Ruggigt, roligt, retro: Stranger Things

Hallå, ska vi inte ta och hålla varandra sällskap i den här hypen?

När jag först läste om Stranger Things, Netflixserien som nyligen haft premiär, och såg trailern blev jag genast oerhört pepp, precis som resten av världen. Det är farligt. Det är väldigt riskabelt att peppa igång på något för mycket, jag har fortfarande inte hämtat mig från Independence Day 2 (inlägg kommer framöver). Men samtidigt så går det inte att låta bli. Trailern lovar så gott.

Jag, och alla andra, älskar The Goonies och Stand by me, jag älskar Super 8 och mysterier överlag. Den här trailern gjorde att det vattnades i munnen på mig.

Stranger Things handlar om ett tätt sammansvetsat kompisgäng i okänd junior high-ålder. De är töntiga rollspelsnördar och härligt castade. Räck upp en hand alla ni som vrider er av skamskölj när barn är med i film eller serier? Det går nittionio 7th Heaven-ungar på hundra barnskådisar. Sen kommer helt plötsligt en produktion med ungar som faller rakt in i hjärtat på en. Ovanstående exempel, såklart. Little Miss Sunshine ett fjärde. Och nu, Stranger Things. Fyra polare som är lite av skolans driftkuckus. Så händer något, och allt blir kaos.stranger-things-on-netflix

Will försvinner när han ska cykla hem från en rollspelssession (såklart). Hans kompisar bestämmer sig för att trotsa allas råd och tillsägelser och ger sig ut på jakt efter honom, men hittar i stället någon annan. Och sen är hela karusellen igång.

Jag är tre avsnitt in. Så det är egentligen för tidigt att hjula runt i lägenheten av lycka. Mycket kan hända som förstör upplevelsen för mig, det krävs inte stora händelser för att Stranger Things ska tipppa över den här perfekt balanserande kanten de trippar på nu, med humor och värme, med skräck och förvirring, med mysterier och oförklarliga händelser. Det är svårt att hålla sig kvar på den där kanten, så det inte blir för mycket av något. Helt plötsligt förklaras allt i detalj och mystiken försvinner, eller så förklaras ingenting så jag känner mig dum och bortkollrad. Jag vet inte alls hur det kommer bli.

stranger-thingsMen jag är tre avsnitt in, och jag älskar det! Det är så skönt retro (här finns så mycket Star Wars-samlarsaker att till och med min sambo myser), det är så härligt åttiotal (enorma walkie talkies, frisyrerna, kläderna), jag diggar ungarna, jag gillar alla karaktärer. Mest kanske jag gillar Winona Ryder, som spelar mamman till Will och vars rollprestation är briljant! Hon är en suveränt psykiskt krossad orolig morsa som inte fattar vad som händer men som är beredd att göra vad som helst för att få tillbaka sitt barn.

Så gör mig sällskap i hypen, är ni snälla. Kolla in Stranger Things på Netflix. Jag tänker dra igång fjärde avsnittet så fort popcornen poppat klart.

/Stina

stranger-things-banner