Ett stort tack för tre fantastiska år!

Dagens träning avslutade min tid som KBK-spelare. En tid som varit helt fantastisk. Jag kom till Karlstad för snart tre år sedan, med anledning av att jag skulle börja plugga och för att förbereda mig för livet efter fotbollen. Att sluta med fotbollen var dock aldrig aktuellt och efter att ha tränat med både FBK och KBK föll valet till slut på det sistnämnda. Två väldigt bra klubbar och långt mycket mer välskötta än de flesta klubbar på samma nivå hemma.

Att fotbollen skulle komma i andra hand från och med flytten hit var något jag var införstådd med, men väldigt fort insåg jag hur bra jag trivdes på Våxnäs och hur kul det blivit med fotboll igen. Även om skolan förstås fortfarande var viktigast tyckte jag plötsligt att fotboll aldrig varit roligare. Jag hade kommit till en klubb med så sunda och genomtänkta värderingar som samtidigt gjorde allt för oss spelare vilket gjorde det omöjligt att inte trivas. Jag minns efter att jag haft möte med klubben, och dom förklarat hur dom såg på sin förening och framtiden, tänkte att det nästan lät lite för bra för att vara sant. Jag tänkte att personer i såna roller i en klubb ofta framställer en bild som inte riktigt stämmer överens med verkligheten. Det visade sig att jag hade rätt, bilden stämde inte. Verkligheten var bättre. När kompisar som spelade fotboll hemma gnällde över att deras styrelse lovade en massa de inte kunde hålla så var det tvärtom här. Här kunde man nästan känna att vi spelare borde göra lite mer med tanke på vilket slit klubben stod för, trots att dom aldrig satte fötterna innanför de kritade linjerna.

Året i tvåan var en enda lång framgångssaga. Trots att vi var nykomlingar kände vi efter bara ett par omgångar att vi höll en högre nivå än våra motståndare. Hemma på Våxnäs tappade vi två av 33 poäng. Vi var ett fantastiskt lag som hade otroligt roligt ihop. Jag personligen hade aldrig haft roligare som fotbollsspelare vilket gjorde att jag valde att stanna kvar hela sommaren trots att jag från början kommit överens med klubben att jag skulle vara hemma och spela med ett annat lag mellan juni och augusti. Men jag hade för kul ch trivdes för bra för att åka hem. Att vi till slut tog steget upp i ettan var fantastiskt för oss alla och något vi verkligen var värda. Enda missen var att vi inte fick den segerfest vi faktiskt var värda. Historien bakom det vet ni säkert vid det här laget.

Inför vår första säsong i division ett skötte vi oss bra på försäsongen, trots att vi inte haft så mycket tid som våra seriekonkurrenter att förbereda oss. Men vi hade ett välfungerande lag sen året i tvåan och med ett par nyförvärv var vi redo. I premiären väntade Dalkurd på bortaplan. Ett lag som på förhand var tippade i toppen. Efter 90 minuter hade vi vunnit med 1-0. Matchen kändes däremot som ett maratonlopp där någon från publiken kastat in en boll efter tre mil. Vi fick springa och springa och fick knappt låna bollen. Efter matchen sa vi till varandra att om det skulle vara så här jobbigt att vinna en division ett-match så var det nog fan inte värt det. Men vi hade i alla fall fått en flygande start och vi fortsatte att flyga. Av dom första sex omgångarna vann vi fem och ledde serien, trots att vi av alla var tänkta i botten. Därefter kom verkligheten ifatt oss och det började gå knackigt. Vi gick segerlösa väldigt många matcher innan vi lyckades slå seriefavoriten Väsby hemma, trots att vi låg under med 2-0 i paus. Men trots segern kom nerflyttningsstrecket allt närmre och vi hade svårt att få ihop det. Men efter ett långt och väldigt givande samtal oss spelare och ledare emellan kom vi fram till en hel del som vi kunde göra annorlunda. Att vi sedan lyckades genomföra det vi kommit fram till var starkt och vi säkrade kontraktet med ett par omgångar kvar. Vi slutade sjua och hamnade mot alla odds på den övre halvan. Efter säsongen tackade flera från tränarstaben för sig. PJ, Micke och Maria klev av tåget efter att ha lett laget på ett fantastiskt sätt. PJ gick vidare till Qbik där han var nära att ta laget till Allsvenskan och Micke fortsatte till Arvika där han lyckades vinna fyran och ta steget upp. Det förvånar mig inte alls att dom lyckades även efter att vårt samarbete slutade.

