Archive for okategoriserad

Morgonen efter franska valet

måndag, april 24th, 2017

Så är då första valomgången avklarad och den landade som fruktat. Att högerextrema Le Pen tog sig vidare tillsammans med Macron som startade sin rörelse för bara ett år sedan.

Nu säger alla att Le Pen är chanslös i den andra omgång som kommer om två veckor eftersom alla kommer att mobilisera mot henne. Med tanke på vad som hände i USA skulle jag kanske inte vara så tvärsäker på det.

Dessutom har både USA och Frankrike nu lärt oss något viktigt, det finns många, många som känner sig svikna av samhället och som hellre väljer en extrem än en etablerad politiker som sin företrädare. Och det måste vara en lärdom för alla oss, oavsett nivå på vårt engagemang. Varför når inte våra budskap fram?

Varför vill man hellre lägga sin röst på personer som vill göra skillnad på människor beroende på ursprung än på någon som vill utjämna skillnader?

Kanske därför att det varit mycket snack och lite verkstad. De där framförallt ute på landsbygden som sett sina jobb försvinna p g a utvecklingen, som sett samhällsservice försvinna, som ser sina barn fastna i ungdomsarbetslösheten – de har inte erbjudits omställning och framtidstro och framförallt någon som lyssnar på dem.

Krisen är djup i de två tidigare så självklara stora partierna, det konservativa som företräds av en fifflare som utreds för ekonomisk brottslighet i sitt förtroendeuppdrag och socialistpartiet som länge haft interna slitningar och som i primärvalet fick fram en kandidat som för få står bakom och som nu levererat historiens sämsta resultat. Hade resultatet gått ner till 5% hade partiet dessutom förlorat sina statliga bidrag och gått mot total katastrof.

Det är dessutom första gången som inget av dessa båda partier gått vidare till andra omgången.

Noterbart är ändå att de tre kandidaterna på vänstersidan fick runt 50% av rösterna vilket innebär att om vänstern samlar ihop sig så finns en bra chans att faktiskt göra något riktigt bra och ställa om samhället till mer fokus på solidaritet, mer gemenskap och mer jämlikhet. Men då krävs det mycket mer av ansvarstagande och vilja än vad vi hittills sett.

Det mest skrämmande igår var i mitt tycke vänsterkandidaten Melechon som i sitt tal på kvällen vägrade uppmana sina väljare att rösta på Macron, utan som istället bluddrade om någon rådgivande medlemsundersökning som skulle visa vägen. Så dåligt ledarskap och ansvarstagande att man inte tror det är sant. Han sa i princip i sina undertexter därmed att det är fritt fram att rösta på Le Pen. Usch. Medan både konservative Fillon och socialisternas Hamon uppmanade sina väljare att rösta på Macron i nästa valomgång.

Igårmorse träffade vi de tre ungdomarna på bilden ovan. Lärdomen av det mötet är att det finns många bra tankar inför framtiden, nya tankar t ex om värnplikt i samhället för att öka sammanhållningen, t ex om ett bidrag på 18-årsdagen för att lättare kunna försörja sig via jobb genom att få starthjälp att satsa på körkort, utbildning eller att starta eget m m. Men ska vi lyckas måste de unga få ta plats.

Det har varit en fantastisk förmån att få vara här i Paris på plats under valet, att ha fått med mig många fantastiskt bra samtal från de möten som Arenagruppen och reseledare Tomas arrangerat med olika initierade personer och dessutom ha denna måndag kvar för eftervalsanalys med olika människor och inte minst med oss 12 som tillbringat fem spännande, fullmatade dagar tillsammans innan flyget ikväll går hem mot Sverige, där vår egen valrörelse egentligen redan startat så här efter kongressen.

/Gunilla

På väg hem efter fem dagars kongress

onsdag, april 12th, 2017

Som ett av tre ombud för riksdagsgruppens 113 ledamöter har man inte riktigt samma uppdrag som övriga ombud. Man har ingen rösträtt, däremot yttrande- och förslagsrätt. Fast det förutsätts att man inte använder dessa…

Det är andra gången jag är ombud för riksdagsgruppen och jag tolkar mitt uppdrag som att vara en länk och att ha lite koll på vilka frågor som kan bli bubblare. Det kräver ju dels att man spanar runt lite och är ganska social, dels att man följer debatterna inne i plena för att ha lite koll.

