Gunilla funderar

Idag blev sex av riksdagens partier överens om ett första viktigt steg i riktning mot mer ordning och reda på friskolemarknaden. Det är bra. Till och med jättebra. Regelverket som gällt de senaste 20 åren har varit extremt och har inneburit att det varit möjligt att tumma på kvaliteten i skolan och samtidigt ta ut stora vinster. Det är slut på det nu.

Vi socialdemokrater har under lång tid drivit tre viktiga frågor; 1. lärartäthet, att skolinspektionen ska kunna kräva högre lärartäthet i skolor där det finns brister som påverakr förutsättningarna för eleverna att nå målen med utbildningen2. meddelarfrihet, offenltighetsprincip och öppna böcker samt 3. krav på långiktighet hos den som bedriver skolverksamhet vilket väsentligt försvårar för riskkapitalbolag att driva skolor eftersom de jobbar kortsiktigt. Allt det finns nu med i överenskommelsen.

Det vi socialdemokrater kommer att fortsätta driva och som vi inte kom överens om i kommittén var att vi vill minska skolsegregationen samt förhindra den överetablering av skolor som idag bland annat i Karlstad lett till att ungdomar inte får gå klart sin utbildning eftersom skolan plötsligt läggs ner. Därför vill vi att kommunerna ska få ett avgörande inflytande över vilka nya fristående skolor som etableras. Det kravet kommer vi att fortsätta driva. Det andra vi inte kom överens om handlar om att vi tycker att utbildning ska vara syftet med skolors verksamhet och att det ska synas i bolagsordningen. På de här två områdena vill vi gå längre än regeringen.

Men detta är ett viktigt steg mot att förbättra kvaliteten i skolorna och begränsa vinsterna. Bra!

Här kan du läsa vad Lärarförbundet tycker om uppgörelsen. De är mycket nöjda.

Och här kan du läsa vad Lärarnas Riksförbund tycker. De är också nöjda.

Och här kan du läsa alla punkter som ingår i överenskommelsen. Och självklart är det så att regeringen måste lägga en proposition till riksdagen med detta innehåll för att vi slutgiltigt ska komma överens om detta.

/gunilla

Idag var jag på ett intressant, om än blodtryckshöjande, seminarium som handlade om att det är 15 år sedan kvinnomaktsutredningen kom och vad har hänt sedan dess? Det var lite det som höjde blodtrycket. Eftersom det har hänt så jättelite.

Socialdemokraternas representant var Ylva Johansson som gjorde ett lysande framträdande i paneldebatten som vanligt. Vass och med konkreta förslag. Makten och pengarna är den största utmaningen menar Ylva. Såklart. Fakta och statistik gynnar nästan alltid kvinor men sedan saknas verkstaden. Det händer ingenting, även om man vet såna saker som att kvinnor under en livstid tjänar 3,6 miljoner kronor MINDRE än en man (och dessutom är hon oftast bättre utbildad..) eller att kvinnor jobbar 7 VECKOR mer per år än män om man räknar in det obetalda hemarbetet. Det är klart att omfördelning av makt möter motstånd som Ylva så självklart påpekar.

Vad har då hänt på 15 år? Pappors uttag av föräldraförsäkringen har ökat från 10 – 24 %, kvinnor på VD-poster i börsnoterade företag har ökat från 0,03 – 2,4 %. Tja, det var väl ungefär det.

När kvinnomaktsutredningen kom, 1998, så konstaterades i den att det lönar sig bättre att byta kön än att utbilda sig. Professorn i företagsekonomi, Anita Nyberg, professor tyckte vi skulle prata mer om hur politiken slår ur ett könsperspektiv. Hon skulle önska en statistik över genomsnittlig faktiskt arbetad tid per person i befolkningen. Då skule andel sysselsatta, arbetstid, frånvaro med mera komma med och det skulle bli en mer rättvisande bild än bara nuvarande statistik över andel sysselsättning.

Eskil Wadensjö, också han professor men i nationalekonomi vid Stockholms universitet och en av redaktörerna till tre av skrifterna som publicerades i utredningen,  hade ett viktigt påpekande om den offentliga sektorn nämligen vem har direkt nytta av den (alla) och vem får göra arbetsuppgifterna, t ex gå ner i arbetstid för att ta hand om sjuka föräldrar när äldreomsorgen inte funkar (kvinnor). Det behöver vi tänka på när vi fördelar pengar. T ex sänker skatten.

Så ni förstår att vi har lite att jobba med…

/Gunilla

En del moderater har inställningen att det beror på enskilda personer att de är arbetslösa. De förespråkar enkla lösningar typ ”klipp dig”, ”ansträng dig lite” så menar de att jobben fullständigt skulle ramla över människor. Jag tror ju att det är att förenkla väldigt mycket.

Och har man den inställningen så spelar det ju ingen roll med politiska styrmedel så som t ex utbildningsplatser för det är ju ändå den enskilde människans ”fel” att hen inte får jobb. Cyniskt så det förslår.

Nu har ändå nåt värre inträffat. Nu tycker den moderate socialförsäkringsministern att de som är psykiskt sjuka ska lägga av att vara det o istället ta ett jobb. Att regeringen kunde använda politiska styrinstrument såsom t ex resurser till mer skolhälsovårdspersonal, till mer psykiatripersonal, till mer mötesplatser med kvalitativt duktig personal som kan mota Olle i grind – det finns inte i regeringens sinnevärld. För det är ju enligt dom den psykiskt sjukes fel att den är sjuk. Det är bara enligt dom att sluta löjla sig och bli frisk och jobba. Jag blir galen!

Här kan du läsa vad ledaren i Aftonbladet tycker om detta senaste regeringsutspel.

Men nu måste väl ändå snart alla vi i detta land resa oss upp och säga att nu får det vara nog med dumheter?

När moderate partisekreterare Kent Persson dessutom är ute samtidigt o tycker att det börjar bli dags för ett nytt jobbskatteavdrag så skriker jag bara NEJ!