Inför årets säsong fick vi in Stefan och Andreas, och Jonas tog över jobbet med målisarna medan vår fysmästare Sundström som tur var stannade kvar hos oss. Förberedelserna inför årets säsong tog fart redan den 2 januari. Det var mycket som var nytt, nya röster och nytt tänk. Det brukar klagas på den långa försäsongen i Sverige, men just i år hade vi nog behövt ett par månader till för att komma på rätt kurs. Det visade sig också när serien inleddes. Vi fick varken organisationen eller spelet att stämma och efter tolv omgångar hade vi skrapat ihop sju poäng. Att vi trots det kunde spela en obetydlig sista omgång var inget annat än en bragd. Efter de tolv omgångarna vann vi sex matcher i rad och förlorade inte på åtta omgångar. En sådan scenförändring har jag aldrig varit med om och jag hoppas folk förstår vilken bedrift det är. Jag kan nog säga att det är den svåraste utmaningen jag varit med om att lyckas med. Vi slutade till slut på en åttondeplats vilket vi med facit i hand får vara nöjda med.

Jag har tänkt ett tag på hur jag ska summera min tid i Karlstad och KBK, men det är verkligen inte lätt. Men jag har haft så otroligt kul och trivts så fantastiskt bra att jag skulle skrivit på ett livstidskontrakt med klubben om det bara var fotbollen jag hade att ta hänsyn till. Jag har blivit så väl omhändertagen av gänget på Våxnäs att jag med stort vemod lämnar klubben. Den resan jag har varit med om hoppas jag fortsätter även efter att jag flyttat hemåt och jag tror att KBK har en väldigt ljus framtid. Jag kommer fortsätta följa laget som supporter. En väldigt hängiven sådan.

Med det vill jag tacka er alla som varit med och sett till att mina tre år här har varit så roliga. Tränare, ledare och styrelsen. Alla som visat intresse i KBK och som man stött ihop med på Våxnäs eller Tingvalla, hela KBK-familjen. Det är en stor härlig familj!

Tack!

Sista dansen

Efter en lång och bitvis väldigt motig säsong har vi kommit fram till epilogen. Som jag tidigare skrivit så var det nog inte många som trodde att vi skulle hålla oss kvar efter vårsäsongen. Den upphämtning vi stått för i år är nog den största bedriften jag varit med om under mina tre år i KBK. Jag är verkligen stolt över att vi lyckades till slut.

Att vi nu spelar en match med förhållandevis litet värde som avslutning är otroligt skönt. Att ha kniven mot strupen imorgon hade verkligen varit tufft. Nu kan vi istället gå ut på Tingvalla och släppa hästarna fria. Att spela utan press har både för och nackdelar. Vi har under säsongen visat att vi klarat av att prestera under ordentlig press. När pressen varit mindre har vi ofta blivit bekväma. Som Stefan sa på matchgenomgången idag, vi ska kunna prestera även när vi inte har press på oss och vi måste visa att vi klarar av att motivera oss även då. Det är det som skiljer topplag från bottenlag.

Det handlar även om tabellplacering. Om vi skulle få stryk mot Trollhättan är det inte omöjligt att vi klarar oss kvar med en poängs marginal. Om vi istället vinner kan vi sluta sjua. Det vore en bragd om vi till slut hamnade på övre halvan. Det skulle också se bra ut för klubben inför dom som trott på oss och som stöttat oss.

Som vissa av er kanske läst er till så blir det troligtvis min sista match i KBK-tröjan imorgon. Det kommer säkert kännas lite vemodigt, men det ska bli väldigt kul trots allt. Jag hoppas få avsluta med en seger efter tre fantastiska år med hela Våxnäs-gänget. Så när domaren blåser igång matchen imorgon så ska jag försöka blanda njutning med att vinna dueller och skjuta långa hårda skott i krysset!

Kontraktet säkrat

Tänk att vi lyckats säkra kontraktet redan innan sista omgången är spelad. Vem hade kunnat tro det efter sju poäng på de första tolv matcherna? Troligtvis inte många utom vi själva.

Gårdagens match blev en tuff historia. Vi fick med oss en poäng mot ett bra Örgryte och en ännu bättre publik. Det var svårt att göra sig hörd och när publiken fick reda på att Oddevold förlorat blev det ett väldigt bra tryck.

ÖIS började helt klart bäst och satte oss under stor press. Dom skapade också en hel del framför vårt mål och hade tidigt en i stolpen. Vi jobbade oss in i matchen och var inte ofarliga. Vi skapade ett par bra lägen men lyckades inte förvalta dom.

