Jag vet ärligt talat inte vad jag ska tycka om Arvikafestivalens senaste kampanj, med en 20-åring som onanerar framför en webbkamera. Jag antar att det ska symbolisera  den där ligg-garantin de pratade om i Kobra och när vi igår diskuterade om vi skulle skriva nåt om det i tidningen var både jag och Johanna överens om att det skulle vi inte (vad våra chefer tycker lär vi väl få veta vad det lider). Arvikafestivalen filmar förstås 20-åringar som onanerar för att de ska komma med i tidningen. Och med kommer de i Expressen och Aftonbladet, men deras funktion är ju – förutom att visa upskirtbilder – att vara moralistisk attackhund.
Det är svårt att bli upprörd över att folk onanerar på film. Det är liksom ingen nyhet. Det är svårt att bli upprörd över att folk ligger på festival. Inte heller det är någon nyhet. Så länge alla vill så är det väl gött för dem.
På Arvikafestivalen är det dock inte alla som vill. I somras anmäldes fyra våldtäkter i samband med festivalen. Det är ungefär lika många som sommaren innan dess, och sommaren innan dess, och sommaren innan dess. För några unga människor varje år betyder Arvikafestivalen inte ligg-garanti. Det betyder ligg-tvång. Det är, till skillnad från Arvikafestivalens försök att bli omskrivna, upprörande.