Och att bistå med övrigt som behövs. Typ som på bilden ovan, att träffa den internationella sekreteraren i det franska systerpartiet och lyssna av stämningarna inför det franska valet. Extra spännande eftersom jag ska dit.

Jag imponeras av alla duktiga ombud som kämpar för det de tror på, vare sig det sker i stängda temagrupper, ute i korridorerna eller från talarstolen. Och av partistyrelsens vilja att få till bra riktlinjer som vi kan gå till val på.

Personligen är jag extra glad runt besluten som sätter stopp för vinstjakten i välfärden, att systemet med skolpengen ska ses över, att EBO-lagen ska slopas, att det ska vidtas åtgärder mot hyvling på arbetsmarknaden , att en jämställdhetskommission ska tillsättas, att vi ska förbättra ekonomin för de med lägst pensioner, att en tidsplan ska fastställas för när en individualiserad föräldraförsäkring är genomförd, alla bra beslut runt satsningar på folkbildning och att ett kulturpolitiskt program ska tas fram.

Ett axplock av allt bra:)

Nu sitter jag på tåget mot Värmland, tänker hoppa av i Grums och vänta in bussen mot Årjäng och hoppas komma hem i eftermiddag och få göra lite påsk i huset innan det imorgon fylls av människor:)

Ser verkligen fram emot fem lediga dagar (förutom att jag såklart tänker vara med partiet ett par timmar på påskafton på påskmarknaden) med barn, barnbarn, hundar, katter och övrig släkt och vänner😄

Glad påsk!

/Gunilla

 

 

Aprilfundering

måndag, april 3rd, 2017

Sitter på det jättetidiga tåget hem mot Värmland så här på måndag morgon (avgång 05.40 är tidigt) och filosoferar. Inte minst med tanke på den hemska olyckan i helgen där livet och vardagen på några sekunder förändrades för många familjer. Vi vet vad det innebär i praktiken och känner starkt med de drabbade.

Därför känns det extra bra att ha haft en bra helg med son nr 2. Införde med son nr 1 att barnens 30-års present från mig ska vara en resa till något europeiskt ställe som intresserar dem, med mig som sällskap och finansiär:)

Första resan gick till Prix d’amerique och Paris. Och i helgen har vi varit i Prag och promenerat och sett mycket historia, druckit olika sorters öl och pratat en massa. Värdefullt. Tre år till nästa sådan speciell resa:)

Så till politiken. Förstår på inlägg på sociala medier att det var en skattedebatt igår på Agenda. Skulle kunna tycka och skriva en massa om detta men nöjer mig med att konstatera att de där som vill sänka skatterna de har nog inte riktigt tänkt igenom konsekvenserna för vår gemensamma välfärd om det blir verklighet. Eller också har man det eftersom vi ju faktiskt har facit efter åtta års styre med moderaterna nyss.

För skattetryck och gemensam välfärd hänger ihop, så länge vi inte hittar andra sätt att finansiera för alla. Jag tycker att ett av de bästa bevisen för att den svenska modellen fungerar bra är den överraskande minen hos människor utomlands när de förstår att alla har tillgång till högre utbildning i vårt land, utan avgifter och med ett generöst system för bidrag/lånefinansiering.

Så vill man sänka skattetrycket så vill man också per automatik försämra det vi får möjlighet till via gemensamma ansträngningar. Värt att betänka.

Och jag tycker att det finns mer att göra på det skattepolitiska området med resultatet en bättre och rättvisare välfärd. Men inser också vårt svåra parlamentariska läge. Ser dock fram emot partikongressens diskussioner som snart närmar sig:)

/Gunilla

 

Orolig start på 2017

måndag, januari 30th, 2017

Nästan varje dag vaknar man upp och funderar på vad den där mannen borta i USA ska hitta på idag. En president som verkar vara helt oberäknelig och gör och tycker lite som han vill, det är oroligt.

Först kom den där bilden med bara män som genom ett penndrag bestämmer över kvinnors kroppar. Sedan muren mot Mexiko och nu i helgen ett fullständigt obegripligt beslut om inresetillstånd till USA för människor från vissa länder. Något som kommer att orsaka stora problem såklart. Men det allvarligaste är ju synen på människor och att det ska spela någon roll vilket ursprung man har. Otäckt är bara förnamnet.

