Gunilla funderar

Sitter på kontoret och läser finanspolitiska rådets rapport för 2012 och särskilt intressant är såklart avsnittet med nummer sex som handlar om sänkt restaurangmoms.

Det är ju märkligt när man där läser att Finland gjorde samma sak för några år sedan och sänkte skatten för frisörer och restauranger och faktiskt har utvärderat sänkningen av mervärdesskatt för frisörer, dock ej för restauranger. Men det de har utvärderat visar att halva skattesänkningen har vältrats över på konsumentpriserna efter 2,5 år, att prissänkningen inte verkar ha lett till någon ökad konsumtion och därmed heller inte ökad sysselsättning.

Varför tar regeringen inte lärdom av vad andra länder har gjort före oss? För att de inte vill såklart. De är ju fast beslutna att genomföra sin politik som handlar om att öka klyftorna mellan människor och att se till att de som redan har det bra ska få det ännu bättre genom stora skattesänkningar. Skattesänkningar som tar pengar från vår gemensamma välfärd.

Det finanspolitiska rådets bedömning av krogmomssänkningen är att regeringens beräknade effekter  på arbetslösheten och sysselsättningen är överskattade. Man menar också att effekterna på den strukturella sysselsättningen är överskattade eftersom ingen hänsyn tagits till att minimilönerna kan påverkas och att sysselsättningen kan minska i andra sektorer. De menar att den sänkta restaurangmomsen närmast är att beskriva som branschstöd. Nähä?

Hört den beskrivningen förr? Från oss socialdemokrater kanske?

Och de som säger detta nu är alltså ingen s k ”vänstertankesmedja” utan regeringens egna finanspolitiska råd. Spännande minst sagt.

Om nu regeringen vore en s k lärande organisation så skulle man ta till sig nya kunskaper och omedelbart sluta använda fem miljarder kronor av våra gemensamma skattepengar till saker som inte ger väntad effekt. Fast när pengarna ger dolda effekter som regeringen inte pratar om så kanske de är nöjda i alla fall och det kanske är orsaken till att de inte gör något åt det hela?

Inte vet jag. Vad jag vet är i alla fall att regeringen näppeligen kan anklagas för att vara en lärande organisation.

gunilla

Oj,oj hinner knappt blogga alls. Det går i ett. Men nu har jag kört tre timmar från Årjäng till Skövde och lyssnar på Kent Kling som berättar om EU på arbetarekommunträffen för Skaraborgs ordföringar och tror att jag fixar att göra två saker samtidigt. Efter en kort lunchpaus ska jag leda ett samtal om strategisk planering och ledarskap.

Igår hade jag en ledig dag på hemmaplan, underbart. Hann strosa runt på biblioteket, fika med kollega i lokalpolitiken, se inspelad let’s dance och läsa en massa samt på kvällen fixa god mat och chokladpaj för att fira dotter Petra och ‘extrafarmor’ Ann-Marie som båda fyller år idag.

Hela torsdagen nästan var vi i kammaren och hade debatt om förskola och grundskola. Faktiskt var statsrådet Sabuni på plats i förskoledebatten, förmodligen för att de är bekymrade i den borgerliga alliansen över att vi oppositionspartier vill att regeringen utreder stimulansbidrag till kommuner som startar barnomsorg på obekväm arbetstid. Björklund var såklart inte och debatterade grundskolan. Beslut fattas 23 maj.

Och på torsdagsmorgonen hade jag en exklusiv timma med min engelsklärare, då min kurskamrat valde annat möte. Är guld värt att få prata engelska en timma i veckan. Försöker också att ständigt ha en engelsk bok på gång.

För övrigt tycker jag att det är bra att pensions- och andra förmåner för statsråd och riksdagsledamöter ses över. Det är helt orimligt att man kan få ersättning om man har andra inkomster som motsvarar en normal lön, det behöver regleras. Samtidigt är det en balansgång för politiker måste våga ta på sig uppdrag i allmänhetens tjänst utan att stå på bar backe om och när uppdraget upphör. Det är ju inget jobb med trygghet man har om man är förtroendevald.

Jag tycker att man också borde se över fritidspolitikers uppdrag. Som fritidspolitiker med ‘normalt’ jobb jämte lägger man ofta ner mycket av sin fritid och straffas för detta med nuvarande regler med dålig pensionsavsättning för de timmar man är politiker. Det borde rättas till.

Kultur har jag också hunnit med den här veckan, nämligen invigningen av utställningen Väv på Nordiska Museet. Fantastiskt! Missa inte den om du är i Stockholm.

