Orolig start på 2017

måndag, januari 30th, 2017

Nästan varje dag vaknar man upp och funderar på vad den där mannen borta i USA ska hitta på idag. En president som verkar vara helt oberäknelig och gör och tycker lite som han vill, det är oroligt.

Först kom den där bilden med bara män som genom ett penndrag bestämmer över kvinnors kroppar. Sedan muren mot Mexiko och nu i helgen ett fullständigt obegripligt beslut om inresetillstånd till USA för människor från vissa länder. Något som kommer att orsaka stora problem såklart. Men det allvarligaste är ju synen på människor och att det ska spela någon roll vilket ursprung man har. Otäckt är bara förnamnet.

Och så moderaterna som flirtar vilt med Sverigedemokraterna och på fullt allvar anser att de ska ses som vilket annat parti som helst. Nej, det går inte.  Och det beror såklart på att Sverigedemokraterna har sina rötter i myllan där man gör skillnad på människor beroende på vilket ursprung de har. Otäckt. Jag saknar röster från de moderater som faktiskt inte håller med sin partiledning. För nog måste de väl ändå finnas?

Och i det franska valet tror alla att Marine Le Pen har stora chanser att vara en av de två kandidater som man så småningom ska rösta om till ny president.

Jo, det är en orolig värld och risken är stor att den blir ännu oroligare. Desto mer viktigt att ta ställning och faktiskt säga hit men inte längre. Det är nu vi behöver engagera oss och stå upp för värderingarna om alla människors lika värde. Innan det är för sent.

/Gunilla

Studiebesök i Umeå

tisdag, december 20th, 2016

img_3458

 

Spännande dag sedan vi landade här i #Umeå med utskottsgruppen imorse 09.30.

Intressanta samtal på Lärarhögskolan om forskning och hur karriärvägar för lärare kopplas till vetenskaplig nivå m m.

Sedan på studiebesök på Storsjöskolan i Holmsund, ny sedan 2012 o hopbyggd med simbassäng och fritidsgård o alltså gemensam ingång med allmänheten. Skolan jobbar med lärande organisation o har elevhälsa i fokus. Och har jobbat hårt med att vända resultatnivån ha eleven i centrum.

Därifrån åkte vi till designhögskolan, som nyss firat 25 år, och där man har fokus på industriforskning och dit man söker på arbetsprover. Viktiga frågor där är ”hur kan vi använda det här på annat sätt än det som var tanken från början?” Och ”hur tar vi designen till andra områden?”.

Och så avslutade vi dagen med besök på Konsthögskolan där kollegan Håkans son Jonas går sitt avslutande masterår och alldeles nu hade utställning som vi fick kika på! En bra dag med många intryck, inspel och kloka tankar:)

/Gunilla

Strax slut på höstterminen

söndag, december 18th, 2016

I riksdagen kör vi med skolräkning, alltså med terminer. Och egentligen avslutade talmannen höstterminen i fredags i samband med att vi hade sista voteringen. Men min utskottsgrupp ska åka till Umeå på tisdag morgon för att besöka lärarutbildningen, göra skolklassbesök, se designutbildningen och konsthögskolan. Samt ha egen tid för planering. Vi kommer tillbaka till Stockholm på onsdag em och då sover jag över där och tar tåg och bussen hem mot Årjäng på torsdag fm. Eventuellt ska vi ha ett ABF-möte också. Så därför har jag inte gått på jullov ännu:)

Är dessutom glad för att jag hinner vara med på kommunfullmäktiges sista möte på den här sidan året imorgon kväll, det är alltid så trevligt att få vara med och uppvakta 25-åringarna som jobbat länge i kommunen. Något som görs just vid detta mötet. Efter det tar jag bilen till Norrtälje på kvällen och lämnar den där så barnen där tar sig hem till julen😄

Har ägnat två dagar åt att städa och pynta. Det var välbehövligt. En våning av tre kvar, den ska tas imorgon. Plus att jag då ska göra det sista av maten inför julen. Tänkte bara ha kvar det där roliga att göra på torsdag o fredag, att göra julgodis m m

Egentligen tänkte jag inte bry mig. Men det är svårt att låta bli när partikamrat i Facebook- inlägg meddelar att alla vi fem värmländska riksdagsledamöter är totalt värdelösa och inte bidragit till något som haft någon som helst betydelse för värmlänningarna i princip sedan valet. Och dessutom får en massa gilla plus inlägg från folk som skriver ”det var det bästa jag läst”.

