Gud
Stina, sexton år.
23 Apr 11
Likt ett barn. Så lycklig. Håkan i går. Håkan gör alla likt små barn. Vi hoppar, vi skriker, vi avfyrar så breda leenden att ansiktet i stort sett klyvs, går av, sprängs. Vi exploderar. Det är alltid en känslostorm att se Håkan Hellström. Och som recensent Tobias Holmgren så himla klokt och bra skriver i dagens VF om gårdagens konsert: ”Det är så här musik brukade kännas när man var 16. Inget filter mellan den och hjärtat, ingen damm som bromsar.”
Det är precis så det är.
Håkan går rätt in i hjärtat, rakt in i själen, utan något hinder som saktar ner. Jag har hittills inte hittat någon annan som kan ge mig musik på det sättet. Därför gör det väldigt ont att långfredagens konsert kändes som ett stort adjö. Har han sagt godnatt nu?
Och jag som aldrig fick skaka hans hand och tacka, innerligt tacka, för alla fester han förgyllt, alla promenader han förvandlat till små hoppiga turer, alla gånger han har hållit mig sällskap i solskenet.
Tack, Håkan. Tack som fan!
En curlingförälders visdom
22 Feb 10
Det där Karlstadslaget håller på att få stryk mot Schweiz. Karlstadslaget muttrar, men det tjänar ingenting till, säger SVT:s Elisabet Gustafson, för ”stenen har inget minne”.
Frågan är om inte curlingen är den mest filosofiska vintersporten.
När tiden tar slut
4 Feb 10
Jag läser i Aftonbladet om Carola och hennes fadderbarn på Haiti. Det är förstås bra att hon har ett fadderbarn som hon tar hand om. I dag står det inte så mycket om fadderbarnet, som fick en välbehövlig flaska parfym (jag menar, ungens största problem är antagligen att det luktar illa). Idag står det om när Carola klättrar runt på ruiner och förklarar att hon, som kristen, inte är förvånad över all skit som händer i världen. Krig och jordbävningar och sånt. ”Jag tror på Guds ord som säger att det kommer att ske i tidens slut”, säger hon.
Så var det med det. Gud börjar få ont om tid och fuckar lite extra med oss. Själv har jag också en deadline. Jag vet hur det känns. Klart man vill fucka lite.
