Hjärtinfarkt
Jag måste bara skriva av mej…läs om ni vill. Peter blev inlagd på avd 57 hjärtmedicin, där ligger han med slangar kopplade på kroppen och till sitt hjärta. Det var en hjärtinfarkt han hade fått där vid middagsbordet. Älskade gubbe va du är tapper. Jag sitter hos honom där på rummet, ungarna har suttit där och de satt även där när han kom tillbaka från sin kranskärlssprängning igår. Kärlen i en åder var till 99 procent ihopslaggad…tala om att detta verkligen behövdes. Det hade kunnat sluta mycket värre, orkar inte ens tänka tanken. Nu har han varit på hjärtgymnastik, ultraljud av hjärtat och han känner sig redo för att komma hem till mig….jag är tacksam för livet, samtidigt som jag är rädd. Kommer man alltid ha denna oro? Frågorna hopar sig och är många…men det viktigaste nu är att Peter blir frisk, att vi tar vara på varandra, lyssnar på kroppen och att vi njuter…vi har bara ett liv och det är fruktansvärt skört…
Kicki Lettenström
Tänker på er! Jag vet hur det är att kastas mellan hopp och förtvivlan när en kär ligger inlagd. Hoppas allt går framåt!
Skrivet 21 Aug 2012, 22:46Trots att vi inte känner varandra, så griper din berättelse tag i en och man får sig en liten tankeställare att ta vara på livet. Håller nu alla tummar jag kan att allt ordnar sig och du får hem din älskade.
Skrivet 21 Aug 2012, 23:08Hälsa P och krama varandra från mig. Birgit
Skrivet 22 Aug 2012, 09:25Härligt att allt ordnade upp sig till det bästa för Peter och att han får komma hem till sin kära Kicki! Njut nu av dagen och ta väl han om varann. Hälsa Peter från oss! Kram.
Skrivet 22 Aug 2012, 11:32Åhhhh så skönt att höra att Peter är redo att komma hem. Ja ta det lugnt nu och var rädda om varandra. ( det gäller ju faktiskt alla man tycker om)
Skrivet 22 Aug 2012, 16:36Hälsa Peter så gott från skultuna och kramar till er
Så skönt att allt gått bra. Ta hand om varandra i lugn och ro, hälsa Peter. Kramar
Skrivet 22 Aug 2012, 19:36Ja, urch ja. Det här får mej att blicka tillbaka på tiden då Jaja var sjuk, innan levertransplantationen. Idag är det precis 2 år sedan han fick sin nya lever. Vi har haft och har ett stearinljus som varit tänt här hela dagen. Våra tankar har gått till den man som gav oss den VACKRASTE GÅVAN av GÅVOR: LIVET!!
Hade inte Jaja fått sin lever hade han inte idag funnits vid min sida.
Jag förstår din oro och det kommer att finnas stunder då din rädsla finner inga gränser. Men den kommer att med tiden att bleknas, men ända finnas där. Vi vet inte vad livet har i beredskap för oss och tur är väl det. Ändå är det märkligt att en livsavgörande händelse ska få oss att vakna upp.
När man läser din blogg Kicki, så känner man att du och din Peter redan innan hjärtinfarkten, är ett par som verkligen finns för varandra och verkligen rår om varandra. För er behövdes inga livsomstörtande händelser för att vakna upp och tänka till.
Njut av varandra och livet.
Kraaaaamar i massor, är så glad över att din Peter är på bättringsvägen.
Skrivet 23 Aug 2012, 17:43Härligt att du har Peter hemma igen. Ge honom en stor kram från oss.
Skrivet 23 Aug 2012, 19:08Hittade din blogg av en slump, den är verkligen fin. Är Värmlänning utflyttad till Lycksele sen 2,5 år, min man fick jobb här. Han drabbades också av infark och bypass-operation i början på sommaren, men åter i jobb nu. Jag kan verkligen förstå din oro. Klarar norrlandsvisiten genom att planera för den dag vi kan flytta tillbaka igen, då ska vi leta hus på landet med plats för höns i trädgården.. Önskar att du snart kan sluta oroa dig.
Skrivet 29 Aug 2012, 12:31Ingegerd Holmqvist