Man har självklart rätt att ha sin egen åsikt. Jag hoppas dock att alla de som sedan valet – och innan dess också – träffat oss och sett hur vi tar med oss frågorna/utmaningarna  tillbaka till riksdagen och där försöker ändra på saker som inte är så bra, som via oss fått möjlighet att träffa statsråd och sakkunniga i regeringen, som varje vecka får besök av nån av oss ute i sin vardag ändå kan tycka att jo, det är ganska bra att ha värmlänningar i riksdagen. Dessutom är vi bra på Värmlandsbänken att samla oss över partigränserna när det verkligen gäller.

Jag kan också tycka att vissa saker tar för lång tid. Att vi bestämmer oss för att skattepengar ska gå till verksamhet vi alla har nytta av, att viss verksamhet inte ska vara på marknaden, att pensionssystemet måste göras om så vi slipper fler fattigpensionärer, att systemet för bostadsbyggande görs om så ännu fler bostäder byggs m m.

Men jag inser att vi har ett besvärligt parlamentariskt läge eftersom alldeles för många tyckte att det Sverigedemokraterna sa var bra och röstade på dem. Trots att vi nu vet att om de får vara med och bestämma så tas en stor del av det som gör att vi kan lämna barn på förskolan, som äldre få plats på äldreboende, utöva kultur och fritidsaktiviteter m m bort från kommunerna eftersom de tänker ta bort många, många miljarder från kommunerna.

Men om jag får önska nåt så här inför julen så vore det en förståelse för att vi som har politiska uppdrag också är människor. Med känslor. Det kanske vore bättre att ha människor på våra uppdrag som är totalt känslokalla och som inte bryr sig alls om elakheter och synpunkter som är svåra att bemöta.

Fast själv skulle jag inte vilja att sådana representerar mig. Utan hellre såna som oss fem, som har olika erfarenheter med oss från olika jobb, från familjeliv som sett väldigt olika ut, från hur det är att ha funktionsnedsatt barn och äldre föräldrar i behov av stöd sin sista tid i livet m m. Och som bryr sig väldigt mycket. Särskilt om orättvisor.

Tänker inte önska god jul ännu eftersom jag kommer blogga från Umeå till veckan:)

/Gunilla

 

Gymnasieutredningens förslag

torsdag, december 8th, 2016

Nu är det ett par veckor sedan jag läste klart gymnasieutredningens förslag. Och sedan har jag funderat och nu tänkte jag dela med mig av mina tankar.

Det är en gedigen utredning med många bra förslag. Och det är nödvändigt med tanke på vår utmaning – nästan en fjärdedel av alla slutför inte sin gymnasieutbildning.

Men positivt är att nästan alla faktiskt börjar på gymnasiet. Bara 0,7% har inte påbörjat gymnasiet 2 år efter att de slutat 9:an. 5% går bara ett eller två år och runt 30% får inte examen. De flesta av dem går 3 år men blir inte klara, oftast fattas det bara nån enstaka kurs så vägen till examen är kort. Det värsta är att bakgrundsfaktorer slår igenom på möjligheterna att få examen.

Utredningen har som sagt många förslag inom olika teman, här är några:

– åtgärder för ungas deltagande i utbildning/ där man t ex föreslår ett övergripande mål i skollagen, att rektor ska motverka studieavbrott och att föräldraansvaret tydliggörs

– stöd till elever, undervisningstid och starkare  rätt till utbildning/ där man t ex föreslår krav på överlämnande från grundskolan , krav på samlad skoldag, rätt till mentor

– utveckling av introduktionsprogrammen/där man t ex föreslår tydligare rätt till heltidsstudier, mer varierat utbildningsinnehåll och underlättande av övergångar

– förändringar i nationella program/ där föreslår man t ex enhetliga behörighetskrav om 12 godkända betyg

– ämnesbetyg /där man föreslår att det utreds vidare

Jag skulle kunna skriva mycket mer men andan i utredningen är att det inte längre kan vara okey att ungdomar inte lyckas med sin gymnasieutbildning och det kommer att kräva annat arbetssätt och förhållningssätt på sina håll.

Sedan pekar man också på några utmaningar som man dock inte lämnar några förslag på t ex kursbetygen som försvårar helhetssyn på utbildningen.

Nu är betänkandet ute på remiss och det ska bli spännande att så småningom få ta del av dessa. Och sedan väntar vi såklart på regeringens förslag inom ett mycket viktigt område!

