Johanna Rickan

Den här användaren delar inte sin biografi


Inlägg av Johanna Rickan

En halvtimme med Melissa Horn

På fredag spelar Melissa Horn på CCC. För några veckor sedan avslutade hon Skavlan med låten Du är nog den, från senaste plattan Innan jag kände dig som släpptes i september. Den låten finns inte med på vår Spotifylista En halvtimme med Melissa Horn.

Reflexion

Vi älgar har samlats här i kväll för att prata om hur vi ska göra för att få det bättre här i skogen.
Älgarna har ju tidigare alltid fått bestämma över sig själva men nu har vi fått vissa problem som vi måste ta itu med.

Vi älgar kräver:
För det första – Totalt förbud mot all jakt i skogen!
För det andra  – Stoppa alla kalhyggen!
Och för det tredje – Fri passage över Alla vägar!

Taadaam! En norsk lösning på åtminstone ett problem.

Här kommer alla känslorna på en och samma gång

– Värmland är det absolut ensammaste landskapet i hela Sverige och det är därför vi har åkt hit, säger Filip Hammar i inledningen av det första avsnittet av Lite sällskap.
Jag vet inte om det stämmer. Men i vilket fall har Filip Hammar och Fredrik Wikingsson ägnat delar av sommaren åt att agera äktenskapsmäklare åt fyra värmlänningar. Och efter att ha sett det första avsnittet av programserien, som har premiär i Kanal 5 på måndag, så rekommenderar jag er att bänka er framför tv:n på måndag klockan 22.00. Visserligen med skämskudden nära till hands. Men ändå. För de här fyra fantastiska värmlänningarnas resa måste man bara följa med på. Modiga är bara förnamnet. Och resten kommer att gå till historien.

Jag var bara inte gjord för dessa dar

Om några månader är det min tur att ta skuttet över det beryktade trettioårsstrecket. Det känns… inget särskilt alls. Jag är tämligen tillfreds med mitt trettioåriga jag. Skulle för allt smör i Småland inte vilja backa tiden och ta mark som den femtonåriga flickungen med allt vad det innebär igen. Ändå är det just precis det jag gör. För att göra det enkelt för oss har barndomskompisgänget bestämt att vi ska fira våra födelsedagar gemensamt. En helg tillsammans någonstans – som på den gamla tiden. Och plötsligt är vi alla femton år igen. Som brickor i ett hierarkiskt spel faller hela bunten raskt tillbaka in i sina respektive roller. Allt som hänt sedan vi skildes åt är irrelevant. Enheten har ingen plats för pusselbitar som modellerats om. Här finns inget utrymme för vare sig slipade kanter eller rundade hörn. Och gud förbjude en flisa som sticker upp och ut.

Taking down heaven

Pappan till mitt barn, min sambo, mannen i mitt liv fyllde 30 år i lördags.
Jag hade inte planerat ett endaste dugg.
Inget kalas, ingen present, inte ens en tårta hade jag tänkt fixa. Meningen sedan länge var ju att han, mannen i mitt liv, skulle ha varit borta på jobb. Så vad händer? Jo, såklart att något fackförbund lägger ett varsel. Jobbet blev framflyttat.
Tack fackförbundet för det. I högsta grad tack fina familjen Broos! Min kille kunde inte ha fått en bättre födelsedag. Alma Löv Museum, god mat, god dryck och ett gott sällskap. Intryck, upplevelser, avtryck. Om ni ska åka någonstans i Värmland i sommar då tycker jag att ni ska bege er till Östra Ämtervik. Jag vill tro att alla – inte bara de som uppskattar modern samtidskonst – finner något där. Så jag säger som Kulturnyheternas Dennis Dahlqvist (2.55 min in i programmet), nu vet ni vad ni ska göra på semestern.

Läs

Ta dig tid att läsa det här.

Shame shame shame

Fadde gör ståupp-debut.
Skamskölj.

Grahn vs Lukasjenko

Marcus Grahn vill aktualisera uttrycket damn it.
Om Marcus Grahn hade bott i Vitryssland hade han kanske inte fått den chansen. Enligt det vitryska sedlighetsrådet, som stöds av presidenten Alexandr Lukasjenko, är nämligen Rammstein en fara för moralen i Vitryssland. Rådet vill tydligen förbjuda tyskarna att uppträda i Minsk den 7 mars, skriver Der Spiegel. Rådet anser att Rammsteins låtar är propaganda för ”våld, masochism, homosexualitet och andra avvikelser” och att ”Ett tillstånde för en Rammstein-konsert är ett fel som kan bli mycket kostbart för oss”.  Ja, vad säger man?

