Sverige vann med 2-0 mot Grekland! Så härligt osvenskt att vinna med mer än 1-0  

Har avnjutit en underbar grillmiddag under matchen. Tänk va mycket godare maten blir bara för att man grillar den. Till fläskfilén åt vi hemmagjord potatissallad gjord efter familjen Thunholms superhemliga recept:

Kall kokt potatis, lättcreme fraiche, gräddfil, mager fetaost (det är ju faktiskt bara tisdag), äpple, smörgåsgurka, röd lök,  salt och peppar. Enkelt, men jäkligt gott! Prova gärna att äta denna hyfsat nyttiga potatissallad à la Thunholm style.

Jag är så bortskämd! Min hyresgäst jobbar med jordgubbar under sommaren och han har ofta med sig en jätteskål med jordgubbar till sin tacksamma hyresvärd och idag fick jag ett nytt lass. Gud va gott det är! Glöm godis och chips – eller som det stod på en t-shirt jag hade en gång: ”Godis suger – frukt duger!”

Jag tycker verklligen att man borde sänka momsen på frukt och grönt för att få folk att köpa mer frukt. Det finns knappast något godare än en perfekt mogen melon när man sitter och gassar i solen. Men en ananas kan ju kosta 35-40 spänn om man har otur och meloner är också ganska dyra så om man ska lyxa till det med lite olika frukter så blir det ganska dyrt och för många blir det då enklare och billigare att köpa en chipspåse.

Apropå dyra meloner så såg jag på nätet att en svart melon på 7,7 kg av sorten Densuke precis har sålts för ca 36 000:- svenska kronor. Odlarna på den speciella ön Hokkaido i Japan lyckas bara odla upp ett 60-tal varje år och denna melon ska tydligen va särskilt söt och god. Tacka fasen för det om priset är 36 000:-! Med tanke på hur svårt jag själv har att välja en lagom mogen melon på ICA så hoppas jag inte att den nye ägaren liksom jag skär upp melonen hemma och besviket konstaterar att den är alldeles mörkrödfnasig och mjuk innuti och inte alls så där frasig och fräsch som man vill ha den. Undrar hur man bäst avnjuter en 36 000 kronors melon….bjuder man in sina vänner till en liten tillställning med frack och aftonklänning som dresscode? Eller knosar man bara ner den i kylväskan tillsammans med vaniljrån och jordgubbsaft och drar ut på Skutberget?…..

 Just nu läser jag en mycket intressant bok som heter ”I trygghetsnarkomanernas land” av David Eberhard. I den hittade jag en intressant text som tog upp hur våra rädslor gör individen mer begränsad och hur ett relativt tryggt land som Sverige kan skapa regler och lagar och ett synsätt som gör att vi begränsar oss snarare än skyddar oss.

Författaren menar att det är ett under att vi som är över 30 år lever över huvud taget med tanke på alla faror vi utsattes för under vår uppväxt. Våra barnsängar var målade med blybaserad färg, vi satt inte fastspända i bilen, vi cyklade utan cykelhjälm, vi delade en läsk med andra, drack vatten ur vattenslangen, åt kolhydrater utan att bli tjocka, var ute och lekte tills det blev för mörkt för att kunna se något, vi kunde inte bli nådda av våra föräldrar med mobiltelefoner, vi byggde egna lådbilar som man åkte nedför branta backar med (utan skydd givetvis) mm. Många av dessa faror var ju också ett sätt att lära sig hur världen fungerar och utveckla ett mönster för problemlösning mm. Om lådbilen t ex drog snett så man kraschade i diket och fick några skråmor så var inte det hela världen. Man fick klura ut hur man skulle ändra bilen så den skulle bli lättare att styra. Tänk om våra föräldrar förbjudit oss att bygga bilen för att man KANSKE skulle göra sig illa med sågen eller slå hammaren på tummen eller krocka med en bil i backen eller bryta en arm.

Ta exemplet med lag på cykelhjälm t ex. Om man blir påkörd av en bil så är hjälmen mycket bra förståss men hur ofta händer det? Hur många gånger har du ramlat med cykel och slagit i huvudet? Jag menar inte att vi ska strunta i att ha hjälm när vi cyklar men det är intressant hur vi skapar ett beteende grundat på något som ev inte kommer att hända.