/Gunilla

”Utbildning är prio 1,2,3”

onsdag, november 23rd, 2016

Det har jag hört Södertäljes kommunalråd Boel Godner säga åtskilliga gånger och det är så klokt.

Allting startar ju med skolan och med utbildning och om vi inte prioriterar det, vad händer då med jobben kan man ju fundera på, vad händer med möjligheten att bli en delaktig och engagerad samhällsmedborgare om man inte haft möjlighet att i skolan lära sig spelreglerna och vad händer med det där viktiga att fungera i ett arbetslag om man inte fått möjligheten att tillsammans med andra träna sig i socialt samspel?

Och för de med annat modersmål är mötesplatsen skolan så viktigt för att få träna på och lära mer av svenskan.

Men var börjar utbildningskedjan? En del tror att det startar med sexårsgruppen men så är det ju inte. Det börjar med förskolan såklart. Det är den första viktiga länken i vårt lands utbildningssystem.

Igår blev jag intervjuad av SVT Värmland om det där med att det på vissa håll kommer in medborgarförslag om att barn som fått syskon eller har föräldrar som är arbetslösa ska få gå längre tid än de lagstadgade 15 timmarna på förskolan. Helt rätt säger jag.

Forskning visar att barn som gått på förskolan klarar skolan bättre och forskning kring Malmökommissionens arbete visar att förskolan är avgörande för att öka jämlikheten och ge barn med annat modersmål tillgång till språket.

Men på många håll säger man nej till detta, ”finns inga pengar, personalen går redan på knäna av stora grupper, barnen är redan idag alldeles för många timmar på förskolan, varför vill inte föräldrarna ha barnen hemma” – argumenten är många. Och jag måste säga att en del argument provocerar mig.

Om jag är välutbildad och vet vilken skillnad jsg och min utbildning kan göra för barns och ungas möjligheter till  tillgång till språk och kunskap – då skulle jag slåss med näbbar och klor för mer prioritering av min verksamhet. Inte tycka att de barn som kanske bäst behöver förskolan inte ska komma dit.

Varför bryr man sig överhuvudtaget om vad barnens målsmän gör på dagarna? Det borde vara helt ointressant om man har barnen i fokus.

Jag inser att detta inlägg säkerligen provocerar. Liksom inlägget i tv som ännu inte visats. Men jag tycker faktiskt att alla barn ska ha både möjlighet och rätt till den fantastiska verksamhet som våra förskolor bedriver, även när man fått ett syskon eller har en förälder som är mitt emellan två jobb:)

Några av våra storstadskommuner, Stockholm stad, Botkyrka och fler går före i detta viktiga arbete. Jag hoppas många följer efter.

Och jag kämpar för att vi ska fortsätta ha en regering som prioriterar satsningar på välfärden före skattesänkningar. Det möjliggör nämligen mindre barngrupper och bra arbetsmiljö för förskolans personal. Något som är livsviktigt för att lyckas med rekrytering av den så viktiga personalen.

/Gunilla

tisdag, november 22nd, 2016

img_3027

Haft två bra timmar med kommunchef Jan-Olof Appel, skolchef Anna Falk, kommunalråd Mathias Lindqvist och ordförande i utskottet för lärande o stöd Pia Falk i #munkfors.

De har berättar för mig om processen kring att de nu skrivit avtal med Skolverket i regeringens satsning på samverkan för bästa skola. De har för låga skolresultat och menar att en kulturvända måste göras  i kommunen där målet om högre måluppfyllelse i skolan behöver upp på bordet på fler ställen än de som rör skolan.

Hur ska rektorerna leda för att få högre måluppfyllelse?  Kommunfullmäktige har tagit beslut om att fler elever ska nå målen, man mäter mot öppna jämförelser.

Hur ska lärarna agera i klassrummet för att få fler elever att klara målen och helst också sträva ännu högre?

Och viktigast av allt i det vardagliga arbetet, man måste börja begära kvitton och inte bara godkänna insatser. Det måste hända något.

Sedan behöver synen på utbildning förändras.

Det finns mycket go och vilja i kommunen och mycket starkt ledarskap som vet att kvalitativt bra utbildning är absolut bästa vägen att gå. Så det ska bli spännande att följa dem på vägen mot förändrade skolresultat!

Nu får de hjälp med insatser av Skolverket men jobbet är det ingen annan än de själva som gör.

