Läste i dag på Aftonbladets hemsida att så mycket som 80% av Storbrittanniens kvinnor mellan 16-24 år vägrar visa sig på badstranden i år pga att de är så missnöjda med sina kroppar! Fy va sorgligt! Har vi kommit så långt i kroppsfixeringen att vi inte ens kan njuta på stranden de få veckor som innebär sol och värme?!

En fjärdedel övervägde att göra en kroppsoperation innan de vågade visa sig i bikini. Helt sjukt! Tänk om alla kunde vara mer nöjda med sig själva. Åtminstoner mer ”normalt missnöjda”. Jag menar, alla har vi väll vissa saker vi skulle vilja ändra på våra kroppar, men att missnöjet tar sig såna uttryck så att vi undviker situationer som normalt sett kopplas ihop med glädje och avkoppling – det är tragiskt!

Hur som helst…

Detta blogginlägget blir tyvärr det sista som jag gör. I och med mitt nya jobb som medlemsrådgivare på SATS Stureplan och skrivandet av min bok så hinner jag tyvärr inte att skriva lika frekvent som jag skulle önska.  Jag vill dock ta tillfället i akt att tacka VF och alla mina söta läsare som skickat gulliga sms mm och som har uttryckt sitt gillande.  Ha en fortsatt trevlig sommar!

Stor kraaaam till er alla!

Läste en sån konstig sak idag i en tidning: Den japanske sumobrottaren Toyozakura har slagit en sumojunior med, hör och häpna, ett köksredskap. Den stackars junioren fick sy åtta stygn efter händelsen och straffet som Toyozakura fick var 30% lägre lön i tre månader. Helt sjukt! Straffet skulle nog svida värre om han fått 30% lägre energiintag under tre månader istället…Hit him where it hurts the most liksom! Undrar förresten vilket ”köksredskap” han använde sig av egentligen..

Alla har vi olika smak men jag fattar bara inte varför man väljer att bli sumobrottare. Man väljer vid tidig ålder, typ 12 år att man ska viga hela sitt liv åt sumobrottningen och ingenting annat, man bor i sk stall (!) där du inte ens har ett eget rum förrän du blivit riktigt högt rankad. Du får inte heller ha någon flickvän om du inte hör till den absoluta eliten, du äter dessutom upp dig till groteska former, tar på dig en jättestring och tävlar i 5-10 sekundersmatcher, får grymma skador på knän och hjärta och kärl och riskerar att dö vid 45 års ålder – och då kommer det nån jävla senior och ger sig på dig med en ballongvisp (eller vad det nu var) så blodet sprutar!!

Människor….jag förstår dem inte…

Jag har nu äntligen hittat en ny lägenhet så hela helgen gick åt till att ta allt pick och pack ifrån Säffle till El Stockholmo. Eftersom detta var enda helgen på sommaren som jag och Dan kunde flytta samtidigt så resulterade detta i en av Säfflebussens morgonturer till Säffle, hysteriskt packande fram till klockan 01:30, sömn fram till kl 03:00 då det var dags att frakta det tätpackade hyrsläpet som skulle ha vunnit vilket highscoore som helst på Tetris, till Stockholm.  Klockan åtta var vi framme, slängde ur grejerna i lägenheten, duschade och så åkte jag till jobbet på Stureplan till kl 10. Pust!

Min far brukar säga: ”-Om man inte kan vara ett gott föredöme så kan man vara ett avskräckande exempel!”. Och det stämmer ganska bra in på mig den här helgen. Det blev hämtpizza till lunch och en sunkig hamburgare (men inte McDonalds – det finns gränser) till middag. Och mellanmålen bestod mestadels av smågodis och en och annan bulle. Så kan det va. Att jobba dagen efter att ha sovit 1 1/2 timme är inte heller att rekommendera men det är fantastiskt hur mycket kroppen klarar av trots att man plågar den. Jag var hyfsat pigg ändå under arbetsdagen för jag proppade  verkligen i mig mängder med fräsch mat och frukter samt drack litervis med vatten.

Lite kalorier måste jag åtminstone ha förbrukat under min slarviga helg då jag har en suspekt träningsvärk i vaderna, hör och häpna!

