Eventuell framtid

Jag har många gånger gått igenom det här med vuxenhet. Ämnet har tröskats otaliga gånger i mitt eget huvud, och ett par gånger i VF. Jag har så svårt att definiera det hela. Det vuxna. 40 procent av mig är fortfarande 16 år. 50 procent är närmare 30 och de övriga tio procenten skakar på huvudet och har bara gett upp.

”Bestäm dig”, suckar de tio procenten.

Jag kan inte.

I maj ska jag åka på kongress. Smaka på det ordet. Kongresser är såna här saker (första bilden Google serverade mig). Det är mängder med fullvuxna människor i kostym och begynnande, eller fullt utvecklade, flintar, det är hummande och brummande, det är starka utrop och ”votering, votering!”, det är middagar med rött vin, tidiga morgnar och beskt kaffe. Titta på dem! Det är så jävla vuxet.

Förutom att skaffa lägenhet och fast anställning blir kongressen i maj det vuxnaste jag gjort. Det känns som det ultimata, det högsta testet. Är det så att jag kommer återvända i en snygg cendrefärgad page? Kanske ett par pumps till en något sånär matchande outfit.

För det är här min problematik finns. Gång på gång gör jag vuxna saker, mitt liv är vuxet, elräkningen är löjligt vuxen och jag gnäller gärna över den som om jag haft ett hus (det har jag inte), mina katter är försäkrade, jag själv likaså, ibland bäddar jag sängen på morgnarna för att det är liksom goare när man lägger sig på kvällen då. Alla bevis talar sitt tydliga språk.

Men tro mig, jag är långt ifrån vuxen.

Det är sånt jag tänker på när jag äter en påse lättsaltade chips en torsdagskväll och inser att, ja, mycket mer middag än så här blir det inte. Tanken smyger sig på när jag håglöst sopar hallen med foten. När jag proppar tvättmaskinen alldeles för full med trettiotvättströjor och sextiotvättsjeans och svart och vitt och rött om vartannat och tänker att ”går det så går det”. Ibland när jag svänger förbi min tatuerare i stället för att äta på lunchrasten kan jag ställa mig frågan om det är ett särskilt moget beteende.

Jag skyller på samhällsförvirringen. Vi curlas in i döden. Folk bor hemma tills de är 35 men kan ändå inte laga korv stroganoff. Vi blir äldre unga hela tiden.

Lillgammal får en helt ny innebörd och framtiden kommer vara fylld av tuggummituggande piercade 50-plussare med en fuck you-attityd.