De skickade  med att det är en rolig och inspirerande satsning som de ser fram emot att vara med på, trots att det kräver mycket arbetsinsatser. Men det finns inget alternativ, skolresultaten måste förbättras.

På bilden ser ni affischen som finns överallt, med kommunens mål för utbildningsverksamhet. Tydligt och bra!

Lycka till!

Och tack regeringen för uppdraget till Skolverket att jobba med att utjämna skillnader och möjligheter mellan barn i Sverige:)

/Gunilla

Den livsviktiga cellprovtagningen

måndag, november 21st, 2016

Det finns mycket som är bra i Sverige som vi ska vara stolta över. Jag tror vi ska bli bättre på att lyfta fram det istället för att falla in i nån gnällmur över det som inte funkar.

Idag har jag för fjärde gången försökt ta gynekologiskt cellprov. Jo, jag är ganska ihärdig på att vilja göra nåt som är bland de värsta saker jag vet. Varför då? För att jag vet hur oerhört stor betydelse provtagningen har för att upptäcka gynekologisk cancer. Om man kan slippa att vara en av de där 450 kvinnorna som varje år får livmoderhalscancer så kan några minuters obehag vara värt det.

Men varför fyra gånger? Ibland kan det vara för tätt inpå när man hade mensen och det finns blod kvar, ibland kanske man helt enkelt inte lyckas att få det man behöver -kan bero på att de har en spänd patient som mig eller att den som gör provet inte är så van. Hur som helst, nu hoppas jag det lyckas denna gången.

Jag berättade för läkaren idag om en av mina riksdagskollegor, Hanna, som i sitt landsting är s k lärkvinna och medverkar i undersökningar där läkarstudenter ska lära sig bli duktiga på provtagning utan att det är obehagligt för kvinnan. Så himla strongt gjort, jag är full av beundran för att man utsätter sig för obehag för att underlätta för andra:)

Så budskapet i detta, tacka ja till erbjudandet om att ta cellprov. Det kan rädda ditt liv.

/Gunilla

Vad vore världen utan ingenjörer?

onsdag, november 16th, 2016

img_2961

 

 

 

(Här är jag och utskottskollegan Thomas igår kväll på Polhemsfesten)

Det kan man ju tänka efter gårdagskvällen där jag hade förmånen att få delta på Polhemsprisutdelningen som Sveriges Ingenjörer bjöd in till och där kvällen innehöll många små filmer om hur mycket ingenjörskonsten betyder för mycket av det vi använder varenda dag.

Mannen bakom uppfinningen med trepunktsbältet och andra fordonssäkra uppfinningar prisades och vann priset i hård konkurrens. Välförtjänt med tanke på att det togs fram redan på 50-talet.

Och vår nya minister Anna Ekström var den som delade ut priset och också höll ett glimrande tal, som vanligt. Hon är verkligen bra. Jag är väldigt glad att hon är socialdemokrat och att vi delar samma värderingar och jobbar för samma saker.

Men – utan bra lärare som bidrar till nyfikenhet och nytt lärande så skulle det inte finnas några ingenjörer alls.

Så därför borde egentligen rubriken vara ”vad vore världen utan lärare?”

Och om man filosoferar lite kring jämställdhet och löner så kan man ju fundera på varför lärarlönerna stadigt sjunkit i förhållande till andra yrkesgrupper i takt med att andelen kvinnor i yrket  ökat?

Och om man vore ingenjör kunde man ju fundera lite över vad som eventuellt kan hända i takt med att andelen kvinnliga ingenjörer blir fler…

Men- det finns medel att motverka ojämställda löner. Det handlar om att bli medveten om vad som sker och om att sätta in motåtgärder tidigt.

Och självklart handlar det om att värdesätta alla människor som just människor. Och inte som det kön hen anser sig tillhöra:)

/Gunilla

Personalpolitik

fredag, november 11th, 2016

Äntligen hemma. Har läst 300 sidor i gymnasieutredningens betänkande på tågresan hem men tänker läsa klart alla typ 1000 sidor innan jag kommenterar här.

Under tiden tänkte jag filosofera lite kring personalpolitik och hur man tänker (eller inte tänker…)

Nu är det ju snart jul och veckorna innan så finns det arbetsgivare som vill visa sin uppskattning för gott arbete genom jullunch, julbord och/eller julgåva. Och varje år får jag höra eller läsa om de som inte omfattas av denna generositet, de som går som timvikarie. Många gånger är det timmissarna som ser till att verksamheten fungerar, oftast för att man kanske har en lite för liten kostym och inte kan anställa de som egentligen skulle behövas. Många tusental är de som rings in i vårt land, oftast till offentlig sektor. Till vård och omsorg, till handel och restaurang, till förskolan m m.