Hallå där godisgrisar! Här kommer ett smarrigt recept från den störste godis-suckern av dem alla:

Smält en Toblerone över vattenbad. Om du inte vet vad ett vattenbad så fråga din mamma, jag orkar inte förklara. Ta sen hallon och rulla runt dem i den smälta chokladen och ställ dem på ett bakplåtspapper och låt stelna i kylen. Så gott!! Glöm 90-talets chokladdoppade jordgubbar – det här är mycket godare!

På min 30:e födelsedagsmorgon så överraskade min omtänksamme pojkvän Dan mig med en tallrik tobleronedoppade hallon, jordgubbar och björnbär samt en flaska champagne. Det är kanske inte en frukost som jag ur hälsosynpunkt skulle rekommendera varje dag, men det passade ypperligt vid detta speciella tillfälle och fick mig att absolut överväga att behålla honom till åtminstone nästa födelsedag.

Så här bjuder jag er killar på ett alldeles perfekt tips på ett bra uppvaknande för er flickvän/fru på hennes födelsedag eller på bröllopsdagen. Kör hårt!

Åh herregud vilken träningsvärk jag har i mina armar! Jag körde ett rejält armpass i tisdags och har nu så ont i mina armar så jag orkar inte ens pendla naturligt med dem när jag går för då sträcker det så i biceps. Då jag även börjar få en krypande träningsvärk i insida lår efter passet igår får jag närmast en apliknande gång  av typen ”släpp teven”. Saker som att trycka ner ett löjligt dörrhandtag får mig att grimasera av smärta i mina fiolsträngs-spända triceps. Men så körde jag en del excentrisk träning också som har en tendens att ge en furstlig träningsvärk för de flesta. För er som inte vet vad excentrisk träning är så kan man säga att det är ”tillbakavägen” i övningen. När du t ex ska träna biceps så lyfter du en hantel uppåt och det är den koncentriska delen, den jobbigaste liksom. På tillbakavägen, när du håller emot är alltså den excentriska delen.

Om man har ganska tunga vikter och håller långsamt, långsamt emot på tillbakavägen så utmattas muskeln på ett mycket effektivt sätt (tro mig). Denna excentiska träning kan vara kul att göra lite då och då för att variera träningen lite.

Träningsvärk är dock ett ganska mystiskt fenomen som de lärde tvistar om. Ingen vet EXAKT varför vi får träningsvärk. Man kan se vissa tendenser när den kan dyka upp. T ex är det stor risk för träningsvärk när du gör en ny träningsaktivitet (eller nån ny aktivitet i trädgården eller på jobbet) som du inte är van att göra, när du ökar motståndet i övningar/utmattar muskeln till max, tränar en ny typ av styrkeövning (t ex explosiv styrka, hopp, uthållighetsstyrka eller om du är otränad.  

Men det finns de personer som ALLTID får träningsvärk och det finns de, vad jag idag kan tycka, lyckliga människor som aldrig fått träningsvärk.

Nu orkar mina armar inte skriva mer. Det får nog bli soppa genom sugrör till lunch….

Så är nu äntligen semestern här! Dessa veckor av slapp,skön ledighet med total avsaknad av jobbrelaterade aktiviteter. Eller?

Överallt i media tar nu relationsexperter fram tips och råd till hur vi ska orka umgås med familjen på heltid i fyra veckor, hur vi ska hantera jobbrelaterade mobilsamtal, mejlboxar och hur vi ska klara av ett ev misslyckande av de förväntade succéer som vi tror att semestern bär med sig i sitt sköte. Både bra och dåligt kan man tycka. För många är 48 veckor av året mest en transportsträcka fram till de fyra-fem veckor av lustfylld ledighet som man jobbat så hårt för att nå. För de som trivs bra på sina jobb är semestern bara ett välkommet avbrott i rutinerna, ett tillfälle att få läsa en god bok, hälsa på släktingar, resa utomlands etc.

Oavsett om vi griper tag i semestern som ett halmstrå för att kunna hålla näsan över vattenytan eller om vi med bibehållen energi glatt plumsar in i den, så är det ändå lite tråkigt tycker jag att det tydligen är ett stort problem för många om hur vi ska förhålla oss till vår arbetsplats när vi är lediga. Det är mycket få av oss som har lyxen att ha en längre sammanhängande ledighet under resten av året så då måste vi väll för tusan (yes it´s a little bit old fashion) klara av att hålla oss ifrån mobiltelefonen eller mejlen ett par veckor åtminstone!

