Archive for okategoriserad

Denna söndag om ett år

söndag, september 10th, 2017

Nu har klockan just gått över midnatt, till tionde september. Denna söndag om ett år är det val. Då är det den 9:e september och valet ligger en vecka tidigare än det brukar. Ett oerhört viktigt val.

På måndag är det val i grannlandet Norge, också där ett val som handlar om skattesänkningar kontra investeringar i välfärd. Läste just en artikel om Petter Stordalen som säger sig sakna visioner från de politiska partierna och som tog ett exempel med ett val för några år sedan då ett parti lovat förskola från viss ålder för rimlig avgift och i och med detta tog storslam på valdagen.

Det ligger mycket i hans tankar om vikten av visioner. Om jag ska säga någon som socialdemokraterna driver nu och har gjort i några år så är det rätten och möjligheten att alltid via utbildning komma vidare i livet. Så oändligt många fler utbildningsplatser för oss vuxna som de senaste åren skapats inom olika delar av systemet. Nu måste också alla system runt platserna hänga med för att underlätta plugget.

Tillbaka till Norge och vallöftet om förskola för fler. Det är tillsammans med avskaffandet av sambeskattningen de allra viktigaste reformerna i vårt land för att öka jämställdheten och något jag alltid lyfter vid besök i länder som ännu inte kommit så långt i förskoleutbyggnaden.

Nu senast vid besöket i Chile, där under hälften av kvinnorna jobbat. Och där det bara är kvinnor som har rätt till de få förskoleplatser som finns. Att ha barn är alltså kvinnans ansvar där. Viktigt att diskutera och sprida det som gjort att vår tillväxt i Sverige ökat, alltså att fler kvinnor kommit i jobb. Alltså betalt jobb. För jobbat har kvinnor alltid gjort, och gör över hela världen. Skillnaden är bara att i samhällen som driver på utvecklingen av jämställdhet så får de också betalt.

Så vad tycker du att du saknar för reform i din vardag?

/Gunilla

 

Heldag i Valparaiso

torsdag, september 7th, 2017

Idag startade vi dagen med ett besök på svenska ambassaden där vi fick hälsa på alla anställda och också hann säga välkommen till ambassadören som kom direkt från flygplatsen efter att ha varit några dagar i Sverige.

Sedan har vi varit i Valparaiso som ligger ungefär en och en halv timmars bilkörning från huvudstaden Santiago.

Under militärkuppens år så bestämde Pinochet att han inte ville ha parlamentet i Santiago så det byggdes ett nytt parlament just i Valparaiso där ledamöterna i deputeradehuset, 120 stycken, och i senaten, 38 stycken, fortfarande möts tisdag, onsdag och torsdag. På måndagar är de i Santiago och på fredagar i det egna valdistriktet.

Och idag åkte vi dit och fick en väldigt fin guidad visning av byggnaden med de två kamrarna och en högtidssal, som används två gånger per år vid fasta tillfällen och ibland vid andra gånger också, vi hann också prata lite med deras motsvarighet till riksdagsdirektör.

Och så träffade vi och åt lunch ihop med den svensk-chilenska vänskapsföreningen och hade bra diskussioner om den svenska modellen, jämlikhet, jämställdhet och mycket mer. De inledde med att tacka Olof Palme och Harald Edelstam, vår ambassadör under militärkuppens år som räddade så många chilenare.

Och sedan gick vi en promenad upp i bergen och fick se hamnen uppifrån. Fantastiskt fina hus, jag fick lite Kuba-känsla när vi gick där. Hus målade i alla möjliga färger och glada människor:)

/Gunilla

 

Viktigt arbete utan finansiering

onsdag, september 6th, 2017

Igår besökte vi bland annat det svenska kulturinstitutet här i Chile.

Eftersom jag besökt nåt med ungefär samma namn i Paris trodde jag att jag visste vad jag skulle till. Men detta visade sig, trots det imponerande namnet, vara en förening av människor som har eller har haft anknytning till Sverige och vill bevara den genom att träffas och läsa böcker ihop, sjunga och uppträda med den gemensamma kören och självklart medverka till att svensk kultur sprids i Chile. De har öron och ögon öppna och har bidragit till många seminarier och annat.

