Dialektalt

När glosorna inte räcker till

Jag har fått tio minuter i telefon med Xzibit. En vänlig kvinna svarar, undrar om jag har allt jag behöver, om jag är redo för X. Det är jag, tror jag.
Sedan säger X: ”Hey Martin! How are you?”
Jag försöker svara och allt det där som låter så coolt i mitt huvud låter bara så taffligt. Jag sluddrar över hälsningsfraserna och försöker lite småpratigt komma in på den första frågan (jo, jag har skrivit ner frågorna ord för ord, för jag vet hur det blir när jag ska försöka formulera mig på engelska). X fattar ingenting. Eller möjligen hör han inte vad jag försöker säga. Förhoppningsvis fattade han inte ens att jag försökte ställa en fråga. Så vi går vidare till fråga nummer två. X är genomtrevlig och försöker verkligen. Jo, han är nöjd med sitt nya album. Jo, han ser fram emot turnén.
Efter åtta minuter bryter kvinnan in igen: ”Okej, två frågor till.”
Jag ställer mina två frågor. Sedan tackar X och jag tackar. Sedan lägger vi på. Jag kan tänka hur det fortsätter. X får ett nytt namn, en ny, nervös europé som tänker att det låter inte alls lika coolt som i hans huvud när han pratar engelska.

Alla talar svenska?

Läser lite recensioner av Bröllopsfotografen så här på fredagsförmiddagen. De flesta är positiva, trepluspositiva och inte minst Björn Starrin får mycket beröm.
Konstigast är Svenska Dagbladets Jan Lumholt som avslutar sin anmälan med ”Ros också /../ till den tjocka värmländska dialekten, aldrig i behov av undertexter tack vare ett förstklassigt ljud”. Tydligen pratar vi så knäppt i vår avlägnsna provins att Svenska Dagbladets kulturmedarbetare knappt är förmögna att förstå oss.

Torsdags-Paul med Hela Livet

Vi har öppnat dörrarna nu, jag och firarspalts-Mattias. Vi lyssnar på Paul McCartney. Paul är grym, det tänker man inte så ofta. Grym och ganska pinsam. Lite tå hôrt, som de säger här. I dag är han mest grym i alla fall.

Sting

Vi åker bil till Norrstrand och ska äta lunch. Vi pratar om att man inte ska äta för nära inpå att man tränar.
Man vill inte ha sting, säger Johanna.
Ingen förstår någonting, men Johanna förklarar att i  Hagfors heter det minsann så. Håll alltså, det där som gör ont när man springer.
Det låter konstigt, tycker vi som inte är från Hagfors. Det låter som han i Police, tycker vi. Sedan säger Kent:
Det var synd att Sverige förlorade mot Stingland i fotboll i går.
Johanna himlar med ögonen och säger att Kent är ”stingslig”. Sedan är det igång.