Det räcker med att de pratar om sociala medier på radion: genast faller det stora tonårsskamminnet över mig, det mest återkommande av dem alla.
Det händer alltid när jag hör ordet social.
Jag var kär, som jag trodde, och vi skulle fika, som jag trodde att man skulle, för att i en eventuell framtid kunna bli ihop, och jag tyckte att själva fikamomentet var lika obegripligt som jag har tyckt varje gång sedan dess, kaffe kan man väl dricka hemma, mycket billigare, mycket lugnare, men vi fikade och försökte prata och inget av det gick något vidare, ängslig tystnad över tjugokronors-Gevalia, och i något av mellanrummen mellan tystnaderna rörde ämnet kompisar, fester, samtal, skoj…
”Jag är jävligt social”, sa hon.
Och jag, jag fann en chans att ge henne stöd, att hålla med, för detta var revolutionerande privat, ett avslöjande, kanske en invit: detta var i den alltmer svarthårfärgade Skunkepoken, där det hörde till att icke vara social, icke skratta obehindrat, man skulle vara tvär, inte bete sig hur som helst, det fanns strikta regler att följa, men nu erkände hon sig som annorlunda, som vanlig, hon öppnade en dörr till något ljusare, vänligare, mer anspråkslöst och avslappnat och dit ville jag också, vi kunde gå tillsammans dit, vi kunde på ett socialt sätt förenas i denna nya livsstil! Jag kände genast för att fördöma alla som inte var som vi, så jag sa:
”Dä ä många som säjer typ så där att ‘åh, jag är så jävla asocial’… Vaffö ska man va dä? Fatter inte.”
Och jag minns hur jag lite grann uppfattade att jag briljerade genom att använda ordet ”asocial”. Jag visste bättre än att använda det i mitt tycke felaktiga ordet ”osocial”. Jag var beläst! Jag var värd att falla för. Men jag minns också hur jag alltför snart, alltför sent, insåg hur de båda a-ljuden hade glidit in i varandra. Jag insåg hur det första a:et hade dolt mitt andra: jag hade med raljant gothmörk röst sagt ”jag är så jävla social”, bara med ett märkvärdigt långt a i slutet av jävla. Jag hade just fördömt hennes ord i stället för våra asociala motståndares. Hon tittade inte älskvärt på mig. Vi blev inte ihop. Jag blev så jävla asocial sedan.