Och de är värdefulla. När de svarar och när de kan bemanna en rad där det fattas folk. Men de är inte värdefulla när det handlar om att belönas för gott arbete för då får de ofta ingen inbjudan.

Och detta – som upprepas varje år – får mig att fundera över personalpolitiken och över hur medvetna vi som är politiskt valda är över såna här saker som vissa kan tycka är struntsaker som politiken inte ska lägga sig i men som för mig handlar om grundläggande värderingar. Hur det vi på varandra? Vilka ska vi ha som anställda i framtiden? Var tror vi att de kommer ifrån, inte som timvikarier väl?

Nu ser det som tur är inte ut så här överallt. Det finns kommuner/landsting  och privata arbetsgivare som har förstått att timmissarna är de framtida anställda och som självklart bjuder in även dem. Men de som inte riktigt tänkt klart är fortfarande alldeles


för många.

/Gunilla

 

 

 

Vad vaknar vi upp till imorgon?

tisdag, november 8th, 2016

Är just hemkommen till lägenheten efter att ha halkat hem i snömodd efter trevlig kväll med bänkkamraterna.

Nu går vi in i de sista timmarna innan valet i USA avgörs, ett val som påverkar hela världen. Hur nån enda människa ens kan komma på tanken att rösta på en figur som Trump, det är svårt att förstå. En person som ständigt i både ord och handlingar uttrycker sig kvinnofientligt vilket ju egentligen innebär att han dissar hälften av USA:s invånare. Och som droppen kom beskedet att han inte längre, av sin egen stab, tillåts hantera sitt eget twitterkonto. Men världen är han tydligen kapabel att hantera?

Jag måste säga att jag funderar mycket på varifrån det där oerhörda missnöjet kommer ifrån, det där som många i intervjuer ger uttryck gör ”vi måste se nåt nytt, därför röstar jag på Trump” samtidigt som jag vet att klyftorna är oändligt mycket större i USA än i Sverige och att avsaknaden av framtidshopp kan göra att man väljer att lägga sin röst på en osannolik figur som Trump, som inte ens har stöd i sitt eget parti…

När man istället har chansen att få landets första kvinnliga president som verkligen på sista tiden talat om det som borde vara viktigt för många, hur fördelar vi resurserna mer jämlikt och hur skapar vi möjligheter att kombinera arbetsliv med familjeliv som två exempel där jag verkligen tror att de tittat på de nordiska länderna.

Det är ju ingen slump att de nordiska länderna var inbjudna till sittande presidenten Obama alldeles nyss för att berätta om vår välfärdsmodell som både klarar att ha bra fördelning av resurser, god ordning på statsfinanser och stor offentlig sektor med välfärdstjänster som kommer alla till det. Men det kräver ju solidaritet. Att vi tycker att det är viktigt och vill vara med och betala skatt för att ge alla samma möjlighet, oavsett bakgrund.

Det återstår att se vilken riktning USA väljer. Jag orkar nog inte vänta tills imorgon utan ställer nog klockan inatt o går upp och följer valvakan:)

/Gunilla

 

 

 

måndag, november 7th, 2016

Hann faktiskt med båda eftermiddagens och kvällens bra möten i Värmland. Tyvärr innebar prioriteringen på Karlstad att jag missade medlemsmötet hemma i Årjäng.

Jsg började med att gå på Värmlands museum. Där hade ABF Värmland, Karlstads universitet och Muséet ett av sina seminarietillfälle i den gemensamma föreläsningsserien ”bättre att snacka än slåss” och ikväll gästades vi av ingen mindre än utrikesminister Margot Wallström. Margot är som vanligt lysande bra på att förklara svåra saker enkelt. Några saker hon poängterade:

Sedan 2015 har Sverige en försvarspolitisk uppgörelse som fem partier står bakom som innebär att vi ska ha militär alliansfrihet, att vi ska samarbeta och vi ska ha en egen försvarsförmåga. Att vi valt en samarbetslinje är bättre än en medlemslinje menade hon och hon tog exemplet med att Sverige alldeles nyss i FN kunde rösta för frågan om att utreda förbud av kärnkraft, tillsammans med 120 andra länder. Norge, som är med i Nato, fick här rösta nej.

