TV

Broder Birro.

Man kan lida med Marcus Birro och hans situation. Man kan också gapa fullständigt perplex över hela historien. Jag gör det tämligen ogenerat. Det är svårt att låta bli.
Om man minns hur Karin Hübinette sparkades från SVT:s Agenda för att hennes syster (märk väl, inte hon själv) utsågs till arbetsmarknadsminister (märk väl, inte partiordförande) är det inte särskilt svårt att förvånat gapa till när Birro ser uppgiven ut i Aftonbladet och säger att nu tvingas han och hans gråtande familj bort från Stockholm.
Vad jag vet är det ingen som tvingat bort någon från någon stad. Dessutom har han ingalunda, om jag förstått saken rätt, sparkats från TV 4, enbart från Kvällsöppet.
Men tack gode gud (pun intended) för att TV 4 räddat oss från den – visserligen smått osannolika – verkligheten med en kristdemokratisk styrochställare som debattprogramledare.

Med detta sagt, jag gillar Marcus Birro, som säkerligen hittar något annat att göra. Och Stockholm lär han säkerligen stanna i.

Det är över nu

I morgon är jag ledig. Sen är jag ledig i sex månader till. Sex månader. Det är ett halvår det. Ett halvår av ledigt. Ett halvår av mittpådagen-tv, för- och eftermiddagsfika och planlösa promenader. Det känns på många sätt alldeles strålande.
På ett annat sätt är det fullständigt skrämmande. Vad gör man på dagarna egentligen? När dagens MacGyveravsnitt är över? När man redan sett Magnum? När kaffet är urdrucket och promenaden promenerad?
Mitt svar är Storfors. Där har jag aldrig varit. Så jag åker till Storfors, känt för ingenting. Det blir bra det.

Kolla in Conan


Watch CBS News Videos Online

Kreddfest

I gårdagens Dom kallar oss roliga åkte Henrik Schyffert till Falkenberg för att träffa Stefan & Krister. Det blev ett otroligt spännande möte mellan kreddöver- och kreddunderklass. Schyffert, som får göra vilka tv-program han vill och som bjuds in till Dramaten för att leka teater, möter Stefan & Krister, som en gång fick fem minuter i Gomorron Sverige (men då hade programledaren glömt att läsa på) och som skapat sig ett eget lantishumorimperium som svenskarna vallfärdar till.
Nog börjar det lite trevande på parkeringsplatsen, med en lite för defensiv Stefan & Krister-Stefan, men ganska snart börjar det utvecklas någon form av förståelse mellan de båda världarna: snyggironi och fullfrysbuskis kanske ändå inte ligger så långt ifrån varann.
Allra roligast är när Kristers blixtsnabbt svara ”pengar” på frågan ”varför gör ni det här?”. Sedan kontrar han: ”Trodde du att vi gjorde det för konsten?”

Hög tid för tv-högtid

I helgen är det USA-premiär för The Wire-skaparna David Simons och Eric Overmeyers nya HBO-serie. Treme handlar om New Orleans efter Katrina. Jag kan knappt bärga mig.

Edit: Peppen blir knappast mindre av den här förhandsrecensionen.

Kackerlackorna och collegerocken

Det har varit påskhelg och vi har tittat på första säsongen av Jericho. Den har, kan man säga, ganska många skönhetsfläckar men saknar för den skull inte helt kvalitéer. Det vi lärt oss är i alla fall detta: om kärnvapenkriget kommer överlever kackerlackorna. Och collegerocken i sin allra mest utslätade skrud. Det är antagligen därför den klarar sig, för att den är så utslätad.
I övrigt noterade vi ett par Spin Doctors-skämt.

