Toivonen till Pool, Yey or Ney?
Filed under: Fotboll, Landslaget, Premier League - 18 augusti, 2010 och har Etiketter Liverpool, Ola Toivonen, PSV, Roy HodgsonOla Toivonen, vår näste storstjärna? ryktas som bekant till Liverpool. Nye tränaren Roy Hodgson var på Råsunda och såg när Toivonen briljerade mot Skottlands b-lag. Detta i kombination med hans hysteriska målform i Eredivisie ska tydligen ha väckt Liverpools intresse för 24-åringen. Nog för att Toivonen är duktig, men det vore häpnadsväckande om ”fattiga” Liverpool som nyligen köpte Christian Poulsen för 55 miljoner på avbetalning är beredda att betala 110-140 miljoner för en avbytare. För det är väl ingen som på allvar tror att Ola Toivonen ska ta en plats i Liverpools startelva? Låt oss titta på vilka spelare Toivonen skulle konkurrera med. Fernando Torres är ohotad som spjutspets, han år dock skadebenägen. Efter honom finns David N´Gog som gjorde mål i helgens ligapremiär, honom kan kanske Toivonen peta i Torres frånvaro? På nr 10-platsen släpande bakom Torres finns nye Joe Cole som dock också är skadebenägen. En annan spelare som också kan spelar på denna position är Captain Fantastic, Steven Gerrard, honom petar inte Toivonen. På de två ytterpositionerna jagar Dirk Kuyt (höger) och Milan Jovanovic (vänster). Nu tror jag inte Toivonen är tänkt som en kantspelare, men båda dessa spelare är naturliga anfallare i grunden så de konkurrerar med Toivonen om de centrala platserna. Även Maxi Rodriguez och Ryan Babel finns att tillgå som kantspelare, Babel kan dock vara på väg bort från klubben (Wolfsburg). Ganska så tuff konkurrens för en spelare som bara varit ordinarie i PSV ett knappt år, eller vad säger ni?
Om vi ser det från andra hållet då? Toivonen är i sitt livs form, har strålande självförtroende och öser in mål. Möjligheten att få komma till en så stor klubb som Liverpool kanske aldrig dyker upp igen om han inte tar den nu. Bara den ryktade lönen på 36 miljoner kr per år hade räckt för att övertyga de flesta. Chansen att få träna och spela ihop med Torres, Gerrard och de andra stjärnorna på ett fullsatt Anfield är något de flesta spelare bara kan drömma om. 45.000 som sjunger You´ll never walk alone innan matchen , stämningen och klubbens historia. Misslyckas han så finns det alltid någon annan klubb som är intresserad av att snappa upp honom nästa säsong. Expressen har gjort en rundringning till ett par före detta svenska stjärnor och englands-proffs med Peter Markstedt i spetsen. Deras råd är att ta chansen och flytta och det är väl klart att han måste. Eller?
Ola Toivonen är på god väg att etablera sig som ordinarie lek-kamrat till Zlatan Ibrahimovic i Erik Hamréns Svenska landslag. En flytt från PSV och en given startplats till ett Liverpool där han antagligen får begränsad speltid kan i längden innebära att han tappar platsen i landslagets startelva. Är det värt att ta den risken? Liverpool tränas som sagt numera av svensk-bekantingen Roy Hodgson och det är han som vill värva Toivonen. Detta borde ihop med den höga transfersumman väl innebära att han vill satsa på honom? Man kan tycka så, men efter att ha följt Fredrik Stoor och David Elm i Fulham så vet vi att det inte räcker med ett svenskt pass för att få speltid under Hodgson och Fulham var inte konkurrensen ens i närheten av vad den är i Liverpool. Får Liverpool dessutom nya rika ägare under hösten så kommer det finnas pengar att köpa spelare för, då hamnar han kanske ännu längre ner i spelordningen.
