Martin Olsson

Den här användaren delar inte sin biografi

Hemsida: http://blogg.vf.se/members/mon10/


Inlägg av Martin Olsson

Dagens livenyheter

In Flames åker på klubbturné i Skandinavien och kommer till Nöjesfabriken den 15 april, skriver Live Nation i ett pressmeddelande.
I ett annat pressmeddelande skriver de att Freddie Wadling, som nu senast gjorde en Bond-platta, kommer till Medis i Säffle. Det blir den 4 februari det.

***

Edit: Rebecca &  Fiona kommer till Karlstad också. Den 10 februari, det är rallyhelgen det, spelar de på Nöjesfabriken.

Och annars då, gjort nåt kul i helgen?

Måndag igen. I fredags var ErikJoe Labero. Så där, tyckte han. Och Grahn var på Babbens brudar. Kul, tyckte han. Är det nån annan som gjort nåt kul?

Ny video från I’m Kingfisher


The artist formerly known as Thomas Denver Jonsson, han som kallar sig I’m Kingfisher nu för tiden, har skaffat en ny video. Det är Svalbard från Arctic, som släpptes i fjol (här kan man läsa en intervju från då). Det sägs för övrigt att det är Stefan Westling som syns där i motljuset och just denne Westling har satt ihop en Spotifylista med värmländsk musik (här). Sånt måste uppmuntras.

Breaking news: Play kommer till Karlstad i jul

Vi har ju drivit en liten kampanj för att Ruben Öslunds Play ska gå upp på biograferna i Karlstad. Well, this just in: Arenan har fått tag i den. Dock är schemat så späckat att den får premiär först på juldagen. Lite länge dit, men alltid något.

En halvtimme med…


I kväll spelar Så mycket bättre-aktuella Timbuktu med inte Så mycket bättre-aktuella  Damn på Nöjesfabriken. Dagen till ära har vi satt ihop en kort liten Timbuk-spellista. Bara att klicka och lyssna: En halvtimme Timbuktu.


Timmen har ju som bekant två halvtimmar. Den andra kan ägnas åt Pernilla Andersson, som tillsammans med Fredrik Rönnqvist och Dan Berglund spelar på Scalateatern i kväll. Här kan man Spotiflyssna: En halvtimme Pernilla Andersson

Plats för självreflektion

Det här med rockkritikerns kön är på tapeten igen, efter att DN uppmärksammar det (bästa svaret om varför hon slutade ger för övrigt Susanne Ljung ”Jag la av när grungen kom”). Samma diskussion fördes efter Jan Gradvalls anmälan av Ellen Willis-boken i somras, Sara Martinsson och Agnes Arpi skrev bland andra. Så här ser det i alla fall ut på VF, sju av de recensenter som vi återkommande använder oss av är män. Fyra är kvinnor. Så nu vet ni det.

Veckans premiärer i Karlstad


Det är ju stor Breaking Dawn-vecka den här veckan (premiär idag). I övrigt noterar vi att Jane Eyre går upp på Filmstaden på fredag, liksom Drive. På Arenan visas den iranska filmen Nader och Simin – en separation. Och Ruben Östlunds Play går fortfarande inte på någon värmländsk biograf.

Mer Mustasch

Mustasch åker på turné. Tre antaganden är då rimliga att göra: 1) De kommer till Karlstad. 2) De spelar på Nöjesfabriken. 3) Ralf pratar om Färjestad.

Att ha en blogg och att skriva i den

Vad är det här, undrar den uppmärksamme? Det, mina vänner, är bilden av hur fyra, och senare några till, bloggare tröttnar på att blogga. Vi började den 14 februari 2008, samma dag som bröderna Schulman, och sajten var kraschad i stort sett hela dagen. Det var antagligen inte vårt fel.
Jag fick ett ryck i dag i alla fall. Jag hittade ett nytt tema till vår blogg. De andra kanske hatar den, det får de göra i så fall, det är jag som bestämmer.

Här kommer alla skamkänslorna på en och samma gång

Det är mycket snack om Björn Ranelids schlagermedverkan idag. ”Den största sensationen i Melodifestivalens historia i Sverige” enligt författaren själv.
Det är förstås roligt att han är med och allt, men det är lätt att en dag som denna tänka på författaren och akademiledamoten Lars Forssells text till Maltas vinnarbidrag 1973. Det är möjligt att det är en massa högkultur som jag missar här, men jag får alltid skamkänslor när jag hör Clabbe och Göran Fristorp sjunga den där bibliskt porriga raden om ”dina bröst är som svalor som häckar”. Jag hoppas så innerligt att Björn Ranelid inte ska beskriva kvinnokroppen i sin schlagerdebut.