Och så moderaterna som flirtar vilt med Sverigedemokraterna och på fullt allvar anser att de ska ses som vilket annat parti som helst. Nej, det går inte.  Och det beror såklart på att Sverigedemokraterna har sina rötter i myllan där man gör skillnad på människor beroende på vilket ursprung de har. Otäckt. Jag saknar röster från de moderater som faktiskt inte håller med sin partiledning. För nog måste de väl ändå finnas?

Och i det franska valet tror alla att Marine Le Pen har stora chanser att vara en av de två kandidater som man så småningom ska rösta om till ny president.

Jo, det är en orolig värld och risken är stor att den blir ännu oroligare. Desto mer viktigt att ta ställning och faktiskt säga hit men inte längre. Det är nu vi behöver engagera oss och stå upp för värderingarna om alla människors lika värde. Innan det är för sent.

/Gunilla

Studiebesök i Umeå

tisdag, december 20th, 2016

img_3458

 

Spännande dag sedan vi landade här i #Umeå med utskottsgruppen imorse 09.30.

Intressanta samtal på Lärarhögskolan om forskning och hur karriärvägar för lärare kopplas till vetenskaplig nivå m m.

Sedan på studiebesök på Storsjöskolan i Holmsund, ny sedan 2012 o hopbyggd med simbassäng och fritidsgård o alltså gemensam ingång med allmänheten. Skolan jobbar med lärande organisation o har elevhälsa i fokus. Och har jobbat hårt med att vända resultatnivån ha eleven i centrum.

Därifrån åkte vi till designhögskolan, som nyss firat 25 år, och där man har fokus på industriforskning och dit man söker på arbetsprover. Viktiga frågor där är ”hur kan vi använda det här på annat sätt än det som var tanken från början?” Och ”hur tar vi designen till andra områden?”.

Och så avslutade vi dagen med besök på Konsthögskolan där kollegan Håkans son Jonas går sitt avslutande masterår och alldeles nu hade utställning som vi fick kika på! En bra dag med många intryck, inspel och kloka tankar:)

/Gunilla

Strax slut på höstterminen

söndag, december 18th, 2016

I riksdagen kör vi med skolräkning, alltså med terminer. Och egentligen avslutade talmannen höstterminen i fredags i samband med att vi hade sista voteringen. Men min utskottsgrupp ska åka till Umeå på tisdag morgon för att besöka lärarutbildningen, göra skolklassbesök, se designutbildningen och konsthögskolan. Samt ha egen tid för planering. Vi kommer tillbaka till Stockholm på onsdag em och då sover jag över där och tar tåg och bussen hem mot Årjäng på torsdag fm. Eventuellt ska vi ha ett ABF-möte också. Så därför har jag inte gått på jullov ännu:)

Är dessutom glad för att jag hinner vara med på kommunfullmäktiges sista möte på den här sidan året imorgon kväll, det är alltid så trevligt att få vara med och uppvakta 25-åringarna som jobbat länge i kommunen. Något som görs just vid detta mötet. Efter det tar jag bilen till Norrtälje på kvällen och lämnar den där så barnen där tar sig hem till julen😄

Har ägnat två dagar åt att städa och pynta. Det var välbehövligt. En våning av tre kvar, den ska tas imorgon. Plus att jag då ska göra det sista av maten inför julen. Tänkte bara ha kvar det där roliga att göra på torsdag o fredag, att göra julgodis m m

Egentligen tänkte jag inte bry mig. Men det är svårt att låta bli när partikamrat i Facebook- inlägg meddelar att alla vi fem värmländska riksdagsledamöter är totalt värdelösa och inte bidragit till något som haft någon som helst betydelse för värmlänningarna i princip sedan valet. Och dessutom får en massa gilla plus inlägg från folk som skriver ”det var det bästa jag läst”.

Man har självklart rätt att ha sin egen åsikt. Jag hoppas dock att alla de som sedan valet – och innan dess också – träffat oss och sett hur vi tar med oss frågorna/utmaningarna  tillbaka till riksdagen och där försöker ändra på saker som inte är så bra, som via oss fått möjlighet att träffa statsråd och sakkunniga i regeringen, som varje vecka får besök av nån av oss ute i sin vardag ändå kan tycka att jo, det är ganska bra att ha värmlänningar i riksdagen. Dessutom är vi bra på Värmlandsbänken att samla oss över partigränserna när det verkligen gäller.

Jag kan också tycka att vissa saker tar för lång tid. Att vi bestämmer oss för att skattepengar ska gå till verksamhet vi alla har nytta av, att viss verksamhet inte ska vara på marknaden, att pensionssystemet måste göras om så vi slipper fler fattigpensionärer, att systemet för bostadsbyggande görs om så ännu fler bostäder byggs m m.