Å andra sidan, tänk om han lyckas…
Det är inte ett helt enkelt beslut som Ola Toivonen och hans rådgivare står inför nu. Hur tycker ni han ska agera, och hur hade ni gjort? Toivonen till Liverpool, Yey or Ney?
På lördag börjar det, då startar säsongen i världens största liga, Engelska Barclays Premier League. Förra säsongen tog som bekant Carlo Ancelottis Chelsea dubbeln genom att vinna både ligan och FA-cupen, för er som vill ha en komplett summering av förra säsongen så har ni det 
Aftonbladet
När nordirländaren Martin O´Neill i augusti 2006 tog över som manager för Aston Villa hade klubben haft en av sina värsta säsonger på väldigt länge. Den tidigare managern David O´Leary var hatad av fansen och ordföranden ”Deadly” Doug Ellis likaså. Efter att ha slutat på en förödmjukande 16e plats i ligan, bara 6 poäng från nedflyttning hade både spelare och fans fått nog. Missnöjet mot ordförande Ellis hade under flera år växt bland supportrarna. Uteblivna satsningar på nyförvärv samtidigt som andra klubbar storsatsade, en allmänt ointresserad attityd där klubbens framgång verkade komma i andra hand efter egen ekonomisk vinning resulterade våren 2006 i att även spelarna revolterade. Doug Ellis hade varit ordförande för Aston Villa under 23 år av både med och motgång. Under Villas 
framgångsrikaste period var dock Ellis tillfälligt borta från klubben. Säsongen 80/81 chockade Aston Villa fotbollsengland när man helt otippade vann ligan. Året efter chockade man hela fotbollseuropa när man tog sig till final i Europacupen och där slog jättarna Bayern München med 1-0 efter ett mål av Peter Withe. Aston Villa var europas bästa lag! I upptakten på säsongen efter befäste man detta genom att besegra Barcelona i den europeiska Supercup-finalen med sammanlagt 3-1. 2006 hade dock tiden runnit ut för den 82 år gamle ordföranden. Två år tidigare hade Doug Ellis diagnostiserats med prostatacancer, hälsan tvingade till slut Doug Ellis att sälja sitt älskade Villa. Som en sista gåva till supportrarna avskedade han David O´Leary och sålde klubben till den amerikanske miljardären Randy Lerner. Det var dags för en ny era i Aston Villas historia.
sjukdomsdrabbade fru, var nu redo för en ny utmaning och i Aston Villa fann han tillsammans med Lerner en perfekt miljö att jobba i. När Martin O´Neill presenterades på presskonferensen förklarade han att han med hjälp av en 5-årsplan ämnade föra Aston Villa tillbaka till sin rätta plats i rampljuset. Det började onekligen bra för det nya Villa, efter 9 omgångar var man fortfarande obesegrade. Med hjälp av en fartfylld offensiv 4-3-3 uppställning och snabba omställningar ställde man till problem för de flesta lag. Gabriel Agbonlahor som kommit fram genom den egna ungdomsakademin slog sig på allvar in i laget och ställde med sin snabbhet till det för ligans ytterbackar. Efter det hårda matchandet under vintern tappade dock den tunna truppen helt orken och föll som en sten genom tabellen, ett vad det tyvärr kom att visa sig återkommande drag hos Martin O´Neills Villa. I april gjorde man dock en heroisk återhämtning och avslutade säsongen som man började den, med 9 raka matcher utan förlust. O´Neill utnämndes till månadens manager för april månad och när England under sommaren skulle utse en ny förbundskapten nämndes O´Neills namn flitigt. I januari 2007 köpte även Aston Villa en då rätt okänd ung engelsk spelare från Watford. Köpet av Ashley Young för nästa £10 miljoner var nytt klubbrekord och kom att på många sätt definiera O´Neills nya Aston Villa. En stomme av unga engelska spelare samt handplockade favoritspelare från sina tidigare klubbar blev O´Neills signum. Under vintern bytte man även till sig John Carew i utbyte mot Milan Baros som gick motsatt väg till Lyon.
