Skräck

Bamse emigrerar.

19 Maj 11

Postad av Stina Samuelsson i Barnprogram

För ett par dagar sedan var det någon som frågade mig om jag hade ett kall. Ni vet, ett nunne-kall. Det har jag.

Den dag jag inte får sprida mina åsikter, diskutera, debattera och gestikulera livligt är en usel dag, en bortkastad dag, en tråkig dag. (Eller en söndag.)

Det var inte en söndag som jag fann detta. Det här är Bamse. Som ska förklara för barn hur en asylsökningsprocess går till. I korta drag går den antingen till som så att man får stanna i Sverige, eller så får man åka hem till väntande släkt och vänner i ett lugnt och skönt landskap utan större bryderier. Detta är fascinerande. Det är ju dessutom en ren och skär lögn. Det är nog det som upprör mig mest.

Det är ärligt talat illa nog att vuxenvärlden sätter på sig alldeles för stora pedagogik-skor och nedvärderande klappar traumatiska asylsökande barn på huvudet. Säger att magontet försvinner om de leker lite utomhus. Det är så vidrigt att det är svårt att få det värre. Men så blir det värre. Då sätter man Bamse, allas svagas förkämpe, allas hjälte, som vill var och en väl, och låter honom sprida dessa lögner. Man gör Bamse till en antihjälte.

Nog är det så man blir förbannad?

Man kan kalla det kall, eller kalla det vanligt jävla sunt förnuft.

Recensionsnojan.

12 Maj 11

Postad av Stina Samuelsson i Film

När jag skrev mina första filmrecensioner till Nöje Plus-bilagan kollade jag ivrigt runt vad andra tyckt och tänkt före mig. För att jag inte skulle ha missförstått. För att inte den där sågningen i själva verket skulle ha varit en hyllning. Det är kanske inte helt okej att göra på detta vis, men som nykläckt filmtyckare kändes det nödvändigt. För nattsömnen, ni vet. Numera gör jag sällan det. Men de gånger jag ändå sätter mig och surfar runt så är det ofta för att se hur andra recensenter trasslar in sig i sig själva för att hylla en film de egentligen inte tycker är bra, eller ibland inte ens förstår, bara för att andra gjort det före dem. För att man inte vill vara sämre än någon annan, för att man inte vill skämma ut sig som okunnig, ytlig, rigid och smaklös.

När jag insÃ¥g att filmtyckande är just filmtyckande blev jag tio kilo lättare. Numera är det sällan jag sover oroligt för att jag gett en hyllad film tvÃ¥ VF-loggor i betyg, eller tvärtom. Det är dessutom väldigt sällan jag fÃ¥r reaktioner som säger emot mig. När jag fÃ¥r nÃ¥gra är det ofta folk som säger ”Gud, vad skönt! Jag tycker ocksÃ¥ att hans filmer är sjukt överskattade.” Eller liknande. Vanligt folk som ocksÃ¥ sitter pÃ¥ recensionsnojan. Rädslan att inte vara lika klok som nÃ¥gon annan varit tidigare.

Nog kan det tyckas märkligt, att det ska tyckas enligt regelverk, att någon kan tycka bättre än någon annan.

Det tycker jag.

Skämmes, Sture.

13 Apr 11

Postad av Stina Samuelsson i Allmänt

Luta dig tillbaka ett ögonblick och tänk på Sture. Denna arma man i sina bästa år (70), som i lugn och ro ska äta mat i en skolmatsal på ett högstadium i Skövde. Tänk hur han plockar på sig de små gummipotatisarna och grårosa falukorvarna och eventuellt fyller på med lite rivna morötter innan han sätter sig. Småhungrig är han, Sture.

Så möter han denna man. Tatueringar på armarna. Stora hål i öronen. Herregud, håret är ställt i någon form av sportkommentatortuppkam! Sture sätter potäten i halsen. Och frågar sig om detta faktiskt är okej. Får en högstadielärare se ut precis hur som helst?

Ja, Sture. Uppenbarligen. Redan i min späda ungdom hade jag en lärare som älskade att mixa tights i lustiga mönster med angoratröjor. Jag hade en annan som brukade bära sin cykeltröja pÃ¥ lektionerna. Mjukisbrallor, brynjor, turkosa jeans – det är ingen hejd pÃ¥ vilken usel smak vuxna människor har och alltid har haft. SmÃ¥tt fantastiskt.