Precis innan paus stod det klart att Oddevold förlorat och när andra halvlek blåstes igång märktes det att motståndarna inte var lika fokuserade längre. Vi lyckades bygga en del spel på deras planhalva men ju närmre slutsignalen vi kom desto mer rädda blev vi om den poäng vi hade. Vi lyckades med att försvara den och kontraktet var säkrat. Något firande på innerplan blev det inte då vi innan matchen fick besked om att vi skulle springa av direkt om planen stormades. Så blev det dock aldrig.

Nyckeln till poängen var en fantastisk inställning från samtliga och vi jobbade väldigt hårt tillsammans. Det var också många som gjorde en väldigt bra insats.

Nu kan vi slappna av inför slutomgången mot Trollhättan och jag ser verkligen framemot att avsluta snyggt. Kan vi ta tre pinnar kan vi förhoppningsvis klättra ett par placeringar. Jag hoppas att ni vill göra oss sällskap en sista gång på Tingvalla.

Intressant match väntar

Matchen imorgon mot Örgryte blir något alldeles extra. Vi möter seriens bästa lag med seriens bästa publik. Det väntas mycket folk till Gamla Ullevi, alltså nya Gamla Ullevi, eller Gamla nya Ullevi.

Det är en match som vi kan spela utan större press. Vi har visserligen inte helt säkrat kontraktet, men det är bra nära. Det gamla uttrycket ”vi kan gå ut och njuta” används ofta inför såna matcher som imorgon, men jag är allergisk mot det uttrycket. Att gå ut på gräsmattan imorgon och njuta av att det är mycket folk kan väl hända, men när matchen börjar går det inte att tänka i de banorna. Vi måste gå in till match med inställningen att göra en bra prestation annars blir omgivningarna allt annat än njutbara. Jag har blivit utspelad inför mycket folk förr, det är ingen rolig upplevelse vill jag lova.

Därför hoppas jag att morgondagens match istället sporrar oss att prestera ännu bättre än senast. Om så blir fallet kan vi njuta efteråt.

Det är inte helt otänkbart att Örgryte kommer gå friskt framåt i inledningen. Lyckas vi bara försvara på det sätt vi kan när vi är som bäst så tror jag att spelet kommer jämna ut sig efterhand. ÖIS behöver en poäng för att säkra avancemang och ju närmre slutminuterna vi kommer komma desto mer kommer dom slå vakt om den poängen.

 

 

En poäng närmare

Tänk så glad man kan vara över en bärgad poäng. Gårdagens match mot Lunds BK, eller Krubban som dom kallas i Skåne, var en av årets roligaste matcher, trots total utevaro av mål i matchen. Vi visste på förhand att matchen skulle bli svår. Lund är ett väldigt bra lag som är både välorganiserat och har spets. Detsamma gäller oss när vi vaknar på rätt sida. Det gjorde vi igår.

Efter några omgångars kräftgång och med andra halvlek mot Sleipner i bakhuvudet, var vi fast beslutna att visa vad vi gick för. Vi började därför matchen väldigt bra. Vi vann mest närkamper och hade bra flyt i spelet. Och när Lund hade bollen var vi noggranna i vårt försvarsspel. Spelet jämnade efter hand ut sig och vi bytte målchanser med varandra.

I paus var vi nöjda med vår första halvlek, men det var också tydligt att vi lärt oss av tidigare matcher då vi varit nöjda i paus för att sedan gå ut och vara bekväma. Detta tryckte vi extra på inför den andra halvleken och det märktes direkt när vi kom ut. Det var något jag tänkte på redan efter några minuter, att vi faktiskt tog vid där vi slutade första. Vi fortsatte vara beslutsamma och gav varandra energi. Det är något vi måste fortsätta trycka på även i framtiden.

Medan klockan tickade märktes en allt större irritation hos motståndarna. I den situationen dom är i krävs vinst i varje omgång om dom ska fortsätta behålla kvalplatsen. Och under de sista tio minuterna fick vi mest försvara oss, och det gjorde vi på ett bra sätt.

Så här dagen efter känner jag tillfredsställelse över vår prestation. Många gjorde mycket bra insatser och tillsammans visade vi vad som är viktigt för att göra bra resultat. Den poäng vi tog gjorde också att vi kommer allt närmare ett säkrat kontrakt. Det ska mycket till för att fyra lag ska gå om oss på två matcher.

För ganska exakt fem år sedan åkte jag och mitt dåvarande lag till Göteborg för att spela en för oss obetydlig match, men för Blåvitt kunde en seger betyda SM-guld. Den gången kom 41 000 åskådare. En liknande situation väntar på lördag, då det återigen är dags att att åka till Göteborg för att möta Örgryte, som likt Blåvitt har chansen att säkra seriesegern mot oss. Att det ska komma lika mycket folk som 2007 är inte troligt, men förhoppningsvis får vi uppleva en riktigt bra stämning med mycket folk på en fin arena. Det ska bli oerhört inspirerande att få spela den matchen. Vi kan spela avslappnat och bara njuta. Och med njuta menar jag att vi kan spela med samma inställning som igår och utan press. När man känner att hela laget är på tå och är beredda att offra sig för varandra, då njuter man.