Vi gick laget runt och presenterade oss så vi skulle få en bild av vilka vi mötte och det var en väldig blandad samling människor. Allt från tidigare ambassadanställda till återvändande Chilenare som tillbringat många år i Sverige men som ville hem till barn till chilenare som flydde under militärkuppen och som är födda och uppväxta i Sverige men som känner dragningskraften till föräldrarnas födelseland.

En berättelse fastnade särskilt, en idag kvinnlig pensionär som flydde med sin man och sin tre månaders gamla son i mycket ung ålder. Hon hade lätt för att få kontakt med människor och lärde sig svenska fort och utbildade sig hela vägen till förskollärare och jobbade i Solna ända till mannen bestämde att de skulle flytta hem, 15-20 år efter de flytt. Hon ville inte men gjorde det ändå. Idag är hon skild, lever på små inkomster och man såg att hon funderade på hur livet blivit om hon stannat kvar i Sverige.

Under minglet med chilenska piroger och svensk äppelkaka med vaniljsås fastnade jag hos en ung filmregissör vars föräldrar kom till Sverige efter kuppen på 70-talet, hon var född på 80-talet och pappan hade flyttat tillbaka medan mamman stannat kvar i Sverige – de var alltså skilda. Hon kom för några år sedan för att lära känna sin pappa mer och hade förälskat sig i en chilenare och fått barn men det höll inte. Men nu sa hon bara ”för mig är det så viktigt att min son har två föräldrar så ni får jag skapa mitt liv här”. Och hon kämpade med sina svenska självklarheter som inte är lika självklara här. Delad vårdnad? Barnen är väl mammans ansvar? Idag delar de vårdnaden. Och hon gör mycket filmer för att sprida kampen för jämställdhet. Intressant ung kvinna! Hon berättade att 1-2 kvinnor i veckan dödas av män i nära relationer så Bachelets kamp för ökad jämställdhet hade verkligen behövt få fortsätta i en mandatperiod till.

Men såna här viktiga föreningar som inte bara sprider den svenska kulturen i Chile utan som också är en viktig mötesplats och som på det viset upprätthåller folkhälsan har ingen finansiering utan får hanka sig fram via tillfälliga projektbidrag och mycket ideellt arbete. De får hela tiden höra att Latinamerika inte är prioriterat.

Spännande människor som jag hade velat ha mer tid med för att höra vars och ens berättelse mer:)

/Gunilla

Historiska platser

tisdag, september 5th, 2017

Igår besökte vi verkligen historiska platser. Förresten känns det så hela tiden. Men igår eftermiddag fick vi en guidad, mycket bra, visning inne på presidentpalatset la Moneda. Det stället där Salvador Allende mördades 1973 och det ställe som president Michelle Bachelet idag arbetar varje dag vid. Delar av palatset var öppet för visning. Under kuppen 1973 så smällde 24 bomber inne i palatset och 90% förstördes. Men det är nu återuppbyggt.

Det byggdes för över 200 år sedan som en myntfabrik, därav namnet, öppnade 1805. 1929 flyttade myntfabriken och det blev palats.

I ett av rummen har man medaljer som varje president får sitt porträtt på. Så nu är det snart dags för Bachelet att få sin andra medalj, eftersom det är val i november och presidenten aldrig kan omväljas direkt utan måste göra något annat under en valperiod.

Och självklart fanns också ett minnesmonument över den mördade presidenten Allende.

Efter det mötet träffade vi Martin Sandgren som bor och jobbar i Chile och som gav oss sin bild av läget över en fika.

Han gick sedan med oss till socialistpartiets högkvarter där vi fick träffa presidentkandidaten Alejandro Guillier samt partiordförande Alvaro Elisalde och deras motsvarighet till SSU-ordförande som jag tyvärr tappade namnet på och några fler.

De pratade mycket om jämställdhet och hur viktigt det är och vilka viktiga reformer som Bachelet har genomfört men vi träffade ju bara män på viktiga positioner i partiet så möjligtvis har de lite att jobba med:) Å andra sidan har de ju nu en kvinna som president!

I år är första gången någonsin man kan rösta i valet från andra länder så nu gäller det att vi mobiliserar våra chilenska vänner hemma att gå iväg och rösta i valet i november:)

/Gunilla

Spännande möten med starka kvinnor

måndag, september 4th, 2017

Nu har vi en liten paus mellan förmiddagens möten och eftermiddagens och kvällens engagemang så då passar jag på att blogga lite om mina intryck.