Men jag inser att vi har ett besvärligt parlamentariskt läge eftersom alldeles för många tyckte att det Sverigedemokraterna sa var bra och röstade på dem. Trots att vi nu vet att om de får vara med och bestämma så tas en stor del av det som gör att vi kan lämna barn på förskolan, som äldre få plats på äldreboende, utöva kultur och fritidsaktiviteter m m bort från kommunerna eftersom de tänker ta bort många, många miljarder från kommunerna.

Men om jag får önska nåt så här inför julen så vore det en förståelse för att vi som har politiska uppdrag också är människor. Med känslor. Det kanske vore bättre att ha människor på våra uppdrag som är totalt känslokalla och som inte bryr sig alls om elakheter och synpunkter som är svåra att bemöta.

Fast själv skulle jag inte vilja att sådana representerar mig. Utan hellre såna som oss fem, som har olika erfarenheter med oss från olika jobb, från familjeliv som sett väldigt olika ut, från hur det är att ha funktionsnedsatt barn och äldre föräldrar i behov av stöd sin sista tid i livet m m. Och som bryr sig väldigt mycket. Särskilt om orättvisor.

Tänker inte önska god jul ännu eftersom jag kommer blogga från Umeå till veckan:)

/Gunilla

 

Gymnasieutredningens förslag

torsdag, december 8th, 2016

Nu är det ett par veckor sedan jag läste klart gymnasieutredningens förslag. Och sedan har jag funderat och nu tänkte jag dela med mig av mina tankar.

Det är en gedigen utredning med många bra förslag. Och det är nödvändigt med tanke på vår utmaning – nästan en fjärdedel av alla slutför inte sin gymnasieutbildning.

Men positivt är att nästan alla faktiskt börjar på gymnasiet. Bara 0,7% har inte påbörjat gymnasiet 2 år efter att de slutat 9:an. 5% går bara ett eller två år och runt 30% får inte examen. De flesta av dem går 3 år men blir inte klara, oftast fattas det bara nån enstaka kurs så vägen till examen är kort. Det värsta är att bakgrundsfaktorer slår igenom på möjligheterna att få examen.

Utredningen har som sagt många förslag inom olika teman, här är några:

– åtgärder för ungas deltagande i utbildning/ där man t ex föreslår ett övergripande mål i skollagen, att rektor ska motverka studieavbrott och att föräldraansvaret tydliggörs

– stöd till elever, undervisningstid och starkare  rätt till utbildning/ där man t ex föreslår krav på överlämnande från grundskolan , krav på samlad skoldag, rätt till mentor

– utveckling av introduktionsprogrammen/där man t ex föreslår tydligare rätt till heltidsstudier, mer varierat utbildningsinnehåll och underlättande av övergångar

– förändringar i nationella program/ där föreslår man t ex enhetliga behörighetskrav om 12 godkända betyg

– ämnesbetyg /där man föreslår att det utreds vidare

Jag skulle kunna skriva mycket mer men andan i utredningen är att det inte längre kan vara okey att ungdomar inte lyckas med sin gymnasieutbildning och det kommer att kräva annat arbetssätt och förhållningssätt på sina håll.

Sedan pekar man också på några utmaningar som man dock inte lämnar några förslag på t ex kursbetygen som försvårar helhetssyn på utbildningen.

Nu är betänkandet ute på remiss och det ska bli spännande att så småningom få ta del av dessa. Och sedan väntar vi såklart på regeringens förslag inom ett mycket viktigt område!

/Gunilla

”Utbildning är prio 1,2,3”

onsdag, november 23rd, 2016

Det har jag hört Södertäljes kommunalråd Boel Godner säga åtskilliga gånger och det är så klokt.

Allting startar ju med skolan och med utbildning och om vi inte prioriterar det, vad händer då med jobben kan man ju fundera på, vad händer med möjligheten att bli en delaktig och engagerad samhällsmedborgare om man inte haft möjlighet att i skolan lära sig spelreglerna och vad händer med det där viktiga att fungera i ett arbetslag om man inte fått möjligheten att tillsammans med andra träna sig i socialt samspel?

Och för de med annat modersmål är mötesplatsen skolan så viktigt för att få träna på och lära mer av svenskan.