Situationen i Syrien oroar mycket. Sverige jobbar med att bistå enligt tre spår, det politiska där framförallt FN:s sändebud är allas språkrör men där Sverige också bidrar t ex genom ökat deltagande från kvinnors röster i konflikten, det humanitära där Sverige är den 5:e största givaren och redan gett flera miljarder som stöd dels i det skuta hjälpbehovet men också till återuppbyggnad, och det militära spåret där Sverige främst bidrar genom utbildningsinsatser.

Att vi i januari tar plats i FN:s säkerhetsråd och då också blir dess ordförandeland är viktigt. Vi kom in på en öppen agenda med tre prioriterade områden a) att utifrån artikel 6 jobba för att med fredliga medel lösa konflikter och att arbeta mer förebyggande, b) att ha perspektivet kvinnor, fred och säkerhet. Att alltid ställa frågan ”var är kvinnorna?” när de saknas vid bordet, vid undertecknande av dokument m m och c) att jobba med klimat och säkerhet. Hur påverkar klimatet säkerheten? Vi vet att vattenbrist orsaker konflikter, hur förebygga det?

och slutligen de fyra F som utrikesdepartementet jobbar efter a) FN i fokus, b) Feministisk utrikespolitik, c) Fred och säkerhet och d) folklig förankring.

Hon är klok vår utrikesminister!

Därifrån skyndade jag mig till seminariet om prostitution och människohandel som s-kvinnorna i Karlstad under Christina Wahrolins ledning bjudit in brett till. Där var också jättemycket folk som fick lyssna till polisen, till VD på två av Karlstads Scandic hotell och min kollega Sanne från riksdagens justitieutskott. (Jag missade tyvärr Sanne eftersom jag skulle hinna med tåget) Jag blir mörkrädd över det jag hör. Så många utsatta människor. Här. I Värmland.

Polisen konstaterade något att fundera vidare på när hon sa ”efterfrågan är enorm. Köparen gör marknaden”. Det är ganska uppenbart att straffen inte är tillräckliga.

En annan sak hon sa som gnagt i mig sedan hon sa det.  ”Knark säljer man en gång. Människor säljer man gång på gång”.

Scandics VD berättar att de utbildar sin personal i att upptäcka prostitution. Största utmaningen är dock att polisen inte kommer när de ringer. Det prioriteras inte. Något som hon är lite rädd för eftersom prostitution då lätt kan normaliseras.

En mycket folkbildande kväll om svåra, ruskiga men viktiga  ämnen.

Och nu är jag på väg mot Stockholm i ett tåg som just nu ser ut att bli cirka två timmar försenat. Det betyder att det kan hinna bli tisdag innan jag är framme…

/Gunilla

Reflektioner på resan till Mellanöstern

lördag, november 5th, 2016

Nu har jag varit hemma en halv dag. Tvättat, städat och tänkt. Gått långpromad i snöslask och tänkt. Dessutom började jag på flygresorna hem, fortsatte på tågresan idag och har avslutat nu att renskriva mina anteckningar från sex superbra dagar i Diakonias regi.

Det är obegripligt att vi har en ockupation som nästa år har pågått i 50 år. Än mer obegripligt är att den israeliska regeringen kan få krympa palestiniernas livsutrymme så som dagligen görs genom konfiskering eller förstörelse av mark, genom våld och genom att faktiskt tillämpa apartheid. Allt jag läst om Sydafrika och apartheid kunde jag nu uppleva på plats i Palestina. Den systematiska psykiska nedbrytningen, nekande av tillstånd för ditten och datten, förbud att köra bil – exemplen kan göras hur många som helst.

Och förstörelsen av palestinsk egendom, konfiskering av marken och av naturtillgångarna är inget annat än skrämmande.

Men det fanns ju ljusglimtar i form av alla härliga människor vi träffade som ibland representerade sig själv och ibland någon organisation och som bar på budskapet – vi måste tro på förändring!

Jag har redan bett om att få bli medlem i den svenska grenen av Tent of nations som jobbar för att stötta och sprida kunskap om familjen Nassars kamp för att få behålla sin mark utanför Betlehem, mark som de har papper på att de äger men ändå under 25 års tid har levt under hotet att den ska konfiskeras. Läs mer här http://www.tentofnations.se

Om man utgår från den internationella humanitära lagen så är det självklart att varje stat har ansvar för sina handlingar. Och det som sker i Palestina är djupt omänskligt och segregerade och måste få ett slut.