Jag tecknade en försäkring härom dagen, där jag betalar 50:- i månaden så att om jag dör innan 65 års ålder så får min son 300 000:-. Nu har jag inte planerat att leva ett särskilt vårdslöst liv  så att risken är överhängande men jag tecknade den I FALL ATT. När jag blir 95 år så ska det bli intressant att se hur många gånger under min livstid som huset har brunnit ner, som husdjuren blivit sjuka, som bilen har blivit stulen eller hur många gånger jag har haft inbrott så att jag har fått användning för alla försäkringar som jag har. Nu blir min mamma arg på mig för hon jobbar just med försäkringar.

Med tanke på all skrämselpropaganda som finns och det särskilt inom min bransch, så kändes det uppfriskade med ett litet annat synsätt där man skingrar alla mörka moln för en stund. Jag rekommenderar er att köpa boken eller som min svägerska Marlena propagerar: ”Låna den på bibblan!”

Åh vilket väder! När termometern har passerat 30 grader så  ser jag ingen som helst anledning till att göra någonting annat än att bara ligga och slappa i solen eller möjligtvis sitta i skuggan och läsa en bra bok och läppja på ett glas flädersaft. Det är ju rent av farligt att anstränga sig i denna värmebölja. Hoppas det håller i sig till september.

För några år sedan var det en riktig brittsommar och jag och Dan var i Stockholm på semester. Jag var så varm och trött när jag kom in på hotellet att jag ställde mig i duschen och la mig helt näck på sängen och njöt av svalkan. Då behagade Dan skämta genom att med ett skutt hoppa ut från toaletten med kameran i högsta hugg och ta kort på mig där jag låg precis som vår herre skapat mig. Föga trodde jag att detta några månader senare skulle ha kunnat leda till slutet på min karriär (eller början på en ny….).

Några månader senare skulle jag sätta in en annons i ”en annan värmländsk dagstidning”. Jag hade på den tiden ett litet rehabcenter på östra torggatan i Karlstad och skulle köra en drive med billigare massagebehandlingar. Eftersom mitt internet krånglade hemma så fick jag föra över porträttbilden av mig på mitt usb-minne och åka upp till mitt gamla gym, Panatta Rehab Center i Säffle, och mejla iväg annonsinnehållet där. Jag var stressad för Dan satt i bilen utanför och tutade för vi var sena. Jag bifogar den enda bildfilen som är på usb-minnet men stannar, tack gode gud, upp och tänker dubbelkolla filen för säkerhets skull. När jag ser bilden som kommer upp på skärmen så skriker jag högt av ren förskräckelse. Det var bilden från hotellrummet där jag ligger helt naken och min hy har en sån där grådaskig nyans så jag ser ut som en lågprisprostituerad ifrån östblocket eller nåt!

Hela gymet stannar upp av mitt skrik och jag försöker i panik att ta bort filen. Av alla hundratals bilder som jag har på min dator så har jag lyckats få med det enda (jag svär på att det är mitt enda) nakenkort som finns! Det skulle just ha varit snyggt med en annons för massage med den bilden till.

Jag var tvungen att trippelkolla mejlet för att försäkra mig om att inte bilden kommit med av misstag ändå på nåt sätt. Jag ringde även tidningen dagen efter för att kolla så allt var ok med mejlet. Puh! Ibland har man tur!

 Vad härligt det är att se alla studenterna som åker runt i stan på sina lastbilsflak och skrålar! Idag har vi uppvaktat Christoffer, min sons halvbror som tog studenten i Bengtsfors idag. Tidigare idag ringde de från ett boende för utvecklingsstörda där jag brukar jobba lite extra. De undrade om jag kunde jobba natten men jag svarade nej på ett särskilt krångligt och komplicerat sätt.

”-Nej jag kan tyvärr inte för vi har studentfirande idag. Det är min sons bror som tar studenten eller ja, det är inte min son alltså utan mitt …öhhh…före detta bonusbarn liksom…fast han och Oliwer är som bröder…eller…alltså…det är Oliwers halvbror helt enkelt.”

