Category Archives: Bloggkrönika

Bloggkrönika: Inte mycket nytt i Färjestads spel

Tredje raka förlusten i SHL kom på torsdagskvällen. FOTO: Håkan Strandman

Tredje raka förlusten i SHL kom på torsdagskvällen. FOTO: Håkan Strandman

Jag har sett delar av Färjestads samtliga matcher, bortamötet med Karlskrona undantaget. Men kvällens drabbning med HV71 var första som jag verkligen kunde kolla på allvar. Det är alltid lättare att göra på plats från vårt fågelperspektiv i Löfbergs Arena.

Därifrån kan jag inte direkt påstå att jag gillade det jag såg.

Det var två bedrövligt slarviga lag vars passningsspel var under all kritik. Där hade framför allt Färjestad stora problem. Det var inte fel på farten eller viljan, men det såg ut som att tankarna inte hängde med. Gång på gång flippades pucken iväg på tomma ytor, den chippades ut ur egen zon och den dumpades ner i anfallszonen. Då var det inte heller direkt ”dump and chase” – snarare ”dump en change”. Slänga bort pucken och hoppas någon annan gör jobbet. Om man nu ska spela så krävs dessutom en rejäl press – det jobbet var det inte tillräckligt många spelare som gjorde. Nygård, Johansson och Åslund får godkänt i den aspekten. Inte fler. Men det är inte lätt när knappt några passningar sitter där de ska eller kommer i rätt läge. Där måste Färjestad lägga sitt fokus. Och det handlar faktiskt om att våga ta ett andetag ibland. Hålla i pucken i stället för att slänga iväg den. HV71:s mål fram till 2–1 kanske ni minns som en snabb spelvändning med en fin genomskärande passning. Det var det. Men det föregicks också av en sekvens där en HV-back valde att hålla i pucken, vända om och hitta ett mer kontrollerat sätt att ta sig ur egen zon i stället för en chanspuck som hamnar hos motståndarna eller som förvandlas till en icing.

Något annat jag saknar är en tydligare rollfördelning. Som när Färjestad låg under med 2–1 och fick en tekning i offensiv zon. Ska verkligen Persson-Persson-Svensson ihop med Grundel-Tollefsen in på isen då? Det slutade med pucktapp och att offensiva spelare som Gulas och Asplund fick komma in flygande och jaga puck i egen zon. Det funkar inte ALLTID att matcha laget så. Men det funkar inte att ALDRIG göra det heller.

• • •

Marcus ”Lilliz” Nillson – klart bäst i Färjestad just nu. FOTO: Håkan Strandman

Powerplay håller Färjestad över vattenytan. Där är Marcus ”Lilliz” Nilsson nu i en klass för sig. Han ser isen som ingen annan och passningarna från hans klubba hittar hela tiden fram till någon annans. Men trots att ”Lilliz” var het fick Ryno börja varje powerplay i den spelfördelande positionen. Förstår inte. Okej att man vill ha Nygren i skottläge från start, men sätt honom med trollkarlen från Charlottenberg då.

”Lilliz” Hade knappt 13 minuters istid. Det är i paritet med Björn Svensson och John Persson i fjärdekedjan. Och då spelar han ändå PP…

• • •

3,45 och 87,88– där har ni Färjestads skottprocent och räddningsprocent i spelet fem mot fem. Siffror som är under all kritik. Trösten för Färjestad är att de garanterat inte kommer hålla i sig. Just nu ligger FBK:s PDO på 91,33 % och den kommer att stiga upp mot 100. Frågan är hur lång tid det dröjer bara…

haugen

Lars Haugen släppte in tre mål mot HV71 – det ger honom en räddningsprocent på 86,67 över hela säsongen. FOTO: Håkan Strandman

En hyllning till Ludvikas Jax Teller

Jonas Frögren efter guldet 2011. Foto: Peter Bäcker

Jonas Frögren efter guldet 2011. Foto: Peter Bäcker

2010–11 kom ryggraden hem till Färjestad. En sån där ryggrad som Håkan Loob önskar att föreningen kan hitta igen. Då var Jonas Frögren en av de starkaste kotorna i det lag som fick avsluta säsongen med att fira ett SM-guld.

13 säsonger i Färjestadströjan blev för Ludvikasonen som kom till FBK-juniorerna redan 1996. När Leksand på fredagskvällen på ett mirakulöst sätt tog klivet upp i SHL blev det tydligt vilka spår Jonas Frögren lämnat efter sig i Färjestad. Hyllningarna ville inte ta slut. Själv var han tagen och rörd. Men undrar om han ändå inte förstod där och då att han precis fått uppleva det perfekta slutet?

För det fick han och Brock Montpetits mål som skickade Leksand till SHL så var det Jonas Frögren som lyftes fram fram som den stora Leksandshjälten. Med all rätt. Om vi ska vara ärliga så har den moderna ishockeyn sprungit ifrån Jonas Frögren vars största styrka aldrig varit snabbheten. Men de viktiga matcherna, när de ska avgöras då kliver han fram och täcker skott med ansiktet som det vore det mest naturliga i hela världen.

Jonas Frögren fick njuta av det perfekta slutet. Foto: Håkan Nordström/TT

Jonas Frögren fick njuta av det perfekta slutet. Foto: Håkan Nordström/TT

Jonas Frögren han blivit en favorit. Han bjöd sällan på de smaskigaste citaten eller de största rubrikerna. Men han ställde upp. Han ställde upp när han spelade träningsmatch med Skellefteå i Nobelhallen trots att vänner och familj stod på kö för att få prata med honom. Han ställde upp före en träning i Skellefteå – bara för att jag skulle hinna få en intervju innan mitt flyg hem.

