Hälsa och välbefinnande

Stark inledning på festivalsommaren.

31 Maj 11

Postad av Stina Samuelsson i Festivalpepp

Det börjar kännas lite nu. Sommarvärmen gör sig påmind när vinden stötvis mojnar och solen råkar ligga på och man råkar befinna sig på rätt ställe. Arton-nitton-tjugo grader och själen njuter i fulla drag. Samtidigt som värmeglädjen sköljer över en gör även festivalsuget entré. (Det är egentligen lögn, det gjorde entré första gången någon gång strax före jul.)

Alltså inleder vi festivalsommaren i helgen. Lite blygsamt, men ändå starkt. Blygsamt för att vi bilar ner på lördagen och åker hem på söndagen. Starkt för att vi åker på Muskelrock.

Ni hör ju.

Sommaren är här. Tack gode gud för det.

Nu spänner vi musklerna!

Bamse emigrerar.

19 Maj 11

Postad av Stina Samuelsson i Barnprogram

För ett par dagar sedan var det någon som frågade mig om jag hade ett kall. Ni vet, ett nunne-kall. Det har jag.

Den dag jag inte får sprida mina åsikter, diskutera, debattera och gestikulera livligt är en usel dag, en bortkastad dag, en tråkig dag. (Eller en söndag.)

Det var inte en söndag som jag fann detta. Det här är Bamse. Som ska förklara för barn hur en asylsökningsprocess går till. I korta drag går den antingen till som så att man får stanna i Sverige, eller så får man åka hem till väntande släkt och vänner i ett lugnt och skönt landskap utan större bryderier. Detta är fascinerande. Det är ju dessutom en ren och skär lögn. Det är nog det som upprör mig mest.

Det är ärligt talat illa nog att vuxenvärlden sätter på sig alldeles för stora pedagogik-skor och nedvärderande klappar traumatiska asylsökande barn på huvudet. Säger att magontet försvinner om de leker lite utomhus. Det är så vidrigt att det är svårt att få det värre. Men så blir det värre. Då sätter man Bamse, allas svagas förkämpe, allas hjälte, som vill var och en väl, och låter honom sprida dessa lögner. Man gör Bamse till en antihjälte.

Nog är det så man blir förbannad?

Man kan kalla det kall, eller kalla det vanligt jävla sunt förnuft.

Fira våren den 18 mars.

18 Mar 11

Postad av Stina Samuelsson i Hälsa och välbefinnande

Det är dagar som denna man kan bli helt hatisk och bara vilja knyta näven mot den arma himmelen och gorma, gasta, vråla och hetsa.
Det snöar ute. Det är den 18 mars och vi är småtrötta på vintern nu.
Men, man kan välja att se det hela ur ett annat perspektiv. Man kan välja hämnden.
(Eller om man är ett litet, ignorant och dumt men lyckligt barn, då kan man välja att vara glad över snöförbannelsen. Bygga kojor, krama snöbollar, åka kälke, eller vad det nu är ungdomen roar sig med nuförtiden.)
Jag köpte ett par löparskor för elvahundra pix och sambon hade solglasögon när vi gick för att äta lunch. Att ignorera vintern tror jag sticker hårdast i Kung Bores isiga ögon. Och jag råkar veta att det, redan i morgon, är strålande sol och tre-fyra plusgrader som gäller. Om jag inte varit en fasligt upptagen kvinna skulle det kunna innebära picknick.
Take THAT, vinterdjävul.

Är jag lika sjuk som Juholt?

10 Mar 11

Postad av Stina Samuelsson i Hälsa och välbefinnande

Visste inte du heller vem Håkan Juholt var före gårdagens tillkännagivande? Nu är han i alla fall Socialdemokraternas nye ledare, om inget oväntat inträffar (vilket får anses vara ovanligt i nämnda parti). Jag har läst på. Han verkar ligga till mitten, han ville att Mona Sahlin skulle avgå och han gillar Elvis. Nej, mer än gillar. Så här beskriver, enligt Aftonbladet, en av hans partikamrater Juholt:

”Han är sjukligt intresserad av Elvis Presley. På pojkrummet hade han en stor pappfigur av sin barndomsidol.”

Är det att vara sjukligt intresserad?

Jag utmanar den som sa detta att ta en tripp in i mitt flickrum anno 1991. Att jag valt strukturtapeterna själv var en kortlivad glädje för min mor. Johnny Depp var det som gällde. Väggarna var fullkomligt täckta av hans olika karaktärer, hans leende ansikte på röda mattan (ibland faktiskt bara hans leende, utklippt, omsorgsfullt). Jag, Stina, var sjuk. Jag var tio år gammal och fullständigt i fördärvet.

Som om inte det vore nog: Två år senare var väggarna täckta av Nirvana. Tolv år gammal gick jag ner mig igen. Jag blev sjuk. Det var ett stört beteende.

Jag känner mig fortfarande lite krasslig.

Nu ser jag att Aftonbladet lagt ut en omröstning på hemsidan. ”Vad engagerar dig mest, Melodifestivalen eller jakten på en ny S-ledare?”

Det är dött lopp mellan de två. Frågan är vad som är sjukast, att S lyckats göra sig själva såpass ointressanta, eller att hälften av Aftonbladets läsare engagerar sig i Melodifestivalen.