Våra gemensamma pengar behövs i den gemensamma sektorn. För jobben, utbildningen och hälsan. Inte till att stoppas ner i fickor som ändå klarar sig gott utan mer pengar.

/Gunilla

Nu går vi in på andra veckan med skolbesök i den socialdemokratiska rikdagsgruppen. Vi har lovat varandra att under dessa två veckor göra minst två besök per ledamot och det är inte ”susa in och ut besök” utan vi ska skugga lärare en hel dag för att få en förståelse för jobbet.

Förra veckan gjorde jag två sådana dagar, en på Frödingskolan och en på Kronoparksskolan, båda i Karlstad och båda på mellanstadienivå (även om den beteckningen inte finns längre). Oerhört värdefulla och bra dagar.

Det är mycket jag tar med mig tillbaka, men det främsta är den stress de nationella proven skapar hos både lärare och elever. Och hur mycket tid de tar från undervisningen. Frågan är om det ska vara så? Det måste vi fundera vidare på.

En annan fråga är dokumentationen. Och en tredje är den fullständigt pressade situation man har med många barn med olika behov och inte riktigt tiden att se och lyssna på varje barn.

Klart att vi måste kraftsamla kring skolan. Jag är glad att mitt parti tagit initiativ till en samling med skolans alla aktörer för att börja diskussionen. Och jag är väldigt glad att vi gör det på rätt vis, pratar och lyssnar på de som är experter, de som jobbar i skolan och borde veta bäst.

Denna veckan ska jag göra ett besök till på en högstadieskola på hemmaplan. Ska bli riktigt kul.

Och det ska bli spännande att se vad vi 112 ledamöter har fått med oss tillbaka från våra besök. Finns det något som sticker ut? Något som återkommer i allas rapporteringar? Om någon vecka vet vi.

Tack alla fantastiska lärare som tagit emot mig så bra dessa veckor och som delat med sig.

Två citat lever sitt eget liv efter mina besök ”jag har ju egentligen världens bästa jobb, bara jag hade lite mer tid till varje barn” och ”jag har som mormor gått ner i arbetstid för att mitt barnbarn ska slippa vara på fritids så som det ser ut idag”.

Något måste ju göras.

/gunilla

Här nedan klistrar jag in mitt tal som jag höll i Munkfors idag.

Mötesdeltagare

Vilket härligt väder vi har eller hur? Härligt att äntligen
få vara här hos er i Munkfors och fira första maj med er.  En sån här dag vill man verkligen vara med och
styra landet och genomföra all den bra politik vi just lagt i vår vårmotion.
Men just nu känns valdagen väldigt långt borta, även om den lyckligtvis kryper
närmare dag för dag. Varje dag ser vi orättvisor och klyftor mellan människor
öka och vi vet att med rätt politik behöver det inte vara så här. Jag tänker i
mitt tal ta upp några av de orättvisor jag upplever som de svåraste just nu.

Och jag tänker börja långt härifrån. Jag tänker på Syrien och
andra krigshärdar där oskyldiga människor far illa varje dag. Där får barnen gå
in som sjukvårdare när vuxna dödats i sån omfattning att de inte längre räcker
till. Dödandet, våldet och förtrycket måste få ett slut och de skyldiga till
denna orättvisa måste avkrävas ansvar. För vi måste tro på ett fritt och
demokratiskt Syrien. Likaväl som vi måste tro på en tvåstatslösning med den
självständiga staten Palestina jämte Israel.

Jag tror att väldigt många av oss här vet vad vi gjorde den
där kvällen den 10 september för precis 10 år sedan när Anna Lindh attackerades
på NK i Stockholm. Hur vi väntade vid tv och radio och förstod att det blev
allvarligare och allvarligare och hur vi sent på kvällen gick och la oss med en
klump i magen utan att ha fått något svar men än det vanliga ”läget är stabilt
men kritiskt”.

Många av oss förtroendevalda i länet hade samlats på
Karlstads universitet dagen efter, den 11 september, för att på morgonen delta
på ett regionalt seminarium. För många av oss blev det inget seminarium,
istället fick vi via radion beskedet av vår dåvarande statsminister Göran
Persson att Anna Lindh under natten hade avlidit. Och många gånger under dessa
tio år har hon varit väldigt saknad. Många är vi som funderar på vad som hade
hänt om hon hade fått bli vår nya partiledare. Vi glömmer aldrig det hon
gjorde. Vi glömmer aldrig hennes engagemang för rättvisa runt om i världen. Och
vi kan fortsätta att stötta hennes arbete genom att bidra till Anna Lindhs
minnesfond där man arbetar för att stödja personer och organisationer som har
modet att bekämpa likgiltighet, fördomar, orättvisor och förtryck.

En annan orättvisa fick vi svart på vitt förra veckan när
inspektionen för socialförsäkring kom med sin rapport om vad som hänt med de
som utförsäkrades 2010. Dom var hela 41 000 och hälften av dem gick
tillbaka till sjukförsäkring. Men först var de tvungen att gå till
arbetsförmedlingen och söka jobb, fast de fortfarande var sjuka. De hade bara
uppnått en gräns som den borgerliga regeringen fastslagit var den bortre
gränsen. Helt sjukt system. Dessutom är det så att en av tio av de här
människorna ramlar ur systemen och tvingas till socialkontoren för att kunna
försörja sig. Vet ni vad socialförsäkringsministern kallar det? Jo, att det är
ett försumbart antal! Det är det alls inte, det är flera tusen personer i vårt
land som behandlas på det sättet. Det är människor av kött och blod som är sjuka
och som minst av allt behöver gå till socialkontoret. Det värsta är också att
det finns ett tydligt genusperspektiv i detta, av de som utförsäkras är hela 70
% kvinnor. Kvinnor som haft tunga och slitsamma arbeten som lett till värk och
förslitning. Och nu tackas de av den borgerliga regeringen med att tvingas gå
till socialkontoret när trygghetssystemen inte längre räcker till. Man kan bli
vansinnig av ilska!