Snövit och den elaka farbrorn

Äta marsvin? Nej, det kittlar tydligen inte dödsskönt i kistan på svenska folket. Efter alla skriverier och reaktioner på programmet – där Erik Haag tillsammans med en peruansk familj tillagar och äter ett marsvin – stoppades gårdagens avsnitt av Landets brunsås. På begäran av familjen. Programmet som skulle handla om vad som är socialt accepterat att äta i olika länder kommer enligt SVT att sändas i en omklippt version längre fram. Exklusive marsvinsmiddagen.
Vad jag har förstått är grejen att marsvinet köptes på Blocket, utan att familjen som sålde det fick veta att det skulle bli uppätet. Och just det får det att krypa av obehag i mig också. Jag ser mitt nioåriga jag stå och läsa en egenskriven avskedsdikt till kaninen som just grävts ned intill hönshuset. Med tårarna rullandes ned för kinderna ber jag om förlåtelse för att jag kanske inte alltid tagit så bra hand om henne. För att jag inte gick på promenader med henne särskilt ofta och för att jag inte gav henne maskrosblad eller äpplen varje dag.
Det var ett trauma, ska ni veta. Och jag tänker att om den här familjen som sålde marsvinet också har en nioårig dotter eller son då är det här säkert ett trauma för henne eller honom också.
Det tänker inte Martin.
Kött som kött, säger han.
Men jag äter inte kött, säger jag.
Nej, just det, säger Martin.
Sen kommer vi liksom inte längre i diskussionen. Jag är nio år och Martin vill äta upp min kanin.
Hon hette Snövit.

KANINJAKT STOCKHOLM FOTO: SCANPIX

Lyckan kommer, lyckan går

Jag var ju på Guldbaggegalan i går, och som ni ser på Jens Petersons blogg har jag mitt livs kväll (det ser värre ut än det var). Dessutom beskrivs jag som ”nöjd” på Johan Hiltons twitter. Såna avtryck jag lämnar bara jag visar mig i huvudstaden.

Allt som skulle vara så bra blev så… fel

Två saker har man som europeisk vän av östkustliberal-USA sett fram emot.
1) Att gubben Leno skulle lämna plats åt Conan O’Brien.
2) Att Obama skulle få igenom sin sjukvårdsreform.
Inom loppet av ett par dagar går allt åt helvete. Conan lämnar NBC och republikanen Scott Brown vinner fyllnadsvalet efter Ted Kennedy Massachusetts – och plötsligt hänger sjukvårdsreformen i luften.

Tv på det där bästa sättet

Hemligheten, dokumentären om skådespelaren Carl-Ivar Nilsson och hans son Pontus, är det bästa jag sett på länge. Finns på SVT Play till och med 9 februari. Titt-tvång!

Så ska det låta

Var det var någon av er som befann sig i Våxnäsområdet vid 17-tiden idag? I så fall hörde ni troligen en ljudlig smäll. Det var min haka som slog i marken då Martin avslöjade att han aldrig hört vinjetten till Snobbar som jobbar (The Persuaders).
Den blottan i allmänbildningen måste givetvis omedelbart täppas till med kraft.
Varsågod, Martin.

Josåruatt

madmen_standard
Det är tydligen populärt bland svenska reklambyråer att klä sig som i Mad Men. Jag hittade den här länken. Närmare Sterling Cooper kommer jag nog aldrig. Och ståtligare torso får jag nog heller aldrig.

Nytt departement

Just när man saknade Musikministeriet kommer Skräckministeriet. Första avsnittet handlar om HP Lovecraft och Selma Lagerlöf. Se det på SVT Play om ni missade det i går, det här blir en av höstens favoritserier.

R Kelly och slå i dörrarfarsen

Glömde ju helt att berätta att semestern inleddes med ett R Kelly-maraton. Hittade nämligen hans ”hip-hopera” eller r’n'b-musikal eller vad man ska kalla det. Trapped in the closet heter den och är en fullständigt bisarr slå-i-dörrar-fars där alla är otrogna med alla (ungefär som på Mariebergsskogens scen den här sommaren antar jag). Det blir mycket för R, som har nära till pickadollen men svårt för både bögar och kortvuxna.
Här kan man i alla fall se alla 22 avsnitten (det sägs att det ska komma fler), och jag vet inte om det var ett bra karriärval av Michael Kenneth Williams (mest känd som Omar Little i The Wire) att medverka.

Ödlecomeback

Klassiska rymdinvasionsserien/nazistallegorin V kommer i ny version på amerikanska ABC i höst. Jag har varma minnen av originalet och måste erkänna att jag är ganska sugen på att återse de utomjordiska ödlorna. I dagarna dök den här trailern upp, och förutom en och annan lite småtafflig rymdskeppseffekt ser det väl hyggligt välgjort ut. Men… var är de coola röda dräkterna besökarna hade på sig i originalserien?