Young var stundtals dominant och låg bakom det mesta i anfallsväg för Villa där han stod för 17! assist, bara Fabregas spelade fram till fler mål i ligan. Martin Laursen gjorde 6 mål från sin mittbacksposition och Olof Mellberg som tvingades spela högerback beslutade sig för att efter säsongen lämna klubben för Juventus. I sin sista match för Aston Villa, borta mot West Ham på Upton Park köpte Mellberg för egna pengar matchtröjor med sitt namn och nummer till alla drygt 3100 medresta Villafans. En fin gest av en mycket omtyckt spelare som alltid gav sitt yttersta för klubben. För mig som följde Villa noga så började man under denna säsong se vissa oroande mönster i O´Neills coachande. Dels så tappade man som sagt återigen orken under våren, vilket skylldes på den tunna truppen. Trots detta valde han nästan aldrig att använda de spelare som faktiskt fanns på bänken utan lät sina favoritspelare spela varje minut av varje match oavsett form eller småskavanker. O´Neill verkade också totalt ointresserad av att leta spelare utanför Englands gränser vilket har lett till en del riktigt misslyckade transferaffärer genom åren. Egentligen är det bara 4 köp som kan anses riktigt lyckade, Ashley Young, James Milner, James Collins och Richard Dunne. Bland de mindre lyckade kan nämnas Shaun Maloney, Wayne Routledge, Zat Knight, Luke Young, Nigel Reo-Coker, Nickey Shorey, Curtis Davies, Stewe Sidwell, Habib Beye och Emile Heskey. Gemensamt för alla dessa spelare är att de är köpta från brittiska klubbar, har varit övervärderade och numera inte återfinns i O´Neills planer. Än så länge är det för tidigt att betygsätta köpen av Fabian Delph och Stewart Downing men man hade garanterat kunnat få mer för pengarna om man lagt energi på scouting utanför de brittiska öarna. Ca £80 miljoner av Randy Lerners pengar har Martin O´Neill spenderat på nya spelare, om man är generös kan man säga att 1/3 av dessa pengar har spenderats smart.
Lika lite som Eurovisionsschlagerfestivalen korar europas bästa musik, lika lite korar Ishockey-VM världens bästa hockeylag. Namnet till trots är detta som vanligt en ganska sömnig tillställning där i år bara Ryssland lyckats locka sina bästa spelare från NHL. USA har lagt fram ett förslag om att VM inte ska spelas de år som det är vinter-OS, låter som en bra idé enligt mig. Som det är nu lyckas inte ens Lasse Kinch väcka mitt intresse för denna urvattnade turnering, det hjälper inte ens att jag erbjuds chansen att ringa in och rösta på matchens spelare! Men tack ändå Viasat att ni ger mig chansen till detta, det vore liksom inte samma sak om inte tv-rutan under stora delar av sista perioden var täckt av reklam och telefonnummer. Var har förresten Skurt tagit vägen? Tror att djupgående intervjuer med landslagsspelare gjorda av Skurt kunde lyfta VM till oanade höjder. Kanske kunde han fråga Bengt-Åke varför han valt samma frisyr som Kennedy Bakircioglü? Årets VM kommer falla i glömska så fort det är färdigspelat för precis som i simning är det inflation i mästerskap. Dock så bjöd detta VM på en riktigt häftig upplevelse när invigningsmatchen mellan hemmanationen Tyskland och USA spelades inför 76152 personer i Gelsenkirchen på Veltins-Arena, hemmaplan för Bundesligalaget Shalke 04.