En annan orättvisa är det faktum att vi har över 420 000
människor i vårt land som går utan jobb. Dessutom är det ytterst få av dessa
som får hjälp att ta sig vidare mot nytt jobb eftersom antalet
utbildningsplatser varje år skärs ner av den borgerliga regeringen. På vår
partikongress i Göteborg slog vi fast att vi till år 2020 ska ha lägst arbetslöshet
i EU och vi ska nå målet genom att öka antalet arbetade timmar och få fler
människor i jobb. Det är ett mål som förpliktigar. Det är ett mål som kräver
investeringar i det som skapar jobb. Vi behöver ge företagen möjligheter att
utvecklas och våga satsa på nya produkter och nya tjänster. För att lyckas med
det krävs riskkapital och andra stöd. Vi behöver också satsa på att bygga
bostäder, på att renovera våra skolor och andra offentliga byggnader och på att
bygga fler järnvägsspår. Och i vårmotionen har vi föreslagit att vi ska lägga
pengar på det som kallas extratjänster i välfärden, på att skapa jobb till de
som står längst från arbetsmarknaden. Nyttiga, värdefulla jobb där man har
möjlighet att ge guldkant till både brukare och anställda i välfärden.

Ungdomsarbetslösheten är kanske den allra farligaste
orättvisan. Det är inte klokt att över en fjärdedel av våra ungdomar som går ur
skolan gör det till ingenting. De har inget att se fram emot, de har kanske
gått ur skolan utan fullständiga betyg, de får ingen lärlingsplats eller
praktikplats någonstans och ingen alls efterfrågar dem. De får aldrig en chans
att känna efter hur det är att tjäna egna pengar och ta ansvar för sig själv
och sitt liv, de har ingen möjlighet att flytta hemifrån och risken att de
hamnar i elände är alltför stor. Så här kan vi bara inte tillåta att det
fortsätter. Vår vårmotion lägger de mesta av pengarna på just ungdomsjobb
eftersom vi vet hur viktigt det är att man fort kommer i utbildning eller jobb.

En annan orättvisa är att vi ser en skillnad mellan vilka i
Sverige som har tillgång till kultur och inte. Nu kanske ni tänker att kultur
bryr jag mig nog inte så värst mycket om men då ska ni komma ihåg att kultur,
det är nästan allting. Kultur är inte bara opera och tjusiga museum i
Stockholm. Det är också möjligheten att spela ett instrument, sjunga eller
dansa på den kommunala musikskolan – oavsett mammas och pappas innehåll i
plånboken. Det är att gå till bibblan och låna en bra bok eller kika på en
utställning där man kanske ser en tavla som någon granne har målat. Det ska
alla ha möjlighet att göra, inte bara några få med tillräckligt tjock plånbok.
Det är dessutom av kulturupplevelser som själen mår gott. Och när själen mår
gott så mår hela vi gott!

Och nu tänker jag ta tillfället i akt att läsa en dikt för er
av en av mina absoluta favoritförfattare Jenny Wrangborg, hon skriver så bra om
både politik, facklig kamp och arbetsmiljö.

Det är också orättvist att skolresultaten sjunker hos dagens
skolelever. Tidigare har vi legat högt när vi jämfört oss med andra länder. Nu
sjunker våra resultat oroväckande snabbt och det är ett resultat av att vi i
folkpartistiska utbildningsministern Björklunds Sverige har börjat sortera våra
barn, att resurserna i form av stödinsatser nästintill har försvunnit, att
klasserna blir större och större vilket innebär att det blir svårare att få
individuell hjälp. Det är orättvist att inte ta tillvara på barnens
kreativitet, vilja och nyfikenhet. Det handlar också om att vi 2012 hade 12 000
ungdomar som lämnade Sveriges skolor utan att ha uppnått godkända resultat så
de tog sig vidare till det gymnasieprogram de ville gå. 12 000 ungdomar!
Det motsvarar över 500 små klasser med 25 elever i varje klass. Det är inte
klokt.

Jag vet att ni här i Munkfors har tagit tydliga kliv mot en
skola av hög kvalitet. Ni har till skillnad mot min borgerliga hemkommun Årjäng
förstått att barnantalet minskar och att det är kvaliteten som är viktig, inte
antalet skolor. Så det är bra att ni fattat beslut om att minska antalet
skolenheter, det underlättar de höga kvalitetskrav på personal och särskilt
stöd som nya skollagen ställer. Dessutom ger det barnen och ungdomarna viktiga
valmöjligheter, både t ex  i valet av
vilket modernt språk de vill läsa och vilka kompisar de vill vara med. Bra
jobbat!

En orättvisa som påverkar hela livet är ojämställdheten. För
mig är jämställdhetsfrågan en hjärtefråga. Jag kan inte förstå att vi lever på
2000-talet och ännu inte uppnått det jämställda samhället. Att vi inte vågat
fatta de viktiga beslut som främjar jämställdheten, de som handlar om att vi är
både mamma och pappa till våra barn och självklart ska dela på allt som har med
barnen att göra, att vi ska ha rätt att jobba heltid oavsett om vi är man och
kvinna, att vi inte ska ha ett system som delade turer där vi sliter ut
människor i förtid eftersom de får jobba så oerhört långa dagar men det heter
att de är lediga några timmar mellan passen. Ett helt orimligt system som
oftast drabbar kvinnor. Vi måste våga sätta ner foten och lagstifta bort
dumheter som gör att ojämställdheten ökar. Det måste vi våga för våra barns
skull. Jag hoppas att vi ska våga fatta beslut som gör att vi slipper läsa
statistik som säger att kvinnor i Värmland tjänar 78 % av männens inkomst, att
63 % av kvinnorna jobbar heltid medan 90 % av männen jobbar heltid, att 2,3
gånger fler kvinnor än män är timanställda, att vi har en könssegregerad
gymnasieskola och arbetsmarknad och så vidare. Så därför är jag som kommunalare
glad över det jättebra avtal som i söndagskväll slöts mellan Kommunal och SKL,
där det finns ett tydligt jämställdhetsperspektiv. Bra!