 

Ett uppvaknande

Det blev en märklig förlust mot Sleipner. Efter att ha lett i paus med 1-0 gjorde Sleipner tre raka mål i andra halvlek. Vi tappade konceptet och gjorde inte det arbete som kunde förväntas av oss. Det var en stor besvikelse, men också ett uppvaknande.

Det uppvaknande jag pratar om liknar den känslan vi kände efter att ha tappat en 2-1 ledning mot Norrby borta i våras. Det var flera detaljer i spelet som brast, små prestationer som inte var tillräckligt noggrant genomförda. Det kände vi även efter gårdagens match och det vi gjorde då var att sitta ner och diskutera, lufta tankar och idéer och komma fram till vad som behövde förändras. Det gjorde vi idag också. Och genast känns det mycket bättre. Resultatet av det snack vi hade efter matchen mot Norrby i våras var sex raka segrar. En miljardär hade inte satsat tio kronor på den vändningen, men vi gjorde det trots allt. Även om ingen i laget ens ägnat en tanke åt att det skulle kunna vara möjligt så gjorde vi det, och klarar man en sån sak som vi gjorde då så kan vi klara det nu också. Dessutom är vi i en betydligt bättre position nu än vi var då, så även om vi haft det tungt några veckor så gör vi bäst i att vara positiva och påverka varandra i rätt riktning.

Det som krävs är att alla bidrar och helt enkelt kämpar till kraften är slut. Det spelar ingen roll hur det ser ut, hur många passningar vi har inom laget, det handlar om att göra fler mål än våra motståndare. Som Viktor sa idag, ”alla måste dra sin stack till strået”. Det blev fel, men vi förstod. Vi ska göra det här tillsammans, och lyckas vi med målet att hålla oss kvar har vi stått för en bragd. Den bragden har vi väldigt bra chanser att genomföra och det ska vi lyckas med!

Förlust mot KFF

Det blev förlust igår. Givetvis en sur sådan, men med viss insikt att dom faktiskt var bättre. Jag tycker annars att vi började matchen väldigt stabilt. Vi låg rätt och fram till deras första mål skapade dom egentligen ingenting. Men när första målet kom rann det tyvärr bara på. Alla tre målen var egentligen följder av att vi presterat lite halvdant i någon situation och det utnyttjade tyvärr KFF på ett för oss olyckligt sätt.

Vi tog ju trots allt ledningen med 1-0 efter fint inlägg av Wahl till Gaz. Men när motståndet gjort sina tre mål lyckades vi tyvärr inte hota dom, trots att vi fortsatte försöka. Men den press vi hoppades sätta luckrades skickligt upp av KFF genom att lyckas behålla ett bollen inom laget.

Vi räckte helt enkelt inte till mot ett bättre motstånd. Det är nog första gången i år som jag känner att det var så. Dom var bättre än oss för dagen. En annan tråkighet från matchen var att Amir skadade knäet, troligtvis allvarligt. Något besked om vad som hänt hans knä vet jag inte ännu, men låt oss hoppas att det inte är så farligt. Amir har haft en hel del skador och sjukdomar under säsongen och har inte kunnat hjälpa oss så mycket som både han och vi velat. Så att han går sönder nu är oerhört trist för både honom och oss. Han är definitivt inte värd det och jag hoppas innerligt att han tillfrisknar snabbt.

Sviten bruten

Vi kom till Rimnersvallen med goda minnen från tidigare besök. Direkt när jag gick ut och kände på mattan innan matchen fick jag lite extra energi. Det har blivit speciellt att möta Oddevold. Innan matchen hade vi bland annat pratat om att hålla extra koll på Johan Patriksson, som innan matchen gjort 19 mål i serien. När domaren blåste av matchen hade han gjort 22. Vi lyckades med andra ord inte med just den biten. Det ska dock sägas att Patriksson är väldigt svårstoppad. Han kan finnas överallt på planen och är därför väldigt svår att markera. Dessutom är han kvick i djupled och en vass avslutare. Oddevold har med andra ord honom att tacka för väldigt mycket.

