Om man ringer till mig så får man höra en låt från Mario bros. Det är min nya friendtone. Alla blir glada!

Idag fyller världens bästa syrra 27 år, grattis lilla puppan!

Jag hörde att Ace of Base skulle göra comeback, viktigt var tydligen att få nåt slags erkännande från svenska folket. Jag fattar inte, jag tror verkligen folk vet hur stora de varit utomlands men det är ju inte som om alla bara ”ok, vi erkänner. Vi hade fel, det här är jättebra, vi ville bara inte erkänna det eftersom de är svenska”.

Jag tänkte infoga en bild men antar att de flesta ändå har en inre bild, i alla fall så ser jag lätt alla framför mig, lite allvarsamma med sug i blicken. Den större killen ser lite ut som att han vill skratta men tänker på något han blir arg av (typ dumma svenska recensenter).

Ki box var så roligt och jobbigt! Jag hade inte så bra boxningsteknik, såg nog ut som jag dansade rocky the musical men det blir nog bättre nästa gång.

för killar. Ballroom, tror 650 kr.

Jag gillade Ebbas krönika den här veckan också. Men fatta hur många som tycker liknande saker som den här personen som kommenterat krönikan:

”Härligt att se och höra att kvinnor bejakar sin kvinnlighet och tar vara på sina små barn. Sänk skatterna radikalt för vanligt folk och låt familjerna välja var de vill lägga sina pengar. På barnen och kvinnornas bästa eller på sossarnas familjeförstörande dagis.”

Det räcker med fem minuter på typ familjeliv.se eller annan föräldrasida för att få hundra exempel på liknande tankegångar. Ibland undrar jag hur många tjejer i vår generation som skulle kunna tänka sig att vara hemma på heltid om de hade ekonomiska förutsättningar (dvs mannen tjänade superbra)?

Slängde ihop en paj med egenplockade blåbär på lunchen, den har precis kommit ur ugnen och nu är jag på väg tillbaks till jobbet för att bjucka på varm blåbärspaj med vaniljsås, värsta husmoderliga. 

Jag tycker att H&M är rätt värdelösa på postorder/näthandel. Jag ville prova de där grå skorna med kilklack men om jag inte gillat utan velat returnera så hade det ändå blivit 75 spänn i frakt och expedition. Synd, jag skulle gärna handla mer H&M över nätet men det är sällan jag orkar chansa.

Lindex har ett bra system där man kan välja att hämta beställningen direkt i butik, helt fraktfritt. Och trivs man inte med varorna så kan man returnera i butiken och får då pengarna tillbaks direkt. Hoppas H&M tar efter.

Ikväll ska jag och Anna på Ki box, 75 minuter. Bokningen följdes av roliga sms i stil med:
Anna: Det tar vi! Får väl skrapa upp mig från golvet men.. Kan du boka mig med, vår dator har virus. Mitt kortnr är XXXXX.
Jag: Nu är vi bokade! Jag tar med skrapor och rullstol/bår.
Anna: Perfekt! Och gärna en sån maskin man använder när hjärtat stannat.
Jag:
Anna: Charging 300… Clear! Pang! Nej, tyvärr inget livstecken.

Idag har jag fortsatt oja mig över hur detta egentligen ska gå.. har aldrig provat ki box förut och är rädd att jag kommer att halvdö.. en på jobbet berättade att passet hon var på avslutades (OBS! 75 min) med en form av idioten som var tio box, tio armhävningar, nio box, nio armhävningar etc. i ett rasande tempo.

Men ok, nu till det konstiga. Vickan messade och frågade om jag ville med på Spring awakening ikväll, gratis och allt (och jag vill verkligen gå!) men då kände jag: men hmm, vad tråkigt att behöva ställa in träningspasset istället för bara jubel. Steg för steg känner jag att jag börjar närma mig en fitnesstjej i tanken. Skoja bara (ho ho ho), men ändå, mycket bra med entusiasmen.

Mitt elvaåriga jag vill åka till Trosa och få autograf av Luke Perry som kommer att vara där för filminspelning.

Mitt tjugoåttaåriga jag konstaterar bara att frillan fortfarande funkar.