Men var börjar utbildningskedjan? En del tror att det startar med sexårsgruppen men så är det ju inte. Det börjar med förskolan såklart. Det är den första viktiga länken i vårt lands utbildningssystem.

Igår blev jag intervjuad av SVT Värmland om det där med att det på vissa håll kommer in medborgarförslag om att barn som fått syskon eller har föräldrar som är arbetslösa ska få gå längre tid än de lagstadgade 15 timmarna på förskolan. Helt rätt säger jag.

Forskning visar att barn som gått på förskolan klarar skolan bättre och forskning kring Malmökommissionens arbete visar att förskolan är avgörande för att öka jämlikheten och ge barn med annat modersmål tillgång till språket.

Men på många håll säger man nej till detta, ”finns inga pengar, personalen går redan på knäna av stora grupper, barnen är redan idag alldeles för många timmar på förskolan, varför vill inte föräldrarna ha barnen hemma” – argumenten är många. Och jag måste säga att en del argument provocerar mig.

Om jag är välutbildad och vet vilken skillnad jsg och min utbildning kan göra för barns och ungas möjligheter till  tillgång till språk och kunskap – då skulle jag slåss med näbbar och klor för mer prioritering av min verksamhet. Inte tycka att de barn som kanske bäst behöver förskolan inte ska komma dit.

Varför bryr man sig överhuvudtaget om vad barnens målsmän gör på dagarna? Det borde vara helt ointressant om man har barnen i fokus.

Jag inser att detta inlägg säkerligen provocerar. Liksom inlägget i tv som ännu inte visats. Men jag tycker faktiskt att alla barn ska ha både möjlighet och rätt till den fantastiska verksamhet som våra förskolor bedriver, även när man fått ett syskon eller har en förälder som är mitt emellan två jobb:)

Några av våra storstadskommuner, Stockholm stad, Botkyrka och fler går före i detta viktiga arbete. Jag hoppas många följer efter.

Och jag kämpar för att vi ska fortsätta ha en regering som prioriterar satsningar på välfärden före skattesänkningar. Det möjliggör nämligen mindre barngrupper och bra arbetsmiljö för förskolans personal. Något som är livsviktigt för att lyckas med rekrytering av den så viktiga personalen.

/Gunilla

tisdag, november 22nd, 2016

img_3027

Haft två bra timmar med kommunchef Jan-Olof Appel, skolchef Anna Falk, kommunalråd Mathias Lindqvist och ordförande i utskottet för lärande o stöd Pia Falk i #munkfors.

De har berättar för mig om processen kring att de nu skrivit avtal med Skolverket i regeringens satsning på samverkan för bästa skola. De har för låga skolresultat och menar att en kulturvända måste göras  i kommunen där målet om högre måluppfyllelse i skolan behöver upp på bordet på fler ställen än de som rör skolan.

Hur ska rektorerna leda för att få högre måluppfyllelse?  Kommunfullmäktige har tagit beslut om att fler elever ska nå målen, man mäter mot öppna jämförelser.

Hur ska lärarna agera i klassrummet för att få fler elever att klara målen och helst också sträva ännu högre?

Och viktigast av allt i det vardagliga arbetet, man måste börja begära kvitton och inte bara godkänna insatser. Det måste hända något.

Sedan behöver synen på utbildning förändras.

Det finns mycket go och vilja i kommunen och mycket starkt ledarskap som vet att kvalitativt bra utbildning är absolut bästa vägen att gå. Så det ska bli spännande att följa dem på vägen mot förändrade skolresultat!

Nu får de hjälp med insatser av Skolverket men jobbet är det ingen annan än de själva som gör.

De skickade  med att det är en rolig och inspirerande satsning som de ser fram emot att vara med på, trots att det kräver mycket arbetsinsatser. Men det finns inget alternativ, skolresultaten måste förbättras.

På bilden ser ni affischen som finns överallt, med kommunens mål för utbildningsverksamhet. Tydligt och bra!

Lycka till!

Och tack regeringen för uppdraget till Skolverket att jobba med att utjämna skillnader och möjligheter mellan barn i Sverige:)

/Gunilla

Den livsviktiga cellprovtagningen

måndag, november 21st, 2016

Det finns mycket som är bra i Sverige som vi ska vara stolta över. Jag tror vi ska bli bättre på att lyfta fram det istället för att falla in i nån gnällmur över det som inte funkar.