Matchen hann knappt börja innan vi hade ett 2-0 underläge. Vi var inte helt på tå i inledningen och det utnyttjade motståndarna. Därefter började vi trumma igång och spelade med mycket fart, bra rörelse och god kontroll över händelserna. Wahl hade ett kanonskott som tog insidan av stolpen, på målvakten, ut i stolpen och slutligen in i målvaktens famn. Den situationen var ganska signifikativ för matchen. Marginalerna var helt enkelt inte med oss. 2-0 stod sig halvleken ut.

Andra halvlek började på önskvärt sätt. Vi har ett inkast nere vid offensiv hörnflagga. Det kastas till Såsen som vänder in i banan men tycks inte hitta någon i gröten framför mål och drar därför ett hårt inspel, som verkar vara på vinst och förlust, detta ställer målvakten som vinklar in den i eget mål. Därefter startar jakten. Det är vi som är spelförande och hotar med mycket folk. En kantfrispark lyfts in i boxen och hittar Zarko på bakre stolpen, denne nickar bort den mot den andra stolpen där Amir enkelt kan nicka bollen i mål. Precis då blåser domaren av för gruff på Zarko. Ingen fattar någonting. Zarko är väldigt stark på huvudet och vinner duellen på ett rättvist sätt, men domaren tycker annorlunda. Precis innan detta blir Wahl fälld inne i straffområdet, dock utan att domaren blåser. Mitt i vår press spelar sig Oddevold igenom i djupled och Patriksson tar emot en svår boll perfekt och rullar in 3-1. I det läget känns det tufft, men vi har fått in en känsla av att aldrig ge upp och det gör vi inte den här gången heller.

En stund senare sätter Wahl en snygg reducering på ett hårt skott utanför straffområdet. Jakten fortsätter, men vi lyckas inte få in kvitteringen. Innan matchen är slut hittar domaren dessutom en straff till Oddevold som dock blir resultatlös. Matchen slutar 3-2 och vår förlustfria svit är bruten.

Det var en tung förlust, men vi fick i princip jaga hela matchen och det är inte enkelt. Vi var däremot värda minst en poäng den här matchen. Vi spelade bättre än Oddevold och dom är inte mer än ett mittenlag utan Patriksson, men han ingår ju också i laget så det är väl inte helt rätt att säga så, även om det lindrar lite.

Matcherna mot Skövde och Qviding var inga bra prestationer från vår sida, då tog vi poäng. Igår spelade vi bra men kammade noll. Det jämnar nog ut sig i slutändan och även om förlusten var tung så kändes det som att vi är tillbaka på banan igen med vårt spel. Det var som jag tidigare skrev väldigt bra rörlighet i anfallsspelet, något som fattats de senaste matcherna. Denna känsla styrks också av några IKO-supportrar som kom fram efter matchen och tyckte att vi var bättre. Dom var också ärliga att erkänna att dom hade en hel del flyt med domsluten. Vill ni läsa mer om matchen finns ett utförligt referat på www.oddevold.se

Med insatsen i ryggen kan vi känna en viss trygghet inför kommande match mot Kristianstad eftersom vi är medvetna om att vi fortfarande kan spela bra fotboll och föra matcherna, även mot topplag. En bra träningsvecka väntar, sen tar vi nya tag i jakten mot säkrat kontrakt.

Straffområdesdomare

Jaha, då var första omgången i CL spelad. En hel del vackra mål och några riktigt bra matcher. Det bestående intrycket jag tagit med mig handlar dock om domarna, eller rättare sagt straffområdesdomarna. Varför finns dem egentligen? Är tanken att Fifa ville skapa fler arbetstillfällen för domarkåren eller är det rent av en arbetsförmån för dem att få riktigt bra platser till de hetaste matcherna i Europa?

Jag har fram till i tisdags inte sett ett enda beslutsfattande från en straffområdesdomare. Då tog denne ett helt riktigt beslut att vinka för straff till Montpellier mot Arsenal. Men det är första gången. Igår, mellan United och Galatasaray fanns ett par solklara straffsituationer, likaså mellan Chelsea och Juventus. Men där står dessa domare intill situationen och bara tittar på. Jag blir så irriterad varje gång jag ser det. De behövs ju, varför tar dem inte chansen att minska felen från domarteamet?

Antingen får de döpas om till måldomare, för mållinjen tittar dem på, nästan med manisk inställning, alternativen är att det börjar ställas krav på dem. Men jag tror uppriktigt sagt inte att dem är fokuserade. De är sysslolösa långa stunder och när det väl hettar till är de inte med. Det kan inte fortsätta så här. Annars kan vi lika gärna slopa femdomars-systemet, och jag frågar mig ofta, varför reagerar inte fler? Är det bara jag som sett detta eller har jag rent av fel?

Champions League är här. Så slutar det. Kanske.