Här bild på födelsedagspajen och en väv på utställningen.

Grattis dotter Petra och Ann-Marie på födelsedagen!

Gunilla

Egentligen måste partiledardebatter vara det minst effektiva sättet att nå ut med politik på. Det är ju bara vi nördar som orkar titta i två timmar på åtta personer som har helt olika åsikter om det mesta. Eller? Ändå är det så klart spännande att se hur media idag dagen efter domineras av debatten, hur ”experter” av olika slag återfinns i alla tv-soffor och ska förklara varför det gick som det gick.

Som tittare men självklart också färgad av mitt röda politiska engagemang så tyckte jag att Stefan Löfven gjorde en mycket bra insats för att vara första debatten i rollen som partiledare. Med glimten i ögat, påläst och kunnig så opponerade han mot den förda politiken. Sedan kan jag ju såklart tycka att t ex jämställdhetsproblematiken i den borgerliga politiken borde ha varit ett givet ämne att ta upp när de diskuterade jobbfrågan. Likaså är jag ju inte lika kategoriskt positiv till att vi ska ha kvar möjligheten att göra vinster i välfärden. Men politik går ju ut på att argumentera sig fram till det beslut som majoriteten ställer sig bakom. Jag ser fram emot partikongressen 2013!

Däremot förstår jag de väldigt få positiva kommentarerna om moderate Fredrik Reinfeldts insats. De positiva jag såg kom i princip från hans egen partisekreterare. För han skulle inga ha, överlägsen attityd och arrogans präglade hans inlägg. Dessutom lät han hela tiden som om han var i opposition trots att han lett det här landet i snart sex års tid.

Säga vad man vill om Jan Björklund men han är konsekvent. Allting är sossarnas fel när det handlar om utbildningspolitiken. Att han själv varit ansvarig i snart sex år är det liksom ingen, och särskilt inte han själv, som låtsas om. Skickligt gjort faktiskt.

Nöjer mig med att konstatera att det inte kan vara lätt att vara centerpartist i dessa dagar.

Debatten gav mersmak, jag ser fram emot fler. Dessutom känns det bra att veta att när vi har partiledardebatter i media så kliver Stefan fram och när vi har debatter riksdagen så har vi Mikael Damberg som på ett lysande sätt tar dem och när vi har andra debatter finns duktiga företrädare på plats. Det visar på en bredd i ledarskapet där laget faktiskt är viktigare än jaget. Gillar’t!

Gunilla

Igår deltog jag på ett av partiet arrangerat seminarium om vinster i välfärden. Inbjudna talare var nordiska vänner från Danmark, Finland och Norge som berättade framförallt hur skolan och privata företag och vinstutdelning fungerar.

Ingenstans är det tillåtet med vinstutdelning förutom inom barnomsorgen i Norge. De har byggt upp sin barnomsorg med privat hjälp och ser nu att de inte reglerat så väl som se borde. Därför kommer idag ett lagförslag dom handlar om kvalitet, de anställdas villkor och hyressättning bland annat.

Ingenstans har de 100% statsbidrag utan det varierade mellan 73-85%. Deras system bygger alltså på att enskilda lägger in egna resurser utan att tillåtas att ta ut vinst. I Finland får inga aktiebolag driva skolor. I Norge får aktiebolag driva skolor men inte ta ut vinst. John Bauer tog ut vinst via andra sätt och är nu dömda att betala tillbaka. De har stängt ner sin verksamhet i Norge. Vill man tjäna pengar i Norge så startar man inte en skola, det är för höga krav.

Och i Sverige är det hur generöst som helst. Våra gemensamma skattepengar flödar ner i privata fickor utan krav på nästan nånting. Klart att vi måste ändra på ett sånt orimligt system!

Deras råd till oss var att ställa högre krav, begränsa möjligheten att ta ut vinst, sluta ge 100% i statsbidrag och fokusera på att alla skolor ska vara bra skolor och att föräldrar och barn självklart ska få fortsätta välja skola.

När majoriteten av Sveriges befolkning tycker att det är orimligt att skattepengar delas ut som vinst förstår inte jag varför mitt parti tvekar om att sätta ner foten.

För övrigt tycker jag att hela vår riksdagsgrupp borde ha tagit del av Nordens erfarenheter. Nu var vi bara ett litet fåtal där tyvärr.

Men väldigt kul att hela partiledningen fanns på plats!

Frågan lär fortsätta diskuteras….