Det är inte för inte som vi massörer har två högsäsonger under året. Den första hektiska tillströmningen av kunder är då den första snön kommer. Alla är ovana vid snöskottningen och det knasiga rörelsemönstret i kombination av klafsigt tung blötsnö är en mardröm för de flesta ryggar. Den andra högsäsongen är kanske lite otippat, efter industrisemestern. Varför kan man tycka. Har inte folk vilat upp sig under den långa ledigheten? Nej det är under semestern som många passar på att måla eller brädfodra om huset, lägga nya stenplattor i trädgården, eller diverse andra totalt ovana grovjobb som kroppen chockartat protesterar emot.

En kund till mig har byggt på sin veranda hela försommaren, lite varje dag, bara för att kunna vara färdig i tid till semestern så att han ska slippa jobba under ledigheten och bara kunna njuta av sin fina veranda. Smart tycker jag. Och efter att nästan ha blivit utskälld av en amerikanare på gymet som förklarade hur bortskämda vi svenskar är som har flera veckors betald semester så vågar jag inte annat än att njuta av de få lediga dagar jag själv får i sommar!

Första gången jag smakade tacos var jag sisådär 13 år och jag tyckte inte att det var någon underbar smakupplevelse precis. Men som så ofta när man provar nya smaker för första gången så kan man inledningsvis vara lite skeptisk, för att sedan sakta men säkert ändra sig och vänja sig vid den nya smaken och på sikt lära sig att uppskatta den. Sedan många år tillbaka är jag en texmex-fanatiker som sällan bangar en texmex-buffe.

Det konstiga är att många vuxna anser att barn bör äta det som serveras och tycka att det är gott trots att många av oss vuxna själva vägrar äta tex rågsurdegsbröd, fiberhavregrynsgröt, fullkornsris mm, trots att vi vet att det är nyttigt. Missförstå mig inte, jag tycker också att barn (liksom vuxna) ska prova olika typer av mat och lära sig utveckla smaklökarna, men oftast så är det ju vi vuxna som bestämmer vilken mat det ska bli på matbordet idag och således styrs ofta menyn av vad vi gillar.

En kund till mig uttryckte sin frustration över att få ungarna hemma att äta maten hon lagade. ”-Min 7-åriga son vägrar att äta köttbullarna om jag inte steker dem i sirap först!” Jag frågade henne vart en 7-årig grabb fått idén om karamelliserade köttbullar ifrån. Naturligtvis var det hon själv som kommit på idén i ett desperat försök att få ungen att äta. Nu var detta ett extremt exempel, men som mor och kostrådgivare kan man känna frustrationen över att laga mat som HELA familjen gillar.  Jag har själv gjort tafatta försök till att göra maten roligare för barnen att äta. Som på en Halloweenfest för några år sedan då jag färgade potatismoset grönt och formade köttbullar till en spindelkropp med salta pinnar som spindelben och glasyr till ögon, vilket fick de unga gästerna att må illa av blotta anblicken och genast ursäkta sig med att de inte var så hungriga och istället begav sig till närmaste chipsskål för att stilla sin hunger.

Det är inte lätt att vara alla till lags. Men i vår familj försöker vi att turas om att välja vilken mat vi ska ha för dagen, med den gyllene regeln att man även måste äta åtminstonde en liten portion, de dagar som de andra familjemedlemmarna får välja matsedel. Det funkar någorlunda för oss i alla fall. Har ni några andra knep för att undvika tjafs och samtidigt få inspiration för vardagsmatlagningen så tages dessa tacksamt emot.

Häromdagen var jag med min son på en lekplats med en massa nya moderna klätterställningar och diverse konstiga rutschbanor som ska inspirera barnen att utforska dem.

Och när Oliwer klättrade på någon konstigt tvinnad stege typ 2 meter över marken och jag tyst bad för mig själv att han inte skulle ramla ner och slå ihjäl sig, så slog det mig att jag aldrig skulle kunna se mig själv eller nån annan heller för den delen som är över 20 år,  på den stegen. Vi tycker att vi rör på oss så mycket i vardagen då vi grejar i trädgården, går kilometer efter kilometer i en butik, jobbar som snickare, målare eller vad det nu kan vara. Men sätt ett gäng vuxna människor i aktivitet i en klätterställning på en lekplats får du se. Hur många av oss känner oss bekväma i att på alla fyra klättra på 2 meters höjd och hålla balansen samtidigt? Eller som klarar att gå på en slak lina med enbart ännu en slak lina att hålla i som stöd? När tog du ett riktigt grodhopp senast till exempel?