Och han ställde upp och bjöd till efter guldet 2011.

Det här är en av de trevligare intervjuerna jag gjort – på verandan med utsikt över Götviken. Där hittar ni också rubrikens passning till Sons of Anarchy.

”Det har varit ett skönt lag, fantastiskt bra killar och en bra stab runt om. De här nya killarna som har kommit är bara bra killar och så är det kul att det kommer yngre förmågor, framför allt från Värmlandsregionen. Det blir mer hjärta för föreningen, man vill mer för alla andra.”

Det sa Jonas Frögren då, 2011. Känslan är att han fick uppleva något liknande i Leksand på den sista resan i karriären.

Jag lyfter på kepsen och önskar lycka till i framtiden.

• • •

Perra” Johnsson! Det måste kännas lite pinsamt för Hans Wallson, Roger Rönnberg och Dan Tagnes som är nominerade till årets tränare… Ingen kan toppa den bedrift som värmlänningen stått för i Leksand.

• • •

Modo. Ett grymt slut. Jag lider med Örnsköldsviksklubben. Jag tycker Sanny Lindström sammanfattade läget väldigt bra i sin blogg.

Bloggkrönika: ”Klart att Färjestad ska kalla hem Olofsson”

Kommer Johan Olofsson avsluta säsongen i Färjestad eller Leksand?

Kommer Johan Olofsson avsluta säsongen i Färjestad eller Leksand?

Färjestad har en 17-årig rightare i Oskar Steen i andrakedjan.
I tredjeformationen har man en rightare i Travis Turnbull som inte gjort mål på elva matcher.
På dagens träning klev Johan Ryno, uppenbarligen skadad, i förtid.

Där har ni tre anledningar till varför Färjestad bör kalla hem Johan Olofsson när det nu står klart att värmlänningen inte skulle kunna återvända till FBK om han spelar för Leksand mot Modo. Hur regeln är formulerad vet jag inte – men Tommy Samuelsson bekräftade att situationen är så och att Färjestad kommer fatta ett beslut under dagen.

Färjestad skulle nog gärna slippa ta beslutet och kalla hem honom vid ett mer ”passande” tillfälle.

Men nu handlar allting om att vinna varje match och att göra allting som krävs. Då går det inte att fundera så mycket på vilken situation Leksand hamnar i. För om det visar sig att Oskar Steen inte riktigt är redo för slutspelshockey på seniornivå än – då är givetvis Johan Olofsson det bästa alternativet. Om Travis Turnbulls målsvacka fortsätter är det givetvis oerhört intressant att slänga in Olofsson även där.

Och oavsett formen på Johan Ryno skulle Johan Olofsson just nu, i dag, utan tvekan rankas som Färjestads 13:e bästa forward.

Sedan tror jag säkert att Olofsson vill kriga vidare för Leksand där han uppenbarligen trivs bra. Inte minst för att visa upp sig inför nästa säsong eftersom han inte längre har ett gällande kontrakt. Jag är dock hyfsat övertygad om att han redan bevisat för tillräckligt många klubbar vad han går för…

Bloggkrönika: Många frågor – få svar kring Earl

Skärmavbild 2016-01-26 kl. 23.04.45
Nordamerikanska importer och Färjestad är uppenbarligen en ekvation som inte går ihop. Bara de senaste åren har Färjestad brutit med Garrett Stafford och Luciano Aquino under pågående säsong. Shawn Lalonde och Shawn Belle försvann i sin tur efter bara en säsong i klubben.
Förra hösten lämnade dessutom stjärnvärvningen Jakub Klepis, i någon sorts samförstånd, och även spelare som Max Görtz och Oliver Kylington har försvunnit under pågående säsong på senare tid.
I de flesta fall finns det svar på varför.
Nordamerikanerna ovan presterade inte alls på förväntad nivå medan det kanske fanns fler frågetecken kring varför framför allt Klepis försvann.
Vad gäller Robbie Earl kan jag inte se någon annan förklaring än att amerikanen inte trivdes i Färjestad och/eller Karlstad.
Han har enbart skrivit på till slutet av nästa säsong (2016-2017) med EHC Biel så att det skulle vara en chans till ett långtidskontrakt i Schweiz som gjorde att han valde att lämna FBK redan nu känns inte särskilt troligt.
Något är det som har hänt.
Men vad?
Earl har visserligen inte presterat på den höga nivå som Färjestad och troligen han själv också förväntade sig. Men han känns samtidigt inte som en flopp och Håkan Loob medgav att han blev uppriktigt förvånad när han förstod att Earl var öppen för att lämna laget omgående.
Färjestad bedyrade dessutom på måndagen att Earl skulle spela mot Växjö men sedan bara två timmar före nedsläpp släpps nyheten om att de har släppt amerikanen till Schweiz.
Svar hade varit önskvärda.
Robbie Earl hade kunnat berätta.
Nu valde att göra sig oanträffbar efter beskedet och vissa frågor ser ut att förbli obesvarade, åtminstone för stunden.

• • •
Det var i alla fall onekligen bra tajming av Färjestad att göra en stark insats mot Växjö på tisdagskvällen. Det ger välbehövligt andrum och nu återstår att se om FBK kan rada upp fler segrar i rad framöver, något som inte varit vanligt.
Extra starkt av Färjestad att vinna i avsaknad av Johan Ryno, Antti Tyrväinen, Tomas Skogs och Sebastian Erixon.