Vi började dagen med att träffa kvinnoministern Claudia Pascal Grau och hade ett jättespännande samtal om de reformer som genomförts under president Bachelet, både den första presidentperioden och den som nu pågår. Man har stort fokus på att driva kvinnors rättigheter och har gjort ett ministerium av det som innan var en myndighet för att driva jämställdhet. Viktig signal.

Man försöker styra så att det i allt ska vara 40/60 representantation mellan könen även om man inte är där ännu på längs vägar så är det dit man vill.

Man har stiftat lag som gör det möjligt att ingå partnerskap och nu vill man också inrätta lag om samkönade äktenskap.

Tidigare var det högre premier på privata sjukförsäkringar för kvinnor i fertil ålder, det har man tagit bort. De sågs alltså som risk. Otroligt.

10-13 åriga flickor får livmoderhalscancervaccin kostnadsfritt eftersom just den sjukdomen är den andra vanligaste dödsorsaken i Chile och man vill förebygga.

Man vill ta bort regeln som säger att företag som anställer sin 20:e kvinna måste ordna barnomsorg eftersom det begränsar kvinnors möjlighet att få jobb. Ingen vill anställa för många kvinnor. Men de har starka krafter emot sig. Det är förresten  bara kvinnor som har rätt till förskola….

De har infört en utbildningsreform som hittills möjliggjort för 250 000 att gå på högskola utan att betala avgifter, 51% av dessa är kvinnor, och de vill öka på antalet.

Och de har beslutat om en ny abortlagstiftning som är ett bra första steg, men som ännu är långt från den vi har.

Sedan träffade vi Denise Pascal Allende som är systerdotter till f d president Allende. Hela hennes familj har alltid varit politiskt aktiva och hon har nu uppdrag som parlamentsledamot sedan 12 år. Hon sitter i tre olika utskott, arbetsmarknad, familje och jordbruksutskottet. Det fungerar eftersom de möts på olika tider.

Under Pinochet fick de fly landet men visste heka tiden att när de kommer tillbaka så ska de ta upp sitt politiska engagemang. Hon är särskilt stolt över att presidenten skapade ett klimatministerium dör hon var ordförande i klimatutskottet och jobbat hårt med att b l a få vattnet att bli en mänsklig rättighet. Idag kan vattnet kommersialiseras och det skapar stora orättvisor. Hon är också stolt över de familjepolitiska beslut som fattats såsom skilsmässolagen, föräldraförsäkringen m m. Men hon menar att man har lång och hård kamp kvar för att skapa ett samhälle som är mer jämlikt än idag.

Oerhört intressanta möten!

Därför får du följa mina resor i uppdraget

måndag, september 4th, 2017

Vaknar mitt i natten chilensk tid, men sen morgon svensk tid. Såklart, trots att vi var duktiga på att mota bort tröttheten igår o hålla oss vakna.

Jag är alltså i Chile sedan igår och ska få ta del av en mängd intressanta möten med människor från olika delar av myndigheter och politik. Plus hinna med lite av Chiles kultur. Vi startar om några timmar med möte med kvinnoministern och därefter en parlamentsledamot med efternamnet Allende.

En viktig sak i ett politiskt förtroendeuppdrag är att vara öppen med vad man gör och där är sociala medier på ett sätt fantastiskt, om än svårt ibland. Alla som är vän med mig kan följa mig varje dag jag lägger ut något och det svåra är ju att ha en bra blandning mellan det som sker för mig som politiker Gunilla och det som sker för privata Gunilla. Ingen som följer mig kan undgå att veta att jag är socialdemokrat, har fyra barn, två barnbarn och älskar att resa och lära nytt. Och reser gör jag som både privata Gunilla och politiker Gunilla och det kan ju möjligtvis vara svårt att hålla isär och man kan tycka att jag inte gör något annat än reser. Ibland väljer jag att vara tyst på sociala medier vid privata resor. Men aldrig vid resor i tjänsten eftersom jag gör dem  som företrädare och då har de som följer mig rätt att ta del av mina upplevelser.

