Idag skriver vår lokalkonkurrent NWT om ”Manlig könshandel i populärt strövområde”. Det köps och säljs sex i Sörmon, skriver reportern om och om igen genom hela artikeln. Men sen, på slutet säger polisen att ”ingen brottslighet blev konstaterad”.
Borde inte hela grejen falla då? Borde inte en nyhetschef säga: ”Hörru, det här är ju ingenting, det är ju bara one night stands i skogen ju”? Borde inte åtminstone en nattchef bestämma sig för att ställa artikeln så att den kunde tvättas från den mest indignerade perversa bögar sabbar för oss normala-retoriken? Allt som blir kvar när prostitutionsvinkeln faller är att anonyma värmländska joggare är rädda att framstå som bögar, vilket man förstår är jobbigt eftersom anonyma värmländska kvinnor och män i skogen tydligen ogillar homosexuella. (Något som, om jag inte missminner mig, även anonyma ledarskribenter på Nya Wermlandstidningen gör (okej, anonyma ledarskribenter på Nya Wermlandstidningen ogillar bögar och flator som inte har vett att leva som anonyma ledarskribenter på Nya Wermlandstidningen behagar)).

Men nyhetschefen säger inte nej. Inte nattchefen heller. Och sannerligen inte Anders chefredaktör. Istället toppar de tidningen med bögsnusket och följer därmed upp Peter Dolvings flåsgrabbiga uttalande i lördagens Hauntedrecension, där schlagerfjolliga bögar och transor ställs mot riktiga, promillestinna, värmländska män.

Jag skulle inte påstå att VF är något värst vidare föredöme när det gäller att bevaka och beskriva HBT-världen. Jag skulle inte heller påstå att NWT driver en bögknackarlinje. Men någonstans, någongång måste man ju börjar diskutera hur man framställer sånt här. Vad jag vet görs det sällan på VF:s morgonmöten, uppenbarligen görs det ännu mer sällan på NWT:s.