Vi vet att borgarnas politik gynnar rika, vita män och
missgynnar fattiga kvinnor. Och borgarna har inga som helst förslag för att
utjämna skillnaderna mellan olika grupper i samhället, snarare lägger de
förslag efter förslag som förstärker skillnaderna mellan de som har det ganska
bra och de som lever i samhällets skuggsida.

Och därför är det så solklart idag att vi har två tydliga
alternativ i politiken i Sverige, dels den borgerliga vägen som vill öka
klyftorna mellan människor och skapa en låglönemarknad där arbetsgivaren kan
välja och vraka. Tillbaka till 1800-talet där vissa fick stå med mössan i hand
och inte ha några som helst rättigheter medan andra kunde vältra sig i
överflöd.

Så vill inte vi socialdemokrater ha det. Det är därför vi har
en annan väg.

Vi vill ha ett samhälle där vi hjälps åt, där alla får många
chanser i livet och där stora satsningar görs på utbildning och
kompetensutveckling så att alla vi kan hänga med i utvecklingen. Och ett
samhälle där man inte hör till de fattigare när man gjort sitt i arbetslivet
och gått i pension. Oavsett vem vi är, oavsett var vi kommer ifrån så ska vi ha
en självklar plats i det svenska samhället.

Vi menar också att solidariteten är det som utgör grunden för
vårt arbete. Det är därför vi tycker att biståndsarbete och hjälpinsatser är så
viktigt. Hjälp till självhjälp ska vara vår utgångspunkt i det arbetet, att
visa och lära ut hur ett demokratiskt samhälle fungerar så att odemokratiska
samhällen kan ta klivet över till demokrati. Det är vår viktigaste uppgift och
där måste vi vara solidariska med människor i andra länder. Solidaritet handlar
också om att vara nyfikna och välkomnande mot de människor som av olika
anledningar valt eller varit tvingade att välja att lämna sitt hemland och
komma till Sverige. Alla bär de på unika historier som vi borde vara nyfikna på
och där det finns många möjligheter till nytt lärande. Mångfalden berikar
Sverige och ökar tillväxten. Vi måste bara bli bättre på mottagandet och på att
ta tillvara de nya svenskarnas tidigare erfarenheter och utbildningar så de
fortare kommer in i det svenska samhället. Och jag vet att ni här i Munkfors
tar emot jättemånga människor från andra länder, i förhållande till er
folkmängd tror jag att ni är bäst i Sverige, och ni gör det inte för att ni
måste utan för att ni vill. Och ni har dessutom ambitionen att det ska bli bra för
alla. Det är fantastiskt. Vi i Stockholm ska göra det vi kan för att hjälpa
till att få bort lagstiftningar som krockar med varandra och försvårar ert goda
arbete.

Men vi måste också vara solidariska med varandra här hemma i
Sverige. Det är därför vi inte ska gnugga händerna och säga ”yes, några
hundralappar till” över borgarnas skattesänkningar och avdragmöjligheter för
ditten och datten utan istället peka på var de pengarna gör mycket bättre
nytta. Hos ungdomarna, i välfärden, hos de arbetslösa och sjukskrivna behövs de
mycket bättre.

Snart sju år med borgerligt regeringsstyre visar verkligen på
skillnad. De använder våra gemensamma skattepengar till att subventionera de
som ändå skulle klara sig gott, de sänker skatterna mest för de som absolut
inte behöver någon sänkt skatt och de lägger väldigt mycket av budgetutrymmet
på sänkt krogmoms och jag tror faktiskt inte att någon av oss som står här idag
springer ner krogen så värst ofta.

Slutligen, kampen för ökad jämlikhet och alla människors
frihet tar vi bäst varje dag där vi befinner oss. I fikarum på jobbet, på
Konsum, på olika möten, hemma och inte minst i de kommunalpolitiska uppdragen
där varje beslut kan betyda ökad eller minskad frihet. Tillsammans kämpar vi på
och vi gör det i nuet samtidigt som vi minns alla de som kämpade före oss. Och
visst längtar vi alla till valdagen 2014 då vi får styra in Sverige på en helt
annan kurs än den vi befinner oss på just nu.

Men redan i år kan vi visa vad vi vill genom att rösta i
kyrkovalet, genom att ta den socialdemokratiska valsedeln när vi går till
valurnan den 15 september. Alla val är lika viktiga. Kyrkovalet är kanske det
mest lokala val vi har och vi socialdemokrater vill att svenska kyrkan ska
utvecklas till en öppen och demokratisk folkkyrka som jobbar för just det jag
pratat om idag, för solidaritet, demokrati, fred och mänskliga rättigheter. Så
gör skillnad och gå och rösta och kom ihåg att vi kämpat för rätten att få
rösta, så använd din röst i alla val!

Och mitt i talet så läste jag en dikt av en av mina absoluta favoritförfattare, Jenny Wrangborg. Den kommer här:

” det sägs att tysta varsel inte hörs

men lyssnar man kan man höra

kvinnofötter springa över arbetsgolv,

tempohöjningen i dagens maraton mellan alla sjuka

sätter man örat mot kan man höra kuvertet

landa på hallmattan

den tunga sucken efter beskedet från

livsupphållande system:

sextiofem procent av ingenting att leva på

det pratas inte om vikariaten vi minns men som

arbetsgivarna låtsas glömma

när vi stämplar ut idag måste vi behålla arbetskläderna på

gå med diskussionerna i fikarummen ända till regeringen

skrika så högt att de inte vågar sitta kvar

det sägs att det går dåligt nu

vi kan berätta att det går ännu sämre

deltiderna är redan en del av statistiken

väntan vid telefonen förblir obetald

det sägs att tysta varsel inte hörs

men lyssnar man kan man höra någon gå mellan

lägenhetsväggarna

pendla mellan meningslösheten och promillen i

flykten därifrån

lägger man örat mot kan man höra ryggar knäckas i

vad man kallar konjunktursvängningar

till och med vi utan anställning förlorar våra jobb

det talas överhuvudtaget inte om det onyttiga i att

inte göra någon nytta

vari det logiska i att låta färre människor

göra mer jobb ligger

vi pratar inte med varandra

om att bygga något med händerna

hjälpa varandra med kropparna

vi är så många som står här nu

att om vi vil kan vi lyfta luren

och berätta att vi har fått nog ”

Tack Munkfors Arbetarekommun för ett väl genomfört arrangemang. Och tack Jennifer från SSU för sällskapet under dagen!