Väldigt många av mina dagar består dock av möten i riksdagen, arbetsplatsbesök hemma i Värmland, partiarbete, fullmäktigemöten i Årjäng och såklart mycket tid både på kontoret och hemma och på tåget för att förbereda och efterarbeta. Veckans alla dagar. Som med alla jobb (även om detta är ett uppdrag) behöver man ju vara förberedd och också ta vara väl på det människor anförtror just mig.

Varför börjar jag resan till Chile med att berätta detta? Därför att jag nås av välmenande signaler att man möter människor som säger att ”jag bara reser”.

Och ja, de senaste två veckorna har jag verkligen gjort det. I mitt uppdrag. Och jag hoppas att de lärdomar vi tar med oss hem som resultat av det vi möter är något som kommer till nytta i det politiska arbetet hemma.

Den här veckan ska vi b l a prata utbildning och just med tanke på den heta debatten hemma om att stoppa den obegränsade möjligheten att plocka ut vinster i skattefinansierad verksamhet så ska det bli spännande att få höra om varför Chile övergav detta system och lämnade oss ensamma kvar i världen.

Så välkommen att följa mitt bloggande från Chile:)

/Gunilla

 

Sista Stockholmsresan för terminen

tisdag, juni 20th, 2017

Sitter på tidiga morgontåget mot Stockholm och filosoferar lite. Sista resan upp för den här terminen. På perrongen träffade jag partikamraten Lisbeth, som tidigare suttit i riksdagen i många år, och på frågan ”hur är det” blev mitt ärliga svar ”jag är trött, ska bli skönt med ledighet”.

Det är intensivt att ha förtroendet att vara riksdagsledamot. Och bor man som jag tio mil från järnvägsstationen så innebär det att ständigt vara på resande fot. Med allt vad det innebär av försenade tåg, ombyggnationer av vägar som ibland skapar låååånga köer med mera. Och känslan av att ibland bo i bilen:)

Så de här veckorna som strax kommer, lite lugnare tid i stugan är verkligen guld värda. Det är batteriladdning på hög nivå. I år blir det inte riktigt likadant som vanligt eftersom lilla barnbarnet kommer att vara med mig en hel del i väntan på familjens andra barn. Så det ser jag fram emot, att låta Louise styra dagarna som kommer. Mitt enda riktiga ”problem” är hur jag ska få till mina joggingrundor när jag är ensam med en liten knatte och hund:)

Men först väntar en intensiv dag och kväll i Stockholm med många aktiviteter inplanerade.

Imorgon är jag kvittad och tar morgontåget hem mot Värmland igen för att b l a delta i ett rundabordssamtal med näringsminister Mikael Damberg som besöker Årjäng för en invigning och på torsdag ska jag delta på ABF Värmlands personaldag på förmiddagen.

Sedan tänker jag fira midsommar med familj och goda vänner, viga mitt första par på midsommardagen och sedan ha så lite planerat som möjligt i några veckor.

Hoppas du också får känna på lite lugnare tempo och såklart att vi får fint väder med mycket bad och sol:)

/Gunilla

Äntligen första maj!

måndag, maj 1st, 2017

Den här dagen är speciell. Den tillhör oss alla och jag skulle verkligen önska att många fler kom ut i tågen, där de finns kvar, eller på familjedagen, som tagit över efter tågen på många ställen och känna att vi är många som vill något tillsammans.

Dessutom är det viktigt att minnas historien, vi har inte haft denna dag jämt, den tillkom efter kamp, och den är inte självklar. Det räcker med att läsa inlägg och ledare från borgerliga röster idag så inser man att den här dagen kan försvinna ganska snabbt. Men jag blir uppriktigt sur när s-märkta personer skriver att dagen har spelat ut sin roll. Nix, absolut inte. Den är viktigare än någonsin skulle jag vilja säga. Viktig för att stärka sammanhållningen i vårt land, viktig för att mötas och ha trevligt tillsammans och kanske i något tal få höra något nytt – eller få bekräftat det man redan tycker.

I år ska jag först till Storfors där det är tåg och sedan till Kristinehamn och i år har jag bara stolpar med mig. Inget färdigt tal. Hade skrivit ett men har slängt det. Tänker utifrån några få ämnen prata om varav hjärtat är fullt:)

Jag tänker påminna om läget efter åtta borgerliga år som vi tog över 2014, jag tänker berätta lite om vad Stefan Löfvens regering gjort under de snart tre år som gått och jag tänker lista några av de saker jag tycker vi har kvar att göra.