Inte särskilt fantastiskt dock, att det fortfarande finns fullvuxet folk som på fullaste allvar sätter kompetensen i direkt relation med något så futtigt ovidkommande som utseende.

Skämmes.

Mysryseri i Halloweentider

29 Okt 09

Postad av Stefan Mitander i Film


När Rickan ryter lyssnar man. Och det gjorde hon nyss. ”Skriv nÃ¥t pÃ¥ bloggen”, fräste hon. ”Men jag har ingen inspiration”, ynkade jag mig. ”Det är ju Halloween, skriv nÃ¥t om skräckfilm. Rekommendera nÃ¥n skit”, löd ordern. SÃ¥ dÃ¥ fÃ¥r jag väl göra det dÃ¥.
Av en lycklig slump såg jag om ett gammalt barndomstrauma häromdagen, nämligen John Carpenters The Fog från 1980 (vid allt som är heligt – undvik remaken!). När jag var liten knodd skrämde filmen verkligen skiten ur mig, med sina spöksjömän som intog ett litet kustsamhälle en kulen och dimmig natt.
Av någon anledning har jag genom åren inte sett om härligheten – trots att Carpenters rullar normalt kan beskådas hur många gånger som helst. Men nu var det alltså äntligen dags att ta reda på om skämselfaktorn bestod även upp i vuxen ålder.
Det gjorde den förstås inte.
Fast det betyder ingalunda att filmen inte var hejdlöst trevlig att återse. När många av dagens skräckisar tävlar om att visa mest uppfinningsrika tortyrscener kan det vara skönt med lite hederligt spökraffel – och det levererar The Fog med råge. De logiska luckorna duggar förvisso tätt, och effekterna imponerar knappast på en modern publik – men den mysrysiga stämningen är svåröverträffad. Och så är Jamie Lee Curtis med – bara en sån sak.
Mitt Halloweentips alltså: The Fog från 1980.

Jag mår illa

11 Nov 08

Postad av Johanna Rickan i Demonologi

Och där försvann dagens aptit.

Griniga gamla gubbar

4 Nov 08

Postad av Johanna Rickan i Politik

What’s hot and what’s not

Veckans kanal: TV 400

28 Okt 08

Postad av Stefan Mitander i Allmänt

Det är Halloweentider, och det uppmärksammar TV 400 genom att fullkomligt överdriva utbudet på skräckfilm. Natten till idag visades Fredagen den 13:e del 2-5. Inatt kör de ytterligare ett maraton, med start 23.50. Då är det del 4-7 som visas (del 4 är för övrigt den roligaste delen, så se till att sitta bänkade!).
Kalaset fortsätter hela veckan, och förutom Fredagen-filmerna visas bland annat Jurkyrkogården 1-2 och den första Mumien.
Bara att tacka och ta emot, och inse att det inte kommer bli många timmars sömn innan helgen!

Vaxdockor har också åsikter

28 Okt 08

Postad av Johanna Rickan i Film

DN skriver om Gus Van Sants kommande film Milk, baserad på den homosexuelle politikern Harvey Bernard Milks liv, med Sean Penn i huvudrollen. Harvey Bernard Milk var den förste öppet homosexuella folkvalda politikern i Kalifornien och sköts ihjäl i november 1978, 48 år gammal, av en före detta kollega.
Grejen är att filmbolaget bakom Milk bestämt sig för att ligga lågt med marknadsföringen av filmen till efter presidentvalet den 4 november. Något många reagerat över eftersom medborgarna i Kalifornien samma dag ska rösta angående lagen om homoäktenskap.
Vidare nämner DN några Hollywoodkändisar som tagit ställning mot Proposition 8 och illustrerar detta med foto på Ellen DeGeneres, en vaxdocka, Sean Penn och Steven Spielberg.

3D-skräck

26 Okt 08

Postad av Stefan Mitander i Allmänt

När remaken av underskattade gamla slasherskräckisen My Bloody Valentine (smakfullt döpt till Blodiga hjärtans dag i Sverige) har premiär är det dags att dra pÃ¥ sig de där fula 3D-brillorna och ducka mördarhackan i biofÃ¥töljen. Skräck i 3D blir nÃ¥t nytt, Ã¥tminstone för mig, och hur dumt det än lÃ¥ter kan jag inte lÃ¥ta bli att tro att det här kanske kan bli lite skoj ändÃ¥…
Spana in den rätt festliga trailern här nedan.

Oklart när det blir Sverigepremiär.