Gunilla

Har just skummat i en intressant rapport. Det är riksrevisionen som i sin granskningsstrategi ”staten på marknaden” har granskat statens försäljningar av apotek och vad kommer man fram till?

Jo, att

- regeringen borde ha analyserat i vilka avseenden och inom vilka områden det fanns risker för att marknaden inte skulle kunna leverera det önskade resultatet . Alltså menar man att regeringen inte har genomfört försäljningen på ett affärsmässigt och effektivt sätt.

- det fanns brister i regeringens styrning av Apoteket AB som störde försäljningsprocessen. Riksrevisionen menar att i kritiska skeden av försäljningsprocessen så togs resurser i anspråk för frågor rörande framtida affärsutveckling som hade kunnat reglerats tidigare av regeringen

- regeringen har redovisat resultatet av försäljningen på ett bristfälligt sätt till riksdagen och dessutom har den inte varit ändamålsenlig.

Mycket kritik. Ska bli spännande att se vad regeringen svarar Riksrevisionen.

Min fråga som jag försökt få moderaten Jan-Evert Rådhström att svara på ”har det blivit högre kvalitet när apoteken sålts” – den får jag i alla fall inte svar på. Dessutom är det snart 2013 då de som sålt apoteken kan lägga ner olönsamma apotek. Hur många av Värmlands apotek kommer då att försvinna kan man fråga sig?

Gunilla

Här kommer några fler bilder från första maj firandet i Ambjörby i Torsby kommun.

 Åke Lagerqvist, tidigare kommunalråd, var uppe och uppmanade folk att fylla i lappar som han fått från SSU.

  Eva-Lena, AK:s ordförande, Håkan, kommunalråd, Simon från SSU och så jag tackas av med varsin ros.

Här kan du läsa Stefan Löfvens tal som han höll i Göteborg idag.

Gunilla

Här nedan publicerar jag utkastet till mitt första maj tal. Sedan är det alltid så att jag inte riktigt håller mig till det, men det är i alla fall en utgångspunkt…70-80 personer tror jag det var i Ambjörby och lyssnade. Med tanke på att det bor under 300 personer i Ambjörby så måste väl det motsvara att 30 000 personer hade kommit till första maj firandet i Karlstad, eller vad tror ni…..

Hej och tack för att jag får vara här och fira första maj med
er i Ambjörby. Här är jag inte ofta, det måste erkännas, så därför är det extra
kul att få vara här i dag. Men bor man i Årjäng är det långt hit, Simon och jag
har kört nästan 3 timmar från Årjäng för att komma hit idag. Om jag hade kört 3
timmar neråt landet från Årjäng hade jag hamnat långt nedanför Göteborg. Så
visst är Värmland stort!

För några veckor sedan fick jag en bok som handlar om en för
er säkerligen välkänd person. Den handlar om Elsa Norbäck som föddes 1917 på en
gård i byn Krusmon, som ska ligga tre kilometer härifrån. Hon var barn nummer
nio i en syskonskara på tio stycken. Man var i stort sett självförsörjande på
gården och behövde aldrig svälta även om pengar var en ständig bristvara. Detta
har jag läst i boken av Elsas systerdotter, Ella Andersson. Elsa hade läshuvud
men fick aldrig gå mer än sex år i skolan. Det var ju så på den tiden. Trots
detta var Elsas liv kantat av en mängd tunga uppdrag där hon gjorde stor nytta
för många andra, som kommun- och landstingspolitiker och som aktiv s-kvinna.
Elsa var en fantastisk kvinna som verkligen gick före och skapade möjligheter
och framtidstro för många, många andra. Inte minst gav hon många andra kvinnor
råg i ryggen och mod att ta på sig uppdrag. Det är så viktigt med förebilder,
att vi som kommer efter tar vara på historien och lär oss om dem som gått före
och gjort våra uppdrag lite lättare.. Så det känns väldigt bra att stå här i
Elsas gamla hembygder idag. Och dessutom i strålande fint väder, kan inte bli
bättre!

Vi samlas för att fira första maj och våra motståndare är i
första hand ojämlikheten och ofriheten. Och självklart handlar det om att
protestera mot att över 400 000 i vårt samhälle inte har ett jobb att gå
till, mot att ett öppet rasistiskt parti har tagit plats i vår fina riksdag,
mot att över 200 000 barn i Sverige faktiskt växer upp i fattigdom.
Exemplen kan göras många. Och alla exempel är bevis för att ojämlikheten och
ofriheten ökar med en moderatledd regering och detta måste vi göra något åt. Vi
vill ju att varje människa ska vara fri att göra sina egna livsval, att alla
ska kunna gå precis så långt i livet som man själv vill. Och då krävs politiska
reformer, en stark politisk vilja och en tro på att en demokratisk ordning med
politiska styrmedel är bättre än marknadens styrmedel där de som inte är lika
starka som andra alltid är de som får betala.

