Somashallen, Klingevi, Sannerudshallen, Norvalla och Ängevi ishall.
Fantastiska platser runt om i Värmland som ger den där genuina hockeykänslan genom dofter, riktig hockeykorv, femton år gamla reklamskyltar och kaffe i vita plastmuggar.
Nog för att det kan vara trevligt att som journalist få full service på bra pressplatser i LLA, men det är ändå något visst med att stå på en betong- eller träläktare och kolla på hockey i de lägre divisionerna. Kids som springer omkring med såna här godispåsar i högsta hugg och äldre män som smyger fram pluntan ur innerfickan.
Foto: Peter Bäcker/VF
På en sådan match var jag, för VF-sportens räkning, på i går. Den här gången körde jag tio mil för att kolla på toppmatchen Viking–Sunne i Valhall. En riktigt angenäm upplevelse – bortsett från att jag hade tygskor med tunn gummisula, något som inte isolerade värme speciellt bra mot det kalla betongunderlaget.
Som vanligt skickade jag ett MMS-quiz till en god vän, som precis som jag tillbringat oändligt antal timmar runt om i värmländska ishallar, för att se om han kunde gissa vilken hall jag var i.
Jag kan bara uppmana er till att ta er tid för att någon gång då och då kolla på lite hockey som spelas i lägre divisioner. Det är på något härligt sätt riktigt uppfriskande att se många gånger taktiklös och känslofylld hockey där 33-åringar långt från sin matchvikt tampas med 16-åriga gallerspelare. Bara för att de verkligen älskar hockey.
Då gör det inte så mycket att man får sitta på en mörk och kall parkering med datorn vilande mot ratten i redaktionsbilen när texten till tidningen snickras ihop – även om man vant sig vid ett varmt pressrum med trådlöst internet.
För övrigt är det värt att notera att jag såg minst två killar, inte äldre än 10 år, med Whalers-mössor på sig i Valhall. Storyn om varför de hade det, skulle jag också vilja skriva.
/Järpegård