Bloggkrönika: Rak i ryggen i med och motgång

Det händer att vi sportjournalister får anklagas för att heja på lagen vi skriver om och att vi är för mycket kompisar med dem vi intervjuar. Det kan säkert vara sant i vissa fall och visst fasen kan det vara problematiskt att kritisera personer som man på riktigt kommer överens med.

Så var det inte med Sanny Lindström.

Efter en förlust så töms ett omklädningsrum snabbare än ett twitterdrev. Spelaren som gjorde ett hat-trick förra matchen och så gärna pratade med media är helt plötsligt puts väck. Sanny bytte om långsamt. Och jag är övertygad om att han gjorde det med mening. Kände att han kunde vara skölden i motgång. För han var trots allt sällan matchhjälten som alla journalister trängdes kring efter en seger. Visst det, finns fler. Men det är ändå det jag minns och jag kan verkligen tänka mig hur uppskattat det är de andra spelarna i laget. Och han tog kritiken, han kunde ta gliringar och för all del ge tillbaka (fråga bara alla Modofans på twitter). Det gick att skoja med honom i bloggen – om att han aldrig gjorde mål. Lita på att man fick höra det efter nästa träning eller match.

I sociala medier har det under dagen svämmat över med lovord och lyckönskningar. Några sticker ut. Genuina tack från Magnus Nygren och Anton Grundel till exempel. Det var knappast någon slump att Nygren, Grundel, Klefbom och Brodin alla vid något tillfälle fick skolas in genom att få Sanny som backpartner vid något tillfälle. Talangmässigt var inte Sanny i närheten av dem – men glöden och viljan kunde han lära ut. Jag är övertygad om att det har spelat en betydande roll i den kvartettens karriärer.

Det ska sägas, det var tacksamt som journalist att ha att göra med Sanny. Han fattade grejen. Om han bjöd på en rubrik efter en förlust så tog det kanske fokus från en dålig insats från laget. Lättlurade som vi kan vara tog vi rubriken och sväljde. Men han ställde också upp. Mina första knackiga webb tv-klipp gjorde jag med Sanny – på något sätt var det ett frö till det som nu är Hockeystudion. När jag frågade om han ville börja skriva krönikor tände han på idén direkt – han behövde bara övertala Färjestad först. Att det en dag skulle leda till den 10 500 tecken långa krönikan i dag kunde jag inte drömma om. Och den hade gärna fått handla om något annat. För är det något man alltid unnar idrottsmän så är det att få sluta på sina egna villkor.

Så, tack Sanny. Du gjorde många gånger att ett redan roligt jobb blev ännu roligare. Inte minst den där natten efter guldet 2011:

/Järpegård

4 Responses to Bloggkrönika: Rak i ryggen i med och motgång

  1. Synd att bloggen är så ”död”. Längtar efter hockeystarten och då är man sugen på allt i nyhetsväg om FBK!

  2. vore skam annars Martin

  3. Tack Sanny!
    Hoppas du blir frisk och orkar med ett normalt liv, skulle gärna se dig i Färjestads organisation i framtiden.

  4. Lycka till i framtiden Sanny.

    Tar för givet att han kommer tackas av och hyllas i LLA under säsongen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Prenumerera utan att kommentera