Om man tänker på att mer än 40% av Gazas invånare är arbetslösa, än mer om du är ung eller kvinna, och att 65% av de med universitetsutbildning går utan jobb så förstår vem dom helst att det vi ser är ett oerhört slöseri med människors möjligheter och utveckling.

Jag tror att fler behöver göra som vi, åka hit och se med egna ögon vad som håller på att ske. Många organisationer arrangerar studieresor och jag skulle rekommendera att åka med nån som har folkrättsperspektivet i centrum.

Nu ska jag fundera på hur mitt egna framtida engagemang ska se ut. Det kan ju underlätta att vara ordförande för en avdelning av  världens bästa studieförbund, ABF!

/Gunilla

Ramallah, Jerusalem och Betlehem

fredag, november 4th, 2016

 

Nu är vi strax på väg hem från den bästa studieresa jag någonsin varit på. Också den mest intensiva, med programpunkter från morgon till sen kväll och ingen, absolut ingen, ledig tid på sex dagar.

Igår startade vi i Ramallah med besök på EUpol Copps, som hjälper till att bygga infrastruktur för framtida tvåstatslösning genom att man utbildar palestinska poliser. Sedan till en oberoende kommission för mänskliga rättigheter.

Tillbaka in till Jerusalem där göteborgske prästen Gustav, som jobbar här under hösten, gjorde en fantastisk guidad tur genom bibelns historia i Gamla stan. Sedan hade vi möte med en israel och en palestinier som båda var aktiva i ”the parent circle” en organisation för de som mist en nära anhörig genom attack från nån av sidorna. Mannen hade mist sin dotter i en attack riktad mot hennes jobb och kvinnan hade mist sin man genom att han sköts ihjäl p g a att han oavsiktligt knuffade en soldat. De skapar mötesplatser där försoning står i centrum.

Och i går kväll var vi på middag på konsulatet dit också ambassadören från Tel Aviv kom. Där vi fick bra dragningar av deras syn på läget samt fick också chansen till ett bra samtal över maten. De andra tre riksdagsledamöterna som varit på We Effect resa anslöt också då och de var precis lika tagna som oss av allt de upplevt.

Imorse var vi färdigpackade och åkte klockan sju från hotellet till familjen Nassar, som bor en bit utanför Betlehem och där pappan i familjen, den kristne palestiniern Bishara Nassar, hade en dröm om att etablera ett fredsprojekt på marken. Hans pappa köpte marken 1916 och familjen bodde i grottor på marken. Bishara dog 1976 men familjen har fortsatt förverkliga hans vision. De grundade Tent of nations 2000 med målet att det ska vara en gård för utbildning och ekologisk utbildning. 1991 förklarade den israeliska regeringen art hela området är israelisk mark och eftersom familjen Nassar har papper på sitt ägande har man ända sedan dess fört en juridisk kamp för sin egen mark!

Sedan var vi på Internationella Center i Betlehem och träffade Dr Mitri Raheb, som är en präst i den lutherska kyrkan och som fått Olof Palme Award. Han berättade om läger för de 2 % av befolkningen som är kristna. Hans budskap är att det vi ser i Palestina idag är apartheid och segregation och att vi behöver mer humanism och mänskliga rättigheter perspektiv.

Och nu sitter vi på flygplatsen och väntar på att få åka hemåt. Och få tid för reflektion av det vi varit med om de senaste dagarna.

/Gunilla

 

Knesset och Jordan Valley

torsdag, november 3rd, 2016

När man nästan inte trodde att det kunde bli värre så inser man att palestiniernas naturtillgångar stjäls.

Igår eftermiddag gjorde vi en rundtur i Jordan Valley för att se entreprenörskap o företagande. Vi fick en skrämmande bild. Där tidigare generationer av palestinier brukat jorden t ex för att odla bananer har bosättare tagit över och det är de som får tillstånd att etablera sig idag. Men det som fick blodtrycket att stiga var ju insikten att den israeliska regeringen för en politik som innebär att man stjäl naturtillgångarna. Vi besökte en plats för vattenpump satts upp som leder vattnet från palestinsk mark till bosättarmark. Sedan får palestinierna köpa tillbaka sitt vatten. Dyrt och ransonerat. Det är helt galet.