Välkomna att lyssna!

/Gunilla

 

Morgonen efter franska valet

måndag, april 24th, 2017

Så är då första valomgången avklarad och den landade som fruktat. Att högerextrema Le Pen tog sig vidare tillsammans med Macron som startade sin rörelse för bara ett år sedan.

Nu säger alla att Le Pen är chanslös i den andra omgång som kommer om två veckor eftersom alla kommer att mobilisera mot henne. Med tanke på vad som hände i USA skulle jag kanske inte vara så tvärsäker på det.

Dessutom har både USA och Frankrike nu lärt oss något viktigt, det finns många, många som känner sig svikna av samhället och som hellre väljer en extrem än en etablerad politiker som sin företrädare. Och det måste vara en lärdom för alla oss, oavsett nivå på vårt engagemang. Varför når inte våra budskap fram?

Varför vill man hellre lägga sin röst på personer som vill göra skillnad på människor beroende på ursprung än på någon som vill utjämna skillnader?

Kanske därför att det varit mycket snack och lite verkstad. De där framförallt ute på landsbygden som sett sina jobb försvinna p g a utvecklingen, som sett samhällsservice försvinna, som ser sina barn fastna i ungdomsarbetslösheten – de har inte erbjudits omställning och framtidstro och framförallt någon som lyssnar på dem.

Krisen är djup i de två tidigare så självklara stora partierna, det konservativa som företräds av en fifflare som utreds för ekonomisk brottslighet i sitt förtroendeuppdrag och socialistpartiet som länge haft interna slitningar och som i primärvalet fick fram en kandidat som för få står bakom och som nu levererat historiens sämsta resultat. Hade resultatet gått ner till 5% hade partiet dessutom förlorat sina statliga bidrag och gått mot total katastrof.

Det är dessutom första gången som inget av dessa båda partier gått vidare till andra omgången.

Noterbart är ändå att de tre kandidaterna på vänstersidan fick runt 50% av rösterna vilket innebär att om vänstern samlar ihop sig så finns en bra chans att faktiskt göra något riktigt bra och ställa om samhället till mer fokus på solidaritet, mer gemenskap och mer jämlikhet. Men då krävs det mycket mer av ansvarstagande och vilja än vad vi hittills sett.

Det mest skrämmande igår var i mitt tycke vänsterkandidaten Melechon som i sitt tal på kvällen vägrade uppmana sina väljare att rösta på Macron, utan som istället bluddrade om någon rådgivande medlemsundersökning som skulle visa vägen. Så dåligt ledarskap och ansvarstagande att man inte tror det är sant. Han sa i princip i sina undertexter därmed att det är fritt fram att rösta på Le Pen. Usch. Medan både konservative Fillon och socialisternas Hamon uppmanade sina väljare att rösta på Macron i nästa valomgång.

Igårmorse träffade vi de tre ungdomarna på bilden ovan. Lärdomen av det mötet är att det finns många bra tankar inför framtiden, nya tankar t ex om värnplikt i samhället för att öka sammanhållningen, t ex om ett bidrag på 18-årsdagen för att lättare kunna försörja sig via jobb genom att få starthjälp att satsa på körkort, utbildning eller att starta eget m m. Men ska vi lyckas måste de unga få ta plats.

Det har varit en fantastisk förmån att få vara här i Paris på plats under valet, att ha fått med mig många fantastiskt bra samtal från de möten som Arenagruppen och reseledare Tomas arrangerat med olika initierade personer och dessutom ha denna måndag kvar för eftervalsanalys med olika människor och inte minst med oss 12 som tillbringat fem spännande, fullmatade dagar tillsammans innan flyget ikväll går hem mot Sverige, där vår egen valrörelse egentligen redan startat så här efter kongressen.

/Gunilla

På väg hem efter fem dagars kongress

onsdag, april 12th, 2017

Som ett av tre ombud för riksdagsgruppens 113 ledamöter har man inte riktigt samma uppdrag som övriga ombud. Man har ingen rösträtt, däremot yttrande- och förslagsrätt. Fast det förutsätts att man inte använder dessa…

Det är andra gången jag är ombud för riksdagsgruppen och jag tolkar mitt uppdrag som att vara en länk och att ha lite koll på vilka frågor som kan bli bubblare. Det kräver ju dels att man spanar runt lite och är ganska social, dels att man följer debatterna inne i plena för att ha lite koll.