Sverige håller på att glida isär. På den ena sidan finns de
som har jobb och som klarar sig ganska bra, för vissa av dem är det såklart
också tufft men på det stora hela så fixar man tillvaron om man har jobb. På
den andra sidan är alla andra. De sjuka, de arbetslösa, pensionärer, ungdomar –
de som enligt regeringen får skylla sig själva för att de inte jobbar. Att pensionärer
förmodligen har jobbat i hela sitt liv och många gånger slitit ont, det räknas
på något vis inte.

Många av våra ungdomar har det tufft efter att de slutat
skolan.  Jag är extra glad att vi i
riksdagsgruppen har prioriterat just ungdomarna och avsatt flera miljarder i
vårt alternativa budgetförslag till ett ungdomskontrakt. Vi vill att alla
ungdomar ska ha gymnasieskompetens innan de fyller 25 år för vi vet hur oerhört
viktig den kompetensen är för det framtida arbetslivet. Ja, för livet överhuvudtaget.
Vi ser hur de ungdomar som hoppat av gymnasiet är de som har den högsta
arbetslösheten och hur sysslolösheten biter sig fast många år, för en del
kanske hela livet. Därför måste vi pusha på och stimulera till att faktiskt
läsa klart sin examen.

6 år med borgerligt regeringsstyre visar verkligen på
skillnad. De använder våra gemensamma skattepengar till att subventionera de
som ändå skulle klara sig gott, de sänker skatterna mest för de som absolut
inte behöver någon sänkt skatt och de lägger väldigt mycket av budgetutrymmet
på sänkt krogmoms och jag tror faktiskt inte att någon av oss som står här idag
springer ner krogen så värst ofta. Vi står inför ett vägval nu och det är som
vår partisekreterare Carin Jämtin sa i lördags på vårt eget årsmöte, nästa val
är ett systemskiftesval.

Vi socialdemokrater vill som kontrast till regeringen lägga
pengarna på att öka kunskapsnivån, förstärka bristerna i infrastrukturen och se
till att alla skolor är bra skolor där eleverna kan växa och utvecklas och framförallt
gå ut med minst godkända betyg. Vi vill ha ett Sverige där alla både har
skyldigheten och möjligheten att bidra med sin del. Där vi konkurrerar med ett
högt kunnande och kompetens framför låga löner och dåliga villkor. Där vi
faktiskt säkrar individens livschanser, välfärd och trygghet under hela livet
men framförallt under ålderns höst. Det ska vara möjligt för alla, hela livet,
att öka sin kompetens. Oavsett om du är låg- eller högutbildad så ska du alltid
ha möjligheten att höja kompetensen. För det var länge sedan det var så att man
lärde sig något i skolan och sedan gällde det resten av livet. Alla vi vet att
vi lär oss något nytt nästan varje dag och då gäller det att hänga med. Kunskap
och arbete är parollen som står på våra första maj märken i år. Det är det vi
utgår från när vi lägger våra förslag i riksdagen, det kommer vår vårmotion att
innehålla konkreta förslag kring när den läggs imorgon.

Ett sommarjobb är ofta ungdomars första kontakt med
arbetslivet. Vi vet att den kontakten ofta är viktig för att få en fot in på
arbetsmarknaden. Genom sommarjobb får ungdomar lära sig vilka krav som ställs
på en arbetsplats, de får praktiska arbetslivs­erfarenheter och referenser för
sitt framtida jobbsökande.

I Nynäshamn i södra Stockholms län har det under ett antal år
bedrivits ett mycket framgångsrikt samarbete mellan kommun och näringsliv för
att skaffa fram sommarjobb åt skolungdomar.
Fyra årskullar, de som slutat årskurs 9 på högstadiet till dem som slutat
årskurs 3 på gymnasiet, erbjuds sommarjobb och alla som lämnar in en ansökan
garanteras arbete. Garantin inkluderar arbete i tre veckor. Jag kan i dag
avslöja att vi socialdemokrater i vår ekonomiska vårmotion i morgon föreslår
att Nynäshamnsmodellen utvidgas till att omfatta Sveriges samtliga kommuner. De
kommuner som inför modellen får ersättning via ett riktat statsbidrag. Om alla
kommuner lyckas lika bra som Nynäshamn har gjort så kan det innebära
200 000 nya sommarjobb åt unga. Här i Torsby kommun skulle förslaget kunna
innebära 260 jobb. Det är inte en dålig insats för att skapa möjligheter för
ungdomar att komma in på arbetsmarknaden. Det är 260 ungdomar som kommer att få
en praktisk arbetslivserfarenhet, som kommer att få kontakter och som kommer
att få en förståelse för arbetslivet. Så bygger vi Sverige starkt för
framtiden.