• • •
Kan Oskar Steen fylla tomrummet efter Robbie Earl?
På sikt ja. Men inte än.
Jag tror att det dyker upp ett nyförvärv i laget inom en ganska snar framtid. Ska vi säga från KHL?
Roman Horák från Vityaz Podolsk, som har spelat med Milan Gulas, är en spelare som FBK-supportern Göran Ljungberg lyfter fram i ett mejl.
Vityaz har redan missat slutspel så det lär inte vara en omöjlighet att de släpper sin lagkapten.
En intressant tanke tycker jag i alla fall.

Kommentar: Är det vad Färjestad behöver?

Tacklingen som gav nio matchers avstängning.

Tacklingen som gav nio matchers avstängning.

En spelare som precis avverkat nio matchers avstängning. Dessutom den andra avstängningen för säsongen, om jag förstått det hela rätt. En spelare som dessutom verkar trivas onödigt bra i utvisningsbåset. Är det verkligen vad Färjestad behöver?

Ja, kanske.

Jag har som en slags personlig policy att jag inte recenserar avstängningar. Det finns det folk som är betydligt mer lämpade att göra. Och jag tänker definitivt inte recensera en avstängning i en annan liga där jag inte har koll på systemet och hur reglerna är utformade. Därför väljer jag att fokusera på den andra delen av EP-scouting man kan göra. Den där Antti Tyrväinen beskrivs som en bra skridskoåkare och som en energispelare som gillar att ta kampen framför mål. För är det något som faktiskt är en bristvara bland Färjestads forwards så är det fart. Får de in en kille som kan driva upp tempot och dessutom vara delaktig i att driva spelet mot mål kan det mycket väl bli en lyckträff. Men, så vitt jag vet, jag har inte sett honom spela en match… så någon djupare analys tänker jag inte komma med. Än.

Jag ska träffa Tyrväinen senare i kväll. Då lär det komma lite fler svar, men just nu så är känslan att Färjestad får in en spelare som är irriterad på hur han blivit behandlad av sin klubb och massmedialt. Känslan är också att han är sugen på att motbevisa sina värsta kritiker hemma i Finland… Laddad eller övertänd, det är frågan?

Min första känsla när nyheten kom: En menlös värvning.

Nu tänker jag: Ska bli intressant att se – så länge disciplinnämnden i Sverige inte kommer behöva bekanta sig med Antti Tyrväinen namn.

• • •

En annan tanke är att det var viktigt att någonting hände redan nu, innan junior-VM drar igång. För jag är övertygad om att Rasmus Asplund och Joel Eriksson Ek kommer finnas kvar i den slutgiltiga svenska truppen.

Bloggkrönika: Färjestad styrkebesked

Jonas Holøs, här i VM i Tjeckien, återvänder till Färjestad.

Jonas Holøs, här i VM i Tjeckien, återvänder till Färjestad. FOTO: TT

Alla faller någon gång.
Men det är hur fort man reser sig – och på sättet man gör det – som visar ens karaktär.
Det är väldigt tydligt att den innersta kärnan i Färjestad någon gång förra hösten på något sätt fick nog.
Redan då var processen igång med den omorganisation som gjorde att flera personer varslades. Redan då la man ut stora pengar för att värva in Anssi Salmela och Toni Rajala.
Om värvningarna av finnarna var ett sätt att rädda upp en säsong som höll på att gå åt skogen så var varslen ett sätt att på sikt göra Färjestad konkurrenskraftigt igen.
Stefan Larsson var tydlig från första stund: Färjestad var tvunget att frigöra medel för att kunna lägga större summor på loket som ska driva hela föreningen, A-laget.
Gång på gång under våren fick vi se att så var fallet.
Det kom en Haugen. Det kom en Earl. Det kom en Skogs, ett par Perssons och en Erixon. Det kuppades en Wikstrand från värsta rivalen, det värvades en lagkapten från Leksand i Ryno och fansen fick vad de ville och lite till med en Johansson och en Nygren.
Efter den sista presentationen sa Leif Carlsson att det fanns en backplats kvar, men att det troliga var att man skulle låta egna juniorer fajtas om den sista öppningen.
Så sent som för ett par veckor var beskedet det samma.
Men innan vi kommer till det som är anledningen till hela den här texten får vi backa bandet ett tag. Redan runt säsongsslut, det rekordtidiga i play-in mot Brynäs, hörde jag om hur Färjestad skulle toksatsa på backsidan till nästa säsong.
När värvningarna trillade in allt eftersom var det tydligt hur man valde att bygga laget. ”Färjestad har alltid haft en stark centrallinje”, pratade Leif Carlsson om.
Och en centrallinje, den bygger man med ett koppel riktigt starka backar – och riktigt bra centrar.
Och om det redan tidigare var tydligt att det är modellen som Leffe Carlsson och Håkan Loob haft framför sig när de letat spelare till nästa vinters lagbygge så blev det kristallklart i kväll.
För trots att Carlsson hintat om att spelarbudgeten inte var helt slut trodde jag aldrig att det skulle finnas plats för en Jonas Holøs i budgeten.
Holøs är inte bara en värvning som höjer kvaliteten på Färjestads lag, vi kommer till det senare, utan även en värvning som än mer cementerar två faktum som Färjestads silly season handlat om.
1. Att bygga en betongstark centrallinjen.
2. Att visa att Färjestad på nytt – i alla fall ekonomiskt – är en storklubb som kan mäta sig med de andra i SHL-toppen.
Men med satsningar kommer lika stora krav. Och om det inte redan fanns förväntan och intresse efter de tio värvningar man presenterat tidigare så gör det sannerligen det efter den elfte.
Det blir en lång sommar av väntan för alla värmländska hockeyälskare.