/gunilla

Gårdagen var en spännande dag. Startade som vanligt dagen med några kilometers promenad och sedan åkte jag till Sunne där delar av rikdagsbänken fick information om Climate Arena från två av finansiärerna, Kent och Torsten.

En imponerande satsning där fröet till idé och nu när man är framme vid att en förstudie är gjord har tagit 10 år. Det handlar om att bygga en skidtunnel, fast inte för skidåkning utan för testning av bilar. I alla klimat. Tunneln ska alltså kunna ändra klimat allt efter behov. Man har fordonsindsutrin med på tåget, många finansiärer, Sunne kommun där anläggningen ska ligga. Väldigt mycket av en sådan satsning handlar om forskning och utveckling, det blir ett strategiskt nytt sätt att jobba, man får snabbare fram produkter och kan snabbare ställa om till miljövänliga fordon. Fördelar med etablering i Sunne och Sverige är att vi då kan behålla vår egen tunga industri. Många nya arbetstillfällen under byggtiden och många även efter byggtiden. Det ska inte ses som en konkurrent till biltesterna i Norrland utan som en breddning av den verksamheten. 5 miljarder räknar man med att satsningen kostar och man är i full gång med att söka intresserade finansiärer. Nu måste också Värmland med på tåget såklart.

Kommer ni ihåg när skidtunneln planerades? Så många gånger som kommunalrådet Håkan Laack fick höra att kommunen var tokig. Men nu står tunneln där. Väldigt mycket använd. Jag är säker på att med sådana eldsjälar som de vi träffade i måndags så kommer den här biltesttunneln att stå på plats också om ett par år.

Vi tog en sväng ut för att se på skogen där tunneln ska ligga och gjorde då ett blixtbesök på Södra Vikens skola, en skola som byggdes 1947 för att utbilda byggare som skulle hantera motorsågar. Idag en skola med tre program, naturbruksprogram, fordons- och transportprogram och gymnasiesärskola, den senare med synnerligen goda resultat då många av eleverna får jobb utan bidrag. Det säger en hel del om kvaliteten på skolan. Man har 198 elever och man leasar nya maskiner varje år, så eleverna är vana vid det senaste. Man jobbar ämnesintegrerat, så himla bra, och i projektform så långt det går. De är en av få skolor som får årligt bidrag från Ljungbergsfonden. Man har tre utgångar på programmen, man kan bli maskinförare, fixa service på skogsmaskiner eller grävmaskinist.

Alla som går skolan får i princip jobb. Intressant snabbesök, dit ska jag åka tillbaka och ha lite mer tid på mig.

Och kvällen avslutades med kommunfullmäktige och ett 300-tal demonstranter både utanför och inne i salen. Vad de demonstrerade mot? Att dagordningens punkt 7 handlade om förändrad skolorgansation. Vi socialdemokrater har ju länge förstått att vi har för stor kostym och måste göra något åt det och vi har haft en demokratiskt process i vårt parti som pågått i flera år och som resulterat i att vi tycker att vi ska minska antalet skolor samt ha ett högstadium. Vilket också var förslaget till kommunfullmäktige, fast förändringar stegvis under några års sikt.

Självklart finns det olika viljor i detta, även om några centerpartister, däribland kommunalrådet och ordförande för barn- och utbildningsnämnden, tillsammans med några moderater förstått detsamma som oss – att något måste göras. Medan andra har gjort detta till en fråga om att sätta kommundelar mot kommundelar och så är kriget tyvärr i full gång. När det borde handla om att se på fakta, 15 % av våra ungdomar gick ur nian i fjol utan att nå godkänt, vi har ständigt underskott i våra nämnder med 10 miljoner per år, många barn får inte det stöd de har behov och rätt till och vi har svårt att ha legitimerade lärare i alla våra skolor. Och vi har otroligt eftersatt underhåll på i princip alla våra skolor. Och vi har 9 skolor och 2 högstadier. Och ja, vi är under 10 000 invånare. Något måste göras.

En tre timmar lång debatt slutade tyvärr i återremiss, något som klarades av genom minoritetsskydd. Och än har vi bara sett kommunstyrelsens förslag på hur vi ska komma tillrätta med underskottet i ekonomin och alltså har vi bara en väg att gå. En återremiss är som jag ser det bara ett sätt att förhala det som måste ske.

Men det är synd att vi inte kan samla ihop oss och fatta ett gemensamt beslut kring en så viktig fråga som våra barn och barnbarns framtid i denna lilla kommun.

Jag kommer aldrig att tycka att lösningen är att sänka kraven och begära dispens och inte tycka att våra barn är värda de bästa läraren, den bästa och  modernaste skolan och en ekonomi som håller för hela deras utbildning.

Det kommer jag bland annat att prata om imorgon på första maj!

Men i eftermiddag har jag promenerat till partikollegorna Daniel och Daniels stall och sett på den här alldeles nyfödda krabaten som valde att komma till världen igår kväll när fullmäktigemötet var slut. Söt va?