Idag är det 866 dagar kvar till valet. Det kan kännas som en
evighet och risken är stor att det hinner komma många dumma förslag innan dess
som drabbar människor. Det som ändå är bra nu är att regeringen inte kan göra
precis som de vill, de styr i minoritet och måste förankra sina förslag. Det är
bra. För det innebär att förslagen blir färre och färre. I riksdagen ser vi
varje dag att förslagen minskar och att sammanträden i utskotten ställs in på
grund av detta. Vi skulle kunna göra jobbar mer i utskotten och vi skulle kunna
vara jätteirriterade på att så många möten ställs in. Men om alternativet är
ännu mer försämringar för de som redan har det tufft så tycker åtminstone jag
att det är ganska bra att regeringen ligger lågt ett tag.

Men dessa 866 dagarna behöver nu använda till att mobilisera
och kämpa för att få varenda röd människa att gå till valurnan och känna att
”jo, det spelar faktiskt roll om jag stannar hemma på soffan”. Det är allas vår
uppgift. För vi kan inte låta den här politiken och nedmonteringen av våra
gemensamma välfärdssystem fortsätta. Tillbaka till det där med
systemskiftesval. Det handlar verkligen om det och det handlar för oss
engagerade människor att få andra att bli lika engagerade i rättigheten att
utnyttja sin röst på valdagen. Målet måste vara att få upp valdeltagandet, det
vinner alltid vi socialdemokrater på.

För mig är jämställdhetsfrågan en hjärtefråga. Jag kan inte
förstå att vi lever på 2000-talet och ännu inte uppnått det jämställda
samhället. Att vi inte vågat fatta de viktiga beslut som främjar
jämställdheten, de som handlar om att vi är både mamma och pappa till våra barn
och självklart ska dela på allt som har med barnen att göra, att vi ska ha rätt
att jobba heltid oavsett om vi är man och kvinna, att vi inte ska ha ett system
som delade turer där vi sliter ut människor i förtid eftersom de får jobba så
oerhört långa dagar men det heter att de är lediga några timmar mellan passen.
Ett helt orimligt system som oftast drabbar kvinnor. Vi måste våga sätta ner
foten och lagstifta bort dumheter som gör att ojämställdheten ökar. Det måste
vi våga för våra barns skull.

Till slut tänkte jag säga några ord om det som händer utanför
Ambjörby och Sverige. Vi har fått en ny partiledare som är väldigt mån om att
odla de internationella kontakterna. När jag hör Stefan prata på
riksdagsgruppen varje vecka så kan jag ibland få en flashback till Olof Palme,
för Stefan är så tydlig med hur viktiga de internationella nätverken och det
internationella arbetet är och då känner jag en väldig stolthet över hur långt
vi socialdemokrater här i Värmland har kommit, hur många kontakter och
stadigvarande nätverk vi jobbar med för att förbättra demokratin och
möjligheterna att påverka i världen. Inte minst handlar det om att vara med och
utbilda i demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Vi ser vad som
händer när människor känner att ”nu får det vara nog”. Alla kan vi följa på
våra tv-skärmar vad som hände under den arabiska våren när människor fick nog
och faktiskt också ändrade på sina många gånger vidriga förhållanden med en
diktator som styrde med järnhand. Det känns hoppfullt att se de som lyckas. Men
det kan också kännas tröstlöst med alla bilder, nu senast från Syrien där man
faktiskt har ihjäl sin egen befolkning, oskyldiga människor. Det är vår plikt
att hjälpa till så mycket vi bara kan. Särskilt roligt är det att vi här i
Värmland har en tradition av att ha med våra ungdomar i det internationella
arbetet, många är de SSU:are som varit i andra länder och knyter kontakter för
livet. Det är så viktigt. Jag har själv haft förmånen att få vara med och jobba
med demokratiarbete i flera olika länder genom att hålla seminarier om både
demokrati och jämställdhet och det ger så mycket. Inte minst ger det hopp för
dom vi möter att se att det går att lyckas, det går att vända en diktatur till
demokrati och det går att öka folkets inflytande.