När jag kör grenspecifik träning med fotbollslag och liknande så innebär vissa spänstövningar hopp av olika slag. Det är väldigt underhållande att se deltagarnas tafatta försök att ta ett så långt grodhopp som möjligt. De har dålig balans och svårt att korrigera kroppen i övningen. Jag själv är inget undantag. Trots att jag tränar mycket varierat så skäms jag för mig själv vilken dåligt kroppskontroll jag har när det kommer till dessa övningar som kräver stora rörelser.

En av rutschkanorna på lekplatsen såg mer ut som en blå banan och det var meningen att man skulle sätta sig grensle över bananen och åka nerför utan att hålla sig i något. Som stel och kantig vuxen såg jag för mig själv hur jag snurrade runt den jäkla bananen och landade praktfullt på ansiktet med näsa och mun full av sand. 

Nej vi vuxna måste blir bättre på att röra på oss mer varierat. Det krävs knappast några avancerade rörelsemönster till löpning, simning eller styrketräning precis.

Så ut i sommarvädret och lek och klättra med ungarna i lekparkerna! Det kommer i alla fall resultera i att barnen får sig ett gott skratt åtminstone….

Jag har haft en djungel av grejor att göra och har försummat min lilla hälsoblogg i ett par dagar. Jag har nämligen flyttat till Stockholm på heltid och håller på att fixa boende och har dessutom bytt till ett nytt jobb på SATS Stureplan. Men jag ska bättra mig. Skäms!

I helgen var vi tvugna att flytta ur vår lägenhet på Karlaplan och jag och Dan slet som djur för att hinna med allt. Hur kan det komma sig att det tar så lång tid att städa ur en lägenhet på 30 kvadrat? Jag vet inte men det KAN finnas nåt samband mellan en liten lägenhet och ett stort sko-och klädermissbruk…..

För er som inte har kommit igång med träningen än så kan jag varmt rekommendera en flyttstädning som substitut för träning. jag var helt slut i går efter en helgs städande och sorterande. En övning som är mycket givande är att ligga på alla fyra med näsan över kanten på toalettstolen medans man frenetiskt försöker nå runt alla krokiga och otroligt äckliga rör bakom toaletten. Eftersom hela situationen är obehaglig så försöker man fixa det på snabbast möjliga tid vilket gör att man är helt genomsvett efter ett par minuter.

Och till er som funderar på att köpa hemträningsutrustning…glöm det!

Lägg istället in ett nytt klinkergolv i köket som gärna ska vara vitt med en liten lätt ruggad yta , så att nästan allt skräp sugs fast ordentligt så man får ligga på knä och gnugga med svampar för att få det riktigt rent från lökskal och paprikabitar. Gärna med en ljus fog också som verkligen kan utmana din träning.

Snacka om vardagsmotion!

Vaknade i morse på sämsta tänkbara sätt: med Rysslands nationalsång skrällande i huvudet…….surt sa räven.

Men så gaskade jag upp mig och var ute på Skutberget och sprang med min PT-kund Tony och skrek ut min inneboende frustration över honom så nu känns det bättre Och Tony fick ett sjuhelsickes träningspass. Alla nöjda och glada.

Nu är det dags att sätta igång att göra köttbullar till imorgon för snart ska jag jobba på derbyt mellan Säffle FF och SK Sifhälla. Det är väll knappast nåt som hela världen stannar upp för men för Säffle är det ändå ett småtrevligt litet arrangemang. (Och en större besvikelse än i går lär det väll knappast bli….) 

Ha nu en riktigt trevlig midsommarafton i morgon! Själv ska jag njuta av mat och dryck, och vem vet – kanske slinker det ner en och annan snabb kolis också!