Det här var det roligaste jag läst på länge:

När vågar vi erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen? Och hur kan vi hjälpa misshandlade kvinnor, om vi hymlar med den magnifika kraften i ett försoningsknull?

Men VA???

Shaking baby syndrome, hamilton, norénska jag – Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar är ju inte kloka i huvudet.

Hoppas ni sovit gott i natt. Det har i alla fall jag, som en liten stock.

I natt fick jag för mig att jag hade en allvarlig form av hudcancer (det var efter ett Seinfeld-avsnitt där George nojar över cancer och jag precis innan hade upptäckt ett cancertecken på mig själv) och halva natten tänkte jag på hur jag skulle hjälpa till att stoppa cancern (vid sidan av behandlingen), typ kanske börja bara äta raw food som Papa Dees nittonåriga modellfru och gå på speciell yoga och sånt. Men när jag vaknade gick värsta hysterin över. Fast jag ska gå till doktorn och kolla för säkerhets skull, det är en pytteliten knöl på halsen typ (och jag syftade inte på mitt huvud, hö hö).

Och nåt raw food har det inte blivit än. Har redan haft två lyxkvällar för att vara vardag: igår kom Jessica med film och kasse med mat och fixade middag och ikväll efter skivstångspasset tog jag en dusch och svischade hem till Therese som bjöd på supergod matig cheesecake. Veckan fortsätter med braigheter: Imorgon har jag och min kille varit ihop i hundra år så jag antar att vi inte ska glo i väggen och äta blodpudding (inte för att det är nåt fel med blodpudding, speciellt inte knaperstekt med äppelmos), på fredag är det kräftskiva hos Malin på landet och på lördag är det slut på min vita månad och jag ska ta en svängom på stan.

Och just det: passet idag var ganska bra, ska absolut gå fler gånger. På torsdag medelgympa och på fredag danspass. Mycket bra träningsstim!  

Nu ska jag lägga mig och förhoppningsvis inte noja över eventuella sjukdomar, döden, min ekonomi eller att jag kallade till ett möte i hundklubben ett par veckor senare än jag borde. Jag som är en somna-så-fort-huvudet-nuddar-kudden-person i vanliga fall, vad är det frågan om?

Godnatt gullisar!

Jag har ätit lunch på Nöjesfabriken, man får välja på tre mat och sen göra sin egen mjukglass efteråt. Eller, man behöver ju inte röra ihop grädde och mjölk (eller vad det är.. läskigt pulver och vatten?) men man får göra det roliga: dra i spaken. Jag har ju jobbat på donken och gjorde såklart proffsigaste glassen. Innan lunchen var vi på studiebesök på Tv4, det var spännande och roligt. Rania hade skitsnygga skor.

Ikväll ska jag träna skivstång med Gunnar, Vickan har hypeat det här passet (visserligen med att det typ är musik från galenskaparna, ehe?) så nu hoppas jag verkligen att det är bra. Sen är jag bjuden på middag (bjudlunch, bjudmiddag, jag älskar sånt) hos gullisen Therese som snart ska flytta till Gbg som ett led i sin karriär. Det ska bli en jättemysig kväll!

Synd bara att jag inte gillar banan, det hade varit perfekt som mellis. Nu får jag dricka sju glas vatten och äta en knäckemacka utan smör (det är slut på smör och pengar kommer imorgon) istället. Fast jag är ändå lite glad att jag inte gillar banan, det smaskar så äckligt när folk äter det och luktar apa. För att inte tala om de där små trådarna på sidorna av bananen. Fast det är gott när den är skivad i fil, mosad i banankaka med choklad eller artificiell i milkshake.

Over and out for now.

När vi var hemma hos Louise och kollade på en live-Madonna grej så kom jag på att jag inte gillar henne alls längre (Madonna alltså). Hon känns så himla forcerad nu för tiden, så sjukt kontrollerad på ett väldigt osexigt sätt. Det spelar ingen roll vilka avancerade, provocerande sexrörelser hon gör på scenen för i verkligheten tänker jag mig att hon är stel som en pinne när hon inte har saker inövade och att hon har ett läskigt kontrollbehov. Tråkigt, hon som var så rolig en gång i tiden.