Carin Jämtin sa i lördags i Skoghall att hon tyckte att det
var en härlig stämning här i Värmland, hon var stolt över att vi vågar göra nya
saker såsom att ändra arbetsordningen på årsmötet och våga lite kaos för att
förhoppningsvis få fler aktiva i talarstolen och hon var stolt över kampanjen
”varför säger du så?” – som vi startat här i Värmland och som handlar om att vi
alltid ska ifrågasätta värderingar som inte överensstämmer med vårt partis
värderingar om alla människors lika värde. Du har väl knappen och du ställer
väl frågan?

Slutligen, kampen för ökad jämlikhet och alla människors
frihet tar vi bäst varje dag där vi befinner oss. I fikarum på jobbet, på
Konsum, på olika möten, hemma och inte minst i de kommunalpolitiska uppdragen
där varje beslut kan betyda ökad eller minskad frihet. Tillsammans kämpar vi på
och vi gör det i nuet samtidigt som vi minns såna som Elsa som kämpade före
oss. Och visst längtar vi alla till valdagen 2014 då vi får styra in Sverige på
en helt annan kurs än den vi befinner oss på just nu.

Tack för att ni lyssnat!

Och så bilder på mig, Simon Sjögren från Årjäng som var SSU:s representant och Håkan Laack, Torsbys kommunalråd.

Sista dagen i april idag och oj vad det går fort. När man har man och barn som jobbar som resemontörer är helgdagar mitt i veckan lite trickiga. Ibland blir det extra mycket hemmatid och ibland blir det som en vanlig vecka och de bryr sig inte om helgdagen utan åker iväg och jobbar som vanligt.

Idag ska jag lägga till och dra bort lite i mitt förstamajtal. Jag skrev det förra veckan och nu har det fått ligga till sig och behöver några få ändringar känner jag. Ska bli kul, jag älskar första maj!

Ska jobba klart i trädgården idag. Varje vår tänker jag att jag borde satt lite lökar i höstas men det blir aldrig av. Som tur är finns det grannträdgårdar med pyssligare människor än oss så vi kan njuta av dom istället…

Funderar också på att ta mig en tur över gränsen och köpa på mig lite grillkyckling av det slag jag besökte i fredags. Får se om det hinns med. För det är väl ingen röd dag i Norge idag?

Ha en trevlig Valborg så hörs vi igen när vi klivit in i maj månad!

Gunilla

Idag har jag varit på hemmaplan. Började på Årjängs gymnasieskola där jag och fyra partikamrater ur barn-och utbildningsnämnden träffade rektor och tre personal och lärde oss mer om vuxenutbildningen och SFI.
Det pratas 20 olika språk på SFI av de runt 60 inskrivna deltagarna och lärarna har svenska 2-utbildning. Man har gott samarbete med lokala föreningar som hjälper till att sätta in deltagarna i lokalsamhället. De allra flesta når D-nivån och man har också deltagare som fått bonus.

På övriga vuxenutbildningen har man mycket aktiviteter bland annat kvällsöppet två gånger i veckan. Man är bra på att hitta individuella lösningar för var och en. Under året har cirka 120 st deltagit på vuxenutbildningens olika delar.

Sedan åkte jag tillsammans med Katarina, Årjängs kommunalråd, Marita, som jobbar med näringslivsfrågor och Per, som jobbar med landsbygdsutveckling, till Eidsbergs kommun och kycklingfabriken i Härland där bortåt 140 Årjängsbor jobbar, med det är det den arbetsplats som har flest Årjängsbor anställda.

Där bygger man nu ut och ska investera i slakteri och ny färskvarucentral för 650 miljoner kronor.

Idag är det 475 anställda, av dom alltså ett 140-tal från Årjäng. När utbyggnaden är klar 2014 kommer man att vara över 600 och maxproducerar de kan de komma upp i 800 anställda.

De bjuder in förskolebarn som får komma och producera sin egen korv och sedan äta upp den, blivande personal?

De har personal från över 20 länder och i hallen sättet de upp flaggor för varje nation som är representerad bland de anställda, kul grej!

Ett visdomsord från styrelserummet fick jag med mig också…

Bra dag, tack för inbjudan!
Gunilla

Idag är nyheterna fulla av moderata landstingspolitiker i Stockholm som sålt en vårdcentral för 700 000, en vårdcentral som efter ett par år såldes för 20 miljoner kronor!!