Jag slås alltid av hur små saker i vardagen kan påverka oss så mycket. En dag var jag inne på Swedbank och skulle visa fram mitt leg till damen i kassan. Hon tittade på det och sen på mig och utbrast: – Men! Här på kortet är du ju ljushårig! Va fin du var både i mörkt och ljust hår! Vilket trivs du bäst i? Jag svarade överraskad att jag nog trivs bäst med mörkt hår och jag gick ut från banken med ett leende på läpparna.

Dagen efter var jag inne i en MQ-butik. I kassan stod en ung, söt tjej och såg uttråkad ut. Jag tänkte i mitt stilla sinne ”ryck upp dig människa, du står i kassan!”. Men när jag kom fram och skulle betala så såg hon på min legitimation och utbrast leende: ”-Men va häftigt! Här är du ju jätteblond! Men va snygg du va i mörkt hår. Dina ögon kommer verkligen fram!” Där fick jag. Jag var på gott humör hela eftermiddagen. Tänk hur mycket en liten kommentar kan göra. Dessa två händelser utspelades i Stockholm och jag upplever att i lite större städer vågar folk prata mer spontant med okända människor. Även i Karlstad har det hänt att en tjej kommit fram och frågat vart jag köpt mina snygga stövlar eller jacka. Och man blir så glad! Jag vet inte om jag bara har haft otur men jag upplever inte alls att folk har lika lätt för att småprata med okända i småstäder som Säffle. Synd!

Det är ganska ofta man tänker :”Gud vilken snygg klänning! Vilken cool frisyr han hade!” eller liknande när man ser någon på stan, men man går aldrig fram och berättar det för personen som antagligen skulle bli jätteglad av att höra det. Så nu har jag börjat med det eftersom jag vet va glad man blir.

När jag jobbade på Panatta Rehab Center i Säffle så hälsade jag som jag brukar göra på en av mina kunder. ”-Hejsan Anna! Hur är det?” Och hon såg nästan lite chockad ut men log och sa att det var bra med henne. Sen gick hon in och tränade i gymet. Efter någon minut kom hon tillbaka och sa:        ”-Tack så jättemycket för att du frågade hur JAG mådde! Min man har varit svårt sjuk länge och alla bara frågar hur han mår hela tiden. Det var så skönt att någon undrade hur jag hade det, för det har jag knappt tänkt på själv. Tack ska du ha, det här ska jag ta med mig resten av dagen!”

Så lätt kan det va!

Kul att det ramlar in lite kommentarer. Tyvärr såg jag detta först i morse, därav mitt sena svar. 

Jag tycker det är viktigt att poängtera att kolhydrater inte är det samma som socker, och när jag pratar om socker så pratar jag om raffinerat sådant. Dvs det som vi idag får i oss allt för stora mängder av och helt klart behöver dra ner på. Däremot är det viktigt att vi får i oss mer långsamma kolhydrater och därför tycker jag att debatten blir ganska ointressant av att man försöker dra saker och ting till sin spets hela tiden. Därför kommer jag alltid att vara emot all dessa dieter där man överdriver en halvsanning. Enligt mitt sätt att se är den optimala sammansättningen av kosten en balans mellan kolhydrater, proteiner och fett som baseras på hur aktiv man är. Ju mer aktiv man är desto mer kolhydrater behöver man. Och eftersom jag arbetar med just hälsa så tycker jag att man bör röra på sig regelbundet för att kroppen och knoppen ska må bra oavsett om man vill gå ner i vikt, gå upp i vikt eller bibehålla den.

Jag möter så gott som dagligen på människor som på ett eller annat sätt känner sig vilsna av alla olika kostprogram, dieter, skrämselpropaganda mm. Därför vill jag få mina kunder att åter igen se till sitt sunda förnuft och dra ner på det som vi vet är mindre nyttigt och äta mer av det som är nyttigt och det samtidigt som man lägger upp ett passande träningsprogram. Svårare än så är det faktiskt inte. Man begränsar sig ofta då man bara pratar om vad maten innehåller för det känslomässiga förhållningssättet till mat är en ännu större i faktor för en fungerande hälsa. Därför gillar jag inte dessa särskilda kostprogram.

Så ät gärna mindre av de kolhydrater som innehåller raffinerat socker men glöm inte bort de långsamma. 

Det är kul ändå att prata om just mat för det väcker mycket reaktioner och känslor. Så var inte blyga!