Så är det när man lever i en modern skild familj. Jag och min fd man Tomas har alltså Oliwer ihop men Christoffer har en mamma som heter Carola. Som tur är hör vi till de lyckligt lottade som har haft en sällsynt lyckosam skilsmässa.För några veckor sedan så slog det mig att för att vara två skilda familjer så lever vi ett väldigt symbiost liv. Christoffer var hemma i vår källare för att boxa på vår boxningssäck och päronboll och då passade min sambo Dan på att ge honom lite tekniktips. Sen körde Christoffer Dan till Åmål där han skulle hämta sin bil. Sen åkte Dan till Säffle igen för att hämta Tomas på hans jobb och dagen efter skulle jag och Tomas blivande fru, Christina, åka till Karlstad för att se ut en brudklänning till deras bröllop. Det är inte varje dag man åker med sin fd mans blivande fru för att prova bröllopsklänningar!

Jag önskar bara att alla skilsmässor såg ut som vår. Tyvärr finns det alltför många som har problem med att den ena föräldern inte vill ha barnen en minut mer än vad som är uppgjort, som bråkar om vem som ska betala nya gummistövlar, eller ännu värre, som använder barnen som vapen mot varandra. Till er som krånglar kan jag bara säga – skärp er! Det är vi vuxna som måste arbeta fram en fungerande kommunikation så att barnen får det så bra som möjligt. Och tänk va skönt det är att slippa bråk och tjafs! Känslomässig stress är en stor orsak till utmattningssymtom och utbrändhet idag.

Efter att ha varit ute i solen hela dagen så känner jag mig helt slut och skulle kunna somna när som helst. Men för studenterna har kvällen bara börjat. För dem vankas dans och sång, skratt och skumpa långt in på småtimmarna. Ha en riktigt trevlig kväll alla studenter och ta hand om varandra!

 I min mejlbox idag låg ett intressant mejl om nya rön vad det gäller behandling av barn med diabetes typ 1. Till skillnad från diabetes typ 2 så är typ 1 en genetisk defekt och det är intressant hur forskningen går framåt vad det gäller behandlingen.

Antal barn som får diabetes av typ 2 har dock ökat markant under de senaste åren och analyserna inom detta område är en ganska så deprimerande läsning. Diabetes eller sockersjuka kallas det när kroppen inte orkar utsöndra insulin för att ta hand om de höga blodsockernivåerna i blodet. Då känns det extra tråkigt att höra hur en 2- eller 3åring har fått diabetes typ 2 eftersom det innebär att det barnets hormonsystem har fått arbeta lika mycket för att motverka höga blodsockerhalter som en 85-åring har gjort sammanlagt under hela sitt liv. Föreställ er hur mycket skräp den stackars ungen har fått i sig på sin korta levnadstid!

Men det är inte särskilt konstigt med tanke på hur en del föräldrar experimenterar med läsk och choklad för att se barnets reaktion. Vissa föräldrar trycker i sina barn dess första ostbågar med samma fascination som när jag själv använde en dokumentförstörare första gången. Man ville ju bara strimla mer och mer papper liksom.

Nu har dock debatten om det dolda sockret lett till att man minskat sockerinnehållet i många produkter och däribland barnmatsburkarna. Idag kan man ju också köpa en bra mixer för en billig peng och mixa sin egen barnmat, vilket alls inte är så krångligt som det låter. Och då slipper man också alla konserveringsmedel och färgämnen mm.

 I dag var det Stockholms maraton. Sällan har jag skådat så många olika varianter på löpsteg. Jag och min bror Björn och hans sambo Karin hade bunkrat upp med kex och ost och meloner och ananas och njöt av det fina vädret och av den beundransvärda prestationen hos löparna.

Jag tror inte ens att jag skulle orka springa ner till Stockholms Glass- och Pastahus som ligger 200 meter bort, i den här värmeböljan. Det var några modiga motionärer som trots värmen, bokstavligt talat,pälsat på sig en tigerkostym eller en älgkostym. Vi såg stålmannen och dessutom tre gentlemän som sprang runt i smoking. De tre gentlemännen blev så glada när jag tog kort på dem så den ene rusade upp till mig med ett kort på dem men det var tyvärr skrivet på finska vilket sannerligen inte är mitt andra språk eller ens tredje eller fjärde. Men jag blev glad ändå.

Efter 2,4 mil var det en av löparna som vek av från banan och säckade ihop på gräsmattan bredvid vår filt. Som den barmhärtige samarit jag är så gav jag honom av vattnet i min flaska och peppade honom. Han svarade enstavigt och jag tror att ville va i fred i sitt elände så jag återvände till filten. Strax därpå var han på väg upp igen och jag skrek: ”-Kom igen nu!! Heja, heja!!” Han vände sig om och gav mig en blick som sa att han helst såg att jag satte min melonskiva i halsen.