• • •
En tidig sammansnickring av hur en backbesättning skulle kunna se ut:
• Magnus Nygren–Sebastian Erixon
• Jonas Holøs–Mikael Wikstrand
• Ole-Kristian Tollefsen–Tomas Skogs
• Daniel Gunnarsson–Niklas Arell
Utan tvekan den bästa backbesättning Färjestad gått in i en säsong med sedan
guldsäsongen 2011.
Laget då: Magnus Nygren–Martin Sevc, Sanny Lindström–Jonas Frögren, Jonas Junland–Kristofer Berglund, Jonas Brodin.
En vansinnigt stark uppställning.

• • •
Niclas Andersén till mitt kära Pittsburgh Penguins är ju en övergång som om man satt en tia på för en vecka sedan gett en bra slant tillbaka i dag.
Väldigt kul för Andersén som tagit steg för steg och i vinter även visade upp en offensiv som nog varken han eller vi trodde fanns.
Vid 27 års ålder har han nått ett av karriärens största mål och vi får hålla tummarna för att han även får chansen i NHL någon gång till vintern.
Med tanke på att signalerna från Pittsburgh är att inte kommer omsajna varken Paul Martin eller Christian Ehrhoff finns platser att fajtas om. Sen är det många om budet – på backsidan Penguins har ett överflöd av talang i farmarlaget Wilkes-Barre med spelare som Derrick Pouliot, Brian Dumoulin och Scott Harrington som alla är NHL-redo.
Anderséns resa blir spännande att följa.

FBK tog rätt beslut om Toni Rajala

Så, då är det alltså klart att Toni Rajala lämnar Färjestad. Läs finländarens egna ord om beskedet – att det inte finns plats för honom – här.
Om ni följer mig på Twitter och ser på Hockeystudion vet ni hur såld jag är på Toni Rajala. Jag sa att FBK i princip kunde ha lagt fram en vit lapp och bett honom att skriva valfri siffra – och sedan betalat det i lön.
Så bra är Toni Rajala.
Jag står fast vid att han är en av de bästa spelare som spelat i Färjestad under 2000-talet.
Ändå tycker jag att det beslut som Färjestad nu tog är rätt.
Varför?
Det var väldigt tydligt att Toni Rajala höll på att rinna Färjestad ur händerna. Han sa själv mot slutet av grundserien att det var 80 procents chans att han skulle stanna.
Men både då och sedan har Rajala varit tydlig med att han innan han tog beslut ville avvakta och kolla intresset i KHL. Det har blivit väldigt tydligt att det är spel där som är hans förstaval.
Valet Färjestad ställdes inför?
Att vänta på Rajala och riskera att i juli stå där utan lagets viktigaste forward. Eller att gå vidare med andra spår.
Är Johan Ryno och Mikael Johansson på samma nivå som Toni Rajala?
Nej, givetvis inte. Men de är båda två spelare som håller hög SHL-klass.
Spelare som Toni Rajala spelar sällan i SHL nu för tiden, jag kan inte se att någon KHL-klubb inte skulle vara beredd att erbjuda finländaren ett kontrakt med en lön som har betydligt fler nollor än Färjestad skulle kunna erbjuda.

Om Färjestad i ett rent val tagit Toni Rajala före Johan Ryno eller Mikael Johansson?
Givetvis.
Men det var inget val man ställdes inför.
Och troligtvis inte skulle göra under sommaren.
Johansson och Ryno ska vägas mot de spelare som funnits på marknaden senare i sommar när Rajala väl lämnat besked – troligtvis ett negativt – och FBK stått utan den spelare som man hoppats ska leda offensiven.
Så missförstå mig rätt: Färjestad med Toni Rajala hade varit ett bättre lag och dessutom ett ännu roligare lag att titta på.
Men jag förstår klubbens agerande, och tycker ur ett lagbyggesperspektiv till och med att det var rätt.

Bloggkrönika: Färjestad måste hitta SITT spel

Det finns kunskap och kompetens och jag tror inte på något vis att Färjestad måste värva sig ur den här svackan. Men nu är det dags att laget börjar sätta sin prägel på matcherna – annars kommer ännu en förlust på hemmaplan mot HV71 nu på onsdag.

Både mot Frölunda och Skellefteå spelade Färjestad riktigt bra, fartfylld och underhållande hockey. Men nu, med lite distans till matcherna, känns det om att laget drogs med i motståndarnas tempo. Det är ju bra, inte minst på bortaplan, när motståndarna sätter fart. Eller när man möter Frölunda hemma som alltid kör på i Karlstad. Det är värre mot Linköping, Modo, Luleå eller vilka man nu möter i Löfbergs Arena. För faktum är att väldigt få lag kommer till Karlstad med en gameplan att sätta fart att styra matchen. Det borde Färjestad veta – och det gör de – och utnyttja betydligt bättre. Just nu är det lätt att peka på individuella underprestationer, men det är framför allt som ett kollektiv Färjestad inte lyckas just nu. Det laget behöver göra är att ”köra på”.

Men just ”köra på” kan vara det svåraste som finns när självförtroende saknas. I synnerhet när det måste göras inom taktiska ramar.

• • •

Om nu Färjestad ska värva hoppas jag man blickar mot spelskickliga backar med förmågan att slå ett bra förstapass.