/gunilla

Idag har vår nästa finansminister, Magdalena Andersson, presenterat några saker ur vår kommande vårmotion där vi prioriterar vad vi socialdemokrater vill använda pengarna till. Det handlar om utbildning och jobb. Det handlar om att möta den oerhörda arbetslöshet vi ser med utbildningsplatser och framtidstro. Vi vill lägga pengar på att göra stora klasser i framförallt lågstadiet mindre, vi vill också att varenda ungdom i gymnasieskolan ska känna att de har en chans och möjlighet att klara av sin skolgång och om de redan har ramlat ur så ska de självklart få nya möjligheter att ta sin examen. För en gymnasieexamen är ett måste idag. Bland de som hoppat av gymnasiet är arbetslösheten ännu högre än för andra ungdomar, hela 35 % av dem går utan jobb. Så kan vi inte ha det. Jobb innebär frihet att själv välja väg in i framtiden och det ska alla människor ha rätt till.

12 500 elever lämnar nian utan godkända betyg. Dem vill vi ge möjlighet att gå fyra veckor på sommarskola.

Vi vill ge 1000 elever som lämnar gymnasiet utan godkända betyg möjlighet att läsa in betygen på sommaren och vi vill ge kommunerna stimulanspengar för att skapa sommarjobb till sina ungdomar. Många s-märkta kommuner är redan duktiga på detta, nu måste fler följa efter.

Det är skillnad på vad vi socialdemokrater väljer att använda pengarna till och vad regeringen gör. Vi vill något. Vad vill regeringen?

/Gunilla

Idag har jag besökt Munkfors, en av de minsta kommunerna i Värmland. Det var personal som jobbar med ensamkommande flyktingbarn som ville dela med sig av sina funderingar. Och vilken bra dag det blev!

Först träffade jag personalen där ungdomarna bor tillsammans med kommunalrådet, socialchefen och IFO-chefen och fick en beskrivning av vilka utmaningar de ser. Och det handlar väldigt många gånger om fyrkantiga regler. T ex att Munkfors tar emot ungdomar från 16 år och att reglerna säger att se ska ha påbörjat gymnasium innan 19 år och om de kommer utan skolgång alls från sitt hemland är det nästan omöjligt. Och om de inte är klara med skolgången innan 21 år då räknas de inte längre som ungdomar och hamnar många gånger på försörjningsstödslistan istället för att tryggt o bra få göra klart sin skolgång. Det är uppenbart att socialtjänstlagen och Migrationsverkets regler alla gånger inte går ihop.

En fördel den lilla kommunen har är att stuprören mellan nämnderna nästan inte finns och de säger att eftersom flera nämnder har ansvar för olika delar av ungdomarnas dygn så har samarbetet nämnderna emellan i andra frågor också blivit bättre.

Sedan åkte vi till skolan och besökte ungdomarna som just då hade hemkunskap och rullade köttbullar och gjorde hemmagjorda pommes frites.

Och där fick jag också prata med två av killarna, den ene som börjat gymnasium och samtidigt läste ikapp svenska från grundskolan och den andre som gick kvar på grundskolenivå och kämpade med matten. Samt med deras lärare som hade utbildning i svenska som andraspråk som påbyggnad från den svenska och franska som hon hade i sin ursprungsexamen.

Mänga eldsjälar har jag mött idag och alla hade samma budskap. Det måste finnas alternativa vägar på väg mot att bli en aktiv samhällsmedborgare.

Och det är där jag funderar över folkbildningen som resurs för dessa många gånger brådmogna unga vuxna människor som till synes är barn utan skolgång men som kanske innan de kom hit jobbat som vuxna människor i flera år och faktiskt också tagit sig runt halva jordklotet. De förtjänar något bättre än ett fyrkantigt system.

Jag fick också en stund med skolchefen och nämndordförande i skolnämnden som bekräftade övrigas tankar.

Och jag avslutade besöket med att träffa en kvinna som tagit ledigt från jobbet, dragit på sig en massa studieskulder för att få 180 högskolepoäng till vård- och stödsamordnare, en utbildning som efterfrågades av psykiatriutredningen och som Karlstads universitet nu är inne på femte året och kör men som landets kommuner inte förstått finns eftersom de inte har några befattningsbeskrivningar och alltså inte har några jobb att erbjuda. Märkligt. Den kompetens de skaffat sig borde vara efterfrågad.

Raskt ner till Karlstad och möte med ABF:s verksamhetschef innan Konstfrämjandets årsmöte tog vid. Där fick vi bl.a ett miniföredrag av chefen Janne om vad som är på gång samt fick se ett youtubeklipp på en häftig videosekvens av Bill Viola.

Vi hade också ett lotteri och gissa vem som vann enda vinsten? Nästan pinsamt att jag som ordförande vann…se bild nedan

Och så avtackning av Ingrid som jobbat i verksamheten i 16 år samt Marianne som suttit i styrelsen länge och varit en klippa på många sätt.

Och nu ikväll har jag tagit promenaden jag inte hann med imorse, i sällskap av sonens och Annas hund Hans-Åke. Fast det går inte lika fort med hund som utan…

/Gunilla

Igår valdes jag till ny ordförande för ABF Värmland. Ett uppdrag jag hade under några år i början av 2000-talet men själv tog beslutet att lämna eftersom jag inte hann att vara så delaktig i verksamheten som jag ville vara.

Nu lämnade jag ju mina regionala partipolitiska uppdrag i och med distriktskongressen i lördags och då frigjordes tid och när jag fick frågan funderade jag allvarligt och bestämde mig sedan för att tacka ja. Och det ska bli jättekul!

Och jag som tycker att allt ska vara öppet och synligt kan också här med tanke på den diskussion som var på kongressen om vad regionala uppdrag innebär t ex i form av förmåner tala om att på dagordningens punkt 15 ‘fastställande av arvoden’ så bestämde årsmötet att det ska vara oförändrat d v s inga arvoden utgår. Självklart får den som behöver ersättning för utlagda kostnader t ex bilersättning men inga sammanträdesarvoden.

Med mig är det sex nya personer som kliver in i styrelsen. Vi ska rivstarta arbetet med en gemensam styrelseutbildning på Frykenstrand 3-4 maj. Det ska bli kul. Och nödvändigt att prata om och tydliggöra roller och förväntningar och hur vi som styrelse kan stötta och bidra till utveckling av verksamheten.