Hur som helst var det en mycket trevlig dag och en stor eloge till alla ni som genomförde maran i värmen. 

I dag såg jag beridna högvakten i kortege på Valhallavägen och alla stannade liksom jag upp och beundrade de vackra hästarna och grabbarna, samt någon enstaka tjej, som satt med rak rygg i sina stiliga uniformer. Jag är, liksom de flesta andra av mitt kön, en beundrare av raka ryggar i uniform.

Det där med rak rygg och en bra hållning är förresten inte bara vackert att se på. Det är också en förutsättning för att undvika belastningsskador i rygg och nacke. Ofta är det vår dåliga ”ostbåge-hållning” som jag brukar kalla den, som gör att det blir tungt för musklerna i rygg och nacke. I och med att jordens dragningskraft strävar efter att dra oss nedåt så måste musklerna i korsryggen och mellan skulderbladen jobba som sjutton för att orka hålla oss någorlunda upprätta. I vardagslivet använder vi bröstmusklerna mycket vid t ex dataskärmsarbete, när vi diskar, lagar mat etc och det motverkar vår goda hållning.

Det första man hjälper en PT-kund (personlig träning) med är ofta att ge övningar för att korrigera hållningen, för hade vi alla en perfekt hållning så skulle vi bara ha en bråkdel av alla de rygg/nackproblem som finns idag. Och det räcker inte bara att sträcka på sig. Har man inte en naturligt bra hållning får man ta hjälp av styrketräningen.

Så tveka inte att prata med instruktören eller den personliga tränaren på ditt gym så ger de dig tips på övningar.

Idag har ett pressmeddelande gått ut från Karolinska Institutet att man nu har forskning som stöder vikten av att äta regelbundet under dagen. Vi kostrådgivare har ju länge pratat om att man bör ha regelbundna kostvanor och gärna äta 5-6 gånger per dag. Man menar då att man först äter en frukost, sedan ett mellanmål, följt av lunch, mellanmål, middag och ev ett kvällsmål.  

Forskningen visar att personer som äter oregelbundet löper större risk för insulinresistens och sk metabolt syndrom. Metabolt syndrom innebär att personen i fråga har flera riskfaktorer som kan leda till hjärt-och kärlsjukdomar samt diabetes. Studien gjordes på 4000 män och kvinnor i 60-årsåldern så man kan säga att studien är intressant och tillförlitlig. Vår hälsa påverkas av många faktorer men våra matvanor är en av de som är av störst betydelse och nu har man alltså även sett att regelbundenheten är en avgörande faktor i sig som är oberoende av matinnehållet. De människor i studien som hoppade över frukosten och åt en sen lunch hade större midjemått och mer blodfettsrubbningar än de som äter regelbundet och fördelat under dagen.

Det gläder mig att det nu finns dokumenterade studieresultat på detta som vi kostrådgivare hela tiden tjatat om. Det första jag brukar göra när en kostkund kommer till mig är att just ta tag i de olika måltiderna och fördela dem över dagen. Har man klarat det så kan man sen börja att titta på vad måltiderna innehåller och successivt få dem nyttigare och nyttigare.

Jag hade dock en kund för ett antal år sedan som vi direkt började kolla näringsinnehållet på i stället. Hon älskade att dricka te vilket i sig inte är direkt jätteskadligt. Problemet var att hon hade 6-7 sockerbitar i varje tekopp!! Hon gjorde åt med mellan 70-80 sockerbitar varje vecka!! Hon blev själv väldigt förvånad över hur mycket socker som hon faktiskt åt.

Att gå till kostrådgivaren kan verka jobbigt när man tvingas avslöja sina dåliga och bra vanor men det är ju just det vi är till för – att hjälpa dig se dina vanor och stötta dig vidare till en stegvis sundare livsstil. Vi kostrådgivare är till naturen snälla så glöm de morska, sensationslystna och förnedringsbenägna dietister som du ser på ”Du är vad du äter” eller liknande program.

 Nu är det hög tid att skörda rabarbern hemma i trädgårdarna. Rabarbern har en otroligt fin smak och passar perfekt i pajer eller som saft eller kräm. Den är nyttig också och innehåller en hel del C-vitamin, kalcium och kalium. Tyvärr innehåller den en hel del oxalsyra så man bör inte äta allt för stora mängder av den, särskilt inte om man har problem med njurarna.