• • •

Apropå att köra på. Kanske inte fel att plocka in en juniorkedja en match eller två. Det kommer garanterat bara köra på. Ställ några andra åt sidan så kanske de vaknar till. Öka konkurrensen och våga göra det även i SHL. Finns ändå inte så mycket att förlora nu… En kedja juniorer är dock verkligen inte någon permanent lösning.

Bloggkrönika: Makalösa Färjestad överraskade igen

Ojojoj. Vad säger man efter en kväll som denna?
Försökte sammanfatta lite snabbt i en kommentar till tidningen efter sudden-avgörandet och tänkte att det är väl lika bra att köra den här också. Orkar inte skita ur mig något mer för tillfället.
Så håll tillgodo:

Färjestad var uträknat för sjuttioelfte gången den här säsongen.
På tisdag spelar de SM-final.
Igen.
Det är svårt att inte bli djupt imponerad av detta lagbygge som överraskar gång på gång.

Det var 49 sekunder från sommarlov. Jag var ganska övertygad om att Färjestad inte hade vunnit en fjärde gång i Växjö.
Fast å andra sidan gick det inte att bli klok på den här matchserien.
Fem raka bortasegrar var historiskt till att börja med. Det såg ut att bli en sjätte.
Inte mycket talade för Färjestad när kvitteringsjakten skulle ha varit som intensivast i den tredje perioden. Hemmalaget skapade ingenting.
Då kom blixtnedslaget.
Milan Gulas. Superhjälten.
Det var ett mål som vi sällan ser i svensk ishockey. Ett mål vi sällan ser över huvud taget.
”Perfect”, som Gulas sa på sin knaggliga engelska efteråt.
Det är svårt att säga något annat.
Milan Gulas har inte varit något annat än en jättesuccé sedan han värvades in under säsongen och att Färjestad knöt upp honom i två år till är bara att gratulera.
Mannen som sköt in det avgörande målet har långt ifrån fått samma hyllningar som Gulas under säsongen. Men likt Jörgen Jönsson gjorde i fornstora dagar så kliver Rickard Wallin verkligen fram när det gäller.
Kulturbärare som Wallin vet vad det handlar om och levererar som bäst när det är som allra viktigast.
Precis som den här upplagan av Färjestad BK.
Maken till säsong har nog ingen i klubben varit i närheten av att uppleva. Läs Jacob Järpegårds lysande dokument om berg- och dalbanan som publicerades i VF inför kvartsfinalserien så förstår du vad jag menar. Allt som kan hända har hänt.
Och jag är säker på att vi inte känner till allt.
Det vi i media har fått veta är nog bara en bråkdel av vad som utspelat sig i FBK-kulisserna den här säsongen.
Att då ta sig hela vägen till att ha chansen att vinna det finaste som går att vinna i svensk hockey är mästerligt.

• • •
Det råder inget tvivel om att det är siffran 20 som gäller i år.
När Färjestad klev in slutspelet var det för 20:e gången i rad, därmed raderades Djurgårdens 19 raka slutspel mellan 1986 och 2005 ut.
Nu när Färjestad är i sin 20:e SM-final (av 39 möjliga) raderade de ut ännu ett Djurgårdsrekord, det på 19 spelade finaler.
Färjestad är ett unikum i svensk hockey.

• • •
Inför slutspelet tippade jag att det skulle bli final. Vår garvade fotograf Håkan Strandman påstod till och med att det skulle bli guld i år. Eftersom ”det brukar bli det efter såna här säsonger”.
Nu är Färjestad fyra matcher från det där guldet.
Uträknade av alla.
Logiken säger att Skellefteå ska sopa hem finalserien enkelt.
Men hockey och sport är inte alltid logisk.
Det har Färjestad bevisat den här säsongen.

/Hedlund

Bloggkrönika: Hur svarar Färjestad upp på det här?


FOTO: HP SKOGLUND

1–6.
På hemmaplan.
I ett SM-slutspel.
Färjestads största förlust på hemmais i ett slutspel sedan 1976. Dit är det 38 år.
Då hette profilerna Gunnar Johansson, Pär Bäckman och Anders Steen. Spelarprofilerna alltså.
Att Färjestad på 38 år inte åkt på en lika stor hemmaförlust säger ganska mycket om den genomklappning laget nu stod för.
1–3 är illa.
1–4 är riktigt illa.
1–5 är pinsamt.
1–6 ren och skär förnedring.
Jag skrev efter segern i Växjö att allt nu handlade om att även vinna match två, att behålla det övertag som den första bortasegern gav. Nu är allt tillbaka på ruta ett, nu är det här en serie i bäst av fem matcher där Växjö helt plötsligt har hemmafördel, ett mentalt övertag och självförtroende nog för att gå ut och spela en SM-final mot Skellefteå utan att känna sig som underdogs.
Jag skrev även efter segern senast att jag trodde att det blir Växjö som vinner den här semifinalserien om de skulle vinna i kväll i Karlstad. 1–6 ger mig inte direkt någon anledning att ändra på det tipset.
Men 1–6 gör mig väldigt nyfiken på lördagens match.
För hur kommer Färjestad svara upp på det här?
Kommer de bli manglade på nytt nere i Småland?
Eller har de nog med lugn och trygghet i sitt spel nu för tiden att det vågar lita på den egna förmågan, hitta tillbaka till sitt tålmodiga grundspel och samtidigt städa bort de där misstagen som blev så kostsamma i semifinal 2?