Och att bistå med övrigt som behövs. Typ som på bilden ovan, att träffa den internationella sekreteraren i det franska systerpartiet och lyssna av stämningarna inför det franska valet. Extra spännande eftersom jag ska dit.

Jag imponeras av alla duktiga ombud som kämpar för det de tror på, vare sig det sker i stängda temagrupper, ute i korridorerna eller från talarstolen. Och av partistyrelsens vilja att få till bra riktlinjer som vi kan gå till val på.

Personligen är jag extra glad runt besluten som sätter stopp för vinstjakten i välfärden, att systemet med skolpengen ska ses över, att EBO-lagen ska slopas, att det ska vidtas åtgärder mot hyvling på arbetsmarknaden , att en jämställdhetskommission ska tillsättas, att vi ska förbättra ekonomin för de med lägst pensioner, att en tidsplan ska fastställas för när en individualiserad föräldraförsäkring är genomförd, alla bra beslut runt satsningar på folkbildning och att ett kulturpolitiskt program ska tas fram.

Ett axplock av allt bra:)

Nu sitter jag på tåget mot Värmland, tänker hoppa av i Grums och vänta in bussen mot Årjäng och hoppas komma hem i eftermiddag och få göra lite påsk i huset innan det imorgon fylls av människor:)

Ser verkligen fram emot fem lediga dagar (förutom att jag såklart tänker vara med partiet ett par timmar på påskafton på påskmarknaden) med barn, barnbarn, hundar, katter och övrig släkt och vänner😄

Glad påsk!

/Gunilla

 

 

Aprilfundering

måndag, april 3rd, 2017

Sitter på det jättetidiga tåget hem mot Värmland så här på måndag morgon (avgång 05.40 är tidigt) och filosoferar. Inte minst med tanke på den hemska olyckan i helgen där livet och vardagen på några sekunder förändrades för många familjer. Vi vet vad det innebär i praktiken och känner starkt med de drabbade.

Därför känns det extra bra att ha haft en bra helg med son nr 2. Införde med son nr 1 att barnens 30-års present från mig ska vara en resa till något europeiskt ställe som intresserar dem, med mig som sällskap och finansiär:)

Första resan gick till Prix d’amerique och Paris. Och i helgen har vi varit i Prag och promenerat och sett mycket historia, druckit olika sorters öl och pratat en massa. Värdefullt. Tre år till nästa sådan speciell resa:)

Så till politiken. Förstår på inlägg på sociala medier att det var en skattedebatt igår på Agenda. Skulle kunna tycka och skriva en massa om detta men nöjer mig med att konstatera att de där som vill sänka skatterna de har nog inte riktigt tänkt igenom konsekvenserna för vår gemensamma välfärd om det blir verklighet. Eller också har man det eftersom vi ju faktiskt har facit efter åtta års styre med moderaterna nyss.

För skattetryck och gemensam välfärd hänger ihop, så länge vi inte hittar andra sätt att finansiera för alla. Jag tycker att ett av de bästa bevisen för att den svenska modellen fungerar bra är den överraskande minen hos människor utomlands när de förstår att alla har tillgång till högre utbildning i vårt land, utan avgifter och med ett generöst system för bidrag/lånefinansiering.

Så vill man sänka skattetrycket så vill man också per automatik försämra det vi får möjlighet till via gemensamma ansträngningar. Värt att betänka.

Och jag tycker att det finns mer att göra på det skattepolitiska området med resultatet en bättre och rättvisare välfärd. Men inser också vårt svåra parlamentariska läge. Ser dock fram emot partikongressens diskussioner som snart närmar sig:)

/Gunilla

 

Orolig start på 2017

måndag, januari 30th, 2017

Nästan varje dag vaknar man upp och funderar på vad den där mannen borta i USA ska hitta på idag. En president som verkar vara helt oberäknelig och gör och tycker lite som han vill, det är oroligt.