Värre är dessutom att man leder vattnet på ett sånt sätt att Jordan River på vissa ställen torrläggs och inte längre försörjer Döda havet med nytt vatten, vilket innebär att havsnivån sjunker för varje år.

Vi mötte en bonde som tidigare varit framgångsrik bananodlare och som nu på grund av vattenbrist fått gå över till att hålla får.

Men det finns ljusglimtar. Vi besökte en sådan, en sann palestinsk entreprenör som startat Palestinas första ölbryggeri, trots att de inte från dag till dag vet hur mycket vatten de har. De exporterar ölen till b l a Sverige. Hans dotter är Palestinas första kvinnliga ölbryggeri . De producerar också vin och har byggt hotell. Ordet omöjligt fanns inte i deras ordlista.

Kvälken avslutades med middag med PLO.

Och på förmiddagen var vi och träffade Israels utrikesdepartement och hade sedan möte med en parlamentariker i Knesset. Men det är mötena med människorna som drabbas av ockupationen som gör allra störst intryck.

Att man kan ha mage att först stjäla vattnet och sedan sälja tillbaka det, det tog nästa priset.

Häftigt att åka förbi Döda Havet:)

/Gunilla

Checkpoint vid Betlehem och östra Jerusalem

tisdag, november 1st, 2016

img_2633 img_2667

Igår åkte bussen från hotellet klockan 05.00, detta för att vi skulle få känna på livet som palestinierna varje dag måste uppleva i att gå genom checkpoint för att komma till sitt jobb.

Hela dagen har vi haft sällskap av B’tselem (som är en organisation som jobbar för mänskliga rättigheter) som gett oss viktiga underlag inför det vi sedan upplevt.

Att gå genom checkpoint och trängas med många andra på väg till sitt jobb, människor som aldrig kan veta om passeringen tar tio minuter eller tre timmar beroende på vakternas beteende, kändes som att vara med i en dålig film. Osäkerheten skapar en stress hos många, eftersom de ofta bara har tillstånd för passering vissa tider och om man inte hunnit in så får man vänta tills nästa dag.

De flesta i Israel har aldrig varit med om det vi var med om idag och därmed aldrig sett vad palestinierna utsätts för bara för att ha möjligheten att förflytta sig.

Därifrån åkte vi till ett palestinskt område där många fått besked om att de måste lämna sina hem för att bosättare ska ta över. De erbjuds att sälja sina hem men ingen vill ju det eftersom man dels har bott där hela sitt liv dels vet att man aldrig kommer att få lov att bygga hus någon annanstans. Vi mötte en kvinna där som berättade om sin handikappade sondotter som kom hem efter skolan, hem till ett hus som hade totalförstörts och nu stod de utan hem. Många känslor där, både ilska och ledsenhet.

På vägen till ett beduinläger passerade vi Getsemane, häftigt.

I lägret fick vi höra om beduinernas oro för att tvångsförflyttas eftersom Israel vill ha deras mark till att bygga på. De har försvårat för dem att kunna försörja sig själva, något de gjort i generationer, genom att inskränka möjligheterna att sälja sina produkter på marknader i Jerusalem. En ljuspunkt i lägret var den fina skolan som man fått italiensk hjälp att bygga. En skola för 6-14:åringar med lärare som kommer utifrån. Utmaningen är att eleverna efter 14 år p g a inga kommunikationer inte tar sig vidare till andra skolor.

Sen lunch hade  vi med Palestinian Youth, en organisation som jobbar för att förändra ungdomars villkor till det bättre. Den största utmaningen är den hopplöshet som många unga känner. På väg dit gick vi in genom Damaskusporten genom Gamla stans många gränder och bazarer

Och efter det hade vi ett möte med två journalister på två olika tidningar som gett oss lite analyser av läget här.

Sedan snabbt hem för att hinna byta om före middagen med Marina Wes, chef för Världsbanken som gav oss sitt perspektiv på utvecklingsutmaningar och möjligheter. Hon hade bara jobbat här tre månader men hade haft samma uppdrag på många ställen runt om världen b l a i Kosovo och verkade vara klok. En sak hon sa fastnade rejält. Israel skulle kunna höja sin BNP med 35 % om man slutade med alla sina restriktioner o ockupationen. Tänkvärt.

Vi har dessa dagar mött flera israeler som ifrågasätter blockaden, främst ur moralisk synvinkel. Den israeliska regeringen borde lyssna på dem så vi slipper ”fira” 50-årsjubileum av ockupationen nästa år.

/Gunilla