• • •
Både spelare och ledare valde att hylla publiken efter matchen.
Med all rätt. Publiken i Löfbergs Arena må vara svårflörtad och småtrög att få igång – men om det är något som man kan lita på så är det att ståplats sjunger även när det går riktigt åt skogen.
Sången brukar faktiskt ofta öka i decibel ju jävligare det går nere på isen.
Sånt är vackert.
Insamlingen som gav 9 000 kronor till den avlidne Djurgårdssupporten var än finare.
Två bevis på att svensk supporterkultur trots allt kan ha en framtid.

• • •
Rickard Wallin har haft en skaplig emotionell berg och dal-bana de senaste dagarna.
Upp: Seger i Växjö.
Upp ännu mer: Pappa för andra gången.
Fortsatt uppåt: Första målet på ett halvår.
Och sen raset som aldrig tycktes ha ett slut: Sex raka insläppta mål, storförlust på hemmaplan.
Som tur var lär raset lindras rätt fort när han kom hem i kväll och fick hålla en tvådagars dotter i famnen.

/ Ekberg

Bloggkrönika: Ständigt detta (slutspels)Färjestad

De må sparka tränare.
Det må gå knackigt i säsongsinledningen med kamp i botten.
Det må hända både det ena och det andra.
Men när det blir slutspel, när solen börjar skina allt klarare i Karlstad, så hittar Färjestad (ursäkta svordomen) liktförbannat ett sätt att prestera säsongens bästa ishockey.
13 semifinaler på de senaste 14 slutspelen är en alldeles sanslös siffra.
Att man lyckades vända borta i sista perioden borta mot ett Växjö som inte släppt in ett mål på snart tre matcher är även det imponerande.
Jag pratade med Tomi Kallio efter matchen i dag.
Kallio som mött Färjestad ett flertal gånger i heta slutspelsserier under åren i Frölunda.
”Färjestad är en legendarisk organisation som alltid hittar vägar att gå långt i slutspel”
Fina ord från en spelare som troligtvis drömmer mardrömmar om Färjestad när han somnar i kväll.
Om han drömmer mardrömmar även när semifinalserien är över? Det är jag långt ifrån lika säker på.
Jag har på plats sett Färjestad ”stjäla” den viktiga första bortamatchen i tidigare slutspelsserier för att ändå sedan bli utslaget. Det hände i semifinalen mot Brynäs 2012, det hände i semifinalserien mot Linköping 2007.
Gemensamt för de två matchserierna var att Färjestad båda gångerna förlorade match två. Därmed tappade de direkt den hemmafördel de tappat efter match ett.
Så här har ni mitt tips: Vinner Färjestad även på torsdag i Löfbergs Arena tror jag det blir SM-final. Då får jag revidera mitt tips inför slutspelet att man skulle bli utslaget i semifinalen.
Men förlorar man på torsdag tror jag Växjö vänder på den här serien. Kallio var inne på att smålänningarna kan betydligt bättre än de visade i semi 1. Det är jag också övertygad om.
För att vinna även på torsdag krävs ett än mer disciplinerat Färjestad.
Det krävs än en gång att Fredrik Pettersson-Wenztel storspelar.
Och det krävs framför allt att man är mer effektiv på de lägen man skapar. Effektiviteten var inte bra nog i semifinal 1, trots segern.

• • •
Vida Arena var en väldigt trevlig ny bekantskap.
Tills de tog fram klapporna.
Har aldrig gillat detta otyg och kommer aldrig att gilla det. Klapporna skapar bara en ljudkuliss, en kuliss av ett väldigt skarpt och otrevligt ljud dessutom.
Värst av allt: Strax innan nedsläpp stod den orangea Växjöklacken och sjöng.
Det enda problemet: Det var ingen som hörde dem. De överröstades av klapporna.

• • •
”Vila i frid” stod det på banderollen hos de tillresta Färjestadssupportrararna.
Fint och värdigt, en vecka som denna.

/ Ekberg

Bloggkrönika: En väntat oväntad hjälte


FOTO: TT

Linus Fröberg.
Som inte gjort ett enda mål på 54 matcher i Färjestads A-lag i SHL och slutspel.
Helt plötsligt har han gjort mål två matcher i rad.
Helt plötsligt har han blivit en äkta slutspelshjälte.
Ologiskt?
Nej, inte det minsta.
För det är ju såna som Fröberg som så ofta blir slutspelshjältar. Doldisar som kliver fram när det som bäst behövs.
Önskar att någon skulle forska i ämnet. Ta reda på hur ofta matcher som den i kväll avgörs av en doldis som Fröberg ändå var.
Skriver ”var” av en anledning. Tror nämligen inte Linus Fröberg kommer vara en doldis så länge till.
Utlåningen till Södertälje var det bästa som kunde hända honom. Han fick nästan en hel säsong i allsvenskan där han även som senior fick axla en större roll, där han även som senior fick känna sig duktig.
Historien är full med spelare som dominerar på juniornivå för att sedan köra fast totalt som seniorer. Det är väldigt sällan en junior direkt får samma roll som senior. Ofta tvingas han börja i en fjärdekedja och jobba sig uppåt.
Att helt plötsligt prestera i en fjärdeformation med bara några minuters istid, ofta tillsammans med A-lagsspelare som ofta har sin styrka i defensiven, är inte lätt.
Fråga Erik Thorell.
Men, säger ni, Linus Fröberg spelar ju just i en fjärdeformation med ganska magert med istid.
Sant.
Men när han nu gör det är det med en självkänsla fylld av vetskapen att han kan producera även bland seniorer.
Och jag är övertygad om att det inte är den roll Linus Fröberg kommer att ha i höst.
Färjestad visade att de tror på honom när de gav honom ett tvåårskontrakt förra våren.
Och även om Fröberg nu, på eget initiativ, tagit klivet ut som ytterforward, är centersidan väldigt öppen i Färjestad till nästa säsong. Rickard Wallin, Jack Connolly och Anders Bastiansen sitter alla på utgående avtal.
Jag är helt övertygad om att alla tre inte kommer bli kvar.
Kanske blir det bara en av dem.
Och där öppnas en möjlighet för Linus Fröberg att ta nästa kliv. Klivet från den slutspelsjoker han nu blivit till en 20-30 poäng-spelare i SHL.
Det tror jag han har potentialen till att ta.

