…är noll som jag ser det. Bortsett från att matchen inte betyder någonting för EM så ser jag inte att den betyder någonting för framtiden heller. Visst, vissa spelare visar att de är bra nog för en startelva. Exempelvis Anders Svensson, som kanske varit lagets bästa mittfältare. Chippen bevisar även han att Hamrén inte tagit ut rätt lag tidigare. Men i vilken form är Chippen i om två år när VM avgörs i Brasilien?
Sverige gör en jättebra match mot Frankrike. Ett väldigt tamt Frankrike. Det är kanske för mycket sagt att det är en drömsituation att spela en sån här match för svenskarna, men det är inte långt ifrån. Tänk att få spela en match i ett mästerskap, där matcherna annars betyder liv eller död, och där det nu bara går att njuta. Det är ett fantastiskt stöd från publiken och man känner att man kan spela helt avslappnat mot ett krampaktigt motstånd, som normalt sett håller världsklass. Det borde vara oerhört lätt att spela såna matcher. Energin flödar och man känner att man kommer få ros när matchen är över.
Men trots en bra avslutning i det här mästerskapet så kan jag inte se att detta kommer skapa något mervärde för vårt landslag. Möjligen har banden mellan spelarna stärkts och kontakten med supportrarna har blivit bättre. Detta är naturligtvis bra och kan kanske skapa ännu bättre stämning än det tidigare varit.
Det jag vill komma till med min negativism är att jag är rädd för att folk drar för stora växlar av den här insatsen. Precis som fallet var efter träningslandskampen mot Kroatien där laget spelade fantastisk fotboll. Varenda svensk expertkommentator har vid något tillfälle under det här mästerskapet lyft just Kroatien-matchen som en måttstock för vad Sverige kan prestera. Det var en träningsmatch, precis som den mot Frankrike ikväll. Såna betyder ingenting utöver det träningsmatcher är till för. Det handlar om att prestera i skarpt läge och det har vi inte gjort det här mästerskapet. Och det gjorde inte Frankrike i den här matchen heller.
Jag kanske verkar lite väl negativ, men det är ofta så att man svävar iväg så fort en prestation är bra. Jag vill dock säga att jag är väldigt glad över den prestation Sverige står för ikväll. Det betyder, om inget annat, så åtminstone för oss som sett matchen, i soffor och på plats att det svenska landslaget har en heder och en inställning som jag tror få andra landslag kan stoltsera med.
Trots att Sverige åker ur redan i gruppspelet så har flera spelare gjort ett väldigt bra mästerskap. Exempelvis Isaksson. Han har gjort ett tveksamt ingripande mot England. I övrigt har han varit klockren. Jag måste ställa mig frågande till folks fotbollskunskaper som menar att han borde petas. Han må vara svag i klubblaget, men i landslaget presterar han alltid. Att hans svajiga fötter skulle vara skäl nog att peta honom är bara löjligt. Hur betydelsefulla är en målvakts fötter så länge han inte står i Spaniens mål?
Anders Svensson är en annan som imponerat. Det är samma sak där. Han gör väldigt sällan en dålig landskamp. Ofta är han bland de bättre, men många brukar hävda, ibland på grunder som att det är roligare med yngre förmågor, att han borde petas. Men detta är landslaget, där ska de bästa spela, oavsett ålder. Jag är glad att han äntligen verkar ha fått sitt erkännande i Sverige.
Mellberg har troligen aldrig fått någon unge ute i stugorna att börja spela fotboll, men med den inställningen han visar har han troligen påverkat flera av dom som redan spelar. Hans offervilja och mod har flera gånger under mästerskapet lyfts fram och detta är något vi behöver sätta mer värde i. Alla kan inte vara Zlatan, och jag tror att det efter Mellbergs prestationer de senaste veckorna finns fler som känner för att vara lagspelare.
Och slutligen då till kaptenen. Han är kanske den bästa svenska fotbollsspelaren vi haft under min tid i livet. Kanske någonsin. Zlatan gör ett väldigt bra EM tycker jag. Han visar vägen och han gör saker som ingen annan. Ändå sitter man och är lite frustrerad över hans sätt att spela. Han är dessutom så upphöjd av sina medspelare att man ibland får känslan att de övriga spelar för honom och inte för laget. Frågan är om det är Zlatans eller de övrigas fel? Jag tycker nog det sistnämnda alternativet. Zlatan har också visat en mognad i intervjuer och en uppskattning för de svenska fansen. Det berör lite när han visar den uppskattningen. Men när man tänker efter är det ju egentligen en självklarhet att han borde visa den. Men bara för att det är han, som tidigare helt verkat sakna känsla för andra, helt plötsligt gör det, gör att man blir lite varm av att höra det. När Källström hyllar alla tillresta berör det inte över huvudtaget. Detta kanske bevisar att vi inte har en sund, eller åtminstone rationell inställning, till vår käre kapten.