Idag har jag för fjärde gången försökt ta gynekologiskt cellprov. Jo, jag är ganska ihärdig på att vilja göra nåt som är bland de värsta saker jag vet. Varför då? För att jag vet hur oerhört stor betydelse provtagningen har för att upptäcka gynekologisk cancer. Om man kan slippa att vara en av de där 450 kvinnorna som varje år får livmoderhalscancer så kan några minuters obehag vara värt det.

Men varför fyra gånger? Ibland kan det vara för tätt inpå när man hade mensen och det finns blod kvar, ibland kanske man helt enkelt inte lyckas att få det man behöver -kan bero på att de har en spänd patient som mig eller att den som gör provet inte är så van. Hur som helst, nu hoppas jag det lyckas denna gången.

Jag berättade för läkaren idag om en av mina riksdagskollegor, Hanna, som i sitt landsting är s k lärkvinna och medverkar i undersökningar där läkarstudenter ska lära sig bli duktiga på provtagning utan att det är obehagligt för kvinnan. Så himla strongt gjort, jag är full av beundran för att man utsätter sig för obehag för att underlätta för andra:)

Så budskapet i detta, tacka ja till erbjudandet om att ta cellprov. Det kan rädda ditt liv.

/Gunilla

Vad vore världen utan ingenjörer?

onsdag, november 16th, 2016

img_2961

 

 

 

(Här är jag och utskottskollegan Thomas igår kväll på Polhemsfesten)

Det kan man ju tänka efter gårdagskvällen där jag hade förmånen att få delta på Polhemsprisutdelningen som Sveriges Ingenjörer bjöd in till och där kvällen innehöll många små filmer om hur mycket ingenjörskonsten betyder för mycket av det vi använder varenda dag.

Mannen bakom uppfinningen med trepunktsbältet och andra fordonssäkra uppfinningar prisades och vann priset i hård konkurrens. Välförtjänt med tanke på att det togs fram redan på 50-talet.

Och vår nya minister Anna Ekström var den som delade ut priset och också höll ett glimrande tal, som vanligt. Hon är verkligen bra. Jag är väldigt glad att hon är socialdemokrat och att vi delar samma värderingar och jobbar för samma saker.

Men – utan bra lärare som bidrar till nyfikenhet och nytt lärande så skulle det inte finnas några ingenjörer alls.

Så därför borde egentligen rubriken vara ”vad vore världen utan lärare?”

Och om man filosoferar lite kring jämställdhet och löner så kan man ju fundera på varför lärarlönerna stadigt sjunkit i förhållande till andra yrkesgrupper i takt med att andelen kvinnor i yrket  ökat?

Och om man vore ingenjör kunde man ju fundera lite över vad som eventuellt kan hända i takt med att andelen kvinnliga ingenjörer blir fler…

Men- det finns medel att motverka ojämställda löner. Det handlar om att bli medveten om vad som sker och om att sätta in motåtgärder tidigt.

Och självklart handlar det om att värdesätta alla människor som just människor. Och inte som det kön hen anser sig tillhöra:)

/Gunilla

Personalpolitik

fredag, november 11th, 2016

Äntligen hemma. Har läst 300 sidor i gymnasieutredningens betänkande på tågresan hem men tänker läsa klart alla typ 1000 sidor innan jag kommenterar här.

Under tiden tänkte jag filosofera lite kring personalpolitik och hur man tänker (eller inte tänker…)

Nu är det ju snart jul och veckorna innan så finns det arbetsgivare som vill visa sin uppskattning för gott arbete genom jullunch, julbord och/eller julgåva. Och varje år får jag höra eller läsa om de som inte omfattas av denna generositet, de som går som timvikarie. Många gånger är det timmissarna som ser till att verksamheten fungerar, oftast för att man kanske har en lite för liten kostym och inte kan anställa de som egentligen skulle behövas. Många tusental är de som rings in i vårt land, oftast till offentlig sektor. Till vård och omsorg, till handel och restaurang, till förskolan m m.

Och de är värdefulla. När de svarar och när de kan bemanna en rad där det fattas folk. Men de är inte värdefulla när det handlar om att belönas för gott arbete för då får de ofta ingen inbjudan.

Och detta – som upprepas varje år – får mig att fundera över personalpolitiken och över hur medvetna vi som är politiskt valda är över såna här saker som vissa kan tycka är struntsaker som politiken inte ska lägga sig i men som för mig handlar om grundläggande värderingar. Hur det vi på varandra? Vilka ska vi ha som anställda i framtiden? Var tror vi att de kommer ifrån, inte som timvikarier väl?