Ikväll drar Champions League igång igen. Återigen utan svenskt deltagande. Helsingborg och AIK får testa lyckan i Europa League och det är inte så illa det. Att tippa en vinnare av CL är aldrig enkelt. De som påstår sig vara säkra på en vinnare redan i september, åtta månader innan finalen, är svåra att ta på allvar. Allehanda tidningsblaskor gör trots allt sina försök att berätta om framtiden, men det går helt enkelt inte. Visserligen har Barcelona varit ett enkelt förhandstips de senaste åren, då de varit så fantastiskt bra, men i år känns det mer ovisst än någonsin. Årets upplaga känns jämnare än någonsin.

Jag ser egentligen åtta möjliga vinnare i årets upplaga av Champions League. Från Spanien har vi de givna kandidaterna Real Madrid och Barcelona. Dessa båda giganter känns däremot något svagare än tidigare år. Det innebär dock bara att de andra har lite större chans. Real har startat ligan uselt och är inte i form, men som jag skrev tidigare, det är inte nu CL avgörs och de är bra nog att ta sig igenom gruppspelet, trots att de återfinns i den svåraste gruppen. Barcelona har börjat ligan bättre, men frågetecken sätts till nye tränaren Tito Vilanova, som tagit över efter Guardiola.

Från England deltar fyra starka kandidater. Manchester United är alltid att räkna med, deras blå granne City fick sitt inskolningsår förra säsongen, då man bara slutade trea i gruppen. I år tror jag att City blir att räkna med på riktigt. Chelsea, ser starkare ut i år med sina rappa nyförvärv och då vann de ju trots allt redan förra säsongen. Jag tror dock inte att Chelsea är så bra att de kan vinna två år i rad. Så mycket medgång de hade under förra säsongen blir nog svårt att ha igen. Eller som när vi mötte Kalmar FF med TFF för några år sedan och en gammal räv som Mattias Thylander la upp bollen i bra frisparksläge och med gott självförtroende, efter att ha satt en balja i omgången tidigare från liknande läge, drog bollen över läktaren och Billy Landsdowne kommenterar det med orden: ”blixten slaaur inte neir tvau gaunger pau samma ställe”. Arsenal, som är mitt lag, ser bättre ut än på mycket länge. Det tidigare så läckande försvaret verkar ha justerats av Steve Bould. Lägg därtill ett än mer kreativt mittfält sedan Santi Cazorla och Lukas Podolski anslutit. Kan dessutom Jack Wilshere göra comeback och återfinna sin glans ser det väldigt intressant ut. Men eftersom jag ofta går in med en negativ inställning till Arsenals chanser så blir det nog för tufft även i år. Gruppen ser dock överkomlig ut.

Från Italien ser det relativt magert ut på kandidater. De som har störst chans att försvara Italiens färger är Juventus. Juve var ruggigt stabila i ligan i fjol och gick obesegrade. De är minst lika bra i år men har inte varit i CL på länge och möjligen behöver dem ett år på sig innan de kan utmana på riktigt. Att tränare Conte är avstängd hela säsongen ökar inte deras chanser. Milans chanser i år är mindre än någonsin. Jag tycker synd om alla Milan-fans som tvingas stå ut med några gamla gubbar som vägrar släppa taget om något de inte längre behärskar. Jag tror inte ens att Milan går vidare från gruppen.

Från Tyskland finns egentligen bara en titelutmanare och det är FC Bayern. Även om Borussia Dortmund återigen vann ligan och har ett fantastiskt hemmastöd så ser jag inte att de kan blanda sig in i racet. De återfinns dessutom i samma grupp som City och Real. Bayern snubblade på mållinjen ifjol och kommer säkert vara nära även i år. De har förstärkt bra och är alltid att räkna med. De gick till final förra säsongen och om det var på grund av, eller trots att finalen skulle spelas i München låter jag vara osagt, men de hade på grund av det större press på sig förra säsongen än i år.

Efter denna genomtänkta analys ger jag mitt tips på vinnare, ett väldigt ogenomtänkt sådant: ARSENAL!

 

2-2 igen

Matchen mot Qviding slutade resultatmässigt precis som mot Skövde, alltså 2-2. Den här gången kändes det däremot mer som en förlust än en vunnen poäng. Vi ledde matchen med 2-1 från minut 46 till 92, men tyvärr lyckades Qviding springa igenom och sätta kvitteringen. En poäng i den här matchen var, sett till matchbilden, något orättvis. Vi var kanske inte ens värda den poängen vi tog, trots att vi ledde matchen med en minut kvar. Vi mötte ett väldigt bra spelande lag, precis som Skövde. De två lag som troligen spelar bäst fotboll i serien, och det är inga lätta matcher. Det är heller inte lätt att föra spelet mot de här lagen, men vi gav oss heller inte ens chansen att göra det. Den frejdiga och rörliga anfallsfotbollen vi spelat de senaste månaderna har varit som bortblåst de senaste omgångarna. Vi gör det väldigt svårt för bollhållaren att skapa något genom att inte erbjuda passningsalternativ. Vi tar också för få löpningar som öppnar upp för varandra. Vad detta beror på är jag inte helt säker på. Vi får prata igenom det under veckan, kanske har någon annan i laget bättre svar på det än jag.