Det var riktigt kul att läsa verksamhetsberättelsen och se de positiva siffrorna. Alla timmar har gått upp, både cirklar, kurser och kulturarrangemang. Och man jobbar hårt med det viktigaste uppdraget ”att nå dom som fått minst”.

Projektet Ett öppnare Värmland som ägs av Folkbildarna i Värmland och där ABF är projektägare är ett så himla bra exempel på det. Där sätter man fokus på att alla människor är en tillgång som tillför kunskap och kompetens i civilsamhället och försöker påverka attityder och skapa insikt. Hur viktigt som helst!

Här kan du läsa om Caroline som är en av lokalambassadörerna i projektet. När man läser detta ruskas man om lite och funderar på hur ofta man själv kategoriserar människor oavsiktligt.

Så med mitt uppdrag som ordförande i konstfrämjandet Värmland och nu detta i ABF blir det folkbildning för hela slanten. Och lite riksdag och pyttelite kommunalpolitik förstås…

/Gunilla

Landat i soffan hemma efter en heldag med distriktsårskonferens med socialdemokraterna i Värmland. En vemodig konferens eftersom det var min sista som styrelseledamot. Jag tror att jag kom in i styrelsen 2000 och sedan i det verkställande utskottet året efter så mötena har varit många. Efter några år blev jag också studieorganisatör, ett uppdrag som har krävt sin tid.

Mycket kul har det varit. Och mycket jobb. Och ibland har vi haft olika åsikter framförallt i det verkställande utskottet, men det är som det ska vara. Det är ju genom att bryta åsikter med andra som man själv antingen blir säkrare i sina egna åsikter eller också byter åsikt. Men nu har jag själv valt att tiden är mogen för att lämna plats för nya krafter och för att ge mig själv lite nya möjligheter.

Så tack alla härliga människor som jag samarbetat med genom åren och lycka till den nya styrelsen med nyvalde ordföranden Ulric Andersson i spetsen och särskilt Daniel Schutzer som tar över studierna efter mig. Och tjejerna från ledarutbildningen som kliver in på nya uppdrag. Kul!

Vansinnigt ont i halsen och en skrällande hosta har jag dragit på mig som jag skulle uppskatta om det ville försvinna. Så soffläge med honungsvatten och kanske en whiskey senare gäller ikväll som uppladdning inför morgondagen då jag kliver in i nytt uppdrag. Mer om det imorgon.

Bra beslut har vi tagit idag, en verksamhetsinriktning med tydliga och viktiga målsättningar som riksdags-, kommun- och landstings- och regionpolitiker har att jobba efter och bifallit eller besvarat de flesta av de 18 motionerna.

Och en riktig framtidskonferens med ny teknik såsom hashtag #värmldåk och rullande twitterinlägg synliga för alla, fräsch inredning på scenen bland annat en röd skinngrupp för distriktsstyrelsens föredragande under diskussionsblocken och plexiglastalarstolen som bara är så häftig. Och ett bra presidium i form av Tommy, Siw, Philip och Anita som höll ordning på allt och alla.

Kongressen började dock med tårar. När Anki genom fina ord och dikt lät Kenny vara representanten för alla de partimedlemmar som lämnat oss under året blev det jobbigt med saknaden. Och mascaran torkades av tillsammans med tårarna.

Två kvinnor fick också medalj för mångårigt engagemang på tunga poster. Gunborg Hallberg som landstingsråd och Lisbeth Staaf Igelström som riksdagsledamot m m. Viktiga förebilder!

Så nu får vi väl se om distriktsstyrelsen väljer att adjungera in mig som riksdagsledamot eller inte. På måndagens distriktsstyrelsemöte tänker jag i alla fall inte komma utan istället prioritera styrelsemötet med Årjängs socialdemokrater. Om jag inte ligger i sjuksängen.

/Gunilla

Igår drog jag ut Värmlandsstrategin på Region Värmlands hemsida. Det är alltså den regionala utvecklingsstrategin där man har samlat många värmlänningar i en bred process där över 1 000 personer deltagit och lämnat synpunkter om hur Värmland kan utvecklas till år 2020 och vad vi ska vara kända för då.

Nu ska man ha dialogkonferenser och diskutera remissmaterialet som är ute. Läs det här. Och ta chansen att delta och påverka. Det handlar om din och min framtid. Och våra barns och barnbarns.

Det finns en så himla bra ruta i materialet som handlar om bilder vi vill arbeta bort som t ex ”fientlighet mot olikheter”, ”töntighet” och ”dålig självbild” till bilder vi vill addera till bilden av Värmland som ”mångfald”, ”internationellt näringsliv” och ”samarbete”. Så viktigt!

Fram till 31 augusti kan vi alla skicka in synpunkter till Region Värmland, Box 1022, 651 15 Karlstad eller kansliet@regionvarmland.se

Gör det!

/gunilla

Idag har regeringen slagit på stora trumman och sagt att de satsar på fler utbildningsplatser.

Synd bara att de inte valde att stötta det socialdemokratiska budgetförslaget istället. Det vi la i höstas. Då hade vi fått många fler platser.

För när man tittar på regeringens satsning som presenteras idag och jämför med vårt förslag från i höstas ser det ut så här:

Regeringen Socialdemokraterna

KOMVUX
7 000 platser 17 000 platser

Högskola/universitet
1 400 platser 7 000 platser

Arbetsmarknadsutbildning
1 000 platser 5 000 platser

Yrkeshögskoleplatser
0 platser 4 500 platser

Folkhögskoleplatser
0 platser 1 000 platser

Inte mycket till satsning alltså från regeringens sida.

Dessutom har man i dessa tider av oerhört hög ungdomsarbetslöshet skurit ner 20 000 platser på högskola/universitet de senaste tre åren. Nu ”satsar” man och då blir nedskärningen ”bara” 18 400 färre platser.

Ja, jag är kritisk. Det är bra att regeringen satsar på utbildningsplatser men det är för lite. Och det kommer för sent. Många har hamnat i onödig arbetslöshet på grund av regeringens handfallenhet.

