Händelser i Hagfors

Jag blev rörd till tårar av den stora nyheten.  Så roligt att allt gick väl!   Det politiskt korrekta idag är att vi inte ska ha ett kungahus, och att man ska göra lägenheter till hemlösa och av slottet.  Ett argument brukar vara att man inte ska tvinga på någon det hemska livet som prins eller prinsessa, att det måste vara ett fritt val.  På sätt och vis föds vi alla med någon sorts lott. Med gener som är dåliga, med föräldrar som missbrukar eller vad allt annat olyckligt man kan tänka sig i dåliga förutsättningar. Jag tror inte att det är hemskt att råka födas som prinsessa. Jag tycker inte att det argumentet mot monarkin håller.  Man behöver inte ha prinsessa som yrke sen, om man inte vill. Lika lite som man måste bli något annat som ens föräldrar kan tänkas förvänta sig, är som ens föräldrar redan är. Det är bara olika stora världar.  Viktoria är dessutom en väldigt vettig person.  Viktoria i sig är hela argumentet för monarkin, som fallit alltmer med tanke på att hennes far kanske inte var så intresserad av att vara förebild.  Sverige behöver Viktoria i dessa dagar, när allt förfaller mer och mer.  Det måhända kostar pengar, precis som väldigt mycket annat också gör. Finns massor av onödigheter att skippa innan man ger sig på kungahuset. Sverige behöver ett kungahus, och en stark musikkår.

Idag snöar det. Så fint med snö. Våren ska ändå inte börja förrän i april.

IgÃ¥r sÃ¥g jag lite pÃ¥ melodifestivalen, jag brukar inte göra det, jag brukar inte alls se pÃ¥ tv, men jag ville höra Björn Ranelid sjunga.  Men han sjöng inte, han pratade. Hans sÃ¥nginsats bestod i att han inte kunde lÃ¥ta bli att sjunga med i refrängen. Det sÃ¥g roligt ut, han sÃ¥g sÃ¥ glad ut.  EfterÃ¥t och idag är tydligen mÃ¥nga missnöjda, för de tyckte att hans bidrag var jätte-dÃ¥ligt, ”när det fanns sÃ¥ mycket bra musik som tydligen svenska folket inte vill ha”.   Jag hÃ¥ller pÃ¥ Björn Ranelid, för han sprider ett kristet budskap. Han vill bara vara som han är, och det är svÃ¥rt att fÃ¥ vara den man är, om man inte passar i nÃ¥gon särskild grupp. Det är smidigt att vara annorlunda, om mÃ¥nga andra är annorlunda pÃ¥ samma sätt samtidigt. SÃ¥ fort Björn Ranelid gör nÃ¥got, sÃ¥ retar sig nÃ¥gon, och Björn är inte som de flesta andra, som spelar cool och döljer sin ledsenhet, utan han visar sina känslor. Det gör honom till en förebild i ren mänsklighet.  Rentav hoppas jag att han vinner i Globen sen.

Vad som i Vf kallats för ”BokbrÃ¥ket” är alltsÃ¥ över. Känns bra för mig och andra som lade ner lite kraft i frÃ¥gan, att det ocksÃ¥ blev en lösning som innebär att böckerna fÃ¥ stÃ¥ kvar i Ekshärads kommunhus.  FrÃ¥gan om böckerna handlade om mer än böcker, det handlade om hur personer som styr  Hagfors kommun inte alltid lyssnar pÃ¥ människor, utan ”mÃ¥ste ta obekväma beslut”.  Det var ocksÃ¥ en studie i psykologi, om att människor uppfattar saker sÃ¥ olika. Det som en tycker är ”skräp som skräpar”, tycker en annan är fin skatt. Jag blev förvÃ¥nad över att ord kan ha en sÃ¥n kraft, jag blev förvÃ¥nad över hur mycket politik tycks handla om känslor, och jag blev mest av allt förvÃ¥nad över att yttrandefriheten för politiker är begränsad av osynliga regler.