Först kom den där bilden med bara män som genom ett penndrag bestämmer över kvinnors kroppar. Sedan muren mot Mexiko och nu i helgen ett fullständigt obegripligt beslut om inresetillstånd till USA för människor från vissa länder. Något som kommer att orsaka stora problem såklart. Men det allvarligaste är ju synen på människor och att det ska spela någon roll vilket ursprung man har. Otäckt är bara förnamnet.

Och så moderaterna som flirtar vilt med Sverigedemokraterna och på fullt allvar anser att de ska ses som vilket annat parti som helst. Nej, det går inte.  Och det beror såklart på att Sverigedemokraterna har sina rötter i myllan där man gör skillnad på människor beroende på vilket ursprung de har. Otäckt. Jag saknar röster från de moderater som faktiskt inte håller med sin partiledning. För nog måste de väl ändå finnas?

Och i det franska valet tror alla att Marine Le Pen har stora chanser att vara en av de två kandidater som man så småningom ska rösta om till ny president.

Jo, det är en orolig värld och risken är stor att den blir ännu oroligare. Desto mer viktigt att ta ställning och faktiskt säga hit men inte längre. Det är nu vi behöver engagera oss och stå upp för värderingarna om alla människors lika värde. Innan det är för sent.

/Gunilla

Studiebesök i Umeå

tisdag, december 20th, 2016

img_3458

 

Spännande dag sedan vi landade här i #Umeå med utskottsgruppen imorse 09.30.

Intressanta samtal på Lärarhögskolan om forskning och hur karriärvägar för lärare kopplas till vetenskaplig nivå m m.

Sedan på studiebesök på Storsjöskolan i Holmsund, ny sedan 2012 o hopbyggd med simbassäng och fritidsgård o alltså gemensam ingång med allmänheten. Skolan jobbar med lärande organisation o har elevhälsa i fokus. Och har jobbat hårt med att vända resultatnivån ha eleven i centrum.

Därifrån åkte vi till designhögskolan, som nyss firat 25 år, och där man har fokus på industriforskning och dit man söker på arbetsprover. Viktiga frågor där är ”hur kan vi använda det här på annat sätt än det som var tanken från början?” Och ”hur tar vi designen till andra områden?”.

Och så avslutade vi dagen med besök på Konsthögskolan där kollegan Håkans son Jonas går sitt avslutande masterår och alldeles nu hade utställning som vi fick kika på! En bra dag med många intryck, inspel och kloka tankar:)

/Gunilla

Strax slut på höstterminen

söndag, december 18th, 2016

I riksdagen kör vi med skolräkning, alltså med terminer. Och egentligen avslutade talmannen höstterminen i fredags i samband med att vi hade sista voteringen. Men min utskottsgrupp ska åka till Umeå på tisdag morgon för att besöka lärarutbildningen, göra skolklassbesök, se designutbildningen och konsthögskolan. Samt ha egen tid för planering. Vi kommer tillbaka till Stockholm på onsdag em och då sover jag över där och tar tåg och bussen hem mot Årjäng på torsdag fm. Eventuellt ska vi ha ett ABF-möte också. Så därför har jag inte gått på jullov ännu:)

Är dessutom glad för att jag hinner vara med på kommunfullmäktiges sista möte på den här sidan året imorgon kväll, det är alltid så trevligt att få vara med och uppvakta 25-åringarna som jobbat länge i kommunen. Något som görs just vid detta mötet. Efter det tar jag bilen till Norrtälje på kvällen och lämnar den där så barnen där tar sig hem till julen😄

Har ägnat två dagar åt att städa och pynta. Det var välbehövligt. En våning av tre kvar, den ska tas imorgon. Plus att jag då ska göra det sista av maten inför julen. Tänkte bara ha kvar det där roliga att göra på torsdag o fredag, att göra julgodis m m

Egentligen tänkte jag inte bry mig. Men det är svårt att låta bli när partikamrat i Facebook- inlägg meddelar att alla vi fem värmländska riksdagsledamöter är totalt värdelösa och inte bidragit till något som haft någon som helst betydelse för värmlänningarna i princip sedan valet. Och dessutom får en massa gilla plus inlägg från folk som skriver ”det var det bästa jag läst”.