Nu framkommer två graverande uppgifter. Dels att tjänstemän varnade politiker för att det var för billigt. Dels att vissa politiker var nära bekanta med köparna.

Det är skattebetalarnas pengar man leker med. Skandal tycker jag.

Med tanke på att en liten etta i utkanten av Stockholm kostar miljoner så borde vilken treåring som helst – och definitivt ansvarstagande politiker – ha förstått att en vårdcentral med ett läge nära stadshuset omöjligen kan säljas för
700 000 kronor.

Nu är det väl ändå snart dags att börja se medborgarna som de som ska få ta del av våra gemensamma skattepengar och inte enskilda lycksökare som det mest prioriterade?

Gunilla

Idag träffade jag en svensk och norsk vuxenutbildare som båda jobbar i varsitt nätverk över ett väldigt spännande samtal. För nästan 200 år sedan bestämde dåvarande makthavare att alla skulle ges kunskap och möjlighet att bilda sig genom att gå i skolan. Oavsett vem man var och oavsett var man bodde skulle detta ske och skolan byggdes ut så att det blev en verklighet för alla efter några år i våra båda länder.

Vad är utmaningen idag? För den norske person jag träffade var det solklart. Utmaningen är att erbjuda utbildning överallt. Likaväl som man i Norge har någon slags hälso- och sjukvård oavsett var man bor så ska man också erbjudas utbildning oavsett var man bor. Och då pratar vi vuxenutbildning. Spännande eller hur?

Och vad krävs för att lyckas? Jo, att man tar till sig av den nya tekniken. Jag har ju själv läst in hela min fil.mag.examen plus min folkhögskollärarexamen via distansutbildning och vet att det funkar och vet att det är kvalitativt bra utbildningar som hela tiden kräver nytänk. Men självklart kräver det mycket av både kommuner och personal inom vuxenutbildningens olika delar. Och inte minst högskolevärlden.

Mm, mycket att fundera på efter detta dagens möte.

Och igår hade jag förmånen att få träffa en osedvanligt klok rektor för en 6-9 skola i Grums. Inkludering, göra all personal delaktig i gemensamma läroplansdiskussioner och en önskan om långsiktiga politiska mål var något av det vi diskuterade under en dryg timmas samtal. Spännande.

Han var också tydlig i att reformerna som nu kommer på löpande band behövs och i viss mån är bra men att tidsplanerna är för optimistiska. Det krävs tid för att det ska bli bra. Det krävs tid för gemensamma diskussioner och fastställande av handlingsplaner framåt. Klok person.

Och nu ska jag jobba på mitt första maj tal som jag ska hålla i Ambjörby detta år. Se vilken fin affisch de har tagit fram!

Gunilla

Idag har jag varit en av flera deltagare på Kvinnolobbyns paneldebatt om jämställdhetsanalys på regeringens budget. Du kan läsa rapporten här här

Minister Nyamko Sabuni dissade rapporten ganska rejält, svarade på en fråga att det är vi i riksdagen som inte ställer frågor eller driver på jämställdhetsfrågorna som gör att hon så sällan är i riksdagen vid debatter.

Hallå! Det är väl ändå ministern som har som uppgift att driva på jämställdhetsarbetet och självklart driver vi på. Skulle kunna tänka mig att det var fler än jag som gick därifrån och funderade på interpellation…

Jag efterfrågade resultat av tidigare utredningar framförallt inom utbildningssektorn. Det utreds och utreds och alla ser vi och vet om problematiken men man måste också göra nåt! Konkreta åtgärder!

Dessutom lyfte jag Landstinget i Värmland där vi förra mandatperioden flyttade fram positionerna rejält och hela tiden som politiker efterfrågade resultat på jämställdhetsområdet. Bland annat såg vi till att alla chefer fick tre dagars utbildning och att jämställdheten blev ett tydligt systemmått – som ingen kan välja bort.

Ylva Johansdon lyfte problematiken på arbetsmarknadsområdet men fick inga svar.

Och SSU:s Kaisa Karro var lysande bra i sina inlägg och efterfrågade t ex kvalitet inom t ex psykiatrivård för unga.

Bra initiativ av Kvinnolobbyn!

På måndag kl 10.00 sänder SVT2 hela debatten för den som är intresserad.

Gunilla

Oj, vad fort det går. Jag hinner ingenting känns det som fast när jag börjar fundera så har jag nog hunnit en hel del ändå.