Det är synt om mig

Martin lyssnar på dansk synt. Læther Strip – EBM, enligt de som förstår sig på.
Jag förstår mig inte på.
Det låter förjävla illa.
Och såklart är han bokad till Arvikafestivalen.

The Love Language

Man måste inte älska måndagsmorgnar för att man gillar sitt jobb. När klockan ringde i morse ville jag helst av allt krypa ännu närmare den sovande ungen, snusa in det lilla livets ljuvliga doft och somna om med hela bröstet fyllt av kärlek. Det gjorde jag inte. Jag tog mitt vedervärdiga morgonhumör och släpade oss in i duschen. Morgonhumöret är min ständiga följeslagare. Inte en chans att hon skulle vika från min sida. Hon är oftast obeveklig fram till dagens första kopp automatkaffe är tömd. Dock inte idag. Idag fick hon minsann gå till Canossa tidigare än så.
Tack Micke och Martin för det!
Innan Martin lämnade vårt rum för färd mot Finland tur och retur skrev han ut en hel sida med ordvitsar och la på mitt tangentbord. Min arbetsvecka började på så sätt med ett skratt.
Sen finner jag ett brev. Från Micke. Med en Micke-skiva inuti. Micke är den bästa på att sätta samman musik. Om han vore dj skulle han vara min favorit-dj. Nu är han inte det, men han är i vilket fall min favorit. Jag blev så glad att jag fick en tår i ögat. På ricko.
All kärlek! Idag älskar jag måndagsmorgnar.

Snövit och den elaka farbrorn

Äta marsvin? Nej, det kittlar tydligen inte dödsskönt i kistan på svenska folket. Efter alla skriverier och reaktioner på programmet – där Erik Haag tillsammans med en peruansk familj tillagar och äter ett marsvin – stoppades gårdagens avsnitt av Landets brunsås. På begäran av familjen. Programmet som skulle handla om vad som är socialt accepterat att äta i olika länder kommer enligt SVT att sändas i en omklippt version längre fram. Exklusive marsvinsmiddagen.
Vad jag har förstått är grejen att marsvinet köptes på Blocket, utan att familjen som sålde det fick veta att det skulle bli uppätet. Och just det får det att krypa av obehag i mig också. Jag ser mitt nioåriga jag stå och läsa en egenskriven avskedsdikt till kaninen som just grävts ned intill hönshuset. Med tårarna rullandes ned för kinderna ber jag om förlåtelse för att jag kanske inte alltid tagit så bra hand om henne. För att jag inte gick på promenader med henne särskilt ofta och för att jag inte gav henne maskrosblad eller äpplen varje dag.
Det var ett trauma, ska ni veta. Och jag tänker att om den här familjen som sålde marsvinet också har en nioårig dotter eller son då är det här säkert ett trauma för henne eller honom också.
Det tänker inte Martin.
Kött som kött, säger han.
Men jag äter inte kött, säger jag.
Nej, just det, säger Martin.
Sen kommer vi liksom inte längre i diskussionen. Jag är nio år och Martin vill äta upp min kanin.
Hon hette Snövit.

KANINJAKT STOCKHOLM FOTO: SCANPIX

På vintern spelar rocken roll

Sen kommer våren och sommaren och jag är redan rustad. Förra veckan fick Charlotte Gainsbourgs nya platta IRM full pott av mig. Sen dess har jag avsiktligt avhållit mig från att lyssna på den mer än nödvändigt. Lite som att gömma undan godispåsen vill jag spara den till sena sommarnätter i finfint sällskap. Tänker att den kommer att bli det bästa ledmotivet.

The man in the sky

Till Olle.

Det är så jag säger det

En film säger mer än tusen ord.

Bra rutet Bris

Någon borde ha gjort det för länge sen. Någon borde kanske ha varit jag, eller du, om du tycker som jag.
Barnens rätt i samhället tog ansvaret och anmälde Ett fall för Louise till Granskningsnämnden. Personligen har jag svårt för Louise Hallin, hennes åsikter går inte ihop med mina. Men det har egentligen ingenting med det här att göra. Sveriges Televison ska inte göra ett sånt här program. Ett barn ska inte behöva sitta i tv och bildligt klä av sig naken för att sedan gå till skolan dagen efter. Bli igenkänd på träningen eller i mataffären. Det är rent ut sagt förjävligt. Och det är allt annat än bra tv.