Bilvård

Jävla vinter

Jag ser Martin stå och skrapa sin bilruta fri från is. Han ser inte glad ut.
Jag hävdar å det bestämdaste att just rutskrapande måste vara bland de fem sämsta sakerna med att bo i Sverige. Martin håller inte med.
”Topp tio”, frustar han medan isflagorna yr om hans hårt arbetande händer.

Duffy

Ljusets och jag åker bil. De spelar Duffy på radion.
Det vore gott med en bit mat, säger Ljusets.

Better safe than sorry


Jag får ett brev. Det är ett Stockholmsband som heter Hellbilly Boys som har gjort en skiva. Man förstår att det är tufft, för i kuvertet ligger också en tomhylsa, kaliber .44. Så ska jag slänga kuvertet, men det är någonting kvar där i. Vad kan toppa en tomhylsa undrar man. Ett djurkranie? En urdrucken whiskyflaska?
Bättre opp, mina vänner: det är en skrapa till bilrutan. Det står hellbilly born, hellbilly bred, when we die we’ll be hellbilly dead. Och så ska man inte glömma att skrapa rutan. Saftey first.