/ Ekberg

Bloggkrönika: Tre viktiga punkter avbockade

FOTO: TT

Ja, med tredje raka trean – fyra segrar på de fem senaste och fem starka insatser i rad kan vi nog till sist konstatera:
Färjestad har efter många om och med tagit sig ur formsvackan.
Den svaga säsongsinledningen är fortfarande kostsam, även om man nu är tabellåtta skulle ett par svaga insatser innebära att man är med i den absoluta bottenstriden igen. Samtidigt är tabellåtta en placering en klubb som Färjestad inte direkt skryter med.
Men bortser vi från resultaten finns tre saker jag vill framhålla.
1. Till sist verkar FBK fått en förstemålvakt.
Varken Fredrik Pettersson-Wenztel eller Danny Taylor har varit dåliga i säsongsupptakten, men ingen av dem var så där överjävliga som vi de senaste säsongerna vant oss vid att Färjestadsmålvakter alltid är.
Men nu måste vi ändå se ”PW” som klar etta. Efter att tidigare trott på en matchfördelning i stil med 30/25 tror jag nu snarare på 40/15 till förmån för ”PW”. Det får man säga att han är väl värd efter två säsonger som båsöppnare till Cristopher Nihlstorp och Alexander Salák.
2. Färjestad har hittat en förstaformation.
Det är lite lustigt faktiskt. Efter att sökt och testat ett antal formationer, Wallin-Åberg-Nygård var väl etta ett tag, hittade Färjestad sin ”leading line” när man satte samman lagets mest formstarke (Joakim Hillding) med två av de mest formsvaga (Per Åslund och Patrik Lundh).
Kommer ihåg förlustmatchen borta mot AIK som väl får ses som det lägsta Färjestad sjönk i formsvackan. Men det fanns ändå en ljusglimt i den matchen, just formationen med Hillding, Åslund och Lundh.
Sedan dess har det inte varit något snack. De har varit bra varenda match. I bland till och med sådär ”målvakts-överjävligt-bra”.
Vet många fans som suckade rejält när Färjestad förlängde med Hillding. Ett genidrag och det enda logiska valet i mina ögon. I två år hade de utbildade honom, låtit honom ta klivet till SHL och sakta men säkert börja spela ”sitt” spel även där.
Att inte förlänga kontraktet och därmed inte skörda frukten av två utvecklingsår hade varit ren och skär idioti.
3. Färjestad har hittat ett eget spel.
”Det tog bara 18 matcher…” sa Joakim Hillding ironiskt med ett skratt när vi snackade i kväll efter matchen.
Men precis som Hillding var inne på så är trenden de senaste matcherna tydlig.
Färjestad har fortfarande mycket att jobba på, man går ned sig och tar dumma utvisningar som kan bli kostsamma.
Men där finns i alla fall ett eget spel nu. Från att i början av säsongen kommit en och en och haft vansinnigt svårt att få till några strukturerade uppspel hittar Färjestad betydligt oftare rätt där samtidigt som man med en hög press ofta vinner puck högt upp och kan starta anfallen därifrån.
”Nu spelar vi som en femma över hela banan, vi är inte en kille där och en kille där. När vi spelar så är det svårt att stoppa oss”, sa Joakim Hillding och sammanfattade skillnaden mellan då och nu på ett utmärkt sätt.

/ Ekberg

PS. Ni har fortfarande chansen att vinna de båda böckerna vi pratade om i Hockeystudion, ni tävlar i inlägget här nedanför.
Och ni har väl inte missat dagens två FBK-artiklar:
Loob fortsätter som sportchef – bygger nästa säsongs lag och pratar om värvningar.
”Lilliz” kan vara på väg bort från AIK – Färjestad intresserat.
DS.