Trots att vi då inte verkar vara helt i slag så tar vi ändå en ny viktig poäng. Vi har tagit fyra poäng på två matcher mot Qviding och sett över de två matcherna kanske vi egentligen var förtjänta av en, och poängen är de som i slutändan räknas. Vi har nu distanserat oss ytterligare till nedflyttningsstrecket. Nu har vi åtta poäng ner och det känns bra. Att vi inte förlorat på åtta matcher tyder också på styrka.

Även om vi nu gått väldigt bra resultatmässigt så bör vi få till en förändring i vårt sätt att genomföra matcherna. Vi kommer inte förbli obesegrade om vi fortsätter på det sätt vi genomför matcherna nu, så det är viktigt att vi kommer fram till vad vi bör förändra. Den här diskussionen hade vi även när vi i våras gick som allra tyngst, och om man jämför då med nu så sitter vi inte direkt i skiten nu, men att ta diskussionen redan nu tror jag kan vara vettigt för att lyckas göra en bra avslutning på säsongen.

Nästa helg väntar Oddevold på bortaplan. Ni kan alla historien och jag hade tyckt det var väldigt kul om vi lyckats förstöra lite för dom i toppen. Vi har dessutom väldigt bra minnen från Rimnersvallen, där vi vann med 2-1 efter att ha vänt underläge under året i division 2. Det får gärna bli en favorit i repris.

Tack också till er som kom och såg matchen igår. Det var trevligt att se att över 600 personer på Tingvalla. Ni är hjärtligt välkomna tillbaka.

Stark pinne i Skövde

Segersviten är bruten, men poängen idag känns som en seger. Vi låg under med 2-0 i paus efter att vi knappt fått låna bollen. Skövde spelade snabbt och hade en oerhörd rörlighet. När vi väl hade bollen sattes vi snabbt under press och fick inte igång vårt spel alls. Skövdes ledning var helt rättvis även om deras andra mål kom till efter att vi skulle haft frispark i vårt eget straffområde. Domaren valde att ge oss fördel av boll, men fördelen var väldigt märklig och Skövde snodde tillbaka bollen och satte tvåan. Domaren bad faktiskt om ursäkt för sitt domslut och det får man väl ge honom, men det tjänade inte vi mycket på.

Andra halvlek gör vi en hel del taktiska ändringar och vi börjar chansa och sätta hög press. Vårt första mål kommer efter en frispark som Zarko nickar in. Nästa mål kommer efter att Såsen väggspelat sig igenom och avslutat på ett tillslag. Resultatet stod sig och vi är nog nöjdare än Skövde efter slutsignalen.

Det var starkt av oss att hämta upp underläget efter första halvlek. Nu drygade vi ut avståndet ner till botten, vilket var viktigt. Kan vi fortsätta prestera finns det ytterligare placeringar att ta.

Glöm inte att det är GRATIS inträde på lördag mot Qviding. Välkomna då!

Sjunde raka?

Många höjer på ögonbrynen och undrar hur ett lag som var, till synes helt sargat i våras, helt plötsligt kan vinna sex raka matcher i en så jämn serie som söderettan. Det finns inte ett enkelt svar på detta. Det finns många små anledningar som tillsammans lyft oss. Jag har gått igenom några av dessa tidigare och tänker inte ta alla nu, men en sak som verkligen hade betydelse var att vi, när situationen var som som sämst i våras, började berömma varandra för minsta lilla positiva insats. Det var något vi kom fram till att vi skulle göra. Att höja varandra och se till de positiva bitarna istället för att fokusera på det som var dåligt, trots att det kanske fanns mer negativa bitar än positiva. Resultatet av detta var att stämningen genast blev bättre, spelare som fick lite beröm vågade plötsligt mer och blev bättre. Det skapade också en bättre stämning under träningarna och vi fick ut mer av varandra. En positiv grundinställning till träningen och sina medspelare är oerhört viktigt för att skapa en vi-känsla i ett lag. Om jag inte visste det innan den här säsongen så vet jag det nu.