/Gunilla

Idag i SvD tycker några debattörer att bra skolor i konkurrens ska få slå ut dåliga och att läget för ”skolmarknaden” måste förbättras.

Jag mår illa.

Skolplikt har alla barn. Det innebär att alla barn har rätt att gå på en bra skola.

Vi måste fatta att det gått för långt nu.

Vissa av våra barn ska inte lämnas efter på skolor utan resurser, kvalificerad personal och framtidstro medan andra ges alla möjligheter i världen att bli framgångsrika i livet.

Stopp för skolan som marknadsplats och rätt för alla barn och ungdomar att gå på den bästa skolan. Eller hur?

Här kan du läsa artikeln som fick mig ARG!

/Gunilla

Rubrikens mening är så mycket kongress. Så här dagen efter känner jag mig stolt över mitt parti. Så himla många bra beslut som togs. Så många fantastiska ombud som var uppe och debatterade och yrkade och sedan också röstade. Många gånger röstade man fram en bättre skrivning än det som var i förslaget. Såklart. Det är ju det politik går ut på, att många diskuterar och pratar ihop sig och beslutar. Det är därför det är så viktigt med demokrati, att låta många vara delaktiga. Att inte fatta beslut i slutna rum utan att inse att de mångas åsikter är något som är bra. Något som kan leda till ännu bättre beslut.

Det är lite märkligt att läsa medias rapportering när man befinner sig på plats. För den som var hemma kunde man av och till tro att det rådde krig när det som hände i själva verket var alldeles vanliga samtal i en politisk process. Demokratiska processer där man ger och tar.

Och precis hur bra det blev. Precis hur bra skrivningar vi har i vårt framtidskontrakt som är våra vallöften till väljarna, det vi säger ska genomföras under nästa mandatperiod om vi får förtroendet att styra det här landet, det kan du läsa här.

Jag hade dock hoppats på beslut som möjliggjorde en spridning av uppdrag. Tyvärr ser jag när jag tittar på partistyrelsens sammansättning att det fortfarande är väldigt många partidistriktsordförande som också tar plats i partistyrelsen. Det tycker jag är synd för de har redan en arena tillsammans med partiledningen i ordförandeträffarna liksom vi riksdagsledamöter har det i våra gruppmöten på tisdagarna med partiledningen. Och då kunde de ha varit bra att partistyrelsen hade bestått av andra personer från distrikten, personer som kan ge andra erfarenheter än de många gånger medelålders heltidspolitikers erfarenhet som ordförandena oftast består av. Några distrikt har gått före, t ex Gävleborg som har den yngste, 25-årige Daniel. Modigt och bra nominerat!

Det är bara att konstatera att det tar tid att ändra kulturer. Stadgar däremot kan vi ju uppenbarligen ändra på 10 minuter, trots att jag själv varit delaktig i partiets organisationsutredning som under nästan 2 års tid suttit och jobbat med organisationen inklusive stadgarna och bollat frågor hela tiden med distrikten och kommit fram till förslag kring stadgarna som alla köpte. Sas det innan kongressen. Men så var det alltså inte eftersom man hux flux kunde ändra stadgarna kring VU bara så där. Så återigen. Det tar tid att ändra kulturer. Och det ska jag fortsätta arbeta med så länge jag har förtroendet att verka politiskt.

Idag är jag extra nöjd. Har fått några timmar på hemmaplan efter en intensiv vecka och har då hunnit med en massa ärenden som legat och väntat och dessutom passerat milen på min promemad. Bra start på veckan!

Och du, om du inte lyssnade på Stefan Löfvens tal när han valdes till partiordförande så får du chansen här. Risken/chansen ( beroende på hur du ser det förstås) att du lämnar den här sidan som socialdemokrat efter det är stor!

Och om du gör det så kan du direkt skriva in dig i partiet här. Välkommen!

Ju fler vi är som tar ställning, ju fler som röstar rött i valen 2014 ju rättvisare och mer solidariskt Sverige kommer vi att få.

/gunilla

Nu sitter jag på tåget hem. Tänker kliva av i Åmål och hoppas att maken står där och väntar på mig. Kanske hinner vi ses ett par timmar innan han åker till Göteborg på jobb.

Trött är jag. Det känns nu att jag tillbringat många och långa timmar i kongressalen till långt ut på nätterna och det i kombination med att jag prioriterat motionstimman alla dagar innan schemat startat ( dvs kl 06.00 har promenaden startat) tar ut sin rätt. Det kommer att bli en tidig kväll.

Jag är glad över många viktiga beslut i vårt framtidskontrakt som är våra vallöften till väljarna.

Glad över att vi säger att vi ska ta avgörande steg framåt så barn har rätt till båda sina föräldrar vid föräldraledighet.

Glad över att vi bestämt säger nej till vinstuttag i välfärden, våra gemensamma pengar ska gå till vår gemensamma välfärd, till fler lärare, till fler undersköterskor, till fler meter tågräls o s v.

Glad över vårt tydliga besked till ungdomarna: du ska studera eller jobba. Inte vara arbetslös.

Glad över att vi ska avskaffa Fas 3 och istället använda resurserna till att rusta människor till jobb och delaktighet i samhällslivet.

Och mycket mer.

Mindre glad är jag över flera saker som jag inte tänker skriva om här men kanske framförallt över att
Valberedningens ambitioner att föryngra och öka mångfalden hos de valda på tunga uppdrag inte hörsammades av alla partidistrikt. Däribland mitt eget.

Många härliga möten, kloka politiska beslut för ett bättre Sverige, champagneträff med bästa utbildningsutskottsgruppen för att fira gott gemensamt arbete inför o under kongressen, fantastiskt god mat och dans med härliga personer på en fantastisk kongressfest utgör höjdpunkter på denna Göteborgsvecka.

Blir du nyfiken på oss o vad vi vill? Ta kontakt. Kom med i partiet. Nu måste vi visa den borgerliga regeringen att vi är många som vill nåt annat.

/Gunilla