Bloggkrönika: Hjärtats och hjärnans olika röster

”Varför värva Belle och inte Frögren?”
Får jag gissa att det var tanken som slog 99 procent av er i går efter att Färjestad gått ut med värvningen och ni gått in och kollat hans stats på EP?
Och jag förstår er. Inget snack om saken.
När en stor, stor publikfavorit går här hemma i Karlstad och inte önskar annat än att spela i Färjestad igen vore det konstigt om ni kände och tänkte något annat. Hjärtat säger ju så.
Och hjärtat ska man följa, men bara nästan alltid.
Jag tror det har varit mycket hjärta som Fredrik Stillman haft som ledande organ när han 2012 skrev ett fyraårskontrakt med en 36-årig David Petrasek till exempel.
Givetvis skulle han aldrig erkänna att så var fallet. Men tror ni han erbjudit ett lukrativt (får vi anta med tanke på att Växjö var där och högg och erbjöd typ femtioelva miljoner) till en 36-åring med en tung säsong bakom sig om det inte vore för vad hjärtat sa till honom?
Och jag är övertygad om att Jörgen Jönssons hjärta bultar och säger ”värva Frögren” på samma sätt som det sa ”skriv nytt kontrakt med Micke”.
Hjärtat fungerar ju så.
Att det nu verkar som att ingen av dem spelar i Färjestad i vinter betyder med andra ord att Jönsson och Anders Steen lyssnat till hjärnan och vad de tycker är bäst för Färjestad.
Intresset för Shawn Belle har varit stort i Färjestads sportsliga ledning ett bra tag (jag hade hört ryktena och var på väg att skriva om det – bara en sista definitivt bekräftelse saknades – just när det blev officiellt) och de har till exempel korsförhört Chris Lee grundligt under vintern om hans förre backpartner.
Det är alltså inget namn som kommit upp hux-flux och som de slagit till på.
Varför de valde Belle före Frögren?
Finns givetvis flera orsaker men frågar ni mig skulle jag gissa på både att han är billigare och enligt uppgift en betydligt bättre skridskoåkare. Kanske såg Jönsson och Steen Luleå och Skellefteås rappa forwards och oroades hur Färjestads försvar skulle hänga med om det bestod av både Ole-Kristian Tollefsen och Jonas Frögren?
För det är ju så, Jönsson sa det direkt efter säsongen när jag satt ned med honom för en lång intervju: Jonas Frögren är aktuell först om Ole-Kristian Tollefsen lämnar.
I konkurrenten NWT säger Frögren själv i dag att han fått beskedet för ett par veckor sedan av JJ att han inte är den back de söker. Inget konstigt med det, Nashvilles intresse för Tollefsen verkar ha svalnat av och då har Färjestad redan en spelare på Frögrens plats i laget (kom ihåg att OKT handplockades just som ersättare för ”Frögga”).
Hade jag velat se Jonas Frögren tillbaka i Färjestad? Jättegärna, har alltid gillat honom både på och utanför isen.
Har jag förståelse för Färjestadledningens agerande? Ja, om nu Belle’s prislapp dessutom är mindre och kostnaderna – som vi alla vet – ska sänkas i FBK blir det till och med ganska lätt att förstå.
Hjärtat säger ”Frögga”.
Hjärnan förstår att det blev Belle.

/ Eriksson

Bloggkrönika: Vinna eller försvinna för Modo

FOTO: SCANPIX

Sicken skönt matchserie det har blivit.
Målrika och svängiga matcher – och mycket känslor.
Färjestad är de som hittills lyckats kontrollera sina bäst, och mycket därför har man nu 2–0 i matcher.
Kristian Forsberg tog en idiotutvisning i första och Joakim Hillding (betydligt bättre än i tisdags) kvitterade till 1–1.
• Och när Modo som bäst skulle jaga kvittering på slutet orkade inte Samuel Påhlsson av alla hålla känslorna under kontroll utan drog på sig en otroligt onödigt 2+10 för checking from behind.
Ulf Samuelsson, otroligt stor i sina kommentarer efter förlusten förresten, var återigen inne på att den bristande disciplinen blev avgörande.
Och givetvis är det något som Modo måste skräpa till.
På lördag är det vinna eller försvinna för dem.
0–3 vänder de aldrig, 1–2 och man är en hemmamatch från 2–2.

• • •
Färjestad då?
Jo, återigen en stark insats framför allt offensivt.
Stundtals blev man väl utspridda och bjöd Modo på en fram och tillbaka-ishockey Modo tjänar mer på än Färjestad.
Nyckeln till ett lyckat Färjestadsspel ligger i att behålla tålamodet och hålla laget samlat.
Nu vann man ändå, mycket tack vare de offensiva vapen man har.
Och framför allt då Chris Lee.
Att som back efter två slutspelsmatcher stå noterad för tre mål och två assist är helt makalöst och Lee leder hela det tidiga slutspelets poängliga.
Lovorden haglar givetvis från alla håll – och givetvis är han väl värd alla hyllningar.
Janne Niskala må ha gjort fler poäng 2006/2007, men då måste man komma ihåg att finnen spelade i en av de bästa Färjestadsfemmorna någonsin med Thomas Rhodin, Pelle Prestberg, Jörgen Jönsson och Peter Nordström.
Lee’s andra del av den här säsongen saknar motstycke.
Och ni kommer väl ihåg att det långtifrån är en tillfällighet att Lee är så duktig offensivt.
Inför säsongen startade berättade vi i ett reportage i VF-sporten, i vår nedräkning inför elitserien, att systern till Chris Lee’s ”uncle” (ingifte morbror) är gift med ingen mindre än Bobby Orr som funnits med i kulisserna hela uppväxten.
”Det var väldigt häftigt och riktigt kul. Svårt att beskriva med ord. Jag träffar honom då och då på bröllop och familjeträffar. Nu har han fullt upp med sin agentverksamhet i Boston så det blir inte så ofta. Men när vi träffas är det som att det var igår” berättade Lee om relationen med Orr.
Och dessutom är ju den offensiva zonen lika välbekant som den defensiva. Fram till 24 års ålder var ju nämligen Chris Lee forward. Läs mer om det här.

• • •
I övrigt då?
Många var bra i Färjestad.
Ari Vallin är värd ett omnämnande. Var blek i tisdags, nu riktigt bra i egen zon plus att han bjöd på några läckra soloåkningar.
Per Åslund följde upp tisdagens två mål med två assist, och två poäng blev det även för Ville Lajunen (0+2) och Joakim Hillding (1+1)
• Och sen givetvis då Anders Bastiansen. Med tanke på det spelet han visat upp de senaste två matcherna kan man ju undra vad han hållit på med hela grundserien. Helt klart är ”Basse” en slutspelslirare.

/ Eriksson