Det som är tufft med det här uppdraget är att det är oerhört mycket låst tid i form av möten, studiebesök och besök och så ska man trots det hinna förbereda debatter, argument, skriva artiklar, debattsvar och krönikor. Plus läsa sånt man behöver för sitt uppdrag. Plus hinna med sig själv och motionen, som för mig är viktig. Och skönlitteratur som jag har svårt att klara mig utan.

Så jag är ändå ganska glad för att jag de tre dagar jag är i Stockholm kan disponera tiden själv utan att ha dåligt samvete för att jag inte hinner med man och barn.

Min kloka chef Mona-Lisa sa en gång ‘var sak har sin tid’ och så är det. När jag ser kollegor som sliter ont av krav och tidspress så är jag glad att jag var klok nog att säga nej tack de första gångerna folk ville nominera mig till riksdagen eftersom jag tyckte barnen var för små då och aldrig hade fått ihop livet med riksdagsuppdrag då. Men alla är inte lika så för vissa funkar det säkert bra med små barn och sånt här uppdrag. Vi behöver ju ledamöter som representerar alla åldrar.

Glädjeämnen är b l a alla härliga besök. Idag har min näst yngsta kusin och hennes fritidsgårdskompisar och två personal från Mölndal besökt mig. Och för ett par veckor sedan var min moster och hennes arbetskompis här och häromveckan gymnasieskolan i Årjäng. Kul!

Här bilder från kusinbesöket, en bild på dom jämte Palmestatyn och en i bankhallen som Lena Hallengren var snäll och tog så jag också fick vara med och så en bild på moster med kompis i min soffa på arbetsrummet.

Gunilla

Har varit hemma en timma, legat på soffan med ishockey på TV och samtidigt läst boken jag fick på ABF idag. Boken om Elsa Norbäck, en socialdemokratiskt aktiv värmländsk kvinna som tyvärr dog innan jag blev aktiv i partiet.

Hennes systerdotter, Ella Andersson, har skrivit en biografi om sin moster. En fantastisk bok!

Jag är så imponerad av dessa starka och kloka kvinnor som gått före och visat vägen för oss som är aktiva idag. Vilket slit, vilket motstånd de mötte och vad de kämpade för rättvisa och solidaritet.

Elsa ledde i många år s-kvinnorna i Värmland. Hon satt också i dåvarande landstingsstyrelsen som en av få kvinnor och var aktiv i kommunpolitiken i Forshaga.

I boken beskrivs hur man fann Elsa i alla förekommande sammanhang, hur ingen syssla var varken för liten eller för stor för Elsa. Hon tillhörde inte de högljudda eller armbågsvassa men visste alltid vad hon ville.

I slutet av sitt liv fick Elsa frågan om vilket yrke hon skulle valt om hon fått välja fritt och svaret visar all hennes erfarenhet och kamp under många år -’jag skulle i alla fall inte ha valt ett traditionellt kvinnoyrke’.

Elsa levde efter devisen ‘aldrig vika för minsta motståndets lag’ och ‘aldrig,aldrig glömma att tillsammans blir vi starka’

Det känns som att vi behöver fler Elsor!

Om du besöker hotell Frykenstrand i Sunne kan du besöka Elsas rum på övervåningen – Elsa var i många år aktiv i dåvarande semesterhemmet för arbetarkvinnor som startades av Hildur Humla, en av mina föregångare som riksdagsledamot.

Så tips, läs en bra bok om en fantastisk kvinna och kom ihåg – demokratin måste vinnas varje dag!

Gunilla

Man kan inte annat än säga att borgarna kör en rak linje i alla fall. Hur många ungdomar som helst som går hemma utan att varken studera eller jobba och åtgärderna lyser med sin frånvaro från regeringens håll.

Ja, förutom såna åtgärder som handlar om att ungdomar, om de har tur att få jobb, ska få betydligt lägre lön än andra som gör samma jobb.

Igår presenterade de dessutom en bostadssatsning i samma stil. Det ska löna sig bättre att hyra ut i andra hand. Ungdomar ska alltså nu få ‘en chans’ att flytta in i en källarskrubb nånstans.

Men inte ett ord om att det behöver byggas fler nya bostäder till den kvarts miljon unga som står utan egen bostad.

Det är bara att inse faktum. Den borgerliga regeringen är trött, initiativlös och gynnar uteslutande den som redan har.

Vi vill nåt annat. Vi vill ge ungdomar i första hand möjligheter att studera så de står sig väl rustade inför framtiden, bostäder och självklart en trygghet och en känsla av det självklara: alla behövs för framtidens välfärdsbyggande och tillväxtskapande!

Gunilla