Men som en vis person en gång sa: ”Var och en blir salig på sin tro”. 

Hallå där!

Läste att vissa särskilda Burger King-ställen i världen nu kan erbjuda en lyxigare variant av cheeseburgare. Köttet är det japanska Kobe-köttet som sägs vara bland de mest exklusiva sorter som finns. Dessa kossor masseras regelbundet och äter en kost på enbart klöver, gräs och humleöl (!). Smältosten är utbytt mot gåslever och en exklusiv sorts ädelost. Det är bara vissa speciella ställen som säljer denna exklusiva hamburgare så för att kunna åtnjuta denna läckerhet så tror jag närmaste ställe är London. Och priset för denna hamburgare är ca 1000 svenska kronor. Shit pommes frites!

Det är annat det än de sunkiga hamburgare man tar på väg hem ifrån krogen på söndagmorgonen.

Häst -och hundmassörer har man ju hört talas om, men komassörer? Man kanske skulle sadla om till japansk komassör?

 En sak som förbryllar mig mycket just nu är vår förmåga, eller ska jag säga oförmåga, till att umgås spontant med vänner och släktingar. När jag var liten så bodde vi på landet och då hände det titt som tätt att en granne eller bekant kom förbi och tog en kopp kaffe. Det var aldrig frågan om någon formell inbjudan och sju sorters kakor eller liknande. Man fikade tillsammans i en halvtimme/trekvart och avnjöt kanske bara några simpla Mariekex.

Idag kommer jag ofta på mig själv att jag gör upp tid för fika minst ett par dagar i förväg. Och väldigt få personer skulle våga komma förbi spontant. ”Vem vet vi kanske stör? De har ju jobbat hela veckan så nu vill de nog vara i fred”, är exempel på ursäkter som vi använder oss av för att vi tror att vi skulle vara till besvär om vi hälsade på. Men hur många gånger blir man irriterad och förbannad på att någon hälsar på spontant? Det har aldrig hänt mig i alla fall. Jag älskar när folk bara kommer förbi. Då blir det som trevligast och man behöver inte göra sig till och ha en massa fikabröd eller ha det städat. Jag är övertygad om att dessa små fikastunder är viktigare än de välplanerade arrangemang vi annars har en tendens till att skapa då vi får främmande. Ofta märker man att man är pigg och på gott humör efter att gästerna åkt efter en spontanfika, trots att man var trött efter dagens arbete när de kom.

Det är så många som mår mer eller mindre dåligt av olika anledningar och de få gånger vi väl umgås med vänner vill vi ju inte prata om problem och elände. Men om vi umgicks lite oftare och släppte lite på alla ”måsten” så tror jag att vi både skulle våga diskutera problemen med vänner och dessutom skulle problemen automatiskt bli mindre. Eller som någon lär ha sagt:

”-I Värmland har vi inga psykoterapeuter – vi har vänner!”

Läste på Dagens medicins hemsida att den franska nationalförsaamlingen har antagit ett lagförslag som ska motverka uppkomsten av anorexia och ätstörningar. Lagförslaget går ut på att den som via nätet, tidningar eller annonser hetsar till extrem bantning riskerar fängelse i 2 år och böter på 30 000 euro.Om man kan koppla dödsfall till hetsbantningsdieten så riskerar upphovsmakaren 3 års fängelse och 45 000 euro i böter.

Det var det bästa jag har hört på länge. Jag är så trött på alla idiotiska bantningskurer så jag vill kräkas (jag är dock inte bulimiker). Särskilt trött är jag just nu på allt GI-snack och low-carb-dieter. Om man har läst den mest grundläggande inom microbiologi och cellbiologi så inser man hur idiotiskt påfundet är. De enda som har användning av alla GItabeller är diabetikerna för att de ska kunna beräkna sitt insulin.

Och som så många andra trender så kommer även denna att rinna ut i sanden för att sen övergå i en ”mega-high-carb-hollywood-loose fat-special-diet”. Tro mig, inom 4-5 år kommer det säkert att komma en diettrend där överdrivet intag av kolhydrater är det allra bästa. Se bara på fett-hetsen under 80-90-talet – efter den kom det massor med böcker och dieter där man höjde det ”nyttiga fettet” till skyarna.

Varför kan man inte bara lita till sitt sunda förnuft?