Om du vill göra en lite nyttigare rabarberpaj så kan jag rekommendera att använda siktat dinkelmjöl istället för vetemjöl. Dinkelmjölet ger inte lika stort blodsockerpåslag som vetemjöl och innehåller mer protein och vitaminer och mineraler. Du kan även prova att byta ut en del eller allt smör mot Kesella så blir pajen ännu mera nyttig. När man gör rabarberpaj så krävs det ju en del socker för att ”söta upp” den sura rabarbern men detta är ett sätt att minska de sammanlagda snabba kolhydraterna och minska på fettet. Dessutom gör proteinet i dinkelmjölet att du blir snabbare mätt och gör så att du inte tar den där extra portionen. Jag är inte så förtjust i konstgjorda sötningsmedel som aspartam, acesulfam K eller sucralos, så mitt råd är att hellre använda socker fast sparsamt.

Om man känner att man vill ha en nyttigare sås till kan man använda lättvaniljyoghurt i stället för vaniljsås.

Lycka till!

Idag var det ett intressant inslag på ”Vetenskapsmagasinet” på SVT. Det handlade om doping i dess olika former och hur det påverkar samhället. De tar upp tre huvudgrupper med människor som tar dopingpreparat; elitidrottare, tränande på gym som tränar mest för utseendets skull, och gängmedlemmar som tar preparat för att bli mer aggressiva och våga utföra våldsdåd eller göra inbrott mm. Men jag skulle gärna vilja belysa en fjärde grupp som kanske inte är riktigt lika stor ( hoppas jag) som dessa men som ändå är viktig att uppmärksamma eftersom de som grupp inte utsätts för misstankar. Det är kvinnor, både unga tjejer och de kvinnor runt 35-40, som tränar för att bli smalare och se mer vältränade ut. Inom denna grupp förekommer det en hel del missbruk i form av fettförbrännande medel och tyvärr tror de att dessa preparat som ofta innehåller efedrin, inte är så farliga som de hormoner mm som ”de stora killarna på gymet” tar.

Faran med dessa dopingpreparat måste definitivt uppmärksammas. Jag har själv en kompis som fastnade i efedrinmissbruk och annat otrevligt då hennes pojkvän (som också missbrukade både det ena och det andra) tryckte ner henne psykiskt och fick henne att känna sig fet och ful. Hon fick gåblev inlagd på behandling för avvänjning först efter att hon insett vad sjuk situationen var då han fick ett psykspel en dag och försökte ta livet av henne i lägenheten.

Ingen räknar med att bli en ”pundare” eller beroende av de preparat de går på. Men har man gått ett steg är det mycket lättare att gå vidare till nästa steg. Och självförtroendet blir på sikt inte starkare, inte ens för de som tar mediciner som får dem att fastna i ett tillfälligt hybris.

Den där kuren för att ”bara komma i baddräkten” är redan den startskottet till ett klart riskfyllt och olagligt beteende. Se gärna avsnittet på svt:s hemsida.

Nu när sommaren snart är i antågande så kommer bantningskurerna fram på allvar i dagsljuset. Ångesten för försummad träning får många annars så vettiga människor att hoppa på än den ena, än den andra bantningskuren.

Som kostrådgivare kan jag inte göra annat än att sucka uppgivet åt fenomenet. Det märks en radikal skillnad på bantningskurerna på 80-talet och de från 2000-talet. Förr hade man någon hemmagjord kur med enbart bananer eller soppor som diet. Nu skapar man mer än så. Man skapar ett märke och ett helt koncept med receptböcker, online-rådgivning, bantningsprodukter såsom bars och pulver. Man paketerar en diet snyggare helt enkelt och gör den  komersiellt mer lättillgänglig. Och det knäppaste är att ju mer sensationell dieten är desto större genomslagskraft får den i media och desto fler människor lockas av den. Om jag skulle säga att man gick ner 10 kilo i veckan av att enbart äta feta potatisgratänger, polly-godisar och piggelinglassar så skulle jag få en massa uppmärksamhet och sälja massor av dietböcker, trots att alla som har läst om de mest grundläggande faserna i matspjälkningen VET att kroppen inte fungerar så. Men det räcker tydligen inte att lära sig hur kroppen fungerar och sen förändra sin livsstil till det bättre. Nej, vi tror alltid att det finns en magisk kostsammansättning som ingen tänkt på tidigare som öppnar en hemlig genväg till den smala, perfekta kroppen. Önskan att få en smal midja verkar inte påverkas av att det sker på bekostnad av hälsan. Sorgligt och patetiskt!