Blåst på konfekten

I går hade det som borde heta Karlstads flygplats kallat till presskonferens. De skulle presentera nya flyglinjer, från det som borde heta Karlstads flygplats och vidare ut i världen. Ingen trodde att det skulle bli någon rolig destination, ingen trodde att det skulle kunna bli Paris eller Berlin eller London, ingen räknade med att det skulle vara roligare än direktflyg till Hagfors. Det var det knappt heller. Det var en linje till Oslo. Kan det röra sig om 25 mil? Och en linje till Bromma. Kan det röra sig om 30 mil? Och går det inte redan tåg dit? Och flyg?
Sedan lyssnade jag på radion. Där satt två tredjedelar av en panel och hyllade de här nya flyglinjerna. Nu skulle allt bli bra för det värmländska näringslivet. Nu kanske jag har för låga tankar om det värmländska näringslivet, men om de inte lyckats ta sig till Stockholm med flyget som redan finns, de åtta dagliga tågturerna, de sex bussavgångarna eller med bil – hur ska de klara det nu? Kanske borde vi skapa nån form av ledsagartjänst.

iOS-idioten

Det pratas en massa om iOS5 i min twitterfeed. Det är tydligen coolt att ha i sin telefon. Jag tänker att det måste jag ha. Så jag laddar ner och laddar in, stänger av och sätter på, pluggar in och pluggar ut och en eftermiddag senare sitter jag där med min telefon och ingenting är riktigt som jag hade hoppats på. Det ser lite annorlunda ut. Däremot är apparna jag laddat ner är borta, tydligen skulle man ha gjort nåt annorlunda. Jaja, det är väl bara att ladda ner igen.
Sedan blir jag alldeles kall. Ett halvår av bilder på sonen, finns det kvar? Ett liv av telefonkontakter, finns det kvar?
Jag vågar nästan inte titta. Tar inte allt väldigt långt tid? Borde jag inte se bildjävlarna nu?
Det gör jag till slut. Och kontakterna finns kvar. Men jag kan inte för mitt liv förstå vad jag gjort för att förtjäna det. Kanske har bara Steve Jobs, postumt och i all sin storhet, låtit mig slippa undan den här gången. Kanske har jag nu förbrukat min chans.

När Karlstad blev en lite bättre stad

Karlstad har inte allt gående för sig, som de säger. Karlstad är en ganska liten mellanstad som växer väldigt lite för att vara en mellanstad. Det finns bra saker med Karlstad och det finns mindre bra saker med Karlstad.
Att Putte i Parken flyttar hit, det är en väldigt bra sak. Nu hoppas man ju bara att Putte lyckas få lite bättre spets i bokningarna och att folk hittar till Mariebergsskogen nästa år. Det behöver Karlstad.

Skaka tass

Xzibit spelar på Nöjesfabriken. Längst bak kränger de t-shirts. Kvällens deal är ett meet-and-greet-paket. För 550 spänn får man en tischa, en keps och ett handslag från X to the Z himself.

Will the real Martin Olsson please stand up?

Som om skitjävlamatchen mot Ungern inte var nog för att döda mitt fotbollsintresse för det här veckan – mot San Marino fick Martin Olsson spela.
Jag hatar honom.
Alltså han är säkert en snäll kille och tränar duktigt och det finns säkert dom som tycker att han är snygg. Ändå önskar jag varje dag att han ska fortsätta sin karriär i någon obskyr, Centraleuropeisk liga som ingen bryr sig om. Eller flytta till Saudiarabien. Framför allt önskar jag att han inte spelade i landslaget.
Att heta Martin Olsson, ska ni veta, är inget för den som vill vara exklusiv. Alla Martin Olssonar där ute tvingas dagligen se sitt namn passera förbi på stora lastbilar. Alla Martin Olssonar där ute tvingas varje dag bli ihopblandade med alla andra Martin Olssonar. En landslagsspelare är det sista vi behöver. Mål gjorde han också. Den jäveln.