dricker det om jag är hungrig. Annars rör jag det inte – om jag inte är törstig förstås.”

//Lily Bollinger

Det här med rostning har blivit populärt här i Sverige på senare tid. Det handlar om att vara lite småtaskig med kärlek mot en kändiskollega. Oftast är det mer taskigt än kärleksfullt, och det gillar jag. Men Magnus Betnérs rostning var lite väl grov till och med för mig.

Den här veckan spelade vi back-to-back så det var match i dag igen. Det gynnar mig som är såväl skridskostark som vältränad. Segern skrevs till 3-1 i matcher och mycket riktigt var det ork och spelskicklighet som fällde avgörandet. Personligen hade jag det tufft, succén från i går hade inte passerat obemärkt och jag utsattes för stenhård uppvaktning från första nedsläpp. Jag lyckades hålla mig kall och vänta på de rätta ögonblicken, och då var jag lika skoningslös som alltid.

En annan positiv effekt av den hårda bevakningen var att andra i mitt lag fick lite mer utrymme, Tågmark och Björn Eriksson har sällan setts bättre.
Efter diskussionerna på Facebook i går kan jag meddela några av de kommentarer jag fick efter dagens match.

”Fan, Crille, har nog aldrig sett dig bättre” – Mats Tågmark center i svart. (Restaurang-Örjan nickade instämmande)
”Håll dig däruppe, Crille” – Björn Eriksson lagkamrat i svart.
”Gick det bra? Lennart Åhs motspelare, efter en riktigt ful grej (han gjorde allt för att stoppa mig).

Jag tror vi kan sammanfatta den här hockeyveckan som väldigt lyckad helt enkelt.
(Nedan en bild från en intervju mellan andra och tredje)

I morse var det hockeydags igen, det är det varje vecka. Vi hann med tre matcher mitt lag vann alla tre.
Redan i morgon är jag uttagen för ny match i LLA, antar att det är Jörgen Jönsson som vill ha revansch, vet att förluster svider i honom.
Men det är som som jag och Tågmark alltid sagt, vi kan inte hålla igen bara för att det går tungt för JJ och de andra grabbarna…
(I ärlighetens namn så är alla de duktiga väldigt snälla mot mig. Och för er som inte känner igen den här ödmjukheten kan jag meddela att det hänger ihop med min rädsla för att någon ska tackla mig väldigt hårt.)

Få idrottsmän är så hårt förknippade med ett idrottsmärke som Michael Jordan med Nike och Air Jordan. Det innebar lite mer än vatten och bröd på bordet för familjen Jordan och det glömmer inte sonen Marcus i första taget.

Just nu känns det som att allt handlar om tre saker. Sociala medier, sociala medier och sociala medier. Antingen anser sig folk och företag ha förstått vad det handlar om och att man hör till de upplysta, eller så känner man sig helt borta och anser därför att det inte är något som angår.
Och sanningen är inget av det.
Sociala medier är inte en ny marknadskanal, inte en konkurrent till vare sig stortavlor på stan eller tidningar och radio (även om många reklambyråer vill få oss att tro det).

Sociala medier är bara en fortsättning på internet. Eller en utveckling om man så vill. Få människor och ännu färre företag och absolut inga reklambyråer kan välja bort sociala medier. Inte för att ”man måste finnas därute, för det är där alla andra är” utan för att vi redan är där. Det handlar inte om teknik, datorer, olika tjänster på nätet. Det handlar om att på samma vis som vi sticker ut näsan utanför dörren och bara är, så är de flesta av oss redan på nätet.

Min mor är ”aldrig på nätet, vad ska jag där och göra?”
När jag istället för att svara frågar hur hon följer mig (vi bor i olika städer) svarar hon via min blogg. På frågan om var hon håller koll på sitt barnbarn svarar hon Flickr och Youtube. Att hon dessutom sköter bankärenden och välgörenhetsarbete på nätet nämner jag inte ens.

Det betyder naturligtvis inte att min mamma är en internetevangelist som driver utvecklingen framåt. Det är det få som gör. Det intressanta är att min mamma är en del av den långa svans som utan att de märkt det själva nu umgås på nätet. Och skillnaden är sömlös.

Att sedan sociala medier är ett ganska svårhanterligt begrepp får bli en annan bloggpost.

Att beställa på McDonalds kan vara konst. En kompis i Örebro ville alltid vara lite lustig när han äntligen fick snabbmatsläge. Så här lät det en gång:

Min kompis: En Big&Co utan morötter.
McDonaldsanställd sextonårig tjej: Morötter?
Min kompis: Nej tack!

Annars kan man ju sjunga sin beställning.

Den här skrevs till bästa vännen som dog i en bilolycka.

Minns ni Pearl Jam, svinsköna snubbar som lirade grunge som vore det det vårt sista hopp.
Bandet har sjangserat fullständigt. Det här är bandests senaste singel och det känns väldigt…country.
Btw, Persa hävdar att det är riktigt bra musik,