Jag vill bara säga : ”-You go, girl!” till Marlene Olivares-Dahlby dietist på Centralsjukhuset.

Usch idag är jag sjuk. Jag är verkligen så där sjuk som man kunde va när man var liten. Oftast brukar man ju kunna stå på benen någorlunda under dagen men idag hasade jag mig från sängen ut till soffan kl 14:00. Halv sex lyckades jag ta mig ut i köket och fixa en macka. Jag måste se ut som världens vrak för till och med Oliwer undrade om jag hade ätit nåt och frågade om han inte skulle värma pannkakorna från i går. Gullunge!

Alltid när jag är sjuk så tänker jag på en Fröken Sverige-tävling för x antal år sedan. Programledaren ställer ju alltid en massa frågor vars svar ska få deltagarna att låta så intelligenta och insiktsfulla som möjligt och i det här fallet ställde programledaren frågan: Vad önskar du mest av allt i hela världen? Deltagaren ler blygt och säger ett sånt otroligt osjälviskt och ödmjukt svar som bara en Fröken Sverige-kandidat kan säga: ”-När man är frisk, då önskar man sig en massa saker – men när man är sjuk då önskar man sig bara en sak!”

Jag är beredd att hålla med….

I kväll ska några goda vänner komma hem till mig på lite vin och ost. Eftersom de liksom jag uppskattar god kvalité så tänkte jag överraska dem med lite pannacottor, chokladmousse och passionsfruktmousse mm serverade i små shotsglas. Mums! Den här idén är dock stulen från Bern´s dessertbuffé där jag och Dan var för några veckor sedan och botaniserade bland alla läckerheter.

Jag behövde några cl rom till en av desserterna och min före detta man, Tomas, har alltid ett välutrustat barskåp så jag gick glatt iväg med ett whiskeyglas till gatan bredvid oss där han bor. Jag fick en slatt med mörk rom med mig och på hemvägen slog det mig att om mina grannar såg mig nu tror de väll att jag dekat ner mig totalt som måste gå bort till grannen kl 11 på lördagmorgonen för att få mig en stänkare.

Hur som helst så har Tomas son, tillika Oliwers halvbror varit i Frankrike på vinresa och han hade köpt med sig några riktiga ”dra-åt-helvete-ostar*” som han gärna delade med sig av. Så nu är jag laddad för kvällen och jag  ska ställa mig och göra rabarbersylt av husets egna rabarber till pannacottan.

Ha en härlig lördagskväll gott folk!                   *”dra-åt-helvete-ost”= starka ostar som luktar gamla fotsvettiga strumpor men som smakar gudomligt.

Har precis kommit hem efter att ha masserat Säffle FF:s A-lag i fotboll. I morgon är det match så då måste gubbarna vara mjuka och ha studs i dojan.

Jag har gått omkring och harklat mig hela dagen och det kliar såå i halsen och fast att klockan bara är 19:45 så känns det som om jag skulle tvärsomna om jag tillåter mig själv att sätta mig i soffan. Kan det vara pollenallergi på gång? Ibland kan man känna det som om man håller på att bli sjuk när säsongens pollenallergi gör sig påmind. Och det är inte så konstigt om man känner sig lite trött eftersom kroppen och immunförsvaret lägger ner stor mängd energi på att motverka det ondsinta pollen som flyger omkring och letar efter en intet ont anande slemhinna i näsan, ögonen eller halsen.

Förra sommaren försökte jag förgäves söka hjälp för allergin hos en läkare som på knackig svenska ordinerade mig luftrörsvidgande mediciner trots att jag bestämt deklarerade att jag inte ville FÅ IN mer pollen i luftrören utan snarare få hjälp med allergin i sig. Efter en lönlös diskussion gick jag med på medicinen och kunde efter tre dygn konststera att jag lagt ut 300 spänn på ett värdelöst läkarbesök och en för mig ännu mer värdelös medicin.

Vi får väll se om jag orkar göra ett nytt försök på vårdcentralen i år.