Man har självklart rätt att ha sin egen åsikt. Jag hoppas dock att alla de som sedan valet – och innan dess också – träffat oss och sett hur vi tar med oss frågorna/utmaningarna  tillbaka till riksdagen och där försöker ändra på saker som inte är så bra, som via oss fått möjlighet att träffa statsråd och sakkunniga i regeringen, som varje vecka får besök av nån av oss ute i sin vardag ändå kan tycka att jo, det är ganska bra att ha värmlänningar i riksdagen. Dessutom är vi bra på Värmlandsbänken att samla oss över partigränserna när det verkligen gäller.

Jag kan också tycka att vissa saker tar för lång tid. Att vi bestämmer oss för att skattepengar ska gå till verksamhet vi alla har nytta av, att viss verksamhet inte ska vara på marknaden, att pensionssystemet måste göras om så vi slipper fler fattigpensionärer, att systemet för bostadsbyggande görs om så ännu fler bostäder byggs m m.

Men jag inser att vi har ett besvärligt parlamentariskt läge eftersom alldeles för många tyckte att det Sverigedemokraterna sa var bra och röstade på dem. Trots att vi nu vet att om de får vara med och bestämma så tas en stor del av det som gör att vi kan lämna barn på förskolan, som äldre få plats på äldreboende, utöva kultur och fritidsaktiviteter m m bort från kommunerna eftersom de tänker ta bort många, många miljarder från kommunerna.

Men om jag får önska nåt så här inför julen så vore det en förståelse för att vi som har politiska uppdrag också är människor. Med känslor. Det kanske vore bättre att ha människor på våra uppdrag som är totalt känslokalla och som inte bryr sig alls om elakheter och synpunkter som är svåra att bemöta.

Fast själv skulle jag inte vilja att sådana representerar mig. Utan hellre såna som oss fem, som har olika erfarenheter med oss från olika jobb, från familjeliv som sett väldigt olika ut, från hur det är att ha funktionsnedsatt barn och äldre föräldrar i behov av stöd sin sista tid i livet m m. Och som bryr sig väldigt mycket. Särskilt om orättvisor.

Tänker inte önska god jul ännu eftersom jag kommer blogga från Umeå till veckan:)

/Gunilla

 

Gymnasieutredningens förslag

torsdag, december 8th, 2016

Nu är det ett par veckor sedan jag läste klart gymnasieutredningens förslag. Och sedan har jag funderat och nu tänkte jag dela med mig av mina tankar.

Det är en gedigen utredning med många bra förslag. Och det är nödvändigt med tanke på vår utmaning – nästan en fjärdedel av alla slutför inte sin gymnasieutbildning.

Men positivt är att nästan alla faktiskt börjar på gymnasiet. Bara 0,7% har inte påbörjat gymnasiet 2 år efter att de slutat 9:an. 5% går bara ett eller två år och runt 30% får inte examen. De flesta av dem går 3 år men blir inte klara, oftast fattas det bara nån enstaka kurs så vägen till examen är kort. Det värsta är att bakgrundsfaktorer slår igenom på möjligheterna att få examen.

Utredningen har som sagt många förslag inom olika teman, här är några:

– åtgärder för ungas deltagande i utbildning/ där man t ex föreslår ett övergripande mål i skollagen, att rektor ska motverka studieavbrott och att föräldraansvaret tydliggörs

– stöd till elever, undervisningstid och starkare  rätt till utbildning/ där man t ex föreslår krav på överlämnande från grundskolan , krav på samlad skoldag, rätt till mentor

– utveckling av introduktionsprogrammen/där man t ex föreslår tydligare rätt till heltidsstudier, mer varierat utbildningsinnehåll och underlättande av övergångar

– förändringar i nationella program/ där föreslår man t ex enhetliga behörighetskrav om 12 godkända betyg

– ämnesbetyg /där man föreslår att det utreds vidare

Jag skulle kunna skriva mycket mer men andan i utredningen är att det inte längre kan vara okey att ungdomar inte lyckas med sin gymnasieutbildning och det kommer att kräva annat arbetssätt och förhållningssätt på sina håll.

Sedan pekar man också på några utmaningar som man dock inte lämnar några förslag på t ex kursbetygen som försvårar helhetssyn på utbildningen.

Nu är betänkandet ute på remiss och det ska bli spännande att så småningom få ta del av dessa. Och sedan väntar vi såklart på regeringens förslag inom ett mycket viktigt område!

/Gunilla