Nu ser det som tur är inte ut så här överallt. Det finns kommuner/landsting  och privata arbetsgivare som har förstått att timmissarna är de framtida anställda och som självklart bjuder in även dem. Men de som inte riktigt tänkt klart är fortfarande alldeles


för många.

/Gunilla

 

 

 

Vad vaknar vi upp till imorgon?

tisdag, november 8th, 2016

Är just hemkommen till lägenheten efter att ha halkat hem i snömodd efter trevlig kväll med bänkkamraterna.

Nu går vi in i de sista timmarna innan valet i USA avgörs, ett val som påverkar hela världen. Hur nån enda människa ens kan komma på tanken att rösta på en figur som Trump, det är svårt att förstå. En person som ständigt i både ord och handlingar uttrycker sig kvinnofientligt vilket ju egentligen innebär att han dissar hälften av USA:s invånare. Och som droppen kom beskedet att han inte längre, av sin egen stab, tillåts hantera sitt eget twitterkonto. Men världen är han tydligen kapabel att hantera?

Jag måste säga att jag funderar mycket på varifrån det där oerhörda missnöjet kommer ifrån, det där som många i intervjuer ger uttryck gör ”vi måste se nåt nytt, därför röstar jag på Trump” samtidigt som jag vet att klyftorna är oändligt mycket större i USA än i Sverige och att avsaknaden av framtidshopp kan göra att man väljer att lägga sin röst på en osannolik figur som Trump, som inte ens har stöd i sitt eget parti…

När man istället har chansen att få landets första kvinnliga president som verkligen på sista tiden talat om det som borde vara viktigt för många, hur fördelar vi resurserna mer jämlikt och hur skapar vi möjligheter att kombinera arbetsliv med familjeliv som två exempel där jag verkligen tror att de tittat på de nordiska länderna.

Det är ju ingen slump att de nordiska länderna var inbjudna till sittande presidenten Obama alldeles nyss för att berätta om vår välfärdsmodell som både klarar att ha bra fördelning av resurser, god ordning på statsfinanser och stor offentlig sektor med välfärdstjänster som kommer alla till det. Men det kräver ju solidaritet. Att vi tycker att det är viktigt och vill vara med och betala skatt för att ge alla samma möjlighet, oavsett bakgrund.

Det återstår att se vilken riktning USA väljer. Jag orkar nog inte vänta tills imorgon utan ställer nog klockan inatt o går upp och följer valvakan:)

/Gunilla

 

 

 

måndag, november 7th, 2016

Hann faktiskt med båda eftermiddagens och kvällens bra möten i Värmland. Tyvärr innebar prioriteringen på Karlstad att jag missade medlemsmötet hemma i Årjäng.

Jsg började med att gå på Värmlands museum. Där hade ABF Värmland, Karlstads universitet och Muséet ett av sina seminarietillfälle i den gemensamma föreläsningsserien ”bättre att snacka än slåss” och ikväll gästades vi av ingen mindre än utrikesminister Margot Wallström. Margot är som vanligt lysande bra på att förklara svåra saker enkelt. Några saker hon poängterade:

Sedan 2015 har Sverige en försvarspolitisk uppgörelse som fem partier står bakom som innebär att vi ska ha militär alliansfrihet, att vi ska samarbeta och vi ska ha en egen försvarsförmåga. Att vi valt en samarbetslinje är bättre än en medlemslinje menade hon och hon tog exemplet med att Sverige alldeles nyss i FN kunde rösta för frågan om att utreda förbud av kärnkraft, tillsammans med 120 andra länder. Norge, som är med i Nato, fick här rösta nej.

Situationen i Syrien oroar mycket. Sverige jobbar med att bistå enligt tre spår, det politiska där framförallt FN:s sändebud är allas språkrör men där Sverige också bidrar t ex genom ökat deltagande från kvinnors röster i konflikten, det humanitära där Sverige är den 5:e största givaren och redan gett flera miljarder som stöd dels i det skuta hjälpbehovet men också till återuppbyggnad, och det militära spåret där Sverige främst bidrar genom utbildningsinsatser.