Efter sex raka segrar väntar kanske höstens svåraste match. Skövde borta känns tufft på förhand. Dels eftersom dom är ett bollspelande lag, men också för att dom är bra på sin hemmaplan. Men med det självförtroende som vi byggt upp nu så känner vi inte att något hinder är för högt. När man är inne i ett flow som vi är hittar man bara anledningar till att vinna och inte tvärtom. Dessutom känner Stefan väl till motståndet och det är ingen nackdel det heller.

Det enda tråkiga med fotbollen just nu är att det är en hel vecka mellan matcherna. Det var riktigt kul den veckan vi spelade var tredje dag. Fördelen är ju att man får tid på sig att förbereda sig och det har vi gjort på ett bra sätt den gångna veckan. Vinst imorgon och vi kan känna ytterligare lite mer trygghet inför fortsättningen.

Trots att det gått så bra på senare tid och många verkar tro att det går av sig själv, kan jag säga att det inte finns något som går per automatik. För oss handlar det om att komma ihåg och bli påminda om vad det är som gjort att vi vunnit den senaste tiden, för om vi frångår det så kommer vi sluta vinna. Däremot finns det vissa bitar i spelet som går lättare när man är i bra form, men grunderna till alla segrar får man inte tumma på och det vet vi om.

Jag vill redan nu passa på att bjuda in er till vår nästa hemmamatch som är nästa lördag, alltså den 15 september då vi tar emot Qviding. Det är GRATIS inträde så ta med hela släkten.

Sjätte raka. Still counting..

Om jag hade haft en blogg för två år sen hade jag kunnat klistra in det jag skrivit efter bortamatchen mot Gauthiod då. Det var en väldigt snarlik match idag.

Första halvleken idag spelar vi stabilt, har hyfsat rull och skapar en del chanser. Vi är bättre än dem i första och efter patenterat spel av Falken och Wahl på högerkanten spelades bollen in i boxen där vi var väldigt väl folkade. Gaz stod rätt som vanligt och stötte in 1-0.

Viktor lovade för övrigt att dela ut VFs alla morgontidningar om Wahl slog ett bra inlägg idag. Han slog flera, så jag föreslår att VF tar kontakt med Viktor omgående.

2-0 kom efter att Jacob slagit in en inte helt perfekt hörna som gick rätt in. Såna mål är grymt sköna. Jacob var för övrigt väldigt bra idag, tillsammans med många andra.

Andra halvlek har vi kontroll i inledningen men något olyckligt hafsar vi till det och skänker i princip bort deras reducering. Därefter får de lite extra luft och börjar pumpa in bollar i boxen. Det ska sägas att deras snittlängd är runt tre meter så vi fick jobba oerhört hårt för att hålla tätt bakåt. Ett oerhört krigande tillsammans med Patrick som var helt fantastisk lyckades vi hålla tätt. Ny vinst med andra ord och nu är det fantastiskt roligt med fotboll.

Vi fortsätter att jobba hårt för varandra och det är bra att utgå från det. Därefter spelar vi även bra fotboll. Vi har minst sagt hittat de nycklar vi letade efter i våras.

Femte raka. Still counting..

Så har vi alltså införskaffat vår femte raka seger. Det går minst sagt bra nu och jag kan väl erkänna att det också är lite lättare att blogga i medgång.

Dagens match var den tredje på en vecka. Det var också den tredje prestationen på lika lång tid som var superb. Visst, det sprudlar inte om oss idag, vi har inte riktigt samma offensiva glöd som vi haft de senaste matcherna, men trots det vinner vi och vi vinner genom att jobba hårt, vilket är vad man kan förvänta sig när det spelmässiga inte stämmer till hundra procent. Det finns dock delar av matchen idag som vi spelar väldigt bra, men det är under lite kortare perioder än under senare tid. Det vi däremot inte tummar på är det defensiva arbetet. Där är vi fortsatt fokuserade och väldigt noggranna över hela banan. LB07 är ett svårt lag att möta. Dom drar ner på tempot för att sedan blixtra till och dom har ett par vassa gubbar där framme som vi visste skulle göra det svårt för oss. Men det vi släpper till idag är skott utifrån och det får man tåla.

Matchen var annars jämn och jag kan tänka mig att det kan ha sett ut som att matchen kunde ha gått hur som helst, men vi är inne i ett stim nu och känner att vi alltid är nära ett mål och med det självförtroendet får vi en extra trygghet. Jag tror inte att det är en tillfällighet att det var vi som drog det längsta strået.

Nu får vi en hel vecka till nästa match. Då väntar Gauthiod på bortaplan. Dom spelar väldigt fysikt så vi får göra lite extra armhävningar i veckan.