Äntligen första maj!

Den här dagen är speciell. Den tillhör oss alla och jag skulle verkligen önska att många fler kom ut i tågen, där de finns kvar, eller på familjedagen, som tagit över efter tågen på många ställen och känna att vi är många som vill något tillsammans.

Dessutom är det viktigt att minnas historien, vi har inte haft denna dag jämt, den tillkom efter kamp, och den är inte självklar. Det räcker med att läsa inlägg och ledare från borgerliga röster idag så inser man att den här dagen kan försvinna ganska snabbt. Men jag blir uppriktigt sur när s-märkta personer skriver att dagen har spelat ut sin roll. Nix, absolut inte. Den är viktigare än någonsin skulle jag vilja säga. Viktig för att stärka sammanhållningen i vårt land, viktig för att mötas och ha trevligt tillsammans och kanske i något tal få höra något nytt – eller få bekräftat det man redan tycker.

I år ska jag först till Storfors där det är tåg och sedan till Kristinehamn och i år har jag bara stolpar med mig. Inget färdigt tal. Hade skrivit ett men har slängt det. Tänker utifrån några få ämnen prata om varav hjärtat är fullt:)

Jag tänker påminna om läget efter åtta borgerliga år som vi tog över 2014, jag tänker berätta lite om vad Stefan Löfvens regering gjort under de snart tre år som gått och jag tänker lista några av de saker jag tycker vi har kvar att göra.

Välkomna att lyssna!

/Gunilla

 



Comments are closed.