Att vi i januari tar plats i FN:s säkerhetsråd och då också blir dess ordförandeland är viktigt. Vi kom in på en öppen agenda med tre prioriterade områden a) att utifrån artikel 6 jobba för att med fredliga medel lösa konflikter och att arbeta mer förebyggande, b) att ha perspektivet kvinnor, fred och säkerhet. Att alltid ställa frågan ”var är kvinnorna?” när de saknas vid bordet, vid undertecknande av dokument m m och c) att jobba med klimat och säkerhet. Hur påverkar klimatet säkerheten? Vi vet att vattenbrist orsaker konflikter, hur förebygga det?

och slutligen de fyra F som utrikesdepartementet jobbar efter a) FN i fokus, b) Feministisk utrikespolitik, c) Fred och säkerhet och d) folklig förankring.

Hon är klok vår utrikesminister!

Därifrån skyndade jag mig till seminariet om prostitution och människohandel som s-kvinnorna i Karlstad under Christina Wahrolins ledning bjudit in brett till. Där var också jättemycket folk som fick lyssna till polisen, till VD på två av Karlstads Scandic hotell och min kollega Sanne från riksdagens justitieutskott. (Jag missade tyvärr Sanne eftersom jag skulle hinna med tåget) Jag blir mörkrädd över det jag hör. Så många utsatta människor. Här. I Värmland.

Polisen konstaterade något att fundera vidare på när hon sa ”efterfrågan är enorm. Köparen gör marknaden”. Det är ganska uppenbart att straffen inte är tillräckliga.

En annan sak hon sa som gnagt i mig sedan hon sa det.  ”Knark säljer man en gång. Människor säljer man gång på gång”.

Scandics VD berättar att de utbildar sin personal i att upptäcka prostitution. Största utmaningen är dock att polisen inte kommer när de ringer. Det prioriteras inte. Något som hon är lite rädd för eftersom prostitution då lätt kan normaliseras.

En mycket folkbildande kväll om svåra, ruskiga men viktiga  ämnen.

Och nu är jag på väg mot Stockholm i ett tåg som just nu ser ut att bli cirka två timmar försenat. Det betyder att det kan hinna bli tisdag innan jag är framme…

/Gunilla

Reflektioner på resan till Mellanöstern

lördag, november 5th, 2016

Nu har jag varit hemma en halv dag. Tvättat, städat och tänkt. Gått långpromad i snöslask och tänkt. Dessutom började jag på flygresorna hem, fortsatte på tågresan idag och har avslutat nu att renskriva mina anteckningar från sex superbra dagar i Diakonias regi.

Det är obegripligt att vi har en ockupation som nästa år har pågått i 50 år. Än mer obegripligt är att den israeliska regeringen kan få krympa palestiniernas livsutrymme så som dagligen görs genom konfiskering eller förstörelse av mark, genom våld och genom att faktiskt tillämpa apartheid. Allt jag läst om Sydafrika och apartheid kunde jag nu uppleva på plats i Palestina. Den systematiska psykiska nedbrytningen, nekande av tillstånd för ditten och datten, förbud att köra bil – exemplen kan göras hur många som helst.

Och förstörelsen av palestinsk egendom, konfiskering av marken och av naturtillgångarna är inget annat än skrämmande.

Men det fanns ju ljusglimtar i form av alla härliga människor vi träffade som ibland representerade sig själv och ibland någon organisation och som bar på budskapet – vi måste tro på förändring!

Jag har redan bett om att få bli medlem i den svenska grenen av Tent of nations som jobbar för att stötta och sprida kunskap om familjen Nassars kamp för att få behålla sin mark utanför Betlehem, mark som de har papper på att de äger men ändå under 25 års tid har levt under hotet att den ska konfiskeras. Läs mer här http://www.tentofnations.se

Om man utgår från den internationella humanitära lagen så är det självklart att varje stat har ansvar för sina handlingar. Och det som sker i Palestina är djupt omänskligt och segregerade och måste få ett slut.

Om man tänker på att mer än 40% av Gazas invånare är arbetslösa, än mer om du är ung eller kvinna, och att 65% av de med universitetsutbildning går utan jobb så förstår vem dom helst att det vi ser är ett oerhört slöseri med människors möjligheter och utveckling.

Jag tror att fler behöver göra som vi, åka hit och se med egna ögon vad som håller på att ske. Många organisationer arrangerar studieresor och jag skulle rekommendera att åka med nån som har folkrättsperspektivet i centrum.

Nu ska jag fundera på hur mitt egna framtida engagemang ska se ut. Det kan ju underlätta att vara ordförande för en avdelning av  världens bästa studieförbund, ABF!

/Gunilla