Chelsea FC! Där har ni Premier League-mästarna säsongen 2009/2010. Väldigt värdiga mästare som jag ser det även om skillnaden ner till tvåan Manchester United bara blev 1 poäng och att Drogbas avgörande mål i matchen lagen emellan på Old Trafford var offside. Små marginaler alltså, men för mig hade det känts som ett mindre rån om United snott titeln från Chelsea i år. Man har tagit full poäng mot de andra ”big 4″ (Arsenal, United,Liverpool) och på hemmaplan har segrat i 16 av 18 matcher! Dessutom slog de tack vare sin galna hemmaform till med ett nytt Premier League-rekord gällande antal gjorda mål. 103 mål smällde man in på 38 matcher! Det härliga med fotboll är att beroende på vad man vill se kan man tolka det här på helt olika sätt. Som englandshatare kan man peka att Premier League inte alls har så bra försvar som de påstås ha och att därför kritiken mot La Liga således är orättvis, å andra sidan kan Chelseafans vars lag ofta beskylls för att vara taktiskt tråkiga, defensiva och cyniska vifta bort den kritiken och fira vidare. Carlo Ancelotti lyckades under sin första säsong inte bara vinna ligan utan även hantera spelarskandaler (Terry, Cole) väcka liv i vilsna stjärnor (Drogba, Malouda) och eventuellt även vinna dubbeln om man bara nu kan slå krislaget Portsmouth i FA-cupfinalen nästa helg. Ancelotti har stor del i Chelseas framgångar denna säsong, uttåget i Champions League mot Inter är den enda plumpen.
Manchester United som slutar 2a får denna säsong nöja sig med en seger i Carling Cup som enda titel. Självklart en missräkning men då man inför säsongen sålt både Cristiano Ronaldo och Carlos Tevez så var det kanske inte helt oväntat. En mycket ovanlig missberäkning av Sir Alex som var självkritisk i intervjuerna efter ligaavslutningen. Att man överhuvud taget kommer så nära Chelsea som man gör kan till stor del tillskrivas Wayne Rooney. Den säsong som Rooney gör i år är fantastisk. Han lyckas på egen hand sköta Uniteds offensiv och trots det göra ett hästjobb i defensiven, 26 ligamål och fler lyckade brytningar än de flesta lags backlinjer hade tillsammans gör honom till årets spelare i England, kanske i världen. Precis som Chelsea och många andra storlag kommer United vara aktiva i sommarens transferfönster, Sir Alex tålamod med Berbatov verkar ha tagit slut så hittar man bara en köpare så lär han vara en av de första ut genom dörren. Trots allt 12 mål delad andraplats med självmål i uniteds skytteliga blev facit för den kroniskt late bulgaren, men en ny anfallspartner till Rooney lär det vad som än händer bli.
till final i Carling Cup, semifinal i FA cupen och denna 6e plats i ligan. Ändra aldrig ett vinnande lag är nordirländarens filosofi och den tror han stenhårt på. Förutom de givna startspelarna är det bara Steve Sidwell och Emile Heskey som fått regelbunden speltid denna säsong och då ofta bara under de sista 15 minuterna. I de flesta matcherna gör O´Neill inga byten alls vilket är synd då Stilian Petrov bara orkar springa i ca 50 minuter och Villa därför ofta blir tillbakapressade under den senare delen av matcherna. Säsongen utropstecken är utan tvekan James Milner. Efter att han flyttats in i planen (något jag tjatat om sedan han kom till klubben) har han växt ut till en gigant som antagligen spelar från start på Englands mittfält i sommarens VM. Både Milner och Ashley Young är heta namn på transfermarknaden i sommar och Villa måste göra allt som står i deras makt för att behålla dem. En klubb i Villas storlek kan aldrig ha råd med likvärdiga spelare, speciellt då O´Neill vägrar titta utanför de engelska öarna. Det spekuleras i om O´Neill ens finns kvar i klubben efter sommaren, enligt viss media har han hamnat på kant med ägaren Lerner och enligt andra jagas han av Liverpool. Mitt önskenamn som ersättare är Slaven Bilic som av en slump i dag 
edwertz
jonas
john
prefer
