Maj
19
Vad gör man inte för att marknadsföra Karlstad Stadslopp.
19 maj, 2010 | | Kommentera
Jag är rädd för några saker här i livet.
1. Saker som kommer från havet.
2. Radiotjänst i Kiruna.
3. Höjder.
I dag besegrade jag en av dessa rädslor.
Jag var på ett tak tillsammans med en annan jävla akademiker. Två akademiker skall inte vara på ett tak. Vi skall skriva avmätta projektansökningar till olika förbund eller möjligtvis fästa post-it-lappar i envåningshus. Vi är inga riktiga män. Framförallt är vi inga riktiga män när vi är uppe på hustak.
Redan på väg upp på stegen så började jag fundera på om jag har mor på kortnummer på min mobil. När jag skulle över kanten och upp på hustaket så lovade jag att börja sopsortera och läsa Bibeln om jag kom hem helskinnad till Kungsgatan 14 igen. Väl uppe så höll jag mig fast i allt som verkade sitta fast.
När vi äntligen lyckades fästa det där plakatet på bilden så märkte jag att jag hade varit så spänd och nervös att jag i samma andetag hade skitit ut en kåldocka utan att jag ens hade märkt någonting. Den ramlade plötsligt ner från mina jeans.
Detta var dock inte det värsta.
Det värsta var att sedan komma ner igen. Jag är 194 cm lång och har en finmotorik som hade fått Janne Boklöv att blygt titta ner i backen. Jag bad till Gud och tog klivet ut i luften. Under mig stod min vän och höll i stegen. Det lugnade mig lite. I mitt huvud visslade jag ledmotivet till tv-serien Onedinlinjen. Nere på backen förenades vi i en skamsen men ändock maskulin kram och lovade varandra att aldrig lämna kansliet mer. Nu sitter jag hemma i soffan.
Jag har redan varit nere i källaren och slängt batterier och jag planerar att läsa Skapelseberättelsen inom kort. Hoppas nu att ni förstår min insats och anmäler er till Karlstad Stadslopp snart. Annars borde ni skämmas!
Magnus Skoglund